med anledning av prop. 2001/02:159 Frivillig försöksverksamhet inom totalförsvaret

Motion 2001/02:Fö24 av Margareta Viklund m.fl. (kd)

av Margareta Viklund m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det saknas en helhetsbild av totalförsvarets behov av de frivilliga organisationerna i relation till totalförsvarets verksamhet i stort.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppfyllandet av de fyra huvudmålen som totalförsvarsresurserna får användas till skall ha den säkerhetspolitiska hotbilden på både kort och lång sikt som utgångspunkt.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i arbetet inför kommande försvarspolitiska propositioner säkerställer att de är grundade på tillförlitliga och väl genomarbetade underlag där det går att göra en helhetsbedömning.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ledningsfrågan för den frivilliga totalförsvarsverksamheten inte berörs i propositionen.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det behövs en fullständig översyn av totalförsvaret där begreppet helhetssyn och samverkan skall vara grundläggande utgångspunkter och där totalförsvarets alla olika grenar skall ingå.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppdrag till och stöd i form av statliga medel till frivilliga försvarsorganisationer bör utgå från de i motionen angivna huvuduppgifterna.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att totalförsvarets beredskap mot olika former av terrorattacker med okonventionella metoder och vapen måste stärkas.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att unga män och kvinnor som vid mönstringen inte kan erbjudas en plats i insatsorganisationen skall erbjudas möjligheten att skriva kontrakt med hemvärnet.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av en kontrakts- och rekryteringsmodell för hemvärnsutbildning anpassad för studerande vid universitet och högskola.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av en kontrakts- och rekryteringsmodell för hemvärnsutbildning anpassad för unga män och kvinnor som just har tagit steget in i förvärvslivet.

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall återkomma med ett klargörande förslag om hur hemvärnet och övrig frivillig totalförsvarsverksamhet skall integreras i de nationella skyddsstyrkorna samt deras framtida roll, organisation, arbetsuppgifter, ledningsorganisation m.m.

Inledning

Folkrörelserna har haft en stor betydelse för den demokratiska utvecklingen i vårt land. Även inom totalförsvaret finns en väl etablerad frivillig verksamhet. Den informerar och engagerar människor om bland annat värdet av ett fungerande totalförsvar. Dessa frivilliga organisationer har också en stor betydelse för rekrytering av bland annat officersaspiranter till totalförsvaret.

Dagens försvarspolitiska säkerhet och trygghet handlar inte enbart om vilken materiel eller vilka system vi har samt kunskap om hur vi skall handskas med dessa. Det handlar också om oväntade hot och företeelser i vår vardag som kan drabba oss var och en. Tryggheten och säkerheten handlar om hur vi som enskilda individer kan skydda oss och bli skyddade om det fruktansvärda och oväntade skulle inträffa. Vid terrorattacker och krigsöverfall är det oftast civilbefolkningen, som inte kan/får försvara sig själv, som drabbas. De fruktansvärda händelser som drabbat civilbefolkningen på Balkan och en utsatthet förenad med våld och övergrepp på kvinnor och barn under många årtionden i exempelvis Afghanistan talar sitt tydliga språk liksom också terrorattackerna den 11 september 2001 i USA.

Det finns lärdomar att hämta om hur människor klarar av svåra situationer. Sarajevo i Bosnien-Hercegovina är ett sådant exempel. Under den flera år långa belägringen och terrorverksamheten riktad mot befolkningen lyckades människorna hålla stånd mot granatattacker och prickskytte. En anledning till detta var de frivilliga organisationer som byggdes upp och som både förenade och hjälpte människor att inte tappa modet utan istället att överleva. Det bildades exempelvis, det vi i Sverige kallar, hemvärnsgrupper till skydd för människorna. Dessutom bildades grupper som hjälpte gamla och sjuka att få vatten, mat och kläder, att förskolor och skolor fungerade något så när, att människor inte frös ihjäl, att sårade och skadade tröstades och hjälptes, att utarbetad sjukvårdspersonal avlöstes, att teatergrupper försökte få barnen att tänka på något annat än det fruktansvärda som hände runt omkring dem m.m.

