Mobbning

Motion 2002/03:Ub217 av Sten Tolgfors (m)

av Sten Tolgfors (m)

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att principen måste vara att våldsbrott som begås i skolan skall anmälas av skolan.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att mobbning bör behandlas utförligt redan i lärarutbildningen och ingå i lärarfortbildningen.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Skolverket bör ges i uppgift att forskningsmässigt låta utvärdera och kvalitetscertifiera arbetsmetoder för att förebygga och hindra mobbning.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det bör vara upp till varje skola att avgöra vilken metod och vilken form av kvalitetssäkrat åtgärdsprogram man vill använda, men inriktningen måste vara att den metod och det program som väljs ger dokumenterad effekt.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kunskap om kvalitetscertifierade åtgärdsprogram via utbildningssatsningar skall spridas till Sveriges alla skolor.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kvalitetscertifierade åtgärdsprogram används i arbetet mot mobbning är ett av de kvalitetskrav som föräldrar bör kunna ställa på skolan.

Har du sett hur glädjen dör?

Du har sett henne. Många gånger.

Flickan som med uppdragna axlar och sorgsen blick går undan när rasten kommer. Som försöker att inte lyssna när kvällens fest diskuteras, eftersom hon vet att hon aldrig kommer att bli bjuden.

Hon som tar på sig skulden för andras elakheter. Tjejen som skäms så mycket för att hon fryses ut att hon aldrig berättar för sina föräldrar.

Eller killen som blir retad för att han har fel hårfärg, fel kläder eller bara för att alla vet att kommentarerna biter. Han tar åt sig. Blir ledsen. Killen som gänget tycker det är OK att slå, eftersom han inte gills. Han som blir knuffad, nedslagen och hotad och om han säger något så skall han få ännu mera stryk.

Har du sett hur glädjen dör i hans och hennes ögon? Hur livet i skolan blir till en plåga. Hur magontet och huvudvärken kommer. Hur den som är rädd inte kan lära sig saker. 100 000 barn är mobbade i Sverige. Det är hög tid att agera.

När skolan skapar stress ...

Tanken på en ny skoldag ger många barn en känsla av ångest. Vad kommer att hända? Stressade och oroliga går tusentals barn till skolan med vetskapen om att händer inget i dag, så händer det nästa dag. Utsattheten leder till en ensamhet som inte kan förstås av omgivningen. Varje dag är en mardröm som man bara vill skall ta slut.

Mobbningsfrågan handlar om barns grundläggande rättigheter. Rätten att få vara sig själv. Rätten att få respekt för sin person och sina känslor. Det handlar om individens rätt att välja sin väg i livet, sitt sätt att vara och sitt sätt att tänka. Det är fråga om barns rätt att vara i fred.

Mobbning handlar inte om att barn ibland gruffas eller retar varandra. Det rör sig om att barn regelbundet får lära sig att de inte duger, inte hör hemma i gemenskapen och att de saknar värde. Det handlar om kränkningar, om att barn löpande misshandlas fysiskt eller psykiskt.

Professor Dan Olweus menar att ”en person är mobbad när han eller hon, upprepade gånger och under en viss tid, blir utsatt för negativa handlingar från en eller flera personer.” Han menar också att det vid mobbning finns ojämna maktförhållanden mellan eleverna.

Tusentals barn lider i onödan, eftersom det går att förebygga och hindra mobbning. Vetskapen om att det finns vägar att på ett par år halvera mobbningen – men som inte används – gör politiken delansvarig när barn far illa.

En lärdom av forskningen är att insatser måste ske både på skol- och individnivå. Med andra ord är både skolans klimat och individers beteende viktiga och möjliga att påverka genom strukturerat arbete.

Mobbning motverkas bl.a. genom att den sociala ”belöningen” för mobbarna tas bort, när omgivningen slutar reagera uppmuntrande på mobbningen. Skolan kan också ta bort möjligheten att mobba genom vuxennärvaro i barnens värld. Nätverksbyggande bland alla vuxna som kommer i kontakt med barnen ger många ögon och öron. De insatser som görs skall vara baserade på kunskap, vara systematiska och ”kvalitetssäkrade”. Det sista uppnås inte minst genom regelbunden uppföljning och utvärdering av insatserna.

Det krävs engagemang, samt konsekventa och gemensamma förhållningssätt hos alla skolans medarbetare för att förebygga, upptäcka och åtgärda mobbning.

Det är nödvändigt att involvera föräldrarna i skolan. De är huvudansvariga för barnens väl, känner dem bäst och upptäcker ofta när något är fel. De är också ansvariga för sina barns agerande mot andra.

