med anledning av prop. 1999/2000:40 Obeställd reklam m.m.

Motion 1999/2000:L14 av Tanja Linderborg m.fl. (v)

av Tanja Linderborg m.fl. (v)
Inledning
Det statliga engagemanget på det konsumentpolitiska området måste
fortlöpande anpassas till de förändringar som sker i det svenska
samhället och i vår omvärld. På många områden som är av betydelse för
konsumenterna har det skett och förestår förändringar. Marknadsföringen
har funnit nya vägar och metoder. Den torde i dag ha en större
genomslagskraft än tidigare, inte minst genom tillkomsten av nya medier
och ny teknik. Bland de nya formerna märks bl.a. elektronisk post och
telefonförsäljning.
Regeringens proposition 1999/2000:40 behandlar obeställd reklam
innefattande telefonmarknadsföring, jämförande reklam, aggressiva
marknadsföringsmetoder och ändringar i prisinformationslagen.
Vänsterpartiet har inget att erinra mot de förslag som rör jämförande reklam,
aggressiva marknadsföringsmetoder och ändringar i prisinformationslagen.
Däremot delar inte Vänsterpartiet regeringens förslag att reklam via
elektronisk post, textmeddelanden som tas emot i mobiltelefon samt telefon,
får sändas om fysiska personer tillkännagett att han eller hon motsätter sig
användningen av metoden. Istället förordar Vänsterpartiet att reklam via
elektronisk post, textmeddelanden som tas emot i mobiltelefon samt telefon,
inte får sändas utan att den fysiska personen gett sitt medgivande på förhand.
Genomförandet av direktiven
Två EG-direktiv (teledataskyddsdirektivet 97/66 och
distansavtalsdirektivet 97/7) ligger till grund för regeringens förslag. I
teledataskyddsdirektivets artikel 12 fastslås att användningen av
automatiska uppringningssystem utan mänsklig medverkan och telefax
för direkt marknadsföring kan tillåtas bara ifråga om abonnenter som i
förväg har gett sitt samtycke. När det gäller användning av andra
teletjänster för direkt marknadsföring ger direktivet medlemsstaterna en
valmöjlighet. Den ena lösningen innebär att marknadsföring inte är
tillåten, om abonnenten motsatt sig denna, s.k. optout-lösning. Den andra
lösningen innebär att marknadsföring är tillåten endast om abonnenten
har gett sitt samtycke i förväg, s.k. optin-lösning. Den senare lösningen
innebär en högre skyddsnivå. Distansavtalsdirektivets artikel 10 anger
bestämmelser om begränsningar i användningen av vissa tekniker för
distanskommunikation. Enligt artikelns punkt 1 förutsätter en leverantörs
användning av automatiska uppringningssystem utan mänsklig betjäning
och telefax att konsumenten gett sitt samtycke på förhand. Enligt punkten
2 skall medlemsstaterna säkerställa att sådana andra tekniker för
distanskommunikation än de som anges i punkt 1 och som möjliggör
metoder för kommunikation mellan enskilda parter endast får användas
när konsumenten inte klart motsätter sig detta.
Ifråga om marknadsföring via telefax och automatiska uppringningssystem
föreslår regeringen att den fysiska personen på förhand ska ha gett sitt
samtycke till marknadsföringen. Den optin-lösning som anges i direktiven
kan inte frångås i nationell lagstiftning.
När det gäller marknadsföring via telefon föreslår regeringen en optout-
lösning. I propositionen hänvisar regeringen till NIX-tele, ett spärregister
till
vilket man ska kunna meddela att man inte önskar någon eller endast viss
reklam. Regeringen avser att följa registrets utveckling. Vidare anser
regeringen att en optout-lösning bör genomföras ifråga om obeställd reklam
via elektronisk post eller genom textmeddelanden som tas emot i
mobiltelefon. Denna lösning villkoras dock av att ett nationellt spärregister
kan byggas upp och bli etablerat. Regeringen förordar att registret NIX-tele
ska användas som en förebild. Tanken bakom detta ställningstagande är att
konsumenterna skall kunna anmäla hos ett nationellt register att de inte
önskar motta reklam.
Vänsterpartiet anser att starka skäl talar för att samma bedömning av
intrånget bör göras beträffande obeställd reklam via elektronisk post och
telefon som i fråga om oombedd telefaxreklam och automatiska
uppringningssystem, detta mot bakgrund av att telefax, telefon och
elektronisk post har slående likheter, inte minst vad gäller påträngandegrad
och kostnadsaspekter för den enskilde. Dessutom går den tekniska
utvecklingen mot en minskad telefaxanvändning och en ökad användning av
elektronisk post, I sammanhanget bör uppmärksammas att ifråga om
elektronisk post får mottagaren kostnaden och besväret att koppla upp sig på
modem för att hämta e-posten, och när så skett tar den motsvarande utrymme
i hårddisken. Konsumenten får på grund härav lägga ner tid på att radera
reklam som han eller hon kanske inte vill ha. I propositionen framkommer att
för elektronisk post har Tyskland, Italien, Österrike och Finland valt en
optin-lösning.
Ett krav på förtida samtycke vid användningen av nu behandlade
kommunikationsmedel medför att en enhetlig reglering av
telefonmarknadsföring till konsumenter kommer att gälla. En utifrån denna
utgångspunkt utformad regel blir väsentligt mer informativ och lättbegriplig
för lagens primära adressater, de marknadsförande näringsidkarna.
Vänsterpartiet anser sammanfattningsvis att för marknadsföring via
elektronisk post, mobiltelefon och telefon ska det krävas konsumentens
aktiva samtycke i förväg.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att marknadsföring via elektronisk post,
mobiltelefon och telefon skall kräva konsumentens aktiva samtycke i
förväg.

Stockholm den 9 februari 2000
Tanja Linderborg (v)
Kenneth Kvist (v)
Tasso Stafilidis (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)
Mats Einarsson (v)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Lagutskottet

Händelser

Inlämning: 2000-02-09 Bordläggning: 2000-02-10 Hänvisning: 2000-02-11

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (2)