med anledningen av prop. 1994/95:160 Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa

Motion 1994/95:U31 av Alf Svensson m.fl. (kds)

av Alf Svensson m.fl. (kds)
Berlinmurens fall, kommunismens kollaps,
Sovjetimperiets sammanbrott och Tysklands återförening är
alla dramatiska händelser som skapat världshistoria. De har
inte bara i grunden förvandlat Central- och Östeuropa. De
har präglat den politiska och ideologiska utvecklingen
världen över.
Västvärldens stöd till Central- och Östeuropa är en
konsekvens av dessa omvälvande händelser. Det
kommunistiska sammanbrottet måste visserligen ses som en
utdragen process, vars kulmen nåddes 1989--91. Men
förutsättningarna för ett samarbete ändrades med ett slag av
händelserna i Östeuropa 1989. Plötligt var det parter med
likartade mål och visioner som skulle samarbeta.
Parisstadgan, som antogs av ESK:s toppmöte 1990, var det
främsta uttrycket för det. I stadgan slås fast att demokrati är
det enda acceptabla styrelseskicket och att rättsstatens
principer skall råda. Staterna anslöt sig också till det
gemensamma målet ''att utveckla marknadsekonomier mot
stadig ekonomisk tillväxt, välstånd, social rättvisa, ökande
sysselsättning och effektivt utnyttjande av de ekonomiska
resurserna. Det är viktigt och ligger i allas vårt intresse att
länder som gör ansträngningar att gå över till
marknadsekonomi röner framgång''. Staterna underströk
också att ''ekonomiskt samarbete, grundat på
marknadsekonomi, utgör ett väsentligt inslag i våra
förbindelser''. En av Europas absolut största framtida
säkerhetspolitiska utmaningar är därför att lyfta de forna
kommunistiska staterna upp ur ekonomisk, social och
miljömässig förslumning.
Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa utgör ett
led i väststaternas stöd för en samhällsomvandlingen i öst.
Vårt samarbete har samma grundläggande motiv som de
övriga väststaternas. Östsamarbetet är en del av vår
östpolitik, men östpolitiken bör också gå hand i hand med
vår ''Europapolitik''. Ett europeiskt helhetsperpektiv måste
därför anläggas på åtskilliga problem. Värnet om miljön är
ett exempel.
I likhet med övriga väststater som har grannar i öst har
Sverige koncentrerat sitt östsamarbete till länderna i
närområdet. Det innebär i vårt fall de tre baltiska staterna,
Polen och nordvästra Ryssland. Propositionen föreslår att
tyngdpunkten också fortsättningsvis koncentreras till detta
närområde, men med viss öppenhet för samarbete också med
andra länder i Central- och Östeuropa. Kristdemokraterna
stöder regeringens linje. Det är en naturlig konsekvens av
vårt geopolitiska läge att koncentrera samarbetet till
närområdet också framgent. Med dessa länder finns många
historiska och kulturella band och många gemensamma
intressen.
Målen för den framtida Central- och Östeuropapolitiken
Regeringen fastslår fyra huvudmål för den framtida
östpolitiken;främja säkerhetsarbetefördjupa demokratins
kulturstödja en socialt hållbar och ekonomisk
omvandlingstödja en miljömässigt hållbar utveckling
Propositionens samlade förslag för inriktningen av
östpolitiken de kommande tre åren stämmer väl med de mål
som hittills gällt. Propositionens förslag innebär en
vidareutveckling och ytterligare fördjupning av framförallt
strukturen för det framtida östsamarbetet. Kristdemokraterna
stöder propositionens förslag till huvudmål. De utgör
sammantaget en helhet som täcker styrelseskicket, inklusive
mänskliga rättigheter, det ekonomiska systemet, miljön samt
den yttre och inre stabiliteten.
