med anledning av prop. 1999/2000:140 Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfald

Motion 1999/2000:N46 av Göran Hägglund m.fl. (kd)

av Göran Hägglund m.fl. (kd)
1 Konkurrens är en förutsättning för en sund
marknadsekonomi
En viktig orsak till att Sverige placerar sig dåligt i den så kallade
välfärdsligan är det höga prisläget, till följd av bristande konkurrens och
delvis omfattande regleringar. Vi får, enkelt uttryckt, ut förhållandevis
lite för våra pengar. I debatten om vår ekonomiska utveckling fokuseras
oftast helt och hållet intresset till ökningstakten i BNP. Men minst lika
viktigt är vad vi kan få ut av de pengar vi använder för privat och
offentlig konsumtion.
Om man jämför Sveriges och USA:s BNP per capita i gemensam valuta
visar det sig att de 1996 var i princip lika stora, Sverige till och med något
högre. Både Sverige och USA hade en BNP per capita som låg drygt 20
procent över OECD-genomsnittet.
Men när BNP korrigeras för vilken faktisk köpkraft respektive lands BNP
motsvarar, blir bilden en helt annan. Sverige hamnar 5 procent under OECD-
genomsnittet, medan USA med detta mått blir OECD:s näst rikaste land efter
Luxemburg.
Den enkla slutsats man kan dra av detta är att en strategi för att öka det
ekonomiska välståndet i Sverige i jämförelse med andra länder, med
nödvändighet måste innehålla ett antal reformer för att öka den inhemska
konkurrensen, och sänka vårt allmänna prisläge som också i stor
utsträckning beror på höga skatter. Enbart en god BNP-ökning kommer
sannolikt inte att leda till att Sverige kan stiga särskilt mycket i
välståndsligan.
En hel del viktiga avregleringar har redan gjorts i Sverige. Kredit- och
valutamarknaden avreglerades mot slutet av 1980-talet. Utländska bankers
rätt att etablera sig i Sverige kom 1990, den nya telelagen 1993 öppnade
många nya möjligheter, liksom förändringarna inom järnvägstrafiken 1994.
Elmarknaden avreglerades i en första etapp 1996 och för de mindre kon-
sumenterna 1999.
Men inom en del sektorer är konkurrensen fortfarande bristfällig. Det
gäller framför allt de marknader där hushållen är köpare, exempelvis varu-
distribution, detaljhandel och tjänsteproduktion, inte minst i offentlig sektor.
Byggsektorn är fortfarande reglerad och importkonkurrensen är liten. Antalet
producenter är begränsat både i entreprenadledet och i byggmaterielindustrin.
Livsmedelssektorn utmärks av att det bara finns ett fåtal aktörer i distri-
butions- och försäljningsledet, och av att jordbrukssektorn är starkt reglerad.
Kommunerna har dessutom en möjlighet enligt plan- och bygglagen att
begränsa etableringen av livsmedelsbutiker, vilket i många fall ytterligare har
begränsat konkurrensmöjligheterna. Denna möjlighet för kommunerna att
stoppa etableringar återinfördes av Socialdemokraterna sedan fyrpartirege-
ringen hade tagit bort den. Som med så många andra förslag funderar nu
Näringsdepartementet på en återställare av denna återställare.
Nedanstående tabell visar hur de svenska priserna förhåller sig till EU-
genomsnittet. Den genomsnittliga prisnivån i Sverige ligger för många
viktiga hushållsprodukter mellan 20 och 30 procent över genomsnittet för
EU-länderna. Från ett konsumentperspektiv finns det uppenbarligen mycket
mer att önska av den svenska konkurrenspolitiken.
Tabell 1: (Varugrupp Prisnivåindex, EU=100 )
Källa: Ds 1999:32
2 Ja till avregleringar och ökad upphandling inom
den offentliga sektorn
Till skillnad från många andra reformförslag kostar förslag på detta
område ingenting för de offentliga budgetarna. Tvärtom skulle en bättre
konkurrenspolitik i kombination med avregleringar och ökad
upphandling inom offentlig sektor på sikt leda till avsevärda
kostnadsminskningar för de offentliga budgetarna. Det "pris" som man
får betala är minskad politisk styrning och byråkrati, ett rimligt och för
de allra flesta helt okontroversiellt pris. I den politiska debatten finns
dock fortfarande många förespråkare som hävdar att det är demokratiskt
nödvändigt att det offentliga ska styra och bestämma över i stort sett allt
som ses som viktigt. Det överpris vi alla har fått betala för denna politik
uppmärksammas emellertid alldeles för sällan.
I propositionen finns det dokumenterat hur konkurrens på olika marknader
har kunnat växa fram trots att ett monopolföretag tidigare varit helt domine-
rande. Inom vård, skola  och omsorg ser regeringen inte dessa möjligheter.
Istället motverkar regeringen konkurrens på flera områden. Ett exempel där
regeringen motverkar konkurrens är när man inte vill avskaffa monopolet
inom apoteksverksamheten. Ett annat är regeringens rigida motstånd mot att
privat driva sjukhus. Det är uppenbart att regeringen sänder motstridiga
signaler.
Kristdemokraterna har en rad olika förslag på konkreta åtgärder:
- Kommunalt och statligt ägande bör avvecklas på marknader där privata
företag konkurrerar eller skulle kunna konkurrera och där inte sociala
eller hälsomässiga restriktioner motiverar ett offentligt ägande. Vård och
utbildning bör vara de enda generella undantagen.
- Kommunallagen bör ändras så att det blir lättare att få prövat i domstol
om kommunal näringsverksamhet strider mot lagen.
- Se över kommunallagen i syfte att göra det lättare för företag att
överklaga kommunala beslut om stöd i olika former till företag.
Besluten bör också kunna prövas i domstol.
- Kvarvarande konkurrenshämmande regleringar i den privata sektorn bör
identifieras och avvecklas. Småföretagsdelegationens lista borde inled-
ningsvis snarast genomföras.
- Konkurrensverket bör få ökade resurser och en mer fristående och