Det finns hos människor en inneboende kraft, förmåga och vilja till både överlevnad och att hjälpa sina medmänniskor. Den kraften är det viktigt att ta till vara. En förutsättning är dock att människan har någon form av trygghet. I det sammanhanget är hemvärnet en stor tillgång för att skydda befolkningen i det nära samhället.

Kristdemokraterna anser att den översyn av den frivilliga försvarsverksamheten som utförts var angelägen men är kritiska till att det alltjämt saknas en helhetsbild av Försvarsmaktens eget behov av de frivilliga organisationerna i relation till totalförsvarets verksamhet i stort.

Utan att det bekräftas i proposition 2001/02:159 infinner sig tanken att frivilligorganisationerna skall ersätta åtminstone en del av de funktioner som försvunnit i det hårt nedbantade totalförsvaret. I så fall måste detta tydligt framgå i planerna för verksamhet och organisation av det framtida totalförsvaret.

Riksdagen har beslutat att de fyra huvudmålen som totalförsvarsresurserna får användas till är att

  • försvara Sverige mot väpnat angrepp,

  • hävda vår territoriella integritet,

  • bidra till fred och säkerhet i omvärlden och

  • stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred.

Kristdemokraterna anser det självklart att resurser till och uppfyllandet av de fyra målen skall ha den säkerhetspolitiska hotbilden på både kort och lång sikt som utgångspunkt.

I en kristdemokratisk motion vid den allmänna motionstiden 1999 anges att hotbilden inte är så okomplicerad som den ibland framställs i försvarsdebatten, vilket också bekräftades vid terrorattacken i USA den 11 september 2001.

Allmänt

Otydlighet

Inför alla mer eller mindre olika stora och betydelsefulla delar av totalförsvarets framtida organisation och innehåll, som riksdagen vid skilda tidpunkter fått att ta ställning till, saknas en helhetsbild av den omfattande omorganisation och omvälvning av försvaret som fortfarande pågår. Regeringen presenterar gång på gång olika delar av en komplicerad och kostnadskrävande verksamhet utan att det ges möjlighet att överblicka helheten. Detta ger ett förvirrat och svårbedömt intryck, där konsekvenserna av det förslag som det är aktuellt att besluta om inte är överblickbara. Detta gäller också proposition 2001/02:159 Frivillig försvarsverksamhet inom totalförsvaret.

Kristdemokraterna har vid flera tillfällen, i motioner, debatter, särskilda yttranden m.m., framhållit att proposition 1999/2000:30 Det nya försvaret, som riksdagen beslutade om den 30 mars 2000, inte var den helhetslösning som regeringen, Centerpartiet och Vänsterpartiet, ansåg att den var. Kristdemokraterna avstyrkte därför propositionen.

En annan av de invändningar som vi kristdemokrater framförde i anslutning till riksdagens beslut den 30 mars 2000 var att regeringens förslag vilade på ett dåligt genomarbetat beslutsunderlag. Den kritiken kan även riktas mot propositionen Frivillig försvarsverksamhet inom totalförsvaret. Propositionens förslag är otydliga. Många frågor lämnas obesvarade. Som exempel kan nämnas den frivilliga försvarsverksamhetens organisation, innehåll och ledarskap.

Vi kristdemokrater anser att det finns risk för att oklara beslutsunderlag och förslag kan resultera i felaktiga beslut. Det är därför angeläget att regeringens propositioner är grundade på tillförlitliga och väl genomarbetade underlag. Om det inte är så, ser vi kristdemokrater det som ett allvarligt hot mot demokratin.

Brist på helhetssyn

Propositionen beskriver att de frivilliga organisationernas medverkan och engagemang behövs i den frivilliga försvarsverksamheten. Det framkommer dock inte vare sig hur dessa organisationer skall engageras, vilka uppgifter de skall ha eller hur de skall fogas samman till en fungerade enhet bestående av de många olika delarna. Deras huvudsakliga uppgift kan väl ändå inte vara att enbart nationellt och internationellt informera om totalförsvaret? I så fall har regeringen inte tagit konsekvenserna av människors engagemang och vilja och inte insett behovet av att de frivilliga organisationernas olika förmågor, målsättningar och engagemang tas tillvara i en samordnad helhet där vars och ens olika inriktningar formas till en del i denna helhet. Denna brist på helhetssyn kan också ha inneburit att ledningsfrågan för den frivilliga försvarsverksamheten inte berörs i propositionen, vilket är en stor brist. Det är därför angeläget att ledningsorganisationen för den frivilliga totalförsvarsverksamheten ses över.

