med anledning av prop. 1999/2000:140 Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfald

Motion 1999/2000:N51 av Eva Flyborg m.fl. (fp)

av Eva Flyborg m.fl. (fp)
1 Varför är konkurrens viktigt?
Fri konkurrens på lika villkor - inom de ramar som sätts upp av etiska
principer och lagstiftning - är det bästa verktyget för att tillgodose
konsumenternas efterfrågan och hushålla med begränsade resurser.
En effektiv konkurrens gynnar alltid i första hand konsumenterna.
Företagens tävlan om att vara "bäst och billigast" upprätthåller en ständig
press på priser och kostnader. Men också ur ett mer dynamiskt och sam-
hällsekonomiskt perspektiv är väl fungerande konkurrensmarknader av stor
betydelse. Konkurrensen är den kanske viktigaste drivkraften till teknisk och
ekonomisk utveckling.
Väl fungerande konkurrens stimulerar en kontinuerlig förnyelse av
produktionsapparaten och leder därmed till en effektiv användning av sam-
hällets resurser. Den medför inte bara mångfald och större valfrihet i utbudet
av varor och tjänster utan också en mångfald i företagandet.
Konkurrensens betydelse för ekonomisk utveckling och välstånd har
framstått allt klarare under de senaste decennierna. En av grundtankarna med
den inre marknaden som skapats inom EU är just att få till stånd en ökad
konkurrens och en bättre ekonomisk utveckling. Vad det ytterst handlar om
är att skapa förutsättningar för ett ökat välstånd - och ökad sysselsättning -
för medborgarna i medlemsländerna.
På motsvarande sätt visar det ekonomiska förfallet, stagnationen och
rovdriften på miljön i de gamla centralplanerade kommunistdiktaturerna i öst
tydligt vad frånvaron av fungerande marknader, konkurrens och ekonomisk
frihet innebär för människors välfärd.
Det avgörande för en fungerande konkurrens är fritt tillträde till mark-
naderna - "free entry". Mycket av offentliga regleringar som politiker och
myndigheter inför för att upprätthålla konkurrens skulle inte behövas om fritt
tillträde till marknaden råder. Det är fritt tillträde - i kombination med den
tekniska och ekonomiska utvecklingen - som utgör det främsta botemedlet
mot tendenser till konkurrensbegränsningar och monopol.
En viktig faktor i sammanhanget är att Sverige är en liten öppen ekonomi.
Detta utgör en avgörande skillnad jämfört med t.ex. USA där utlands-
konkurrensen betyder relativt sett mycket mindre. Det är bl.a. av detta skäl
som USA haft en mer aktivistisk inriktning på sin konkurrenspolitik än små
öppna ekonomier som Sverige. En öppenhet och strävan efter att hålla
hindren mot marknadsinträde låga är centrala.
Regeringens proposition innehåller en del riktiga observationer och all-
männa resonemang om nödvändigheten av konkurrens. Sålunda konstaterar
regeringen: "Det är uppenbart att marknads- och konkurrensmodellen är helt
överlägsen andra ekonomiska system när det gäller att skapa välstånd,
tillväxt och förnyelse." (prop. sid 45) Regeringen drar dock inte själv några
avgörande slutsatser av detta konstaterande.
2 Utvecklingen under 90-talet
Som konstaterades ovan är fritt marknadstillträde avgörande för en fun-
gerande konkurrens. I detta avseende har utvecklingen under 90-talet
medfört förbättrade förutsättningar. Sverige har under lång tid varit öppet
för utrikeshandel. Det internationella beroendet, och därmed även
konkurrensen, har ökat. Detta hänger naturligtvis under 90-talet i hög
grad samman med medlemskapet i EU och deltagandet i den inre
marknaden. Med en större marknad blir stordriftsfördelarna mera
påtagliga, priserna pressas, konkurrensen ökar. Den svenska prisnivån
ligger fortfarande i genomsnitt 15-20 procent högre än i EU-länderna.
Men detta kan jämföras med för ca 10 år sedan då den låg ca 50 procent
högre. Deltagandet i EU:s inre marknad har spelat en viktig roll för att
hålla tillbaka den svenska prisutvecklingen.
Ett antal avregleringar har också tillkommit inom det finansiella området,
inom tele, kommunikation etc. Detta har lett till en explosion av nya
produkter och en stark prispress på produkter och tjänster. Inte minst har det
lett till ett utbud av nya tjänster som ingen för tio-femton år sedan kunde
föreställa sig.
Det är intressant att notera att regeringen nu gärna tillskriver sig äran av
avregleringar som initierades av den borgerliga fyrpartiregeringen i början av
90-talet, beslut som socialdemokraterna då med all kraft motsatte sig, men
vars effekter man nu gärna vill sola sig i glansen av. Sent ska syndaren vak-
na ...
3 Den offentliga verksamheten - ett stort vitt fält
från konkurrenssynpunkt
Folkpartiet konstaterar att regeringen lämnat ett av de viktigaste
områdena utanför sina förslag om konkurrensen, de delar av
samhällslivet som domineras av offentliga monopol. Vidare konstaterar
vi att ett antal intressanta förslag i Konkurrensverkets rapport
Konkurrensen i Sverige under 90-talet - problem och förslag (2000:1)
helt enkelt verkar ha glömts bort.