framträdande roll än i dag. Nya regeringsförslag bör granskas, inte bara
utifrån ett småföretagsperspektiv, utan också utifrån ett konkurrens-
perspektiv.
- Konsumentombudsmannen bör i samarbete med Konkurrensverket
fungera som en konkurrenspolis, med uppgift att jaga och uppmärk-
samma sektorer eller branscher med bristande konkurrens, och sedan
komma med förslag till hur konkurrensen kan förbättras.
- Det är dags att återigen revidera det kommunala planmonopolet beträff-
ande etableringen av nya butiker.
- Lagen om offentlig upphandling måste göras mer kraftfull i en samman-
hållen översyn i syfte att förverkliga principerna om affärsmässighet,
konkurrens och icke-diskriminering.
- Stora upphandlingar bör delas i fler order så att även mindre företag har
en chans att vara med i budgivningen. När fler företag kan vara med och
tävla ökar konkurrenstrycket och priserna kan pressas.
3 Konkurrenspolitikens inriktning i propositionen
De föreslagna riktlinjerna för konkurrenspolitiken är, som regeringen
också framhåller i propositionen, relativt allmänt hållna.
Kristdemokraterna har inget att invända mot förslagen men vill framhålla
nödvändigheten av att de också omsätts i praktisk handling. Vi har i
denna motion och i andra sammanhang framhållit och lagt förslag som t
ex syftar till att öka den konkurrensutsatta delen av ekonomin.
4 Gruppundantaget för kedjor i detaljhandeln
Gruppundantaget för kedjor i detaljhandeln har kommit att kallas ICA-
undantaget. ICA-handlarna samarbetar inom områdena varuinköp, över-
gripande gemensam marknadsföring, butiksfinansiering, butiks- och kon-
ceptutveckling, utbildning samt administration. Genom denna form av
frivillig samverkan kan enskilda handlare dra nytta av varandra och på
detta sätt bidra till konkurrensen på de orter där de bedriver sin
verksamhet. Om propositionens förslag blir verklighet kommer det att slå
ut butiker på många håll. Framförallt skulle det drabba glesbygden där
enskilda handlare i samverkan många gånger är de som upprätthåller
viktigt service. De enskilda handlarna utgör ca 75 % av
glesbygdsbutikerna. De skulle få det mycket svårt att klara sin
verksamhet. Utan samverkan skulle de svårligen kunna erbjuda sina
varor till attraktiva priser. De behöver samverka för att t ex kunna pressa
inköpspriser och samordna transporter. Det betyder inte att utpriset för
konsumenten är detsamma i hela landet. Istället är det så att ICA-
handlarna konkurrerar med varandra. Tillsammans har ICA-handlarna
under en lång tidsperiod legat på en marknadsandel på knappt 35 %.
Det säregna förhållandet råder, att om t ex ICA-handlarna istället hade
varit delar i en gemensam koncern så hade deras samverkan varit acceptabel
ur lagstiftarens synvinkel trots att detta samarbete hade inneburit ett
samarbete av väsentligt starkare art. Regeringens förslag innebär, om det
genomförs, att ICA-handlarna diskrimineras i jämförelse med helägda kedjor
som Hemköp och Konsum.
Om propositionens förslag om att gruppundantaget ska upphöra den 30
juni 2001 skulle vinna riksdagens gillande kommer det knappast att främja
en verklig konkurrens på den stora livsmedelsmarknaden. Det förefaller som
om regeringen i sina överväganden förväxlat målet, en levande konkurrens,
med medlet, en skarp lagstiftning. Det goda riskerar att bli det bästas fiende.
Man frågar sig vart regeringens konsumentperspektiv tog vägen i detta
dråpslag mot ICA-handlarna.
Det kan också finnas skäl att påminna om att konkurrenslagen uttryckligen
förbjuder missbruk av dominerande ställning. Detta innebär att det finns
möjligheter att beivra alla ev. överträdelser.
Förslaget om att gruppundantaget ska upphöra att gälla från och med den
30 juni 2001 avvisas.
5 Taxisamverkan
Regeringens förslag till konkurrenslag innebär att de samverkande taxi-
bolagen, som genom att bilda en beställningscentral uppnått en storlek
som ger dem mer än 35 % av marknaden samt har mer än 30
samverkande taxifordon, förbjuds. Det betyder i så fall att taxisamverkan
i ca 75 städer, exempelvis Pajala, Skövde, Gislaved, Motala, Ludvika och
Kiruna, slås sönder.
Vad blir resultatet av regeringens förslag? På många orter kan det bli som i
Skellefteå. Beroende på att samverkan i Skellefteå förbjöds av Marknads-
domstolen köpte Taxi Skellefteå (alternativt hyrde in) samtliga taxifordon
samt anställde de tidigare enskilda taxiföretagarna. 50 småföretag ersattes
med ett större företag. För konsumenterna blev det ingen synbar förändring.
Taxikunden ringer fortfarande samma beställningscentral. Emellertid träffas
inte det (nya) absorberande företaget av konkurrenslagstiftningen eftersom
det inte längre är samverkan mellan företag. Om regeringens förslag går
igenom blir sannolikt följden att vi får färre och större aktörer på taxi-
marknaden, dvs färre konkurrenter.
Oavsett vilken konstruerad övre samverkansgräns man sätter blir det
olyckliga tröskeleffekter. Därför anser Kristdemokraterna att det inte finns
hållbara skäl till varför det ska finnas denna typ av begränsningar.
Samverkande taxiföretag i en beställningscentral ska inte träffas av förbudet i
6 § konkurrenslagen eftersom  samverkan i beställningscentral är, och upp-
levs av kunderna, som en aktör, ett företag, på marknaden med ett gemen-
samt varumärke. Det finns skäl att också på det här området påminna om att
konkurrenslagen uttryckligen förbjuder missbruk av dominerande ställning
vilket innebär att det finns möjligheter att beivra alla ev. överträdelser.
Följaktligen avvisas förslaget om att gruppundantaget ska gälla från vid
samverkan av högst 30 taxifordon.