Kristdemokraterna anser att en förutsättning för att frivilliga försvarsorganisationer skall kunna ha en viktig roll i det framtida totalförsvaret är att verksamheten kännetecknas av engagemang, att den är till nytta och glädje för deltagarna och för samhället samt ger deltagarna en positiv upplevelse. Detta är grunden för medborgarnas engagemang och samhällsinsatser.

Bland de frivilliga försvarsorganisationerna finns flera organisationer som har en utvecklad och omfattande ungdomsverksamhet som vänder sig till både flickor och pojkar. Många organisationer bidrar dessutom genom sin ungdomsverksamhet till rekrytering av nya officerare till Försvarsmakten och är därmed av stor betydelse för försvarets framtida personalförsörjning. Inte minst gäller detta rekrytering av kvinnliga officerare.

En frivillig totalförsvarsorganisation måste därför ges uppgifter och stöd som ger möjligheter att arbeta med totalförsvarsuppgifter utifrån en helhetssyn på samhällets sårbarhet, säkerhet och skydd samt krishantering. Det är också angeläget att frivilligresurserna ses, bekräftas och används kontinuerligt för meningsfulla uppgifter på samhällsnivå. Risken är annars att frivilligorganisationens motivation och engagemang sjunker och att resursen till sist går förlorad. Detta gäller framförallt ungdomar. Hur regeringens planer ser ut i det sammanhanget framgår inte av regeringens proposition.

Frivilliga organisationer

I försvarsutskottets betänkande 1997/98:FöU11 Försvarsmaktens ekonomi och verksamhet år 1998 m.m. anfördes bland annat:

I kommittémotion Fö17 (kd) framhålls att Kristdemokraterna vid flera tillfällen särskilt betonat de frivilliga försvarsorganisationernas stora betydelse för försvaret, försvarsviljan och totalförsvarets förankring i samhället. En viktig del av det frivilliga försvaret utgörs av hemvärnet. Motionärerna menar därför att hemvärns- och frivilligverksamheten helt skall undantas från besparingar (yrkande 4).

Utskottet anförde även följande:

Ett enigt utskott har vid upprepade tillfällen, senast inför 1996 års försvarsbeslut, framhållit frivilligorganisationernas stora betydelse i det svenska försvarskonceptet. Utskottet delar därför regeringens bedömning att hemvärns- och frivilligverksamheten bör genomföras för att uppnå de mål som riksdagen har beslutat. Liksom regeringen anser utskottet att en reducering av verksamheten med 10 miljoner kronor kan accepteras för år 1998 som en del i åtgärderna för att uppnå balans i planeringen. Härav följer att kommittémotion Fö17 (kd) yrkande 4 inte bör bifallas av riksdagen.

Kristdemokraterna anser att det är orimligt att enligt majoritetens beslut minska anslagen till en verksamhet som regeringen i ord men dock inte i handling framhåller har en stor betydelse i det svenska försvarskonceptet.

I försvarsutskottets betänkande 1998/99:FöU5 Försvarspolitiken anfördes följande beträffande kommittémotion 1998/99:Fö9 (kd).

Utskottet håller med motionärerna om att tillräckliga resurser måste avsättas för att hemvärnet skall kunna vara en vital organisation som kan engagera människor och som kan fås att växa. Som regeringen framhåller i propositionen kommer hemvärnet att ingå i territorialförsvaret och där få en allt större betydelse. Dess uppgifter kommer att vidgas och kraven på tillförsel av modern materiel kommer att öka. Utskottet ser därför inte behov av någon särskild utredning om hemvärnets utveckling. Yrkande 10 i nämnda motion bör därför inte bifallas.

Det är märkligt att utskottets majoritet anser att hemvärnets framtida organisation inte behöver utredas därför att det skall ingå i territorialförsvaret.

