med anledning av skriv. 1993/94:106 Alternativ till burhållning av värphöns

Motion 1993/94:Jo13 av Gudrun Norberg m.fl. (fp)

av Gudrun Norberg m.fl. (fp)
Bakgrund
Efter andra världskriget ställdes undan för undan allt
högre produktivitetskrav på vår livsmedelsproduktion. Det
innebar bl.a. att den svenska ''Sörgårdsmodellen'' med en
blandad produktion på varje gård fick överges till förmån
för specialisering.
Den storskaliga äggproduktionen kom inledningsvis att
bedrivas inomhus på golv. Det visade sig dock att detta
produktionssätt var förenat med stora problem. I stora
flockar klarar hönsen ej av att etablera en s.k. hackordning
utan angriper varandra varvid problem med
fjäderplockning och kannibalism uppstår. Vidare försämras
djurhälsan och äggkvalitén genom att djuren på en
begränsad yta går omkring i sin egen avföring -- där
bakterier och parasiter frodas -- och lägger en del av äggen
där.
För att komma till rätta med dessa avigsidor övergick
efter hand även våra producenter till burproducering av
ägg, vilket slagit igenom utomlands. Genom stora system
med småburar för 4--5 höns blev det möjligt att rationellt
och hygieniskt både tillföra foder och vatten samt att ta
hand om gödsel och ägg.
Genom burproduktionen försämrades dock hönsens
möjlighet till s.k. naturligt beteende -- t.ex. att flaxa och
sandbada -- ett problem som dock inte uppmärksammades
i någon större omfattning förrän under 1980-talet.
Den nya djurskyddslagen
I takt med att välståndet ökat i vårt land har även
intresset för miljö- och djurskyddsfrågor tilltagit. År 1988
var tiden mogen för riksdagen att under stor enighet anta
en ny djurskyddslag där det bl.a. slås fast att våra husdjur
skall ha möjlighet till ett naturligt beteende.
För vår äggproduktion fick detta som konsekvens att
riksdagen även beslutade att nuvarande bursystem som
längst får användas t.o.m. 1998. Mot detta beslut restes
invändningar. Från borgerligt håll framhölls att man först
borde inleda en utvecklingsperiod av alternativa system för
att sedan -- när det går att förutse vid vilken tidpunkt
fungerande alternativ finns att tillgå -- ta beslut om
avveckling av nuvarande system.
Denna invändning beror inte på att djurskyddsintresse
saknas. Tvärtom, den bottnar i respekten för höns som
levande varelser som skall anpassas till nya
produktionssystem. Om detta kommer att innebära en
återgång till storskalig golvproduktion så har vi tidigare
berört de fundamentala problem som skall övervinnas. Till
detta kommer att ägg, samtidigt som det är ett av våra
värdefullaste livsmedel -- behovet från t.ex.
läkemedelsindustrin ökar för varje år bl.a. till
näringslösningar där Sverige är världsledande -- så är ägg ett
av våra farligaste livsmedel om det hanteras fel, det kan
t.ex. leda till salmonellainfektioner hos människor. I
Tyskland beräknas årligen ca 2 miljoner människor smittas
av salmonella och ett flertal dödsfall inträffar. Genom ett
effektivt förebyggande program är smitta från svenska ägg
mycket ovanligt. Det är mycket viktigt att någon försämring
inte sker i detta avseende vid övergång till nya
produktionssystem.
Riksdagen fastslog också i samband med
burhönsförbudet att de alternativa systemen inte får leda till
försämrad djurhälsa, äggkvalitet eller arbetsmiljö. Det
innebär bl.a. att medicineringen inte får öka och att
näbbtrimning inte får förekomma. Vidare beslutade
riksdagen att en utvärdering av forskning och försök
beträffande alternativa system skulle företas 1993 i form av
en kontrollstation.
Utvärdering och massmediadebatt
När Jordbruksverket nu halvvägs till förbudsåret 1999
genom Rapport 1993:14 redovisar dagsläget för de
alternativ som hittills prövats så framgår det att problemen
är stora. I rapporten slås det fast att det behövs mer tid och
verket föreslår därför att burhönsförbudet skjuts fem år
fram i tiden.
Djurskyddsorganisationer och vissa forskare har
upprörts av förslaget och de har i massmedia gått till
angrepp mot rapporten och mot politiker som anklagats för
att inte ha ställt tillräckliga forskningsresurser till
förfogande. Även äggnäringen har utsatts för häftig kritik
för bristande intresse när det gäller satsningen på alternativ
till burar.
Den skrivelse från regeringen -- med anledning av
Jordbruksverkets rapport -- som riksdagen nu skall ta
ställning till är mycket försiktigt hållen. Det konstateras att
det råder enighet om att nuvarande bursystem skall
avvecklas men det framhålls också att det är viktigt att värna
