Miljöpolitik för framtiden

Motion 1996/97:Jo714 av Alf Svensson m.fl. (kd)

av Alf Svensson m.fl. (kd)
Grundläggande
ståndpunkter
Idag synes i stort sett alla vara överens om behovet av att få
balans i statens finanser. Även om olika partier och grupper
har olika uppfattning om fördelning, instrument och
hastighet på åtgärder som är bäst att använda för att få
ordning på statens finanser så är ändå problembilden och
verklighetsuppfattningen i stort sett densamma. Partiernas
förslag till lösningar skiljer sig dock åt.
När det gäller vår miljöskuld och den ekologiska obalansen så finns inte
samma krismedvetande. Uppfattningarna om vad som är problem är väldigt
olika. Till vissa delar kan detta förklaras av att det fortfarande finns en
brist
på insikt om grundläggande naturlagar. Insikten om termodynamikens
grunder som populärt kan översättas till "ingenting försvinner" och "allting
sprids" har ännu inte slagit igenom i tillräcklig omfattning när det gäller att
påverka konkreta beslut och planering.
För att en i grunden korrekt och vetenskapligt belagd politik ska kunna
föras måste kunskapen förbättras. Det är inget mindre än en smärre mental
revolution som fordras. Det finns mycket i vårt språk som inte alls speglar
vad som händer. Till exempel är det grovt fel att tala om "oljeproduktion" när
det i själva verket handlar om en kortsiktig förbrukning av ändliga resurser.
Exemplen skulle kunna mångfaldigas.
Vi måste skaffa en riktig utgångspunkt. Det ekologiska kretsloppet är en
förutsättning för allt liv på jorden. Det finns givna ramar som vi måste hålla
oss inom, det finns gränser som vi måste respektera.
Jorden är ett slutet system för materia, om vi bortser från små mängder
stjärnstoff som av och till landar på jorden. De mänskliga aktiviteterna måste,
för att vara långsiktigt hållbara, inordna sig inom detta slutna system. Därav
följer:
1) Ämnen från jordskorpan, t ex brytning av malm, får inte systematiskt
öka i naturen. Vi måste driva vårt samhälle med förnybara energislag och
råvaror.
2) Ämnen från produktionen får inte systematiskt öka i naturen. Vi får inte
släppa ut ämnen eller sopor av sådant slag eller i sådan mängd att de naturliga
systemen inte kan ta hand om och upparbeta dem.
3) Det fysiska underlaget för naturens kretslopp och mångfald får inte
systematiskt utarmas. Det livgivande kretsloppet hotas av asfalterad
åkermark, skövlade skogar, ozonnedbrytande utsläpp etc. Samtidigt kan vi
utvidga och förbättra kretsloppet t ex genom att nyplantera skog på områden
som tidigare varit utan.
Dessa villkor är inte förhandlingsbara, det vill säga om samhället systema-
tiskt bryter mot något av dem fortsätter vi att närma oss gränser för allt
allvarligare och allt mer omfattande skador. Vi vet inte exakt var dessa
gränser går, men vi vet att vi ofelbart närmar oss dem.
Ett kretsloppssamhälle förutsätter att vi använder resurser som står till buds
så effektivt som möjligt. Till de naturvetenskapligt härledda villkoren måste
vi dessutom foga villkoret att resursomsättningen ska vara rättvis. Retoriskt
kan man ställa sig frågan hur det skulle gå med vårt jordklot om alla kineser
levde som vi svenskar vad gäller kylskåpsinnehav, köttätande,
papperskonsumtion, bilåkande etc.
Utifrån den kristdemokratiska ideologin som sätter begrepp som förvaltar-
skap, personligt ansvar, broderskap och solidaritet som fundamentala värden
är det en självklarhet att vi måste föra en politik som tar sin utgångspunkt i
ovanstående grundvillkor.
Miljöjusterad
nettonationalprodukt -
MNP
Ett sätt att pedagogiskt underlätta den nödvändiga
kunskapsspridningen och låta språket stå i samklang med den
beskrivna verkligheten är att sluta använda det traditionella
BNP-begreppet. Det finns många tunga argument mot att
använda BNP som ett mått på om ett samhälle är ekonomiskt
framgångsrikt eller inte.