I nu föreliggande proposition påpekas att hemvärnet skall ingå i de nationella skyddsstyrkorna. Men hur den integreringen skall ske och hur verksamhet, ledning och organisation skall se ut, beskrivs inte.

Kristdemokraterna anser att det är alltför många obesvarade frågor i de förslag regeringen lägger fram och anser därför att det behövs en fullständig översyn av totalförsvaret där begreppet helhetssyn och samverkan skall vara grundläggande utgångspunkter och där totalförsvarets alla olika grenar skall ingå.

Stödet till de frivilliga totalförsvarsorganisationerna

Regeringen föreslår i proposition 2001/02:159 Frivillig försvarsverksamhet inom totalförsvaret att de uppdrag och stöd i form av statliga medel som ges till de frivilliga försvarsorganisationerna skall inriktas mot de behov totalförsvaret har utifrån den nya inriktning som formulerats i de fyra målen för totalförsvarets förmåga.

Regeringen föreslår vidare att stödet till de frivilliga försvarsorganisationerna får ges till sådana ideella organisationer med demokratisk struktur som bedriver angelägna och betydelsefulla verksamheter utifrån de fyra huvudmålen för totalförsvarets förmåga.

Regeringen föreslår också att organisationsstöd får lämnas för att stödja verksamhet hos de frivilliga försvarsorganisationerna som behövs från totalförsvarssynpunkt, som medverkar till att stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället i fred och som bidrar till fred och säkerhet i omvärlden.

I propositionen hänvisar regeringen samtidigt till proposition 2001/02:158, Samhällets säkerhet och beredskap, i vilken den föreslår att ett nytt politikområde benämnt Skydd och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar skapas. Syftet med att skapa det nya politikområdet är bl.a. att säkerställa att tillräcklig förebyggande verksamhet bedrivs och att tillräcklig krishanteringsförmåga åstadkoms i händelse av att en svår påfrestning på samhället i fred inträffar. En god nationell krishanteringsförmåga ger också en god grund för svensk medverkan i internationella krishanteringssituationer. Genom att väsentligt höja förmågan inför fredstida extrema situationer ökas också grundförmågan att motstå ett väpnat angrepp och en god grund skapas för de åtgärder som eventuellt kan behöva genomföras under en anpassningsperiod.

I samma proposition redovisar regeringen byggstenarna i samhällets säkerhet och beredskap. Regeringen anser att samhällets basförmåga utgörs av den grundläggande robusthet och beredskap som finns inbyggd i samhället. En god sådan innebär allmänt sett att riskerna för och konsekvenserna av olyckor och störningar blir mindre. Basförmågan avser primärt normala fredstida störningar och olyckor som bränder, olyckor med transportmedel, men också händelser med mer omfattande konsekvenser som t.ex. epidemier och allvarliga smittsamma djursjukdomar, översvämningar, kortare eller längre avbrott i elförsörjningen eller telekommunikationerna. Vad som har orsakat händelserna spelar mindre roll, avgörande är förmågan att kunna motstå störningar och olyckor eller hantera konsekvenserna av det inträffade. Förutom den beredskap som kan behöva skapas för att klara dessa fredstida risker utgörs ett annat viktigt komplement till basförmågan av samhällets särskilda beredskap mot ett väpnat angrepp, den grundläggande försvarsförmågan.

Kristdemokraterna anser inte att regeringen i proposition 2001/02:159, Frivillig försvarsverksamhet inom totalförsvaret, på ett konsekvent och övertygande sätt tagit fasta på de överväganden och förslag som finns i proposition 2001/02:158, Samhällets säkerhet och beredskap. Därmed saknas en väsentlig del av de grundläggande förutsättningarna för att bedriva en meningsfull och levande frivillig försvarsverksamhet. Inte minst förutsätter möjligheten att engagera ungdomar i den frivilliga försvarsverksamheten att den har uppgifter som ligger nära deras vardag och verklighet.

Kristdemokraterna anser att uppdrag till och stöd i form av statliga medel till frivilliga försvarsorganisationer, som för övrigt bör benämnas frivilliga totalförsvarsorganisationer, bör utgå från följande huvuduppgifter:

  • Att verka för totalförsvarets demokratiska förankring.

