med anledning av prop. 2001/02:185 Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vid massflykt

Motion 2001/02:Sf42 av Magda Ayoub m.fl. (kd)

av Magda Ayoub m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att föreskrifterna för att ytterligare kategorier av fördrivna personer skall omfattas av massflyktsdirektivet skall begränsas till att endast gälla dem som vistats i Sverige i högst sex månader innan utfärdandet.

  2. Riksdagen beslutar att uppehållstillståndet med tillfälligt skydd endast skall kunna beviljas i högst två år, i enlighet med vad som anförs i motionen.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om folkbokföring.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att barn som beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd skall ha samma rätt som asylsökande barn till utbildning, förskoleverksamhet samt skolbarnsomsorg.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hälso- och sjukvård för asylsökande samt personer som ges tillfälligt skydd.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om återvändandeprogrammet.

Ytterligare kategorier av fördrivna personer

Regeringen vill möjliggöra utfärdande av föreskrifter för att ytterligare kategorier av fördrivna personer skall omfattas av massflyktsdirektivet. Man menar att det handlar om dem som flytt från samma situation och av samma skäl. I och med detta förutsätts dessa individer ha flytt inom en snar tid innan massflyktsdirektivet utfärdats. Motiveringen till utfärdande av föreskrifter för ytterligare kategorier av fördrivna anges vara rättviseskäl. I motsats till Advokatsamfundet hävdar man dessutom att rättsläget för dessa individer skulle stärkas genom föreskrifterna.

Kristdemokraterna har en annan uppfattning än regeringen. Vi delar i stort Advokatsamfundets farhågor och kritik. Orsaken är den erfarenhet som finns att hämta från massflykten från Kosovo. Det är ett bra exempel på det olämpliga med att utfärda föreskrifter utan att tänka på vilka som kan komma att omfattas och vid vilken tidpunkt de kommit till Sverige. 1999 utfärdade regeringen en förordning om tidsbegränsat uppehållstillstånd som omfattade medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien från provinsen Kosovo. Förordningen begränsades dock inte till dem som kom vid denna tidpunkt utan omfattade även människor som flytt Kosovo i ett tidigare skede, totalt ca 2 000 personer. Detta kritiserades av Kristdemokraterna i en motion. Vi ansåg att det var uppenbart att det handlade om två skilda grupper som i princip hade samma skäl för att fly från hemlandet. Den ena gruppen hade precis anlänt och den andra hade redan vistats i Sverige i 1–3 år. Effekten av den tidsbegränsade förordningen, om två år, sattes i praktiken ur spel eftersom många redan hade vistats här långt innan förordningen utfärdades. Förordningen ledde dessutom till att prövningen av asylansökan kunde skjutas upp i högst två år. När förordnandet gick ut år 2000 skulle kosovoflyktingarna i princip återvända, oavsett längd på vistelse. Vid den tidpunkten fanns det således personer som hade bott i Sverige i fyra år utan att vara folkbokförda och således med begränsade rättigheter. Hade dessa personers asylansökan behandlats eller om man hade prövat deras skyddsbehov innan eller vid tidpunkten för massflykten hade de med största sannolikhet beviljats permanent uppehållstillstånd. Dessutom hade man, för dem med lång vistelsetid, kunnat utfärda permanent uppehållstillstånd av humanitära skäl. Ett liknande scenario kan således tänkas uppkomma i framtiden.

Kristdemokraterna anser att föreskrifter för att ytterligare kategorier av fördrivna personer skall omfattas av massflyktsdirektivet skall begränsas. Begränsningen bör ta sin utgångspunkt i hur länge en person har befunnit sig i landet. Gränsen kan förslagsvis sättas vid att man vistats i landet i maximalt sex månader innan massflyktsdirektivets utfärdande.

Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd

Kristdemokraterna är i grunden positiva till att uppehållstillstånd med tillfälligt skydd i första hand utfärdas med ett år och sedan kan utfärdas i ytterligare högst ett år. Liksom flera remissinstanser anser vi dock att möjligheten att utfärda uppehållstillstånd med tillfälligt skydd måste ha en rimligt tidsgräns. För att det skall kunna anses som en tillfällig lösning, för att man skall garanteras att få sin ansökan prövad inom en rimlig tid och för att man inte skall stå utanför de bosättningsbaserade förmånerna alltför länge anser vi att tiden bör sättas till maximalt två år. Detta är särskilt viktigt med hänsyn till de barn som kommer att ha tillfälligt skydd i landet. Även en tid på två år kan ha en stor inverkan på ett barns liv. Vi avslår således möjligheten att förlänga det tillfälliga skyddet med ytterligare ett år, d.v.s. att skyddet skall kunna uppgå till totalt tre år. Istället måste asylansökan prövas senast efter två år samt vid det tillfället även om det finns skyddsbehov. Däremot anser vi att en förlängning av det tillfälliga skyddet kan ske om man deltar i ett återvändandeprogram.

Folkbokföring

Som beskrivits under föregående rubrik kan det inte anses rimligt att man inte är folkbokförd trots att man vistats i landet tre år eller t.o.m. fem år. Under denna tid får man även begränsad tillgång till socialförsäkringsförmånerna, t.ex. annan än akut sjukvård. Genom att inte tillåta en planerad förlängning av det tillfälliga skyddet till tre år kommer den icke-folkbokförda tiden automatiskt att förkortas.

Barns rätt till utbildning och barnomsorg

Regeringen bedömer i propositionen att barn som beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd bör få tillgång till utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg på samma villkor som gäller för asylsökande barn. Kristdemokraterna anser att ordet bör lämnar utrymme för godtycke i denna fråga. Därför vill vi att det skall framgå att barn som beviljats tillfälligt skydd, liksom asylsökande barn, skall ha samma ovillkorliga rätt till utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg.

Hälso- och sjukvård

Flera remissinstanser har påpekat att det behövs en precisering när det gäller statlig ersättning för asylsökande och hälso- och sjukvård. Det måste tydligt anges under vilka förutsättningar vård skall ges till personer som utsatts för tortyr, våldtäkt osv. Kristdemokraterna delar remissinstansernas mening och tillstyrker därför detta förslag.

Återvändandeprogram

Det är viktigt att seriös, generös och tidig information ges om möjligheterna till stöd vid frivillig återvandring. För dem som får uppehållstillstånd med tillfälligt skydd kan återvandring komma att bli aktuell, men det är viktigt att påpeka att det inte är tal om påtvingad återvandring. Det är av stor vikt att tiden i Sverige görs meningsfull, även med avseende på ett återvändande. Studier och praktik som underlättar återkomsten till hemlandet bör uppmuntras. Kristdemokraterna delar vissa remissinstansers påpekanden när det gäller vikten av att formalisera återvändandeprogrammet och ta fram ett bättre program, mot bakgrund av erfarenheten med programmet för kosovoflyktingarna. Dessutom är det viktigt att, som Uppsala kommun påpekar, fokus för programmet bör ligga på sådana kunskaper som kan användas för återuppbyggande av hemlandet.

Stockholm den 12 juni 2002

Magda Ayoub (kd)

Inger Davidson (kd)

Rose-Marie Frebran (kd)

Fanny Rizell (kd)

Désirée Pethrus Engström (kd)

Kenneth Lantz (kd)

Dan Kihlström (kd)

Gunilla Tjernberg (kd)

Ingvar Svensson (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Lars Gustafsson (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Ester Lindstedt-Staaf (kd)

Sven Brus (kd)

Yvonne Andersson (kd)

Erling Wälivaara (kd)

Ulla-Britt Hagström (kd)

Maria Larsson (kd)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Följdmotion Tilldelat: Socialförsäkringsutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 2002-06-12 Bordläggning: 2002-06-13 Hänvisning: 2002-06-14

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (6)