BNP-måttet ger en skev bild av verkligheten på grund av att det bara mäter
värdet av det som köps och säljs på officiella marknader, t ex självhus-
hållning hamnar utanför. Vår fritid räknas inte in som en del av vår inkomst
trots att den måste ses som en viktig del av vår välfärd. BNP mäter olika
verksamheter med samma måttstock - godisproduktion såväl som tand-
läkaren som lagar hålen. BNP-måttet bryr sig heller inte om vilken inkomst-
fördelning som gäller.
Som framgår av namnet är BNP ett bruttomått. Det betyder att åter-
investeringar som sker för att återställa förbrukade tillgångar och
förslitningar
ingår som en del av tillväxten. I det perspektivet vore det bättre att prata om
NNP, alltså BNP minskad med återinvesteringar. NNP räcker dock inte för
att lösa motsättningen mellan materiell tillväxt och en uthållig miljö. Bättre
är
då att arbeta med en miljöjusterad nettonationalprodukt, MNP, som tar
hänsyn till förändringen av kapital i form av vårt naturkapital, som skog, fisk
etc, men som också beaktar förändringar av det kapital som är skapat av
människan.
En ökning av naturkapitalet kan komma till stånd genom t ex skogsplan-
tering. Dock är den allt dominerande trenden den att kapitalet minskar genom
att gruvor töms, fiskevatten förorenas etc. Däremot är det vanligt
förekommande att det av människan skapade kapitalet växer i större eller
mindre omfattning. En svaghet med MNP är att de två olika kapitalen,
naturkapital respektive av människan skapat kapital, inte kan jämställas eller
anses vara utbytbara. Värdet av en förstörd våtmark blir inte neutraliserat om
vi bygger en skola till. Men MNP är ändå som redskap betraktat mycket
närmare sanningen än BNP och är att föredra av detta skäl. Regeringen bör
därför få i uppgift att utarbeta en strategi för hur vi ska lämna BNP-
terminologin och istället anpassa språket och våra vetenskapliga verktyg efter
en naturvetenskapligt mer korrekt utformning och istället arbeta med MNP -
miljöjusterad nettonationalprodukt.
Skatteväxling
Att kunna hitta ekonomiska termer och verktyg som bättre
speglar verkligheten och i större utsträckning tar hänsyn till
den konflikt som finns mellan en långsiktigt hållbar miljö
och mänsklig aktivitet är en svår men absolut nödvändig
uppgift. Ett av de viktigaste instrument vi har för att uppnå
detta mål är en ekologisk skatteväxling. Kristdemokraterna
har länge verkat för denna omställning vilket resulterat i att
frågan nu utreds på allvar. Vi avvaktar
Skatteväxlingskommitténs slutbetänkande som kommer i
slutet av året och avstår därmed från att i denna motion göra
en hemställan på detta område.
Producentansvar
Idag har begrepp som kretslopp, återvinning och
källsortering blivit vardagsmat och självklarheter. Detta är
naturligtvis mycket positivt. Samtidigt har
producentansvarets koppling i lagstiftningen till
renhållningslagen och därmed också till avfallsbegreppet
blivit olycklig. Fokus i diskussionen har legat på
äganderätten och monopol på insamlade fraktioner, samt
oklarheter i ansvarsfördelningen mellan kommuner och
producenter. Givetvis ska dessa problemkomplex redas ut,
men de långsiktiga målen måste vara att miljöanpassa
produkterna, hushålla med resurser och avgifta kretsloppet.
Det är detta som ska stå i centrum.
Det bör övervägas att förankra producentansvaret i annan lagstiftning, eller
i en egen produktlagstiftning eller kretsloppslag, som i ett vidare perspektiv
kan behandla en miljöanpassning av produkter inklusive resurshushållnings-
aspekter.
Internalisering av externa
kostnader i prissättningen
En brist med dagens prissättning av varor och tjänster är att
priset inte korrekt avspeglar de kostnader som varan/tjänsten
åsamkar vår miljö i form av utsläpp, buller, fysiska intrång,
olyckor etc. Det är av grundläggande vikt att korrekta
relationer finns mellan kostnad och pris och stor
uppmärksamhet måste riktas på detta problem. Det finns
många exempel på vad som händer när t ex transportpriserna
inte speglar den faktiska totalkostnaden. Ett ärende som
uppmärksammats mycket under året är utsorterade tyska
sopor som åker lastbil till svenska förbränningsanläggningar.