om svensk äggproduktion. Konkret föreslår regeringen att
burförbud från den 1 januari 1999 skall ligga fast men att en
ny kontrollstation läggs in 1997.
Vi anser för vår del att frågan om framtiden för vår
svenska äggproduktion är allt för viktig för att behandlas på
ett så passivt sätt. Om vi nöjer oss med att avvakta en
ytterligare lägesavstämning 1997 så kommer huvuddelen av
vår äggproduktion att upphöra med 1998 års utgång och
ersättas av utländska ägg producerade i sämre burar än vi
har idag.
Anledningen härtill är följande:
1. All livsmedelsproduktion kommer att utsättas för
ökad internationell konkurrens. Det nyligen ingångna Gatt-
avtalet föreskriver en successiv avveckling av handelshinder
och subventioner och vid ett eventuellt EU-medlemskap så
öppnas vår gräns helt mot Europa.
Såväl Gatt-avtalet som EU-regler medger att ett land
som har strängare djurskyddsbestämmelser än omvärlden
på vissa villkor får kompensera sina producenter för
merkostnader. Dessa har Jordbruksverket i producentledet
beräknat till ca 35 % eller 3 kr/kg vilket vid full
kompensation innebär en utgift för statskassan på drygt 300
miljoner kr/år. Med tanke på vårt stora budgetunderskott
och den politiska ambitionen att avveckla
livsmedelssubventioner så anser vi inte att våra producenter
kan påräkna någon kompensation genom skattemedel.
Frågan är då i vilken omfattning vi som konsumenter är
villiga att betala ett merpris för svenska ägg av hög kvalitet
och djurvänligt producerade?
En merkostnad av 3 kr/kg i producentledet motsvarar ca
8 kr för konsumenterna efter det att gängse procentpåslag
skett och moms tillkommit. De enkätundersökningar som
hittills företagits tyder inte på att en majoritet av
konsumenterna skulle vara villiga att betala en sådan stor
merkostnad. Denna slutsats styrks av det förhållandet att
utbudet av alternativproducerade ägg -- som är mindre än
5 % av det totala -- i dag är större än efterfrågan.
2. Nästa frågeställning som är avgörande för den
framtida svenska äggproduktionen är, om det går att pressa
den framräknade merkostnaden.
Om den alternativa produktionsmetoden utgörs av ett
stort antal höns på golv så tror vi inte det. Vi skall komma
ihåg att det inte bara är i Sverige man sökt utveckla
alternativ till burar. I Storbritannien började man forska
redan på 1970-talet och det har som framgår av
Jordbruksverkets rapport lagts ned stora resurser i bl.a.
Holland, Tyskland, Schweiz, Skottland, Dannmark och
Norge. I Schweiz -- som av vissa åberopas som ett
föregångsland därför att man lämnat burproduktion --
täcker den egna produktionen knappt halva behovet och
konsumenterna får betala ett pris för dessa
alternativproducerade ägg som är dubbelt mot vårt
konsumentpris.
Våra svenska forskare är inte eniga i denna fråga men
det är betecknande att det är forskare som haft ansvaret för
de praktiska försöken, bl.a. Ragnar Tauson i Uppsala och
Linda Keeling i Skara som är mest skeptiska till att vi redan
1999 skall kunna ha ersatt bur- med golvproduktion.
Linda Keeling summerar försöken med golvsystem på
följande sätt i skriften Fakta Veterinärmedicin 2/1993: ''Nu
i efterhand framstår de förväntningar som en del hade på att
alternativsystemen skulle fungera perfekt redan från början
som orealistiska. Det är viktigt att komma ihåg att
bursystemen utvecklades och förbättrades under årtionden.
Frågan är nu om de alternativa systemen verkligen
förbättrar djurens välbefinnande. De ger utan tvivel större
möjlighet till naturliga beteenden och därmed förbättrad
mental hälsa. Problemet är att det kanske skett på den
fysiska hälsans bekostnad. Fjäderplockning och
kannibalism är de största problemen i dessa system, samt i
något mindre utsträckning även fotbölder och kvalster.
Förutsatt att dessa hälsorisker kan elimineras är det inget
tvivel om att de alternativa systemen är bättre för djuren.
Men till dess är frågan öppen.''
3. Det är på sin plats att också kommentera de
anklagelser som riktats mot äggnäringen för passivitet.
En majoritet av landets äggproducenter har förklarat att
man inte tror på golvproduktion. Många har egna
erfarenheter från 1960-talet av denna produktionsform och
man har en stor kunskap om höns. Dessa producenter har
deklarerat att man har för avsikt att lämna verksamheten
när burförbudet träder i kraft. Att man tar denna
deklaration på allvar från förädlingsledets sida bekräftas av
det förhållandet att jordbrukskooperationen med Kronägg
