med anledning av prop. 1998/99:68 Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten

Motion 1998/99:Fö20 av Henrik Landerholm m.fl. (m)

av Henrik Landerholm m.fl. (m)
Inledning
I propositionen föreslår regeringen förändringar för
tjänstgöring inom Sveriges utlandsstyrka inom
Försvarsmakten. Förslagen avser bl.a. att förbättra skyddet
vid skada och invalidisering för dem som tjänstgör i
utlandsstyrkan.
Förslagen i propositionen
Förslaget som bygger på utredningen SOU 1998:30 innebär
bl.a. att lagen om arbetsskadeförsäkring skall tillämpas även
om tjänstgöringen är tillfällig och den skadade inte i övrigt är
etablerad på arbetsmarknaden eller har inkomster.
Försvarsmaktens ansvar för rehabilitering efter skador
förtydligas och skall gälla under tre till fem år efter
kontraktsanställningen.
Tjänstgöring i utlandsstyrkan undantas från den arbetsrättsliga lag-
stiftningen vad gäller delar av lagen om anställningsskydd, semester och
arbetstid. Dessutom föreslås att den svenska arbetsmiljölagen skall gälla
också vid tjänstgöring utomlands.
Ett fullgott
försäkringsskydd för
utlandsstyrkan
De som tjänstgör för Sverige i utlandsstyrkan måste känna
att det finns ett säkert och fullgott försäkringsskydd om
olyckan skulle vara framme. Försäkringsskyddet måste vara
generöst utformat och motsvara den uppskattning som vi vill
visa gentemot de unga män och kvinnor som frivilligt åtar
sig dessa uppdrag. Det får inte finnas en tvekan om att staten
är beredd att ta ett mycket långtgående ansvar för att ta hand
om och sörja för framtiden för dem som skadats när de
frivilligt ställt upp för landet i fredsbevarande insatser i
konfliktdrabbade områden. Detta måste vara vägledande vid
utformningen av försäkringsskyddet för utlandsstyrkan.
Att Sverige deltar i internationella fredsfrämjande uppdrag är ett viktigt
inslag i vår försvars- och säkerhetspolitik. Försvarsmaktens internationella
kommando organiserar och understödjer de fredsfrämjande insatser Sverige
medverkar i.
De som tjänstgör i utlandsstyrkan anställs som kontraktsanställda.
Kontraktstiden är ofta kort, i många fall cirka sex månader. De flesta som
tjänstgör är unga och värvas i anslutning till sin värnpliktsutbildning. De som
nyligen har gjort sin värnplikt är ofta de som har bäst kunskap om materiel
och system. Många i utlandsstyrkan har ännu inte hunnit skaffa sig civil
utbildning, än mindre hunnit skaffa sig arbete och yrkeskarriär.
Tjänstgöring i utlandsstyrkans internationella uppdrag innebär risk att
skadas och invalidiseras. Risken att skadas har bedömts till kanske tre gånger
så stor som i andra farliga yrken. Den svenska statliga arbetsskade-
försäkringen och rehabiliteringsreglerna är emellertid dåligt anpassade till
tillfälliga anställningar och förutsätter stabil inkomst och arbete.
Reglerna riskerar att bli krångliga och rätten till ersättning och
rehabilitering kan ta år att reda ut. Det är ett krav att försäkringsskyddet
utformas förståeligt för den enskilde. Det skall vara enkelt att ta ställning
till
risker och förmåner.
Statens riskgaranti
Vi anser att statens riskgaranti skall utgå åtminstone i
enlighet med utredningens förslag. Riskgarantin är utformad
som en statlig försäkring för dem som tjänstgör i
utlandsstyrkan. Den knyts direkt till graden av medicinskt
handikapp. Den är en skattefri försäkringssumma som inte
avräknas och som utfaller utan villkor, såsom framtida
arbete, framtida lön, bostadsort etc. Staten ersätter på detta
sätt möjligheten att ta vanliga försäkringar. Det är nästan
omöjligt för den enskilde att få tilläggsförsäkringar för en
krigssituation. Riskgarantin skall också utgöra ett ideellt
skadestånd för bestående men som förändrar
förutsättningarna för både arbete och privatliv. Regeringen
uppmanas därför att i förordningen utforma den statliga
riskgarantin med dessa utgångspunkter.
Riskgarantin måste gälla oavsett skadeorsak då det torde vara mycket svårt