Att detta kan ses som lönsamt bevisar att prissättningen och
styrmedel inte fungerar miljöoptimalt.
Konsumenterna kan stimuleras att efterfråga miljövänliga produkter, trots
att de betingar ett högre pris, genom genomtänkt marknadsföring. På samma
sätt finns det stora miljövinster att göra om mer av konsumtionen av närpro-
ducerade produkter ökar sina marknadsandelar. Stockholms miljöförvaltning
har i en rapport visat att teoretiskt kan energiåtgång och miljökostnad halve-
ras om konsumenterna väljer närproducerade alternativ inom livsmedelsom-
rådet istället för importerade. Skulle man gå ännu längre och räkna på vilka
miljövinster som finns om även produktbyten sker, t ex äpple istället för
apelsin, potatis istället för ris etc är potentialen till minskade
miljökostnader
ännu större. Ett problem är att konsumenternas kunskap brister på grund av
utebliven produktinformation. Inte heller varornas pris ger tillräckligt starka
styrsignaler för att full miljöoptimalitet ska uppnås. Stat och myndigheter kan
självfallet inte diktera för medborgarna hur de ska välja att göra sina inköp,
men för att vår marknadsekonomi ska fungera tillfredsställande är det
nödvändigt att kunskapen hos konsumenterna förbättras. Idag finns det höga
informationströsklar. Regeringen bör utveckla en långsiktig strategi för hur
de externa kostnaderna för produktion av varor och tjänster ska internaliseras
fullt ut i prissättningen inom ramen för en social och ekologisk marknads-
ekonomi. Denna fråga hänger samman med skatteväxlingskomplexet.
Avfallsskatt
Ett viktigt instrument för att styra samhället i en mer
resursbevarande riktning är att en statlig avfallsskatt införs.
Frågan har blivit grundligt utredd men regeringen har inte
lyckats komma med en proposition ännu. Detta är mycket
beklagligt. Den socialdemokratiska regeringen har
genomgående haft svårt att samla sig till beslut. Den
tidsödande hanteringen av förslag till miljöbalk är ett annat
exempel där alla progressiva krafter som är intresserade av
att staten får ett kraftfullt instrument att hantera
miljöproblem måste våndas över regeringens oförmåga att
driva frågor framåt. Jämfört med de ursprungliga planerna är
miljöbalken försenad med minst två år. Detta är två års
förlust för miljön.
Frågan om avfallsskatten hänger samman med grundtankarna i
skatteväxling - att beskatta sådant som vi vill undvika och stimulera till ett
bättre resursutnyttjande. Samtidigt öppnar de statliga intäkter som skatten
medför utrymmet för skattelättnader av annat, t ex arbete. Kristdemokraterna
har tidigare motionerat om en s k nettodeponiskatt som enligt de nivåer vi har
valt att lägga skatten på skulle komma att inbringa ca 2 miljarder till
statskassan samtidigt som vi får en miljöstyrande åtgärd som leder till ett
offensivt arbete från kommunerna att främja källsortering och resurssnålhet.
Vi kvarstår vid vårt krav att en avfallsskatt måste införas från och med 1997
som ett led i arbetet att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle.
Miljövänlig offentlig
upphandling
För att stimulera mer miljövänliga och energieffektiva
produkter och tjänster måste den offentliga sektorn i sin
upphandling eftersträva att miljöoptimera sina inköp.
Enligt betänkandet från Upphandlings- och miljöutredningen finns det idag
problem med att miljöanpassa upphandlingen på grund av EU-regler. Detta är
allvarligt, speciellt med tanke på vilket inflytande den offentliga
upphandlingen i Sverige har på marknaden med sina ca 300 miljarder kr
upphandlade varor och tjänster årligen. Speciellt stort inflytande kan man ha
på byggsektorn, elektronik, energi för uppvärmning, livsmedel och
transporter.