Den offentliga verksamheten svarar för nästan 30 procent av syssel-
sättningen och 20-25 procent av BNP. Här ingår bl.a. renodlad myndighets-
verksamhet, något som är svårt att föreställa sig i annan regi än den offent-
liga. Men betydande delar av det som idag inte bara finansieras offentligt,
dvs med skatter, utan även produceras i offentlig regi, skulle kunna produce-
ras av andra än offentliga monopol. Att tillåta mångfald på produktionssidan
går mycket väl att förena med strävanden att tjänsterna ska vara tillgängliga
för alla till rimlig kostnad.
Den offentliga egna verksamheten svarar som nämnts för drygt 20 procent
av BNP och nära 30 procent av sysselsättningen - och då är affärsdrivande
verk och offentliga bolag inte inräknade. De monopoltendenser som finns i
denna verksamhet är således avsevärt mera omfattande än något enskilt
monopolområde i näringslivet. Som ovan sagts finns viktiga områden som
under alla omständigheter bör förbli offentliga. Hit hör främst myndighets-
utövning i olika former. Men även när detta räknats bort återstår betydande
fält där mer av konkurrens vore möjlig att överväga.  Myndighetsutövning
svarar bara för en mindre del av den offentliga verksamheten.
De negativa verkningar för den enskilde som bristande konkurrens inom
näringslivet medför gäller i allmänhet också vid bristande eller obefintlig
konkurrens inom de offentliga tjänsterna. Detta kan illustreras med följande
utdrag ur SNS Konjunkturråds rapport Vägen till välstånd 1999, ur det
avsnitt som handlar om den enskilde som konsument av offentliga tjänster.
Här redovisas endast ett par aspekter ur tabellen som visar konsumentskydd i
privat och offentlig konsumtion.
Tabell 1: (Avseende: Normal privat detaljhandel Livsmedel Privata tjänster
Sjukvård Äldreomsorg Polis Skola )
Här är dock inte regeringen särskilt benägen att anlägga ett konsument-
perspektiv. Folkpartiet anser att regeringen försummar ett viktigt område där
det vore möjligt att nå betydande välfärdsvinster.
Men detta är viktigt inte bara ur ett konsumentperspektiv. En större
öppenhet ger också de idag verksamma inom det offentliga nya valmöjlig-
heter. Detta gäller inte minst kvinnor som i hög grad är verksamma inom
offentlig sektor. Regeringen säger själv i ett mera allmänt resonemang:
"Kvinnors företagande, som idag är alltför begränsat och därmed utgör en
viktig potential, kan stärkas och utvecklas." (sid 61) Detta äger verkligen sin
riktighet när det gäller möjligheterna inom den offentliga sektorn.
Regeringen har således delvis fel när den säger: "Konkurrenspolitiken är till
för konsumenterna, inte för producenterna." (sid 61) Det är riktigt att
konkurrenspolitiken i första hand är till för konsumenterna, men som här
visats har en bättre konkurrenspolitik gentemot offentlig produktion också
positiva värden för producenterna.
I långt högre grad än vad som f.n. är fallet bör offentligt finansierad
verksamhet således öppnas för konkurrens så att det inte bara är stat,
kommun eller landsting som får svara för produktionen. Vi anser på goda
grunder att det finns skäl för att skilja det politiska ansvaret som avser
finansiering och angivande av ramar för och krav på verksamheten från den
faktiska produktionen som bör utföras av den som är bäst lämpad för detta.
Detta bör ges regeringen till känna.
Men det offentliga inflytandet är större än så. Till den offentliga verksam-
heten kommer transfereringarna. Totalt motsvarar de offentliga utgifterna
55-60 procent av BNP. Även inom den del av det offentliga som inte är
tjänsteproduktion utan transfereringar finns former för andra producenters
deltagande. Ett exempel på detta är premiereservpensionen där det handlar
om ett offentligt reglerat trygghetssystem men där privata aktörer svarar för
produktionen av tjänsten, dvs förvaltningen av pensionsmedlen.  Det finns
alltså möjligheter att även inom socialförsäkringarna finna former för annan
produktion än offentlig utan att några väsentliga samhällsekonomiska eller
andra värden går förlorade. Detta bör ges regeringen till känna.
4 Det regeringen "glömde"
Regeringen har i Konkurrensverkets utredning fått ett antal uppslag som
man tyvärr inte tagit fasta på utan låtit falla under bordet. Flera av dessa
är av en sådan dignitet att de måste uppmärksammas av den som har ett
verkligt intresse av att förbättra konkurrensen i Sverige.
4.1 Offentliga bolag och bristande konkurrens
Konkurrensverket (KKV) diskuterar bl.a. utförligt den
konkurrenssituation som kan uppstå genom att statliga eller kommunala
bolag agerar på en konkurrensutsatt marknad. KKV visar på ett antal
exempel där enskilda företag drabbats av oskälig konkurrens från
offentliga bolag och visar på svårigheterna att få rättelse. Verket drar
följande slutsatser:
- ?De offentliga aktörerna har ett antal särdrag jämfört med privata företag
(finansiering med skattemedel, lågt ekonomiskt risktagande, självkostnads-
principen vid prissättning m.m.).
- De offentliga aktörernas verksamhet på konkurrensmarknader har
inneburit ökade konkurrensproblem.
- Utvecklingen leder till att företagens, främst småföretagens, möjligheter
att expandera sin verksamhet eller rentav finnas kvar på marknaden
minskar.