  • Att verka för en höjning av samhällets och medborgarnas beredskap att möta olika påfrestningar genom information/upplysning.

  • Att höja individens förmåga att dels själv kunna förebygga klara olika påfrestningar, dels att ge stöd och hjälp åt andra medborgare som drabbas.

  • Att utgöra en förstärkningsresurs för kommuner och statliga myndigheter vid extraordinära situationer.

  • Att medverka med kompetens och resurser vid olika typer av internationella insatser.

  • Att bidra till personalförsörjningen till totalförsvarets utbildnings-, beredskaps- och krigsorganisationer.

Kristdemokraterna anser dessutom att även om vi inte kan ha beredskap mot rena självmordsattacker bör totalförsvarets beredskap mot olika former av terrorattacker med okonventionella metoder och vapen stärkas. Det har den 11 september 2001 visat. I den beredskapen har den frivilliga försvarsverksamheten inom totalförsvaret en viktig roll som behöver vidareutvecklas.

Hemvärnet

Hemvärnet har en särställning bland frivilligorganisationerna genom sin tydliga koppling till Försvarsmaktens krigsorganisation.

Eftersom totalförsvaret dragits ner kraftigt med många förbandsnedläggningar, har det inneburit att många orter som tidigare haft regementen och garnisoner saknar sådana. Därmed har den sammanhållande länken mellan hemvärnet och det övriga totalförsvaret försvunnit i många regioner. Detta kan vara en förklaring till att hemvärnsmännens antal minskat istället för att enligt målsättningen öka. I och med förbandsnedläggningarna anser många hemvärnsförband och hemvärnsmän att de har ett alldeles för stort ansvar och för stora områden att bevaka. De upplever sig inte heller vara särskilt uppskattade för de insatser de gör och skall utföra. Dessutom råder en stor osäkerhet om den framtida organisationen med bland annat den planerade integreringen i de nationella skyddsstyrkorna.

I Kristdemokraternas kommittémotion 1998/99:Fö9 med anledning av proposition 1998/99:74 Förändrad omvärld – omdanat försvar anför Kristdemokraterna följande:

En viktig del av territorialförsvaret är Hemvärnet, som genom sin förankring har en mycket god kännedom om lokala förhållanden. Hemvärnsförbanden finns över hela landet dygnet om, året runt och kan med kort mobiliseringstid bland annat ytövervaka och skydda sabotage. Eftersom Hemvärnet är en levande organisation stärker den samhällets förmåga att motstå svåra påfrestningar.

I försvarsbeslut 96 erinrades om det mål för Hemvärnets utveckling som uppställdes i Försvarsbeslut 92. I propositionen sägs att Hemvärnets uppgifter kommer att vidgas och att kraven på modern materiel ökar. Utbildningsmetoder och samträning i krigsförband måste utvecklas för att Hemvärnet skall kunna anpassas till behoven av operativa förmågor. För att Hemvärnets verksamhet skall förbli vital, bedrivas med kontinuitet och fortsatt engagemang samt kunna växa måste därför tillräckliga resurser avsättas.

Kristdemokraterna anser därför att en utredning bör tillsättas för att kunna säkerställa Hemvärnets framtida möjligheter att agera i både freds- och beredskapssituationer. Härvid bör även klargöras vilka rättigheter, skyldigheter och möjligheter som finns att utnyttja hemvärnet som en viktig fredstida samhällsresurs.

Kristdemokraterna vidhåller fortfarande att denna översyn behöver komma till stånd för att konkret klargöra hemvärnets integrering i de nationella skyddsstyrkorna, framtida roll, organisation, arbetsuppgifter, ledningsorganisation m.m.

Hemvärnets rekrytering

En annan fråga som är angelägen att få besvarad är hur hemvärnet skall klara av sin framtida rekrytering på ett effektivt och trovärdigt sätt om minskad värnpliktsutbildning gröper ur rekryteringsunderlaget.

