med anledning av skr. 2000/01:142 Arbetsmarknadsverkets organisation

Motion 2000/01:A19 av Margareta Andersson m.fl. (c)

av Margareta Andersson m.fl. (c)
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag
om hur det lokala och regionala ansvaret för arbetsmarknadspolitiken i
framtiden skall utformas.
En decentraliserad
arbetsmarknadspolitik
Regeringen föreslår i sin skrivelse att organisationen och
styrningen av Arbetsmarknadsverket skall förändras. Genom
att införa ett begränsat ansvar för länsarbetsnämndernas
styrelser och föra över ett större ansvar på
Arbetsmarknadsverket centralt skall en tydligare
ansvarsfördelning och därigenom en bättre styrning av
Arbetsmarknadsverket åstadkommas. Regeringens
ambitioner är vällovliga och målet är gott. Tyvärr är
metoden med en ökad centralstyrning av
Arbetsmarknadsverkets verksamhet fel väg att gå.
Arbetsmarknadsverkets verksamhet styrs av förordningen (2000:628) om
den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Arbetsmarknadsverkets
huvuduppgifter för arbetsmarknadspolitiken är enligt den i 3 § ovan nämnda
förordning att:
- effektivt sammanföra den som söker arbete med den som söker
arbetskraft,
- främja sysselsättning och kompetensutveckling för arbetslösa
personer på en effektiv och flexibel arbetsmarknad,
- underlätta för personer med en svag ställning på
arbetsmarknaden att få arbete och förhindra utslagning från
arbetsmarknaden,
- motverka långa tider utan reguljärt arbete, samt
- att motverka en könsuppdelad arbetsmarknad och på andra sätt
bidra till en ökad jämställdhet mellan kvinnor och män samt
till ökad mångfald i arbetslivet.
Sammantaget är dessa huvuduppgifter väl avvägda utifrån de
förutsättningar som idag råder på den svenska
arbetsmarknaden. Dessa huvuduppgifter är dock inte
beroende av en stark centralstyrning, snarare tvärtom.
Riksrevisonsverket har i sin samlade bedömning som presenteras i
revisionsrapporten Effektivare arbetsförmedling (RRV 2001:15) pekat på
betydelsen av att bygga nära och långsiktiga kontakter mellan företag och
arbetsförmedling. Detta är enligt RRV ett viktigt instrument för att förbättra
matchningsmöjligheterna och därmed öka arbetsplaceringarna. RRV:s
rekommendation är att dessa företagsinriktade insatser måste anpassas efter
olika lokala förutsättningar. Att centralisera styrningen av
Arbetsmarknadsverket anser Centerpartiet stå i direkt motsättning till de
rekommendationer som RRV framför. Centerpartiet anser att en tydligare
uppdelning av ansvaret kan åstadkommas genom att stärka
länsarbetsnämndernas ansvar och omfördela resurser från
Arbetsmarknadsverket centralt för att ge länsarbetsnämnderna möjlighet att
utföra sitt uppdrag på ett effektivare sätt.
Den svenska arbetsmarknaden har genomgått stora förändringar under en
kort tid. Detta gäller såväl efterfrågan som utbud av arbetskraft. En majoritet
av tillsättningen av lediga tjänster på arbetsmarknaden sker idag genom
informella informationskanaler, vilket visar att det behövs en stark lokal
kännedom om efterfrågan på arbetsmarknaden. Ytterligare en förändring är
det faktum att bemanningsföretagen ger alltfler människor möjlighet till att
komma ut på arbetsmarknaden och så småningom erbjudas fast anställning.
De rapporter och utvärderingar som gjorts med anledning av de
pilotprojekt som gjorts mellan kommuner och de lokala
arbetsförmedlingsnämnderna har visat på goda resultat till en lägre kostnad än
de ordinarie arbetsmarknadspolitiska åtgärder som initierats från centralt håll.
Dessa projekt har varit föremål för ett flertal uppföljningar, både från
Arbetsmarknadsverket centralt, IFAU, men även av Riksrevisionsverket.
Samtliga utvärderingar har kommit fram till att det funnits brister i hur
styrning och uppföljning av pilotprojekt i vissa regioner skötts. Bristerna har
varit mest omfattande i de projekt där en friare användning av de
arbetsmarknadspolitiska medlen har skett, de projekt som syftat till en ökad
samordning mellan aktörerna har haft en bättre resultatuppföljning. Det är
inte ovanligt att brister identifieras vid pilotprojekt av olika slag och enligt
uppgift även de identifierade bristerna åtgärdats genom att tydligare direktiv
har utarbetats. Någon utvärdering av hur denna förändring av uppföljningen
har slagit ut har ännu inte kunnat göras, till stor del beroende på den
förändring som skett inom arbetsförmedlingarnas arbetssätt sedan
aktivitetsgarantin infördes.
Det faktum att de pilotprojekt som syftat till en ökad samordning mellan
arbetsförmedling, försäkringskassa, kommuner och omkringliggande
näringsliv har visat goda resultat bör öka incitamenten för att ytterligare