- Konkurrenslagen kan oftast inte användas för att ingripa mot skattesub-
ventionering och underprissättning i de aktuella ärendena.
- EG-praxis på konkurrensrättens område visar att det är svårt att tillämpa
konkurrenslagstiftning för att ingripa mot underprissättning av privata
företag. Det är än svårare beträffande offentliga aktörer.
Mot denna bakgrund avger Konkurrensverket följande förslag för att
något reda upp konkurrenssituationen mellan privata och offentliga
bolag.
Förslag:
- Överväg att införa särskilda bestämmelser i lag som gör det möjligt att
ingripa mot andra slag av konkurrenssnedvridande förfaranden än de
som omfattas av konkurrenslagen.
- Avskilj organisatoriskt och redovisningsmässigt myndighetsuppgifter
från konkurrensutsatt verksamhet.
- Ändra kommunallagen så att företag ges bättre möjligheter att få prövat i
domstol om det är förenligt med lagen att kommunala aktörer börjar driva
näringsverksamhet på konkurrensmarknader.
Folkpartiet anser principiellt att det offentliga inte annat än i
undantagsfall bör bedriva verksamhet i bolagsform men kan ändå ställa
sig bakom dessa förslag att gälla under den period när den offentliga
bolagssektorn krymper samt även för de bolag som ska stanna i offentlig
ägo. Detta bör ges regeringen till känna.
4.2 Offentlig upphandling
Verket behandlar även frågan om hur den offentliga upphandlingen går
till och kommer där med nedanstående förslag  för att öka konkurrensen:
Förslag:
-       Ge den myndighet som har tillsynen över den offentliga upphandlingen
rätt att föra talan om en marknadsskadeavgift om en upphandlande
enhet brutit mot lagen om offentlig upphandling.
-       Integrera tillsynen av den offentliga upphandlingen med övriga
myndighetsuppgifter på konkurrensområdet.
-       Ersätt successivt nuvarande form av inköpssamordning/ramavtal och ej
preciserade inköpsvolymer med frivilligt samarbete myndigheter
emellan om inköp utifrån förutbestämda volymer.
-       Klargör att kommunernas och landstingens inköp från egna företag
omfattas av upphandlingsreglerna.
-       Komplettera upphandlingsreglerna för att komma till rätta med
avbrutna anbudstävlingar.
Folkpartiet kan även här ställa sig bakom dessa förslag. Detta bör ges
regeringen till känna.
4.3 Offentliga stöd
Konkurrensverket för också ett resonemang om offentlig stödgivning
vilken kan påverka konkurrensförhållanden. Rekommendationerna är att
regeringen ska låta införa bestämmelser om att myndigheterna ska beakta
effekterna på konkurrensen vid stödgivning och att företagen ska få
bättre möjligheter att få lagligheten av ett kommunalt stöd prövat. Detta
bör ges regeringen till känna.
4.4 De s.k. § 3:12-reglerna
Konkurrensverket tar också upp ett antal förslag på konkurrensområdet
som regeringen väljer att helt ignorera. Det gäller bl.a. de s.k. 3:12-
reglerna när det gäller beskattning av fåmansföretag. Regeringen har i
och för sig tillsatt en utredning om detta som dock dels inte ska vara klar
förrän den 31 oktober 2001, vilket innebär att eventuella förslag inte kan
träda i kraft förrän år 2003, dels har gått i stå genom att
utredningsmannen fått annat uppdrag och efterträdare inte utsetts. Detta
är en fråga som är viktig för småföretagen och som brådskar.
Utredningen bör bedrivas så att förslag kan läggas fram för
ikraftträdande senast år 2002. Detta bör ges regeringen till känna.
4.5 Arvs- och gåvoskatt
Ett annat av Konkurrensverkets förslag tar också fasta på de mindre
företagens betydelse från konkurrenssynpunkt. Arvs- och gåvoskatterna
utgör ett hinder för generationsväxlingen i småföretag. Med hänsyn till
deras roll för en väl fungerande konkurrens bör denna beskattning lättas
enligt Konkurrensverkets uppfattning. Med hänsyn till frågans vikt anser
Folkpartiet att arvs- och gåvoskatterna snarast ses över utgående från ett
konkurrensperspektiv. Detta bör ges regeringen till känna.
4.6 Krångliga och många regler
Verket pekar vidare på det komplicerade regelverk som är mycket tids-
och kostnadskrävande för främst småföretagen. Verket framhåller
behovet av förenklingar. Detta är ett förhållande som Folkpartiet länge
påpekat. Regeringens aktiviteter på området tycks ha förlamats vilket
bl.a. illustreras av konvulsionerna omkring den s.k. Simplexgruppen.
Förbättringar kan uppnås genom att:
- i stort sett alla Småföretagsdelegationens förslag genomförs,
- ett enkelt bokförings- och deklarationspaket för egenföretagare införs,
- reglerna för att få F-skattsedel förenklas,
- inbetalningsreglerna för skattekontot lättas,
- en solnedgångsparagraf för regleringar införs,
- avregleringsarbete ges en annan politisk tyngd genom att stats- och
finansministrarna blir ansvariga,
- arbetsmarknadsregleringarna ses över.
Detta bör ges regeringen till känna.