Enligt lagen om offentlig upphandling är det idag omöjligt att ställa
miljökrav på transporter, miljökrav som har med tillverkning av varorna att
göra, krav som handlar om att livsmedel ska vara närproducerat, att produkter
ska vara miljömärkta. För att komma till rätta med dessa problem måste
regeringen inleda samarbete med övriga EU-länder för att klargöra regler för
miljöhänsyn mellan olika länder inom EU. Att inom EU kunna ställa hårda
men relevanta miljökrav i den samlade offentliga upphandlingen skulle
innebära en otroligt stor marknadskraft eftersom den offentliga
upphandlingen representerar ett värde av 5 400 miljarder kr på ett år.
Sverige arbetar nu aktivt för att den s k substitutionsprincipen inom
kemikalieområdet ska spridas till resten av EU. Den innebär i korthet att
upphandlaren, givet att allt annat är lika, ska välja den produkt som är minst
miljöstörande. Denna regel ger ett effektivt "golv" att utgå ifrån när det
gäller
att stimulera fram bättre kemikalieprodukter. Regeringen bör aktivt arbeta för
att substitutionsprincipen både nationellt och internationellt ska gälla även
inom andra områden än kemikalier. För att detta ska bli hanterbart måste det
framgå av varu- och tjänstespecifikationen vilken energiåtgång som har
krävts vid produktionen och i övrigt vilka miljöeffekter varan/tjänsten har.
I övrigt finns det ett antal åtgärder som kan vidtas för att snabbt förbättra
miljöskärpan i den offentliga upphandlingen. Till att börja med  bör krav
införas i myndigheternas regleringsbrev och i kommunallagen så att
miljöhänsyn får hög status. Idag är flera inköpare passiva därför att inga
tydliga krav ställs från ledningen. Ledningens engagemang är centralt. Därför
bör t ex kommunledningar ge de kommunala inköparna den status som är
nödvändig t ex genom kompetenshöjning. Inköparnas status ökas också om
man inför kompetenskrav. Kompetenskraven ska gälla upphandling i enlighet
med LOU och kunskaper om att ställa miljökrav men även kunskap att
utvärdera dessa. Upphandling under tröskelvärdena styrs nationellt. Det bör
skapas större utrymme i LOU för att ställa miljökrav under tröskelvärdena.
En databas med formulerade miljökrav för varor och tjänster skulle underlätta
arbetet betydligt. Det IT-projekt som drivs av Toppledarforum (elektronisk
handel för kommuner, landsting och stat) bör på sikt inkludera en databas
med miljökrav för olika varor och tjänster samt en databas med
förfrågningsunderlag.
Miljöarbetet i ett
internationellt perspektiv
Vill man förenkla grovt kan man säga att den rika världen är
ett hot mot en ekologisk balans genom sin stora konsumtion
och sitt ineffektiva resursutnyttjande, medan den fattiga
delen av världens befolkning, som har en oerhört mycket
lägre energi- och resursförbrukning per capita än i-världen,
utgör ett hot mot de ekologiska lagarna just på grund av sin
fattigdom. Fattigdomen utgör grund för stora delar av den
hotande befolkningstillväxten, urbanisering i allt större grad
och kortsiktigt tärande på skog.
Den rika västvärlden har ett särskilt ansvar för att hantera denna situation.
Dels handlar det om att ha en anständig nivå på u-landsbiståndet. På denna
punkt har regeringen svikit på ett uppseendeväckande sätt. Naturligtvis måste
även stort intresse riktas på innehållet i biståndet och inte bara nivån. Det är
viktigt att biståndet uppmuntrar och stimulerar ett långsiktigt utnyttjande av
resurser i tredje världen. Kristdemokraterna utvecklar sina ståndpunkter kring
biståndet i en separat motion.
Arbetet inom EU måste präglas av en offensiv miljöprofil. Vårt medlem-
skap ger oss helt nya instrument i arbetet för en hållbar miljö, men innebär
också att vi måste anpassa oss till de spelregler och den arbetsmetodik som
präglar Gemenskapen. Sammantaget utgör potentialen och möjligheterna till
förbättringar av miljösituationen en klar fördel framför de problem som
uppkommer som en följd av medlemskapet. Inför EU:s regeringskonferens
-96 har Kristdemokraterna agerat bl a för att Sverige måste arbeta utifrån en
klar miljöstrategi med syfte att skärpa EU:s miljöpolitik. I synnerhet handlar
det om att Sverige ska driva frågorna om en stärkt miljögaranti med s k
omvänd bevisföring, om skatteväxling och om en ny energistadga. EU-
politiken utvecklas närmare i en separat motion.