förstärka det lokala och regionala ansvaret för arbetsmarknadspolitiken.
Centerpartiet har i tidigare motioner till riksdagen föreslagit att ett utökat
ansvar med tillhörande resurser bör tilldelas de regionala och lokala delarna
av Arbetsmarknadsverket. En modell för fördelning av resurser bör utgå från
dels antalet arbetslösa, dels hur länge en arbetssökande i genomsnitt går
arbetslös och dels utifrån ett antal individuella faktorer (främst tidigare
utbildning). Denna fördelning bör vara huvuduppgiften för chefsmyndigheten
inom AMV, inte att göra sig till tolk för vilka arbetssätt som bäst lämpar sig i
olika delar av landet.
Ett kontor för arbetslösa
Erfarenhetsmässigt har många av dem som blir eller riskerar
att bli långtidsarbetslösa behov av samordnade insatser från
många olika aktörer, varav en del är kommunala, andra
statliga. Det finns emellertid problem att samordna dessa
insatser, vilket torde föranleda förändringar i de regelverk
som styr verksamheten inom Arbetsmarknadsverket.
Förändringarna bör syfta till att göra det möjligt för en större
samordning mellan olika aktörer inom
arbetsmarknadspolitiken och därigenom öka effektiviteten i
Arbetsmarknadsverkets arbete lokalt och regionalt.
För människor i en utsatt situation är det en trygghet att veta vem man
skall prata med. I dag är det inte ovanligt att en arbetslös i behov av särskilt
stöd och rehabiliteringsinsatser slussas runt mellan fyra eller fem olika kontor
med lika många handläggare där samma procedur skall upprepas vid varje
besök. Detta är inte acceptabelt och medför att många väljer att ställa sig
utanför systemet.
Det är angeläget att statliga regelverk och resurser används på ett sådant
sätt att kommunerna, som är närmast de berörda, i större utsträckning än i dag
kan, och blir skyldiga att, samordna insatserna. För den enskilde medborgaren
bör det finnas ett lokalt ställe att vända sig till, där en lokal handläggare
har
det huvudsakliga ansvaret för alla kontakter.
Mer samordnade insatser förutsätter samverkan mellan en mängd aktörer:
arbetsförmedling, socialtjänst, hälso- och sjukvård samt utbildningssystemet.
Dessa bör var och en bidra med sina kunskaper och erfarenheter till en samlad
bedömning av behovet av insatser, där också erforderliga medel kan tillföras.
Genom detta ges den arbetslöse en större trygghet och effektivare individuella
handlingsplaner kan utformas, vilket i förlängningen medför att den
arbetslöse kan komma i arbete snabbare.
Ett sådant arbetssätt förutsätter även att den lokala och regionala
styrningen av arbetet är starkt. Detta leder till att det är på det lokala och
regionala planet som ansvaret för detta arbete skall ligga.
Utgångspunkten för regeringens förslag till förändring av
Arbetsmarknadsverkets organisation bygger på en skrivelse från AMS. En
omorganisation är enligt AMS nödvändig då dagens otydlighet medför att
effektivitet, kvalitet, enhetlighet och rättssäkerhet för den enskilde
äventyras.
Genom omorganisationen menar AMS att medborgarens krav på
likabehandling, oavsett vart i landet hon eller han vänder sig till
arbetsförmedlingen, kan garanteras. Regeringen har i sin proposition valt att
inte genomföra AMS förslag fullt ut.
Centerpartiet delar uppfattningen om att medborgaren har rätt till
likabehandling i form av att man som medborgare har rätt till hjälp och stöd
från arbetsförmedlingen samt att den arbetslöse skall vara delaktig i de
åtgärder som planeras. Att en individuell handlingsplan upprättas i samråd
mellan arbetsförmedling och den arbetslöse är en sådan rättighet, att denna
handlingsplan sedan följs upp av adekvata insatser är en annan. Centerpartiet
delar däremot inte uppfattningen att detta kräver en starkare central styrning
av verksamheten.
Riksrevisonsverket har i sin sammanfattande rapport kring
arbetsmarknadspolitiken konstaterat att de aviserade förändringarna av
styrningen av Arbetsmarknadsverket bör vara föremål för en större utredning
innan en omorganisation sker. Regeringen bör återkomma till riksdagen med
ett förslag om hur det lokala och regionala ansvaret för
arbetsmarknadspolitiken i framtiden skall utformas i enlighet med vad som
anförts i motionen. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 13 juni 2001
Margareta Andersson (c)
Sofia Jonsson (c)
Marianne Andersson (c)
Erik Arthur Egervärn (c)
Agne Hansson (c)
Birgitta Sellén (c)
Ärendet är avslutat Motionskategori: Följdmotion Tilldelat: Arbetsmarknadsutskottet

Händelser

Inlämning: 2001-06-14 Granskning: 2001-06-15 Hänvisning: 2001-06-18 Bordläggning: 2001-06-18

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (2)