4.7 Svenskt EMU-medlemskap
Konkurrensverket pekar vidare på de fördelar som ett svenskt EMU-
medlemskap skulle medföra från konkurrenssynpunkt. Verket pekar på
att den för konsumenten mest omedelbara effekten av en gemensam
valuta vore att prisjämförelser underlättas. De flesta branscher i Sverige
kännetecknas enligt verket av att producenten har ett informationsövertag
över konsumenten. Detta skulle minska vid en gemensam valuta. Ett
särskilt intressant område är bank och försäkring. Det kan i
sammanhanget vara av vikt att påpeka att en större öppenhet på detta
område tydligt skulle exponera det högre svenska skattetrycket.
En enhetlig valuta skulle göra den svenska marknaden mera tillgänglig för
andra EU-länders företag och därmed öka konkurrenstrycket i Sverige.
Vidare skulle den underlätta för de mindre och medelstora svenska företagen
att penetrera andra marknader och därmed också bli effektivare.
Konkurrensverkets slutsats är att Sverige så snart det är möjligt bör acceptera
den gemensamma valutan. Man kan konstatera att detta inte är regeringens
linje. Förutom att regeringen i sin proposition helt nonchalerar detta förslag
står det inte heller på regeringens dagordning att snabbt lösa denna fråga.
Med regeringens linje i EMU-frågan kan ett svenskt medlemskap ligga
många år fram i tiden. Förutom det politiska inflytande som Sverige därmed
går miste om, och som är väl omvittnat från flera håll, bl.a. från f.d.
statsråd,
missar svenska konsumenter fördelar i form av billigare varor, ett större
utbud etc. Folkpartiets förslag är att en folkomröstning om medlemskap i
EMU:s tredje steg bör ske i höst och att ett medlemskap därefter snarast
förhandlas fram. Detta bör ges regeringen till känna.
4.8 Konkurrensrätten
Regeringen diskuterar mot bakgrund av det arbete som pågår inom EU
med konkurrensrätten och frågorna om arbetsfördelningen mellan
kommissionen och medlemsländerna också vissa frågor som rör detta för
Sveriges del. Regeringens förslag om nationell tillämpning av EG:s
konkurrensregler för företag och Konkurrensverkets behörighet i detta
sammanhang kan accepteras. Detta gäller också förslaget att
Konkurrensverket ska vara behörigt att utfärda icke-ingripandebesked
när det gäller EG:s konkurrensrätt.
Detta gäller också förslaget att man vid fastställande av konkurrensskade-
avgift ska ta hänsyn till om företaget i väsentlig mån underlättat utredningen.
Däremot är regeringen inne på farliga vägar när man vill, låt vara i första
steget, utreda möjligheten att ge företag lättnader i avgiften om man avslöjar
andra företags överträdelser, således ett slags betalda "tjallare". Detta väcker
djupgående principiella frågor. Folkpartiet har i sitt rättspolitiska program
föreslagit att s.k. kronvittnen får användas i begränsad utsträckning. Detta
bör dock ske inom strikt angivna ramar och där de misstänkta biträds av
försvarare. Varje sådan uppgörelse ska underställas domstol.  Detta är en helt
annan sak än det angiverisystem som tycks föresväva regeringen.
Regeringen vill utreda ett antal frågeställningar:
I uppgiften ingår att pröva behovet av och förutsättningarna för regler om
- nedsättning av konkurrensskadeavgift för företag som avslöjar
konkurrensbegränsningar,
- ett stärkt sekretesskydd för uppgifter om kartellsamarbeten eller andra
konkurrensbegränsningar och om vem som lämnat information om sådana
förhållanden,
- begränsning av eller hinder för gemensam styrelserepresentation i kon-
kurrerande företag,
- vinnande parts rätt till ersättning för sina rättegångskostnader från
tappande part.
Vidare skall det utredas om
- befintliga regler om uppgiftsskyldighet och sekretess tillgodoser behovet
av ett ändamålsenligt informationsutbyte mellan Konkurrensverket och
konkurrensmyndigheter i andra länder för en effektiv konkurrensöver-
vakning,
- erfarenheterna i rättstillämpningen eller andra omständigheter nu föran-
leder ett annat ställningstagande än tidigare i frågan om en kriminalisering
av förbudsreglerna i konkurrenslagen och när det gäller regler om
uppbrytning av företagskoncentrationer,
- nuvarande regler ger små företag som utsätts för andra företags konkur-
rensbegränsningar tillräckliga möjligheter att få överträdelsen att upphöra.
Regeringen avser således utreda ett antal frågor men Folkpartiet vill
redan på detta stadium markera att vi inte accepterar ett system med
kronvittnen som ovan sagts. Vi tror inte heller att regeringen eller statliga
myndigheter har sådana kvalifikationer att bedöma en lämplig
företagsstruktur att man ska ha möjlighet att bryta sönder en befintlig
företagsstruktur. Förslaget att reglera styrelseledamotskap i
konkurrerande företag bygger också på en verklighetsfrämmande tilltro
till regleringars effekter. Detta bör ges regeringen till känna.