Att motverka mobbning – förebygga, upptäcka och ingripa – måste vara en del av skolans vardagliga arbete. Det räcker inte med enstaka temadagar om mobbning, utan arbetet måste vara en del av varje lektion, aktivitet och vuxenkontakt.

Mobbning och domstolar

Skolans medvetenhet om mobbning och kraven på insatserna för att motverka den har ökat de senaste åren, inte minst på grund av att Johanna Rosenqvist drev sin sak i domstol. Det har uppenbarligen varit så att mycket få elever vetat om vilka åtgärder de har rätt att kräva, eller rättare sagt, som skolan är skyldig att genomföra. Sannolikt har situationen varit densamma vad gäller skolbarnens föräldrar.

Kommunförbundets förbundsdirektör konstaterade efter Högsta domstolens dom: ”Ribban ligger betydligt högre än vad vi trodde för några år sedan.” HD konstaterade att Johanna varit mobbad, men friade kommunen från skadeståndskrav. Ett av de fem justitieråden påtalade dock att skolans insatser var ensidigt riktade mot Johanna, inte det sociala klimatet på skolan. ”Genom att inte angripa mobbningssituationen utan endast söka undanröja följderna av den har kommunen genom skolan förfarit felaktigt”, skrev hon.

Det är ett lika viktigt som riktigt konstaterande. Mobbning ses ofta som ett individproblem, i den meningen att orsak och lösning söks hos den drabbade. Ofta glöms såväl mobbarna som skolans klimat – som ger förutsättningen för mobbningen – bort. Kommunförbundet erkänner också nu detta: ”Vi måste sätta in mobbning i ett helhetsperspektiv – den gäller inte bara offret utan även utövarna”, och: ”Det finns ett stort behov av fortbildning.” Jag delar och tar fasta på dessa uttalanden.

Mobbning en del av barns vardag

100 000 barn beräknas vara utsatta för mobbning. Det är förmodligen det största hälsoproblemet för barn och unga. De kränks, mer eller mindre regelbundet, i eller på väg till skolan. Mobbningen förstör många barns möjligheter att tillgodogöra sig sin utbildning, gör dem olyckliga och sätter inte sällan djupa spår i själen för hela livet. 1993/94 ansåg sex procent av eleverna att mobbning var ett problem på deras skola. År 2000 är siffran 14 procent. (Skolverket, Attityder till skolan, april 2001) Fyra procent av eleverna upplevde sig mobbade år 2000. År 1997 var motsvarande siffra två procent. (Skolverket, Attityder till skolan, april 2001)

Professor Dan Olweus grundläggande forskning kom fram till att mellan nio och tio procent av barnen är utsatta för mobbning. Sju procent mobbar andra.

I en undersökning av Brottsförebyggande rådet fick elever i klass nio berätta om de drabbats av våld eller mobbning. Av de tillfrågade hade 19–24 procent drabbats av våld i någon grad. Av de som drabbats hade 42 procent utsatts i skolan eller på skolgården.

Mobbning kan ta sig olika uttryck – alltifrån utfrysning, via nedsättande ord till ren misshandel. Pojkars sätt att mobba skiljer sig från flickors. Pojkarna går mer fysiskt till väga. Flickorna använder sig av utfrysning.

Tendensen verkar vara att mobbningen ökar i omfattning och förgrovas.

Anmälningarna och kritiken ökar

Anmälningarna till Skolverket om situationer där skolan inte på ett adekvat sätt ingripit mot mobbning – eller kränkande behandling som det vidare begreppet heter – har de senaste åren ökat betydligt.

År

Anmälningar –
kränkande behandling

1998

107

1999

142

2000

181

dec. 2001

143

Källa: RUT

De ärenden som handlar om kränkande behandling och där Skolverket uttalar kritik har även de ökat dramatiskt de senaste åren.

År

Antal ärenden med kritik – kränkande behandling

1998

3

1999

11

2000

33

dec. 2001

35

Källa: RUT

Att såväl anmälningarna som antalet fall där kritik är befogad har växt så kraftigt tyder på att medvetenheten bland barn och föräldrar ökat, liksom kraven på skolan att få bort mobbningsproblemen. Skolan klarar dock inte sitt uppdrag fullt ut.

Vem mobbar?

Den vanliga bilden är att den som mobbar andra själv är svag och osäker. Säkert är det delvis så, inte minst om man ser till den så kallade svansen, som ofta hänger med när andra tar initiativ. Rädsla för att själv bli utsatt om man inte deltar i mobbandet påverkar säkert också barns agerande.