Tre av huvudmålen, nämligen att fördjupa demokratins
kultur, stödja en socialt hållbar och ekonomisk omvandling
samt en miljömässigt hållbar utveckling, är självklart
indirekt viktiga för att säkra en långsiktig stabilitet och
säkerhet. Det är den demokratiska människosynen,
respekten för mänskliga fri- och rättigheter och en god
livsmiljö som måste bilda basen i det nya framväxande
Östeuropa.
I det följande kommenteras de valda huvudmålen för
Central- och Östeuropapolitiken.
Att främja en säkerhetsgemenskap
Utvecklingen i Central- och Östeuropa har kännetecknats
av en snabb förändringstakt. Systemskiftet mot demokrati
och marknadsekononomi har gjort stora framsteg. Samtidigt
har svagheterna i samhällssystemet blottats på ett allt
tydligare sätt. Den inre stabiliteten är ytterst bräcklig. Det
gäller inte minst vårt grannland Ryssland, vars instabilitet är
särskilt oroande med tanke på landets kärnvapeninnehav.
Härtill kommer att relationerna mellan flera av länderna i
vårt grannskap är spända. En tryggare ordning kan bara
skapas genom ett brett samarbete på alleuropeisk grund och
förutsätter en gynnsam ekonomisk och social utveckling
särskilt i Ryssland, där den sociala nedrustningen späder på
instabiliteten. Ytterligare exempel på sådana faktorer är
korruptionen, den organiserade brottsligheten med dess
internationella förgreningar, smugglingen av vapen och
narkotika, stora arsenaler av vapen och plutonium samt
höganrikat uran som möjligen är i cirkulation mellan
staterna. Därtill kan läggas vapenindustrins fortbestånd,
politisk extremism, rasism, terroristhandlingar, inbördeskrig
samt etniska och andra motsättningar inom flera av de
tidigare Sovjetrepublikerna.
En huvuduppgift för vårt östsamarbete blir därför att
motverka de destabiliserande faktorer som utgör det största
omedelbara hotet mot fred och frihet i vår del av världen. De
insatser som föreslås i propositionen för uppbyggnad av tull,
polis, kustbevakning och säkerhetspolitisk kompetens i våra
östliga grannländer, är därför väl valda. Det särskilda stödet
Sverige utfäst om medel till forskningscentra i Moskva för
att ge experter på massförstörelsevapen möjlighet att
använda sina kunskaper för fredliga ändamål är ytterst
angeläget. Möjligheterna för stöd, gärna inom EU:s ram, för
omskolning av militär personal och till alternativ produktion
för krigsindustrin bör undersökas.
Inom ramen för Organisationen för säkerhet och samarbete
i Europa (OSSE) ska Sverige verka för regional
säkerhetslösning.
Att fördjupa demokratins kultur
Så som propositionen så riktigt påpekar är demokrati mer
än fria val och respekt för lag. Propositionen utrycker det på
följande sätt; ''Det är en kultur där omsorg, kompromissens
etik och respekt för minoriteter råder. Det är en kultur som
bärs upp av det civila samhällets alla aktörer.''
Den kristna etikens människosyn är en förutsättning för ett
demokratiskt samhällsbygge. Utgångspunkten är
människans okränkbara värde vilket ger henne rätten till
integritet, respekt och delaktighet i samhället oavsett ras,
religion, kön eller andra sociala faktorer. En solidarisk och
mångfaldig organisation av samhället där den enskildes
ansvar och rätt kan komma till uttryck är därför nödvändig.
Solidaritet i form av gränsöverskridande medansvar och
gemenskap är också en följd av ett samhälle som vilar på en
demokratisk grund.
Rasism och förtryck av minoriteter undergräver det
demokratiska samhället. Inte minst i tider av stora
omställningar måste dessa företeelser motverkas av staterna.
I en motion inlämnad under allmänna motionstiden tar kds
upp judarnas situation i f.d. Sovjetunionen.