Nyligen har ministerrådet beslutat att dra in EU:s stöd till miljöorganisa-
tioner i budgeten för nästa år. Svenska regeringen har ställt sig bakom detta
beslut, vilket är mycket anmärkningsvärt. De ideella miljöorganisationerna
gör ett ovärderligt arbete och måste få ökat stöd, inte ett avskaffat. Den
svenska gruppen i parlamentet måste nu ta sitt ansvar och förkasta minister-
rådets förslag på denna punkt.
Specifika kommentarer till
regeringens miljöbudget
Miljödepartementet har fått vidkännas kraftiga besparingar
de senaste åren. Detta är ett resultat av det saneringsprogram
regeringen driver med hård hand. Det finns kostnader som vi
måste vara beredda att betala, annars drabbas vi av nya större
kostnader. I sitt förslag till budget för 1997 har regeringen på
Miljödepartementets utgiftsområde gått för hårt fram. Våra
avvikande synpunkter från regeringen fördelas enligt
följande:
Anslag A 1 - Statens naturvårdsverk
För att Statens naturvårdsverk på ett fullgott sätt ska kunna
utföra sina uppgifter - att vara samlande och pådrivande i
miljövårdsarbetet samt ansvara för uppföljning och
utvärdering - krävs det att verkets resurser inte åderlåts på
det sätt som regeringen föreslår. Speciellt utvärdering och
uppföljning av fattade beslut måste vara en prioriterad
uppgift. Kristdemokraterna anslår 40 miljoner kr utöver den
ram som regeringen föreslår till anslag A 1.
Anslag A 2 - Miljöövervakning
Miljöövervakningen uppvisar idag brister på olika områden.
Bland annat saknas det program för arter och biotoper, fjäll,
våtmarker och landskap samt spridning av
bekämpningsmedel. EU-direktiv, naturskyddsprogrammet
Natura 2000, internationella avtal som t ex de olika
havskonventionerna och konventionen om biologisk
mångfald, kräver resurser till den svenska
miljövervakningen. I ett framtida perspektiv bör man
överväga möjligheten att låta de olika sektorsorganen
medverka till en samfinansiering av miljöövervakningen för t
ex den biologiska mångfalden.
 Den regionala miljöövervakningen är ett mycket viktigt instrument. Inte
minst vårt medlemskap i EU innebär utökade arbetsuppgifter för
länsstyrelserna. EU:s direktiv på miljöskyddsområdet innebär att resurser
måste avsättas för miljötillsyn. Likaså kan man utgå från att EU:s miljökrav
på regionala utvecklingsprogram innebär ett ökat tryck på länsstyrelsernas
miljöenheter. Arbetet med att utveckla strategier för regional miljöanalys
(STRAM) innefattar bl a regionala miljöanalyser och uppföljning av
nationella mål. Vi har tidigare under året haft anledning att konstatera att i
stort sett samtliga av riksdagens antagna miljömål kommer att spricka om
inte kraftfulla åtgärder vidtas. En uppvässad uppföljning av fattade beslut är i
detta perspektiv mycket väsentligt.
Det statliga stöd som under året utgått till pilotprojekt i kommunernas
Agenda 21-projekt har vid utvärderingen visat sig vara mycket effektivt
satsade resurser. För att Riokonferensens målsättningar ska kunna realiseras
är arbetet på gräsrotsnivå grundläggande. Riksdagen kan ta vilka beslut som
helst, men om det inte finns en uppslutning bland de enskilda medborgarna så
att vi alla agerar i denna riktning blir beslutsprotokollen inte värda
trycksvärtan på papperet. Ett utökat stöd till kommuner och enskilda ideella
organisationer är därför ett viktigt instrument för att fördjupa och öka
hastigheten i Agenda 21-arbetet. Kristdemokraterna anvisar totalt 15 miljoner
kr utöver regeringens ram till anslag A 2, varav 5 miljoner kr bör öronmärkas
till Agenda 21-projekt.
