med anledning av riksdagens förvaltningskontors förslag 1988/89:28 om ökat stöd till riksdagens ledamöter

Motion 1988/89:K19 av Birger Hagård (m)

av Birger Hagård (m)
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:K19

av Birger Hagård (m)

med anledning av riksdagens förvaltningskontors
förslag 1988/89:28 om ökat stöd till riksdagens
ledamöter

Riksdagens förvaltningsstyrelse har på grundval av en slutrapport från arbetsgruppen
för ökat stöd till riksdagens ledamöter avlämnat förslag till
vissa förbättringar. Dessa inskränker sig dock till ökad teknisk upprustning
samt stöd till partigrupperna för internationella resor.

För den som under ett antal år haft tillfälle att inifrån följa och deltaga i
riksdagens arbete är det uppenbart, att såväl arbetsformerna som den enskilde
ledamotens möjligheter att fullgöra sitt uppdrag lämnar mycket i
övrigt att önska. För det första kan det som så ofta gjorts ifrågasättas
om inte antalet ledamöter är för stort. Storleksordningen 200250 ledamöter
vore sannolikt mera lämplig. Detta förutsätter dock för det andra, att
arbetsbördan minskas. Möjligen kan detta ske genom att rätten att motionera
under den allmänna motionstiden beskäres till att i varje fall inte
omfatta fler områden än där riksdagens kompetens råder; också andra
begränsningar kan övervägas. För det tredje skulle kunna övervägas att
begränsa riksdagens kompetens till att gälla vissa principfrågor, medan
detaljfrågorna skulle kunna överlämnas till underordnade statliga myndigheter.
Självfallet krävs i sådana fall möjligheter för riksdagen att under
alla omständigheter i efterhand ingripa i de fall, där enskilda frågor kan
befaras ha blivit handlagda i strid mot uttalade principer. För det fjärde
krävs av allt att döma också en ny avvägning mellan regeringens och riksdagens
kompetens. Och för det femte måste ordentliga tidsgränser fastställas
för regeringens avlämnande av förslag till riksdagen, vilka i sin tur måste
hållas av regeringen.

Mot vår nya grundlag har åtskillig berättigad kritik riktats. Detta gäller
också riksdagsordningen, som borde bli föremål för en översyn, när nu två
decenniers kritik kan sammanfattas.

Det finns skäl att understryka vad Anders Björck framhållit i ett särskilt
yttrande till arbetsgruppens slutrapport, nämligen att stödet till de enskilda
ledamöterna inte tillmäts tillräcklig betydelse i det framlagda förslaget. Det
är gott och väl, att riksdagens ledamöter får ett ökat tekniskt stöd i form av
datorutrustning och telefax m.m. Men detta är förvisso inte tillräckligt.

Självfallet gör riksdagens utredningstjänst en stor och kvalificerad insats.
Men det är förvisso inte detsamma som att ha en egen utredningsassistent,
som på ett för den enskilde riksdagsmannen mer personligt sätt kan skaffa
fram underlag för motioner, interpellationer, frågor, m.m. Han eller hon är

på ett annat sätt än utredningstjänstens objektivt inriktade personal beredd Mot. 1988/89

att också utnyttja sidospår och kan på ett annat sätt känna för vad riks- K19

dagsmannen/uppdragsgivaren är ute efter.

Det är i hög grad beklagligt, att inte något konkret förslag föreligger om
inrättande av utredningsassistenter för riksdagsledamöterna. Tekniken är
nog bra, men den kan aldrig ersätta människan. I avsaknad av ett sekretariat
för den enskilde riksdagsledamoten, borde denne likväl i varje fall ha
tillgång till en utredningsassistent på åtminstone halvtid. Detta bör emellertid
utredas närmare av förvaltningsstyrelsen, innan förslag avlämnas till
riksdagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen uppdrar åt riksdagens förvaltningsstyrelse att utreda
frågan om personliga utredningsassistenter till riksdagsledamöterna
och med anledning därav framlägga förslag till riksdagen.

Stockholm den 17 maj 1989
Birger Hagård (m)

6

Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Konstitutionsutskottet

Händelser

Inlämning: 1989-05-17 Bordläggning: 1989-05-18 Hänvisning: 1989-05-19
Yrkanden (2)