Även om ett särskilt jämställdhetspolitiskt mål inte skiljs
ut, är det som mycket riktigt påpekas i propositionen,
angeläget att genderaspekter finns med som en integrerad del
i allt övrigt östarbete. I reformprocessen är kvinnor särskilt
utsatta. De är i regel de första som drabbas av sociala
nedskärningar där barnomsorg försvinner, vård av åldrande
föräldrar ej erbjuds via samhället etc. Det är angeläget att
kvinnornas möjlighet att påverka och forma
samhällsutvecklingen ökar.
Många av de central- och östeuropeiska länderna söker
med demokratin som grund möta framtiden och vikten av att
de lyckas kan svårligen övervärderas. Medlemskap i
Europeiska unionen är för flera av länderna ett av de
viktigaste målen. Villkoren för att få bli medlem i EU är
desamma för alla europeiska länder. Det gäller att inom
ramen för en parlamentarisk, pluralistisk demokrati
praktisera de värderingar som gäller inom EU, att etablera
en marknadsekonomi som tar hänsyn till miljö och sociala
förhållanden samt att delta i EU:s gemensamma projekt.
Alla inblandade parter inser att detta kommer att ta tid. En
alltför snabb utvidgning riskerar att skapa obalans i det
europeiska samarbetet. Problematiken åskådliggörs
tämligen väl med de förhandlingar som ägt rum med
exempelvis Sverige.
De avtal (s.k. Europaavtal) som existerar mellan olika
länder i Central- och Östeuropa och Ryssland, det senaste är
Litauen, är viktiga steg på vägen för att dessa ska känna sig
välkomna i det europeiska huset. Men dessa avtal måste
byggas på och med tiden utvidgas till mer medlemsliknande
avtal där EU-länderna tar ett än större ansvar för dessa
länders anknytning till EU. Fördelen med ett tätare
samarbete är att ett värdefullt steg kan tas av de nya
demokratierna för att ytterligare cementera fast demokratin
och respekten för de mänskliga rättigheterna.
Utöver de förslag till demokratifrämjande åtgärder som
föreslås i propositionen; stöd till organisationer/partier för
kontaktbyggande arbete, kultursamarbete, stöd till
samarbetet kring forskning och kontakter på akademisk nivå,
jämställdhetsarbete (och övrigt genderarbete) samt hjälp till
språkutbildning av ryssar i de baltiska staterna, måste ett
huvudmål för Sverige vara att inom EU arbeta för att de
nuvarande Europaavtalen med östländer utvecklas och ges
en allt fastare form.
Att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling
Omvandlingen till en fungerande marknadsekonomi har
gått snabbt framåt, samtidigt som länderna uppvisar
betydande olikheter. Efter en kraftig produktionsnedgång är
tillväxten nu positiv i t.ex. de baltiska staterna och flera
länder i Centraleuropa. Svårigheterna är som störst i
Ryssland. Vi instämmer med propositionen att risken för
omfattande arbetslöshet och sociala umbäranden i delar av
befolkningen i östländerna, är frågor som kräver ökad
uppmärksamhet. I flera av länderna har det uppstått sociala
skadeverkningar och snabbt växande inkomstklyftor, som
kan äventyra systemskiftets legitimitet. I ett samhälle i snabb
förändring förstärks lätt social utstötning och ojämlikheter.
Grupper som inte passar in i den nya samhällstrukturen
riskerar att isoleras i en utbredd och fördjupad fattigdom.
Kristdemokraterna konstaterar därför med stor
tillfredsställelse att regeringen i propositionen anger att en
särskild satsning skall göras inom bl.a. hälso- och
sjukvårdssektorn och att ett speciellt riktat stöd skall ges till
de handikappade. Här bör i växande utsträckning svenska
enskilda organisationers kompetens och erfarenheter tas
tillvara. Särskilda prioriteringar bör göras för barn med
handikapp.