Anslag A 3 - Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar
och vattendrag
Det finns få områden inom miljöområdet där regeringen har
skapat så mycket turbulens som kring
kalkningsverksamheten. Vi kan konstatera att regeringen nu
har backat från det mest hisnande besparingsförslaget, men
fortfarande ligger anslaget på en för låg nivå. Att kalka sjöar
och vattendrag är naturligtvis ingen långsiktig lösning; vi
måste komma åt utsläppskällan istället för att restaurera i
efterhand. Men på kort sikt är detta en absolut nödvändig
åtgärd som har visat sig vara effektiv och har gett positiva
effekter. Kristdemokraterna anvisar 30 miljoner kr utöver
regeringens ram till anslag A 3.
Anslag A 4 - Investeringar inom miljöområdet
Även med den större naturvårdshänsyn i skogsbruket som
beslutades i samband med ändringen av skogsvårdslagen
1993 krävs det en ökad naturreservatsavsättning för att
skydda mångfalden i skogslandskapet. Idag är ca 1 procent
produktiv skogsmark nedanför den s k skogsodlingsgränsen
avsatt som reservat. Den arealen måste på sikt öka till minst
5 procent. Behovet av reservat är särskilt stort för södra och
mellersta Sverige samt Norrlands kustland. Regeringens
ambitioner på detta område är inte tillräckliga varför
Kristdemokraterna avsätter 35 miljoner kr utöver regeringens
ram till anslag A 4 och i konsekvens med detta bemyndigar
regeringen att under 1998 ikläda sig ekonomiska
förpliktelser i samband med förvärv av värdefulla
naturområden om högst 70 miljoner kr.
Anslag A 5 - Miljö och kretsloppsforskning
Regeringens förslag att som de uttrycker det "demokratisera"
forskningsstiftelserna som byggdes upp av
löntagarfondspengarna är ett exempel på politisk
klåfingrighet som Kristdemokraterna avvisar. Den av
regeringen understödda miljöforskningen ska inte göras
beroende av externa stiftelser. Denna fråga utvecklas
närmare i en särskild motion. Regeringens förslag till
konfiskation av MISTRA-anslag leder i realiteten till att
satsningen på miljöforskning totalt sett i Sverige åderlåts och
blir mindre; detta är mycket allvarligt.
Det är av mycket stor vikt att en grundläggande miljöforskning säkerställs.
Vi har många positiva erfarenheter av den forskning som har bedrivits, men
vi saknar fortfarande kunskap inom stora områden som är väsentliga för att vi
ska kunna ställa om samhället i en ekologiskt hållbar riktning.
Kretsloppsforskningen måste vara ett instrument för att hitta vägar till en
uthållig samhällsutveckling, bl a inom varusektorn och samhällets material-
flöden, så att vi uppnår en effektivare hushållning med naturresurserna.
Det är dags att fokus ändras i kretsloppsdiskussionen. Alltför mycket av
debatten och problemlösningarna har kommit att handla om vad som händer i
slutänden av en produkts liv såsom bristande återvinningsgrad, källsorte-
ringsproblem, diskussion om ägande av avfallsfraktioner. Istället måste vi
tydligare och mer målmedvetet fokusera problemanslaget på hur produktion-
en i sin helhet ska miljöanpassas, hur hushållningen av resurser ska vara och
att sträva efter en avgiftning av kretsloppet.
Det gäller att fokusera på åtgärder som minskar materialflödena istället för
att framför allt ägna intresset åt insamling och kretslopp. Återvinning minskar
inte nödvändigtvis materialströmmar och energiförbrukning.
Efter att ordet "kretslopp" har slagit igenom och blivit en omistlig del av
det politiskt korrekta språket är det dags att gå vidare och diskutera begrepp
som "faktor 10" och "dematerialisering". Faktor 10 innebär att västvärlden
måste minska sin totala resursförbrukning de närmaste 30-40 åren så att den
motsvarar högst en tiondel av dagens. Ett medel för att nå detta mål är att
"dematerialisera". Förenklat handlar detta om att fylla ett behov med minimal
material- och energiförbrukning.
Det ideala är att då kunna ersätta produkter med tjänster. Telia är ett
exempel där man delvis lyckats med detta - deras nya telefonsvarartjänst.
Den innebär att hundratusentals privata telefonsvarare med energislukande
transformatorer, batterier och kassettband kan ersättas av en enda centralt
placerad svarare.