4.9 EG:s konkurrenslagstiftning och återverkningarna för små
länder
Det kan i detta sammanhang vara värt att påminna om vissa
konsekvenser av EG:s konkurrenslagstiftning vars effekter kan bli
annorlunda än avsett vid en gemensam valuta. Det torde råda en allmän
enighet om att den gemensamma valutan och det stora valutaområdet
kommer att få betydande konsekvenser på företagsstrukturen. USA och
EMU-området kommer att vara av ungefär samma ekonomiska storlek. I
vissa branscher är antalet företag betydligt färre i USA än i Europa. En
gemensam valuta kommer sannolikt att leda till sammanslagningar,
uppköp etc som kommer att göra den europeiska företagsstrukturen mera
lik den amerikanska. Detta är redan på väg att ske, bl.a inom bank- och
telekomsektorerna har omstruktureringarna varit betydande sedan eurons
införande. Det är viktigt att svenska företag kan delta i denna process
även innan vi blivit medlemmar. Sverige har ett för sin storlek
osedvanligt stort antal multinationella företag som kunnat expandera
internationellt, baserade på god styrka på hemmamarknaden.
I denna omstruktureringsprocess kan internationellt verksamma företag
med sin bas i små EU-länder komma att missgynnas av EG:s konkurrens-
lagstiftning. Ett exempel som visar på denna risk är Volvo-Scania-affären.
Även om det negativa beslutet var helt i enlighet med gällande regler väcker
detta frågan om företag med sin bas i små länder missgynnas relativt till
företag från stora länder. Internationellt verksamma företag har ofta en stark
ställning på hemmamarknaden. Om denna då är liten kan en strukturaffär
som Volvo-Scania vara acceptabel enligt EG-regler om den sker i ett stort
land men inte i ett litet. Det förefaller inte utan vidare rimligt att en
omfattande internationell strukturaffär ska avgöras av koncentrationsgraden
på en mycket liten del av företagets marknad. Det finns här en uppenbar risk
att EG:s konkurrensregler utformats utan tillräcklig hänsyn till den nya
situation som uppstår i och med euron och att reglerna därmed i praktiken
missgynnar internationella företag med sin bas och ursprung i små länder.
Denna aspekt på EG:s konkurrensregler bör diskuteras mellan medlems-
länderna. Regeringen bör arbeta för att en sådan diskussion och analys
kommer till stånd. Detta bör ges regeringen till känna.
5 Branschfrågor
5.1 Gruppundantaget för kedjor i detaljhandeln
En av de för den svenska detaljhandelsstrukturen och därmed för de
svenska konsumenterna viktigare frågorna är vad som ska hända med
gruppundantaget från förbudet mot samverkan inom detaljhandeln. Idag
gäller ett undantag som innebär att flertalet frivilliga kedjor har undantag
för sina samarbetsformer. EU arbetar nu med nya riktlinjer för
horisontellt och vertikalt samarbete. I avvaktan på detta säger regeringen
att gruppundantaget i sin nuvarande form inte bör fortsätta att gälla efter
den 30 juni 2001.
Det frågan här gäller är om det samarbete som finns inom t.ex. ICA är av
ett slag som missgynnar konsumenterna. Samarbetet berör bl.a. varuinköp,
gemensam marknadsföring och etableringsfrågor. Det kan vad gäller pris-
samarbete t.ex. innebära att ICA-handlarna för att få bra priser vid stora
inköp kan garantera säljaren att ett maxpris ska hållas gentemot konsu-
menten. Först bör noteras att den typ av samarbete som frivilliga kedjor
innebär främst är en nordisk företeelse och inte förekommer på samma sätt
på kontinenten. Därmed har inte heller denna fråga spelat in vid utform-
ningen av EG-rätten. Frågan är om risker från konkurrenssynpunkt med ett
prissamarbete, som EG-rätten och svensk konkurrenslagstiftning i princip är
emot, uppvägs av andra fördelar för konsumenten. Från ICA:s sida har
pekats på att den typ av prispressande verksamhet som samarbetet ger inte
kan fortsätta om undantaget tas bort medan detta inte påverkar situationen för
helägda kedjor som Konsum och Hemköp. Frågan skulle för ICA:s del kunna
lösas genom att man tillskapar en integrerad koncern, men detta skulle då
innebära att hela företagsidén med handlaren som en i viktiga avseenden
fristående småföretagare skulle försvinna. Det kan verkligen ifrågasättas om
detta skulle vara en bra utveckling.
Det som är avgörande för en väl fungerande konkurrens är, som tidigare
anförts, ett fritt tillträde till marknaden för nya aktörer. En som vill starta
en
ny detaljhandelsbutik ska inte mötas av hinder uppsatta av redan etablerade
konkurrenter. Men det som är avgörande här är de hinder som plan- och
bygglagen kan medföra och som vi nedan redovisat vårt ställningstagande
till.
En faktor som vidare bör beaktas är glesbygdsaspekten. Detaljhandeln i
glesbygden är särskilt beroende av det frivilliga kedjesamarbetet. Det gäller
främst ifråga om distribution och inköp. Det kan nämnas att ICA-handlarna
svarar för tre fjärdedelar av glesbygdsbutikerna. En ändring som omöjliggör
nuvarande samarbete skulle riskera att få betydande negativa konsekvenser
för den allmänna servicen i glesbygden.
Det är orimligt för både konsumenter och företag att osäkerhet ska råda
under ett helt år om de kommande förutsättningarna i alla dessa avseenden.
Regeringen bör därför ges i uppdrag att lägga fram förslag om de regler som
ska gälla efter den 30 juni 2001 med beaktande av vad som här sagts.