I propositionen pekar regeringen på tre rekryteringsmodeller för att personalförsörja hemvärnet:

  • dagens modell som bygger på överföring av totalförsvarspliktiga som lämnar insatsorganisationen eller genom rekrytering av totalförsvarspliktig personal som fullgjort totalförsvarsplikt,

  • direktrekrytering till hemvärnet med en tremånaders skräddarsydd hemvärnsutbildning som grund, en verksamhet som har genomförts på försök på vissa håll i landet samt

  • en tänkt modell som innebär att en skräddarsydd tre månader lång hemvärnsutbildning, syftande till direktrekrytering, genomförs med utbildningen förlagd sommartid och uppdelad över tre år.

När det gäller direktrekrytering till hemvärnet, framhåller regeringen i propositionen att utbildningsresultaten är goda, men att det hittills har varit svårt att få till stånd en volymmässigt omfattande rekrytering. Trots detta menar regeringen att Försvarsmakten bör fortsätta försöken. Regeringen beskriver dock inte vilka bakomliggande faktorer som kan förklara svårigheterna när det gäller att få volym i verksamheten. Är det brist på intresserade, på instruktörer eller på ekonomiska eller andra resurser?

Regeringen verkar vara villrådig inför de uppenbara svårigheter som föreligger när det gäller hemvärnets personalförsörjning, vilket med all tydlighet framgår av proposition 2001/02:10 Fortsatt förnyelse av totalförsvaret, där man bland annat säger följande:

För närvarande finns ca 69 000 hemvärnsmän. Trots Försvarsmaktens ansträngningar att rekrytera personal till hemvärnet har det visat sig svårt att nå målet 90 000. Antalet hemvärnsmän har snarare minskat. Regeringen anser att det finns relevantare sätt att beskriva behovet av hemvärnsresurser än i antalet personer. Hemvärnets volym borde istället uttryckas i ett visst antal förband, t.ex. bataljoner. En sådan definition av hemvärnet kan innebära att vissa av förbanden inte alltid kommer att vara bemannade fullt ut beroende på variationer i antalet hemvärnsmedlemmar. Förutsättningarna för att tillströmningen till hemvärnet kommer att öka i en anpassningssituation bedöms som goda. Regeringen anser därför att detta kan accepteras. (s. 153)

Kristdemokraterna anser att denna beskrivning av hemvärnet snarare handlar om en organisation än en funktion. Underbemannade hemvärnsbataljoner ger inte ett fullgott stöd till närsamhället vid svåra kriser och påfrestningar i fredstid, samtidigt som det ger en negativ signal när det gäller förmågan hos de nationella skyddsstyrkorna, där hemvärnet utgör en av nyckelkomponenterna.

Kristdemokraterna anser att regeringens passiva personalförsörjningsstrategi för hemvärnet måste ersättas med en offensiv strategi som bygger på direktrekrytering enligt den modell som finns redan idag. De unga män och kvinnor som vid mönstringen inte kan erbjudas en plats i insatsorganisationen skall istället erbjudas möjligheten att skriva kontrakt med hemvärnet.

Eftersom unga människor idag lever ett mer hektiskt liv än för bara något decennium sedan, måste kontraktsmodellen bygga på ett betydande mått av flexibilitet och någon form av ekonomiskt incitament som ter sig tillräckligt lockande. Grunden för deltagande är dock alltid frivillighet och medborgerligt engagemang.

En kontrakts- och rekryteringsmodell bör även anpassas för studerande vid universitet och högskola. I det fallet genomförs den grundläggande hemvärnsutbildningen, cirka 10 veckor lång, i en följd under en sommar. Ersättningsnivån bör motsvara studiemedel och den bör vara skattefri. Utbildningen bedrivs vid något av landets militära förband, med reservofficerare som instruktörer. Efter avslutad grundutbildning följer skyldighet att placeras i en hemvärnsbataljon och delta i den ordinarie verksamheten under tre till fem års tid. Därefter följer deltagandet de regler som för närvarande gäller. Den större graden av obligatorisk närvaro under de inledande åren kan motiveras med ersättningen under utbildningstiden.