att i efterhand fastställa olyckans händelseförlopp och orsaker. Förslaget med
ersättning av 12 basbelopp engångsersättning och därefter två basbelopp per
år vid full invaliditet  som föreslås i utredningen är bra. Rimligt vore
emellertid att engångsbeloppet skall räcka för att en skadad med 50 %
invaliditet, dvs. när båda benen amputerats, två gånger skall kunna skaffa sig
en handikappanpassad bil. Detta skulle motivera att nuvarande
engångsbelopp, 22 basbelopp, bibehålls. Detta är ytterligare aspekter som
bör övervägas vid utformningen av garantin.
Arbetskadeförsäkringen
Det är viktigt att konsekvenserna av arbetsskada kan
försäkras på ett tryggt sätt. Livräntan vid kvarstående
handikapp bör baseras på minimum av den inkomst som
utlandsstyrkan har, vilket motsvarar sju basbelopp. Övriga
långsiktiga system för att trygga inkomst såsom pension
måste också ses över. Det vore rimligt att
arbetsskadeförsäkringen gäller under hela anställningen dvs.
också under anställningstiden i Sverige.
Rehabilitering
Försvarsmakten skall ha rehabiliteringsansvaret för den som
skadats. Vi anser att det är viktigt att rätten till rehabilitering
kvarstår så länge det behövs. Många skador visar sig långt
efter tjänstgöringen, inte minst vad gäller psykiska skador.
Det går inte att sätta absoluta tidsgränser som tre eller fem
år. Det är viktigt att de skadade garanteras stöd så att de inte
faller emellan landstingens akutsjukvård och
försäkringskassans åtaganden eller ställs i långa
sjukvårdsköer. Möjligheten att i vissa fall erbjuda fortsatt
anställning bör inte uteslutas. Tillgång till
företagshälsovården är viktig för att ge rehabilitering på lång
sikt och efter det att man är s.k. medicinskt färdigbehandlad.
Den skadade måste ges garantier och ha tydliga rättigheter. Det har visat
sig vara problem vid tillämpningen av det rehabiliteringsansvar som infördes
1997. Åtgärder för rehabilitering och ekonomiskt stöd till utbildning måste
ges med stor generositet. Anhöriga måste ges goda möjligheter till besök och
medverkan. Självfallet skall medel ställas till Försvarsmaktens förfogande
för att fullfölja rehabiliteringsansvaret. Det finns ändå en risk för konflikt
vad gäller kontraktsanställda kontra tillsvidareanställda. Det är heller inte en
enkel situation när försvaret skall minskas med upp till tiotusen anställda att
samtidigt ta hand om korttidsanställda. Vi anser att regeringen därför bör
överväga att ett särskilt organ tillskapas för detta ändamål så att de skadades
intresse kan tillvaratas på bästa sätt.
Det finns i detta sammanhang motiv för att även beröra frågan om för-
säkringsskyddet för de värnpliktiga som tjänstgör inom landet. Förändringar
i regelsystemet för de kontraktsanställda bör även aktualisera en översyn av
reglerna för värnpliktiga som drabbas av skador vid tjänstgöring under
grund- eller fortsättningsutbildning inom landets gränser.
Arbetsmiljön
Det är mycket viktigt att risker förebyggs på bästa möjliga
sätt. Frågan är emellertid om det är ändamålsenligt att
tillämpa arbetsmiljölagens bokstav vid förhållanden i fält.
Utformningen av arbetet för att förebygga olycksrisk och
skador måste utformas så att bästa resultat uppnås för de
förhållanden som råder under utlandsstyrkans uppdrag.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ersättning, rehabilitering och förebyggande arbete vid olyckor
och skador vid tjänstgöring i utlandsstyrkan och vid värnpliktstjänstgöring.

Stockholm den 25 mars 1999
Henrik Landerholm (m)
Olle Lindström (m)

Rolf Gunnarsson (m)

Anna Lilliehöök (m)

Björn Leivik (m)

Lars Lindblad (m)

Gunnar Hökmark (m)

Liselotte Wågö (m)

Anders Björck (m)

Carl Fredrik Graf (m)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Försvarsutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 1999-03-25 Hänvisning: 1999-03-26 Bordläggning: 1999-03-26

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (2)