5.2 Taxisamverkan
Regeringen föreslår att ett undantag från förbudet mot samverkan införs
vad gäller taxirörelse för beställningscentraler omfattande högst 30
fordon.
Frågan har vissa likheter med den föregående bl.a. därigenom att enskilda
företagare kan undgå förbudet genom att avstå från att vara företagare och i
stället bli anställda. Detta har också i något fall skett med nuvarande regler.
Vi anser att en gräns av det slag som regeringen föreslår kan, förutom att
locka till att bli anställd i stället för företagare, ge upphov till onödiga
tröskeleffekter. Så snart man sätter någon gräns uppstår tröskeleffekter. För
att hålla dessa på en i förhållande till dagens branschstruktur rimlig nivå bör
gränsen sättas till 100 fordon. Konkurrensverket bör ges i uppdrag att särskilt
granska följderna från konkurrenssynpunkt. Detta bör ges regeringen till
känna.
5.3 Ökad konkurrens inom vårdsektorn
Folkpartiet anser att ökad konkurrens i vårdsektorn leder till ökad
mångfald, bättre vård och ökad kvalitet. Det frisätter också kreativiteten
hos personalen som får möjlighet att göra verklighet av egna idéer till
gagn för patienterna. Det socialdemokratiska motståndet mot ökad
konkurrens i vårdsektorn måste brytas.
Folkpartiet föreslog husläkare redan 1974 och drev frågan i valet 1976 mot
ett hårt socialdemokratiskt motstånd. Som ett resultat av den borgerliga
valsegern 1991 genomfördes husläkarreformen 1993.
Socialdemokraterna avskaffade reformen hösten 1994 efter maktskiftet.
Samtidigt med husläkarlagen avskaffades också den fria etableringsrätten för
allmänläkare och sjukgymnaster. Husläkarreformen innebär en nära sjukvård
med allmänläkare och distriktssköterskor, en laglig rätt att välja och knyta en
fast läkarkontakt, etableringsfrihet för alla specialister i allmänmedicin och
konkurrens på lika villkor mellan privata och offentliga vårdgivare. Målet
skall vara en husläkare per 1 500 invånare.  Privata vårdgivare skall ha rätt
att överlåta sin praktik till kolleger. För att främja tillväxten av privat-
praktiserande läkare även i framtiden är det viktigt att det finns möjlighet för
privatpraktiserande läkare med specialistkompetens att överlåta sin praktik
till en annan läkare med samma eller likartad specialistkompetens. Denna rätt
fanns tidigare men avskaffades av socialdemokraterna. Vi vill återinföra
denna möjlighet för de privata specialistläkarna.
65-årsregeln skall rivas upp. Privata vårdgivare skall få fortsätta sin verk-
samhet även efter det att de fyllt 65 år. I och med det reformerade pensions-
systemet är det möjligt att få jobba tills man fyller 67 år. Mot den
bakgrunden finns det ingen anledning att ha ett yrkesförbud mot privata
vårdgivare som är 65 år.
5.3.1 Avskaffa remisstvånget
Remisstvånget fyller ingen stor funktion men verkar hindrande för den
privata vården. Det finns flera exempel där socialdemokratiskt styrda
landsting har använt remisskravet i motverkande syfte för de privata
vårdgivarna. Det bör därför snarast avskaffas.
5.3.2 Återinför etableringsfrihet
En återinförd etableringsfrihet för privata allmänläkare ökar valfriheten.
Vi vill även att  etableringsfriheten förutom allmänläkare även skall
omfatta sjukgymnaster, geriatriker, barnläkare, gynekologer och
barnmorskor.
5.3.3 Konkurensutsätt all öppenvård
All öppenvård bör konkurrensutsättas för att på det sättet dels öka
effektiviteten, dels underlätta för privata alternativ att få större utrymme.
5.3.4 Förstärkt kvalitetsgaranti
Det skall krävas kvalitetscertifikat för all den verksamhet som
upphandlas efter konkurrensutsättningen. Utan detta kvalitetscertifikat -
ingen upphandling. Kraven på kvalité kan utformas i form av en
standardmall av Socialstyrelsen och tillämpas av kommuner och
landsting.
5.3.5 Förstärk upphandlingskompetensen
Beställarfunktionen måste stärkas så att brister i upphandlingen
förhindras. Det skall vara obligatoriskt att läkare och sjuksköterskor skall
ingå i beställarstaben. Deras ord måste väga tungt när de olika anbuden
på den konkurrensutsatta verksamheten skall bedömas.
5.3.6 Upprätta nationella vårdprogram
Socialstyrelsen skall tillsammans med den medicinska professionen
intensifiera arbetet med att utveckla och genomdriva rikstäckande
vårdprogram för olika diagnosgrupper. Det stärker den enskilde
patientens rätt till vård på lika villkor.
5.3.7 Valfrihet i mödravården
Vi anser att kostnaden för mödrahälsovård bör följa föräldrarna, som en
mödravårdspeng. De mottagningar som har vårdavtal med landstinget
bör få ersättning för de föräldrapar som valt dem. Eftersom det inte finns
fler ersättningar att betala ut än antalet föräldrapar bör det inte bli något
problem med totalkostnadskontrollen.
5.3.8 Valfrihet också i barnhälsovården!
De allra flesta föräldrar vill ha sin barnhälsovård i sin geografiska närhet.