En kontrakts- och rekryteringsmodell bör anpassas för unga män och kvinnor som just har tagit steget in i förvärvslivet. Här kan en modell med tre månaders skräddarsydd hemvärnsutbildning fördelad över tre år tillämpas. Utbildningen bedrivs sommartid och hemvärnsaspiranten avstår delar av sin semester för att genomföra utbildningen. Ersättningsnivån bör motsvara studiemedel och den bör vara skattefri. Utbildningen bedrivs vid något av landets militära förband, med reservofficerare som instruktörer. Efter avslutad grundutbildning följer skyldighet att placeras i en hemvärnsbataljon och delta i den ordinarie verksamheten under tre till fem års tid. Därefter följer deltagandet de regler som för närvarande gäller. Den större graden av obligatorisk närvaro under de inledande åren kan motiveras med ersättningen under utbildningstiden.

Modellen medger en jämn och kontinuerlig personalförsörjning som innebär att i stort sett samtliga hemvärnsbataljoner ständigt är kompletta. Modellen innebär också att folkförsvarstanken i högre grad än med nuvarande urholkade värnpliktssystem kan vidmakthållas. Det är därför Kristdemokraternas uppfattning att regeringen snarast bör utreda förutsättningarna för en personalförsörjningsmodell i linje med vad som beskrivits ovan.

De nationella skyddsstyrkorna

Enligt proposition 1999/00:30 Det nya försvaret anges exempelvis att de nationella skyddsstyrkorna skall inkludera bland annat tolv markstridsbataljoner och hemvärn. De skall dessutom innehålla marina basskydds- och bevakningsbataljoner och de skall med varierande beredskap ha förmåga att skydda befolkningen och infrastrukturen samt stödja de operativa insatsförbanden. Ambitionen skall vara att begränsa skadeverkningarna och förhindra att viktiga militära och civila mål slås ut för lång tid vid begränsade insatser av fjärrstridsmedel. De skall skydda samhällsfunktioner och infrastruktur mot begränsade luftrörliga insatsstyrkor och sabotageförband samt biträda vid skydd och reparation i anslutning till insatser med fjärrstridsmedel. De nationella skyddsstyrkornas organisation och uthållighet skall kunna ökas efter beslut om anpassningsåtgärder. Regeringen anför samtidigt att det finns vissa osäkerheter bland annat när det gäller omfattningen av och metoder för att tillgodose behovet av bevakning och skydd av sådan infrastruktur som är avgörande för samhällets grundläggande funktioner.

Ingen av dessa tankar är preciserade i rubricerade proposition. Om så hade varit fallet hade det kunnat innebära att proposition 2001/02:159 Frivillig försvarsverksamhet inom totalförsvaret hade kunnat skingra något av den osäkerhet som råder beträffande de frivilliga totalförsvarsorganisationernas inklusive hemvärnets roll i det framtida totalförsvaret.

Hemvärnet har tilldelats en stor roll i det framtida försvaret och i de nationella skyddsstyrkorna. I stora delar av vårt land är det hemvärnet som skall säkerställa Försvarsmaktens möjligheter till territoriell närvaro. Men det framkommer inte i proposition 2001/02:159 hur regeringen tänkt att hemvärnet skall organiseras inför framtiden och utifrån de fyra huvudmålen. Det påpekas att hemvärnet skall ingå i de nationella skyddsstyrkorna. Det låter bra, men i propositionen anges inte hur denna samordning skall organiseras och/eller fungera. Det anges istället att regeringen skall återkomma i budgetpropositionen för 2003 samt i nästa försvarsbeslutsproposition avseende de nationella skyddsstyrkornas närmare utformning.

Kristdemokraterna anser att regeringen snarast skall återkomma med ett klargörande förslag om hur den frivilliga totalförsvarsverksamheten skall integreras i de nationella skyddsstyrkorna och hur den verksamheten skall organiseras och ledas samt vad den konkret skall innehålla och innebära för totalförsvaret i stort.

Stockholm den 2 april 2002

Margareta Viklund (kd)

Jan Erik Ågren (kd)

Åke Carnerö (kd)

Holger Gustafsson (kd)

Fanny Rizell (kd)

Amanda Agestav (kd)

Erling Wälivaara (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Mats Odell (kd)

Inger Strömbom (kd)

Ulf Björklund (kd)

Ingvar Svensson (kd)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Följdmotion Tilldelat: Försvarsutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 2002-04-03 Bordläggning: 2002-04-04 Hänvisning: 2002-04-05

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (11)