Kristdemokraterna ställer sig därför bakom de
åtgärdsförslag för den sociala sektorn som föreslås i
propositionen. Dessa utgörs bl.a. av stöd till sjuk- och
hälsovården, uppbyggnad av lokal förvaltning,
arbetsförmedlingar etc.
Näringslivsutveckling är centralt. Totalt sett bör
näringslivsstödet inriktas på att bidra till att goda
förutsättningar skapas för såväl utvecklingen av näringslivet
i samarbetsländerna som samarbetet mellan företag i Sverige
och mottagarländerna. Vi instämmer med propositionen att
ekonomiska sektorer som kan vara av avgörande betydelse
för näringslivsutvecklingen i samarbetsländerna bör
identifieras och bli föremål för långsiktiga satsningar.
Energiförsörjning och livsmedelsproduktion/-distribution
nämns. Med BITS hjälp har exempelvis LRF genomfört flera
insatser för att stimulera utvecklingen av lantbrukarägda
företag inom lantbruksservice och livsmedelsförädling.
Kristdemokraterna vill betona att det är starkt motiverat att
främja utvecklingen av ekologiskt jordbruk samt
energiförsörjningssystem baserat på förnybara energislag
och största möjliga energieffektivitet. Detta minskar
sårbarheten och utgör samtidigt en direkt satsning i
morgondagens teknik samt möjliggör uthållig utveckling.
Det är viktigt att de samarbetsformer som väljs är
realistiska och funktionella. Stor erfarenhet och kompetens
finns inom svenskt bistånd. Både BITS, Swedcorp och
Swedfund AB har lång erfarenhet av utvecklingssamarbete
där uppgiften främst bestått i att främja och utveckla
näringslivet i mottagarländerna. Det är därför naturligt att i
ökad uträckning använda dessa biståndsorgan i
uppbyggnadsskedet i Östeuropa, även efter det att BITS och
Swedecorp inkluderas i det av regeringen föreslagna ''stor-
Sida''. Som tidigare nämnts finns sedan länge etablerat
samarbete mellan svenska och östeuropeiska företag. Vad
som framför allt kommer att efterfrågas i framtiden är kapital
för investeringverksamhet.
Kristdemokraterna föreslår därför att Swedfund AB som
genom en relativt begränsad insats med statliga medel kan
stimulera svenska företag att satsa egna resurser för
långsiktigt samarbete i Östeuropa får använda
projektintäkter från investeringar i u-länder som säkerhet för
upplåning på kapitalmarknaden för vidare utlåning till
projekt i Central- och Östeuropa. Dock högst 100 miljoner
kronor.
För Swedecorps del vill Kristdemokraterna avsätta större
finansiella resurser än vad regeringen föreslår. Vi menar att
den roll Swedecorp kan spela vad gäller kunskapsöverföring
och ledarutbildning till näringsliv och
näringslivsorganisationer är av fundamental betydelse,
särskilt med tanke på att ett fungerande näringsliv kan verka
stabiliserande också i en demokratisk process. Genom
samarbetet med svenskt näringsliv har Swedecorp under en
följd av år kunnat bidra till att skapa bärkraftiga och
ändamålsenliga företag i samarbetsländerna.
Kristdemokraterna föreslår att Swedecorp tilldelas 100
miljoner kronor, dvs 25 miljoner kronor utöver den ram
regeringen föreslår.
Skapandet av väl fungerande statliga institutioner är av
central betydelse också när det gäller att erhålla ett
fungerande näringsliv. Stöd bör därför utgå både inom den
privata sektorn och på det offentliga planet. Stöd till
lagstiftning och rättsliga institutioner bör förekomma i
betydligt större utsträckning än hittills.