För att klara av faktor 10 krävs det ett radikalt nytänkande inom tillverk-
ningsindustrin, ett tänkande som inte handlar om att producera fler varor och
som går längre än kretsloppsanpassning och materialåtervinning. Bland annat
handlar det om att börja tänka i nya banor när det gäller produktutveckling.
Att börja tala mer om funktioner istället för produkter: ren tvätt istället för
tvättmaskin, förvaring av mat istället för kylskåp etc. Framtiden tillhör de
företag som förmår att gå före och hitta dessa vägar. För att understödja
denna nödvändiga utveckling är det viktigt att vår forskning inriktat angriper
just dessa utmaningar och att regeringen utarbetar en långsiktig
forskningsstrategi där målsättningen går längre än bara till vanligt
kretsloppstänkande. För att säkerställa en tillräcklig nivå på forskningsmedel
utan att vara beroende av fördelningen i MISTRA anslår Kristdemokraterna
150 miljoner kr till anslag A 5.
Anslag A 6 - Sanering och återställning av miljöskadade
områden
Behoven av resurser för att sanera och återställa
miljöskadade områden kan räknas till mångmiljardbelopp. Vi
har under nuvarande ekonomiska restriktioner inte möjlighet
att kunna tillgodose mer än en liten del av de olika behov
som finns. Det är av största vikt att de medel som satsas
hamnar i de mest prioriterade områdena för att största
möjliga kostnadseffektivitet ska uppnås.
Naturvårdsverket har pekat på det behov som finns av teknisk utveckling
och kunskapsuppbyggnad för att denna gigantiska uppgift ska klaras. Även
om kostnaden för nödvändiga saneringar ska bekostats av fler aktörer än
Naturvårdsverket, t ex ansvariga industrier och kommuner, är det nödvändigt
att anslaget blir större än det som regeringen föreslår. Stora miljö- och
hälsorisker kan befaras om inte läckage av miljögifter från tidigare
miljösyndare hejdas. Kristdemokraterna anvisar 30 miljoner kr utöver
regeringens förslag till anslag A 6.
Kristdemokraterna utvecklar sina ståndpunkter kring miljöpolitiken även i
särskilda motioner om trafik, jordbruk, bistånd och EU. Dessutom läggs
motioner på bland annat teman om vatten respektive kretslopp.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en strategi för att växla
över från BNP-terminologi till MNP-terminologi,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att förankra producentansvaret i annan lagstiftning än i
renhållningslagen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en strategi för att förhindra
att andra länders utsorterade sopor transporteras till Sverige för förbränning,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en strategi för att de
externa kostnaderna skall internaliseras i varors och tjänsters priser inom
ramen för en social och ekologisk marknadsekonomi,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att tillsammans med övriga EU-länder initiera ett
samarbete för att klargöra regler för miljöhänsyn och offentlig upphandling,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att driva substitutionsprincipen inom andra områden än
kemikalier,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändring av offentlig upphandling i mer miljövänlig riktning,1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljö- och kretsloppsforskning,
9. att riksdagen beslutar att bemyndiga regeringen att under 1997 ikläda
staten ekonomiska förpliktelser i samband med förvärv av eller
intrångsersättning i värdefulla naturområden som innebär åtaganden om högst
70 000 000 kr för budgetåret 1998,
10. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde Allmän miljö- och naturvård
enligt uppställning:
Anslag
Regeringens
förslag
Anslags-
förändring
A 1.    Statens naturvårdsverk
355 827
+40 000
A 2.    Miljöövervakning
  93 952
+15 000
A 3.    Bidrag till kalkningsverksamhet
        för sjöar och vattendrag
130 000
+30 000
A 4.    Investeringar inom miljöområdet
217 992
+35 000
A 5.    Miljö- och kretsloppsforskning
135 492
+14 508
A 6.    Sanering och återställning av
        miljöskadade områden
  19 400
+30 000

Stockholm den 30 september 1996
Alf Svensson (kd)
Dan Ericsson (kd)

Göran Hägglund (kd)

Inger Davidson (kd)

Mats Odell (kd)

Rose-Marie Frebran (kd)

Chatrine Pålsson (kd)





1 Yrkande 7 hänvisat till FiU.
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Jordbruksutskottet

Händelser

Inlämning: 1996-10-07 Hänvisning: 1996-10-11 Bordläggning: 1996-10-11

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (20)