i spetsen nu är huvudägare till en stor anläggning i Lettland
som uppges kunna täcka 15 % av det svenska behovet.
Vi tycker att det är orimligt att i dag rikta några
anklagelser mot näringen för den uppkomna situationen.
Ansvaret vilar i stället på de politiker som stödda av vissa
experter 1988 drev igenom ett beslut som fr.o.m. 1/1 1999
förbjuder äggproduktion via bursystem.
Som för all annan verksamhet kan man inte i politisk
ordning tvinga producenter eller andra inom en näring att
investera eller finansiera forskning för system man inte tror
på. Att svenska distributions- och förädlingsföretag i den
uppkomna situationen investerar utomlands är helt logiskt.
Skall vi ha kvar en svensk äggproduktion?
Vår äggnäring sysselsätter i dag på hel- och deltid över
4 000 personer, värdet i producentledet uppgår till ca 1
miljard kr/år och i fodret ingår spannmål från ca 50 000 ha
åkermark. Behovet av ägg till svensk läkemedelsindustri
ökar -- idag motsvarar det ca 6 % av vår årsproduktion --
och det samlade värdet av de läkemedel, framför allt olika
näringslösningar, som har ägg som råvara närmar sig 1
miljard kr/år, huvuddelen går på export.
Med hänsyn till de värden som står på spel och med
beaktande att svensk äggproduktion i dag är internationellt
konkurrenskraftig och världsledande när det gäller kvalitet
så anser vi att riksdagen till de tidigare ställda kraven på
alternativa system skall foga ett övergripande av innebörd
att avvecklingen av nuvarande bursystem skall ske på ett
sätt som säkrar svensk självförsörjning av ägg.
Vi föreslår vidare att riksdagen ger regeringen i uppdrag
att låta Jordbruksverket kontinuerligt följa utvecklingen
och att årligen företa lägesavstämningar. På grundval härav
bör regeringen sedan varje höst med början 1994 avge en
rapport till riksdagen.
En rapport hösten 1994 bör ge riksdagen möjlighet till
ett samlat beslut i frågan. Vi vet då i vilken omfattning som
vår svenska produktion minskat med anledning av kravet
att befintliga burar från 1/1 1994 skall vara försedda med
klonötare och sittpinnar och vidare att nätsidor inte längre
får förekomma. Dessutom vet vi mer om utsikterna för ett
EU-medlemskap och vad det innebär för vår
äggproduktion.
Sverige bör leda utvecklingen mot bättre djurskydd
Vi anser att Sverige internationellt skall driva på
utvecklingen mot bättre betingelser för våra husdjur.
Genom den nya djurskyddslagen har vi stärkt vår
trovärdighet och det är naturligt att vi ligger steget före
omvärlden genom att medverka till goda exempel.
Det finns dock inget i dag som tyder på att man
utomlands snabbt kommer att lämna bursystemen. Med
anledning härav tror vi att vi för svenskt vidkommande
stegvis får söka förbättra värphönsens möjligheter till
naturligt beteende. Ett första steg kan vara att genom större
burar -- s.k. minivoljärer som nu är i praktiska försök på
Lantbruksuniversitetet i Uppsala -- ge hönsen särskilda
reden och möjlighet att sandbada. Djurskyddsfrågan vinner
inget på att vi förändrar så snabbt att vår egen produktion
slås ut.
Ordna upp terminologin
De TV-reportage under senare tid som visat storskalig
äggproduktion har upprört många konsumenter vilket i och
för sig inte är förvånande. I Storbritannien likställer
djurskyddsorganisationerna burproduktion med
golvproduktion; ur djursynpunkt anses de lika förkastliga.
Det visade sig också att många konsumenter som betalt
mer för alternativproducerade ägg trodde att de därmed
hade köpt ägg producerade av gammeldags sprätthöns, dvs.
höns i mindre flockar som tidvis har möjlighet att vistas
utomhus.
Därför är det nu nödvändigt att vi -- som
jordbruksministern aviserar -- i likhet med förhållandet
inom EU får en klar terminologi och märkning som anger
produktionssättet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att avvecklingen av nuvarande
bursystem skall ske på ett sätt som innebär att Sverige
behåller sin självförsörjning av ägg,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Jordbruksverket
får i uppdrag att kontinuerligt följa utvecklingen av
alternativa produktionssystem och att regeringen varje höst
under 1990-talet med början 1994 lämnar riksdagen en
rapport om läget.

Stockholm den 12 januari 1994

Gudrun Norberg (fp)

Isa Halvarsson (fp)

Christer Eirefelt (fp)

Karl-Göran Biörsmark (fp)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Jordbruksutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-01-17 Bordläggning: 1994-01-18 Hänvisning: 1994-01-20
Yrkanden (4)