Dock krävs mer än institutioner som exempelvis en
fungerande kapitalmarknad och ett rättsväsende för att
erhålla en fungerande marknadsekonomi. Nobelpristagaren
Douglass C. North har kartlagt etikens betydelse för länders
välfärd. Hans tes är att en ekonomis förmåga att hålla
transaktionskostnaderna låga avgör om ett land är rikt eller
fattigt. Alltför höga transaktionskostnader förhindrar att ett
välståndsskapande byte av varor och tjänster kan komma till
stånd. Förutsättningen för låga transaktionskostnader i
samhället är bl.a. att människor kan lita på varandra i
affärsuppgörelser. Detta är allvarliga frågor som måste sättas
i fokus i länder där brottsligheten ökar och korruptionen har
blivit ett allvarligt ekonomiskt och politiskt problem.
Samhällsomvandlingen har fört med sig en situation där
regelverket och rättsfunktionerna hittills inte förmått hantera
dem som velat utnyttja situationen. Arvet från den
kommunistiska perioden har bidragit till bristerna i
samhällssolidariteten.
Vi anser att den föreslagna höjningen av ramen för det
särskilda exportkreditramen från 1 till 2 miljarder kronor är
rimlig. Situationen i de baltiska staterna och Ryssland är
instabil och näringslivssamarbetet blir därför betydligt
osäkrare. Det behövs därför statliga garantier för att
eliminera risker. Ramen för exportkreditgarantier är också
rimlig därför att den underlättar deltagande i stora projekt
genom samfinansiering, bl.a. med EBRD.
Grundtanken bakom EU är att säkra fred genom att låta
människor komma nära varandra för att skapa förståelse och
främja vänskap. Ett Europa där de ekonomiska banden
knyter länderna samman är nu en beprövad metod för att
bevara freden. EU står inför en stor utmaning, nämligen att
låta länderna i Central- och Östeuropa, de baltiska staterna,
Ryssland och Ukraina få uppleva att skiljelinjen mellan östra
Europa och västra Europa suddas ut. Detta förutsätter att
östländerna ges tillgång till marknaderna i Västeuropa. De
avtal som idag finns och främst berör industrivaror bör i
framtiden även omfatta jordbruksvaror. Det blir en
angelägen uppgift för Sverige att inom EU medverka till
större frihandel och att fler handelsprogram upprättas med
Central- och Östeuropa.
Att stödja en miljömässigt hållbar utveckling
Ett av de första målen för det svenska samarbetet med
Central- och Östeuropa har varit att stödja åtgärder för att
förbättra miljön. Med dessa åtgärder avses i första hand
vattenrening, åtgärder mot luftföroreningar och
kärnsäkerhetshöjande åtgärder. Förvaltningsstöd har också
utgjort en viktig del i miljöarbetet. Naturvårdsverket men
också SSI och SKI har varit viktiga aktörer i miljöarbetet.
Mycket värdefullt arbete bedrivs också av organisationer och
kommuner genom s.k. vänortssamarbete. Detta samarbete
har dels stötts med medel från BITS inom ramen för
Kommunförbundet, dels genom särskilda medel från
Naturvårdsverket.
Förvaltningsstöd, vatten- och luftrening och kärnsäkerhet
bör även fortsättningsvis vara prioriterade. Likaså bör stödet
till organisationers och kommuners miljösamarbete med
vänorter i öst, ligga på en sådan nivå att sådant samarbete
främjas och vidareutvecklas. En förbättrad inventering och
kartläggning av alla de samarbetsprojekt som pågår skulle
vara av stort värde för ökad samordning och effektivitet i
åtgärderna. Exempelvis skulle Kommunförbundet kunna
svara för en sådant samlande arbete när det gäller
kommuners vänortsarbete.
Prioriteringen av stöd till miljöåtgärder måste med
nödvändighet vara hög också i framtiden. Tillräckliga
resurser kommer att saknas hos samarbetsländerna inom
överskådlig tid när det gäller nödvändiga investeringar i
miljöförbättrande åtgärder. Samtidigt är tillgången till
krediter från internationella banker och andra finansinstitut
begränsad.