6 Hemställan

6 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det bör bli lättare att få prövat i domstol om
kommunal näringsverksamhet strider mot kommunallagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kvarvarande konkurrenshämmande regle-
ringar i den privata sektorn bör identifieras och avvecklas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökade resurser till Konkurrensverket,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att lagen om offentlig upphandling måste göras
mer kraftfull i en sammanhållen översyn i syfte att förverkliga prin-
ciperna om affärsmässighet, konkurrens och icke-diskriminering,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag om att avskaffa grupp-
undantaget för kedjor i detaljhandel,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om undantag från för-
budet i 6 § konkurrenslagen för viss taxisamverkan avseende begräns-
ning av antalet taxifordon.

Stockholm den 26 juni 2000
Göran Hägglund (kd)
Inger Strömbom (kd)
Mikael Oscarsson (kd)
Harald Bergström (kd)
Mats Odell (kd)
Per Landgren (kd)
Helena Höij (kd)
Annelie Enochson (kd)
Stefan Attefall (kd)
Maria Larsson (kd)
Magnus Jacobsson (kd)
Rosita Runegrund (kd)
Kenneth Lantz (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Näringsutskottet

Händelser

Inlämning: 2000-06-29 Hänvisning: 2000-07-04 Bordläggning: 2000-07-04
Yrkanden (12)