Barnavårdscentralerna och motsvarande barnmottagningar hos vissa
distriktssköterskor i landstingets regi ger en mycket god barnhälsovård
med hög kvalitet. Även i framtiden kommer huvuddelen av familjerna att
söka sig till denna vårdform.  En del föräldrar vill dock få sin
barnhälsovård hos någon annan. Vi vill därför införa en form av
barnhälsovårdspeng, så att föräldrarna själva kan välja
barnhälsovårdsmottagning. Samma kvalitetskrav ska gälla för den privata
verksamheten som inom landstingets verksamhet.
5.4 Läkemedel
Konkurrensverket förslår i sin utredning att det nuvarande referenspris-
systemet för läkemedel, som infördes under den borgerliga regeringen
och som medfört stora besparingar för det allmänna, ska utvecklas
vidare. Möjlighet bör skapas för generikatillverkare att hålla priser som
ligger mer än tio procent under originalens pris. Vidare bör apoteken ges
rätt att, på patientens begäran och efter information från apoteken, byta
från föreskrivet originalläkemedel till motsvarande generika, såvida
läkaren inte angivit annat på receptet. Detta bör ges regeringen till känna.
5.5 Apoteket
Konkurrensverket föreslår vidare att andra än Apoteket AB ska ges
möjlighet att sälja receptfria läkemedel. Alla västeuropeiska länder har
någon form av reglering av läkemedelsförsäljningen utan att, som i
Sverige, hela detaljhandeln har koncentrerats till ett enda företag.
Läkemedelsverket bör få i uppdrag att utfärda tillstånd att bedriva
detaljhandel med läkemedel till sådan fysisk eller juridisk person som
uppfyller vissa krav på farmaceutisk kompetens.
Vidare bör, för att öka konkurrensen ytterligare, möjlighet till ett
franchisesystem införas, med staten som franchisegivare och med
franchisetagare som är fristående från Apoteket AB. Detta bör ges regeringen
till känna.
5.6 Plan- och bygglagen
En åtgärd som skulle bidra till ökad konkurrens inom främst
detaljhandelns område vore att det som i praktiken är en kommunal
etableringskontroll upphör. Konkurrensverket pekar på att regeringen
tagit ett steg i konkurrenshämmande riktning när den 1997 återinförde
möjligheten för kommunerna att i användningsbestämmelser för
kvartersmark och byggnader bl.a. särskilja handel med livsmedel. Denna
bestämmelse ger kommunen möjlighet till etableringskontroll, något som
enligt KKV leder till en högre prisnivå. Vi delar denna uppfattning och
anser att den aktuella bestämmelsen bör avskaffas. KKV visar också på
att PBL ger en grannkommun möjlighet att formulera krav som i
praktiken kan hindra att nya etableringar och därmed ökad konkurrens
kommer till stånd. Detta bör ges regeringen till känna.
5.7 Bostadskostnader och hyresreglering
Socialdemokratiska regeringar har under decenniers lopp trott att
regleringar av olika slag skulle vara lösningen på höga bygg- och
boendekostnader. Man har därvid vägletts av en riktig och en felaktig
bild av verkligheten. Den riktiga är att byggproduktionen och
byggmaterialproduktionen endast i liten utsträckning är föremål för
utrikeshandel och därmed är en hemmamarknadsbransch med påtagliga
stordriftsfördelar och präglad av fåtalskonkurrens. Den felaktiga är att
det skulle vara detta som ytterst bestämmer boendekostnaderna. Det är i
stället de regleringar, skatter och räntor som råder som bestämmer
boendekostnaderna. Detta belyses i någon mån genom de
köpkraftsundersökningar som gjorts och som visar de också i inter-
nationell jämförelse höga kostnaderna för svenskt boende. Bostadskost-
naderna ligger flera procent högre än i EU-länderna. Det är således i
första hand en flexiblare bostads- och byggmarknad som är lösningen
även om det självfallet är viktigt att både Konkurrensverket och EU:s
konkurrensmyndigheter håller bygg- och byggproduktmarknaden under
uppsikt.
Konkurrensverket anser att bostadens läge generellt sett bör få större
genomslagskraft vid hyressättningen så att denna bättre återspeglar de
boendes preferenser och därigenom ökar dynamiken på bostadsmarknaden.
Detta stämmer väl med den analys av bostadsmarknaden som Folkpartiet
gjort och med de ursprungliga intentionerna bakom bruksvärdessystemet.
Regeringen tycks snarare lägga vikt vid en bomässa och förslag om
obligatorisk bostadsförmedling och 70-talsaktiga bostadsförsörjningsplaner.
För att en reell förbättring ska kunna åstadkommas bör hyressättnings-
systemet förändras i den riktning som här angivits. Detta bör ges regeringen
till känna.
5.8 Finansiella tjänster
Konkurrensverket tar upp frågan om möjlighet att vid fondsparande
underlätta fondbyte genom att ge möjlighet att skjuta upp realisations-
vinstbeskattningen. Denna fråga bör bli föremål för utredning. Detta bör
ges regeringen till känna.
5.9 Energi
Konkurrensverket har uppmärksammat några viktiga frågor på energi-
området. Bl.a. föreslår verket att det klart ska urskiljas vilka kostnader
hos leverantörerna som är att hänföra till nätverksamheten. Vidare anser
verket att man bör utreda möjligheterna att lägga straffavgift vid
subventionering av elhandel med monopolvinster inom energiområdet.