Kristdemokraterna vill peka på den möjlighet som finns
att stödja miljöinvesteringar i Polen genom Ecofund och så
kallade debt-for-environment swaps, dvs skuldavskrivning
mot att Polen satsar motsvarande summa i lokal valuta på
miljöprojekt.
Samarbete med andra givarländer och EU är fundamentalt
inom miljöområdet. EU:s öststöd har hittills haft sin
tyngdpunkt i Centraleuropa. Sverige bör verka för att en
förskjutning sker mot Östersjöområdet. Inte minst via det
ökade regionala och gränsregionala samarbetet inom ramen
för PHARE-programmet kan det svenska samarbetet med
Polen och de baltiska staterna genom samverkan med, och
integrering i EU-samarbetet, ges ytterligare tyngd. Sverige
bör verka för en ökad samordning mellan PHARE- och
TACIS-programmen samt att miljösatsningarna inom dessa
program ökar kraftigt. Det gäller i synnerhet TACIS där
hittills mycket lite av resurserna gått till miljösatsningar.
Sverige bör också i samverkan med de nordiska länderna
verka för att Barentsområdet -- särskilt Kolahalvön -- får
ökat stöd från EU. Miljösituationen i denna region kan
beskrivas som katastrofal. Oroande inslag är exempelvis
kärnkraftsverkens otillräckliga säkerhet och det nukleära och
kemiska avfallet som utgör ett gigantiskt problem. En plan
för miljöåtgärder i denna region måste utarbetas. Sverige bör
driva på så att stöd i tillräcklig omfattning kan ges i ett samlat
program av kreditinstituten och andra givarländer.
Östersjön
Inom ramen för Helsingforskommissionen har ett
åtgärdsprogram för Östersjön tagits fram gemensamt av alla
länder i tillrinningsområdet. I programmet beskrivs vilka
åtgärder som bör vidtas under de kommande 20 åren för att
återställa Östersjöns ekologiska program. Utöver de 132
konkreta utsläppskällor som identifierats beskriver
programmet också behoven av lagar och regleringar,
miljömedvetenhet och utbildning hos befolkningen samt
kunskapsöverföring inom dessa områden till bl.a. länderna i
öst. De totala kostnaderna för programmet beräknas till ca
150 miljarder kronor.
Den revidering av åtgärdsprogrammet som genomfördes
våren 1992 innebar en skärpning för det fortsatta
miljöarbetet. Länderna förband sig då att arbeta i enlighet
med försiktighetsprincipen och att använda sig av den mest
miljövänliga tekniken. Det reviderade åtgärdsprogrammet
omfattar också kust- och avvattningsområdet kring
Östersjön.
Att i det läget kraftigt dra ner på anslaget till miljöinsatser
i Östersjöregionen är därför fullständigt oacceptabelt. I
stället bör ökade resurser anslås till åtgärdsprogrammet för
Östersjön. I Kristdemokraternas miljömotion lagd på
Miljödepartementets budgetbilaga i januari, föreslår kds att
246 miljoner kronor utöver det regeringen anslår i budgeten,
satsas på detta område. Utöver detta föreslår vi i denna
motion att en effektivitetsutredning för hur största möjliga
nytta per satsad krona i förbättrad Östersjömiljö kan uppnås.
Ytterst handlar det om vi är beredda att betala priset för
miljöförstöringen eller om vi tänker lämna över denna nota
till våra barn. En nota som i värsta fall också inkluderar
skador som är irreparabla.
De satsningar som Sverige hittills medverkat till i
Östersjöstaterna har, som beskrivs i propositionen, varit
framgångsrika. De framtida satsningarna i va-infrastruktur
måste i ökad utsträckning inriktas på kretsloppsbaserade
lösningar där urin och fekalier kan få bli en resurs i ett
miljöanpassat jordbruk.