Regeringen hänvisar till att frågan utreds. Utredningsresultatet kommer
dock inte fram så att det kan få återverkningar förrän 2002. Med hänsyn
till vilken ekonomisk vikt detta har för ett stort antal hushåll bör
utredningsarbetet med den inriktning vi här redovisat drivas snabbare.
Detta bör ges regeringen till känna.
5.10  Jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring
På lantbrukets område föreslår regeringen att det undantag från
konkurrenslagen som gällt för föreningssamverkan inom jordbruks-,
trädgårds- och skogsnäringarna bör bibehållas men att rättsutvecklingen
varit sådan att reglerna bör ses över. Detta torde vara rimligt bl.a. mot
bakgrund av den kritik som t.ex. Industriförbundet riktar mot de
nuvarande reglerna som, enligt vad förbundet hävdar, går längre än
motsvarande bestämmelser i EG-rätten och snarast fjärmar svensk
lagstiftning från EG-rätten. Förbundet säger bl.a.: "Mot denna bakgrund
anser Industriförbundet att något nytt legalundantag inte bör införas. För
att tillgodose primärföreningarnas legitima krav på förutsägbarhet bör
istället ovan nämnda EG-rättsliga principer om 'funktionsskydd' införas
enligt samma teknik som gäller för gruppundantag. (Funktionsskyddet
innebär att vissa begränsningar i t.ex. stadgarna för en ekonomisk
förening inte anses konkurrensbegränsande om de är nödvändiga för
samarbetet inom föreningen och dess verksamhet i sig är övervägande
positiv för konkurrensen, vår anmärkning.) Förutom att dessa principer
då kan ges generell tillämpning, har detta fördelen att alla ingående delar
i ett samarbete kan bedömas och att rättsutvecklingen på området kan få
fullt genomslag." På jordbruksområdet gäller redan den s.k. förordning
26/62 som undantar jordbrukets primärproduktion från artikel 85, dvs
förbud mot samarbete. Denna ordning omfattar ej trädgårds- och
skogsnäringarna. Den svenska ordningen står härmed inte i
överensstämmelse med vad som gäller inom EU i övrigt. Mot denna
bakgrund bör hela frågeställningen ses över. Detta bör ges regeringen till
känna.

6 Hemställan

6 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vilka förutsättningar som är avgörande för en väl
fungerande konkurrens,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten av att tillåta konkurrens inom de
områden som i dag är offentlig produktion,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att tillåta konkurrens även inom produktionen av
socialförsäkringar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att offentlig verksamhet i bolagsform i princip
bör avvecklas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att upprätthålla en fungerande
konkurrens mellan privata och kvarvarande offentliga bolag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att åstadkomma en bättre fungerande
offentlig upphandling,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att myndigheterna skall beakta effekterna på
konkurrensen vid stödgivning och ökade möjligheter för företag att få
lagligheten av kommunala stöd prövad,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skyndsam utredning av fåmansbolagsreglerna,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utredning av arvs- och gåvoskatterna ur ett
småföretags- och konkurrensperspektiv,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avreglering enligt de riktlinjer som anges i
motionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att underlätta ett tidigt EMU-med-
lemskap,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om EG:s konkurrensrätt och om utredningen av
konkurrensskadeavgift för företag som avslöjar konkurrensbegräns-
ning, begränsning eller hinder för gemensam styrelserepresentation i
konkurrerande företag samt uppbrytande av företagskoncentrationer,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om EG:s konkurrenslagstiftning och återverkningar-
na för små länder vid omstruktureringar,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om gruppundantag i detaljhandeln,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om antalet fordon i beställningscentraler inom
taxirörelsen och Konkurrensverkets uppdrag att följa utvecklingen av
konkurrensen inom taxirörelsen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att 65-årsregeln för privata vårdgivare bör
avskaffas,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att remisstvånget bör avskaffas,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om etableringsfrihet för allmänläkare, sjukgymnas-
ter, geriatriker, barnläkare, gynekologer samt för barnmorskor,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om konkurrensutsättning av öppenvården,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förstärkt kvalitetsgaranti,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förstärkt upphandlingskompetens,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nationella vårdprogram,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ökad valfrihet i mödravården,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ökad valfrihet i barnhälsovården,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att bryta Apoteket AB:s försäljningsmonopol,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utveckling av referensprissystemet för läke-
medel,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om införande av ett system med franchisetagare
inom apoteksväsendet,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om återavskaffande av de regler i plan- och bygg-
lagen som ger kommunerna möjlighet att i användningsbestämmelser
för kvartersmark och byggnader särskilja handel med livsmedel,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om större hänsyn till lägesfaktorn vid hyressättning,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utreda frågan om möjlighet att skjuta upp
realisationsvinstbeskattning vid fondbyte,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att försvåra möjligheterna till subventionering av
elhandel med monopolvinster från energiområdet,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förnyad översyn av konkurrensreglerna och
undantagen vad gäller jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring.

Stockholm den 29 juni 2000
Eva Flyborg (fp)
Runar Patriksson (fp)
Yvonne Ångström (fp)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Näringsutskottet

Händelser

Inlämning: 2000-06-29 Hänvisning: 2000-07-04 Bordläggning: 2000-07-04
Yrkanden (64)