Biologisk mångfald
I flera av öststaterna finns stora naturvärden. Därför bör
stöd till naturvård, naturreservatsavsättningar eller
motsvarande skyddsåtgärder, sättas in. I exempelvis
Baltikum finns än så länge stora orörda kust- och
skogsområden. Kristdemokraterna stöder därför
propositionens intentioner att åtgärder i ökad utsträckning
avser bevarande av den biologiska mångfalden.
Trafikens miljöbelastning
Samarbetet kring miljöanpassade transportsystem runt
Östersjön intensifierades av kommunikationsministrarna
under förra mandatperioden. Resultatet av detta arbete måste
följas upp. Trafikinfrastukturen i exempelvis de baltiska
staterna är föråldrad och miljöbelastningen från denna sektor
kan väntas öka starkt med ökad tillväxt. Det är nödvändigt
att kunna ge stöd till uppbyggnad av miljöanpassade
transportsystem som exempelvis effektiv sjöfart och
järnvägstrafik. Vikten av fungerande och modern
infrastruktur betonas på några håll i propositionen. Konkreta
idéer för hur Sverige kan bidra till utvecklandet av en sådan
saknas i propositionen. Regeringen bör följaktligen
återkomma till riksdagen med ett sådant förslag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tyngdpunkten i östbiståndet
skall ligga hos de Baltiska staterna, nordvästra Ryssland och
Polen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om valet av huvudområden och vikten
av att hålla fast vid dessa,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till omskolning för militär
personal och alternativ produktion för krigsindustrin,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att jämställdhetspolitiska insatser
prioriteras i östbiståndet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att Sverige i EU verkar
för att de nuvarande Europaavtalen med östländer utvecklas
och ges en allt fastare form,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stödet till sociala sektorer
prioriterar barn med handikapp och kanaliseras via enskilda
organisationer,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Swedfund AB ges möjlighet
att använda projektintäkter från investeringar i u-länder som
säkerhet för upplåning på kapitalmarknaden för vidare
utlåning till projekt i Central- och Östeuropa,
8. att riksdagen beslutar anslå ytterligare 25 000 000 kr
utöver regeringens förslag för näringslivsinriktat stöd genom
Swedecorp (G 1),
9. att riksdagen beslutar finansiera ovanstående
utgiftshöjning genom att minska anslaget till Svenska
institutet (G 2) med 5 000 000 kr och anslaget Till
regeringens disposition (G 3.3) med 20 000 000 kr,
10. att riksdagen beslutar att Sverige skall stödja
miljöinvesteringar i Polen genom Ecofund och s.k. debt-for-
environment swaps, dvs. skuldavskrivning i utbyte mot att
Polen satsar motsvarande summa i miljöprojekt,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i EU bör verka för att
en förskjutning av EU:s öststöd till Östersjöregionen sker,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige inom EU verkar för
ett ökat stöd till Barentsområdet och Kolahalvön samt att en
plan för miljöåtgärder i denna region utarbetas,
13. att riksdagen för miljöinsatser i Östersjöregionen (G 1)
beslutar anslå 246 000 000 kr utöver regeringens samlade
förslag,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att understödja kommunernas
arbete med vänortsuppbyggnad inkluderande konkret
miljöstöd,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att framtida satsningar på va-
infrastruktur i Östersjöområdet i ökad uträckning inriktas på
kretsloppsbaserade lösningar där urin och fekalier kan bli en
resurs i ett miljöanpassat jordbruk,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringen till riksdagen
återkommer med ett förslag till hur Sverige kan bidra till
utvecklandet av en miljöanpassad infrastruktur i de baltiska
staterna.

Stockholm den 14 mars 1995

Alf Svensson (kds)

Ingrid Näslund (kds)

Dan Ericsson (kds)

Inger Davidson (kds)

Rose-Marie Frebran (kds)

Göran Hägglund (kds)

Mats Odell (kds)

Chatrine Pålsson (kds)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Utrikesutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 1995-03-14 Bordläggning: 1995-03-15 Hänvisning: 1995-03-16

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (32)