Det finns dock forskning som tyder på att de som utsätter andra för mobbning i själva verket gör det för att få en ”kick”. De har ett behov av att dominera andra och få uppmärksamhet. Dessa ungdomar njuter av att trakassera andra människor och tar initiativ till mobbning.

Vem blir mobbad?

Den vanliga bilden av de som blir mobbade är att det är barn som är osäkra och har svårt att hävda sig i en grupp. Den verkar stämma ganska bra. När det gäller pojkar kan svagheten bestå i en mindre fysisk styrka, för flickor kan den bestå i lite extra känslighet för konflikter. Det är förhållandevis fler pojkar som blir mobbade.

Att många av dem som drabbas av mobbning är känsliga eller lite svaga, gör mobbningen än mer fruktansvärd. En eller flera starka – stundom livligt påhejade av en svans – ger sig på just de som inte kan försvara sig.

Mobbning upphör inte bara för att skoldagen gör det. Barn som är utsatta i skolan är det ofta också vid sidan av. Barn kan stängas ute från fritidsaktiviteter av rädsla för att drabbas också där. Samtidigt kan bra ledare skapa fristäder från mobbning och göra mycket för att alla barn skall komma till sin rätt.

Många mobbade barn tar på sig själva skulden för att de mobbas. De söker rationella förklaringar för att just de utsätts, trots att inga finns. De kan känna skam över att vara utpekade och att inte få höra till. Vissa känner t.o.m. skam inför sina föräldrar för att de är drabbade. Det skapar en känsla av att inte duga till och att inte uppfylla de närståendes förväntningar. Detta skuldpåtagande är ett av skälen att det är så viktigt att slå fast att mobbning aldrig är den drabbades fel.

Våldsbrott i skolan

Många av de saker som kallas mobbning i skolans värld är brott, enligt svensk lag. Misshandel, olaga hot och förtal är exempel på brott som ofta döljs bakom begreppet mobbning. Trots detta anmäls långt ifrån alla våldsbrott som begås i skolan av skolan själv. I stället blir det då föräldrar och barn som får polisanmäla våldet.

I flera uppmärksammade fall, t.ex. både på Högalidsskolan och i Norrahammar, har de av våldsbrott drabbade pojkarna och deras föräldrar själva tvingats polisanmäla händelserna.

Dessa barn utsätts för ett dubbelt svek. Först genom att de utsätts för våld i skolan, där skolplikten ålägger dem att vistas, sedan genom att de själva får anmäla det som hänt. Det finns dock tecken på att skolan i högre grad polisanmäler brott. I de s.k. omkretskommunerna i Skåne har antalet polisanmälningar för våld i skolan ökat med 24 procent på ett par år.

”I våra kontakter med skolan har vi de senaste åren förklarat betydelsen av att de polisanmäler. – – – Annars får polisen ingen riktig bild av hur det står till, eller någon möjlighet att förebygga”, enligt Polismyndigheten i Skåne. Långt ifrån allt våld i skolan härrör från mobbning. Det förekommer att ”torpeder” från andra delar av kommuner skickas in i skolor för att märka elever.

Våld mot lärare

Det förekommer också att ungdomar som inte går på en skola försöker ta sig in och då hamnar i konflikt med vuxna, som fallet med skolvärdarna i Malmö, som misshandlades i en sådan situation.

På senare tid har våld mot lärare uppmärksammats. Ett känt fall är det i Malmö, där en lärare förföljdes och misshandlades av en 13-åring med kumpaner. Lärare kan själva utsättas för hot och våld och kan då inte upprätthålla sin yrkesroll, särskilt om tillräckligt stöd från skolledning och politiker saknas.

Anmäl våldsbrott

Skolan har ingen uttrycklig skyldighet att polisanmäla våldsbrott i dag. Däremot är skolan enligt socialtjänstlagen anmälningspliktig om ett barn misshandlas i hemmet. Alltför ofta försöker skolan hantera allvarligt våld internt, men det sänder fel signaler.

Till och med statsministern tvingas bekräfta denna bild. Den 22 november 2001 sade han följande enligt TT: ”Det känns som om det finns en tafatthet inför den här typen av övergrepp, sade Persson och hävdade att beredskapen i andra delar av samhället, utanför skolan, är en helt annan.”

Ungdomsvåldet utanför skolan hänger samman med mobbningen. Det finns också uppgifter om att de som i unga år mobbar andra senare i livet är överrepresenterade i annan kriminalitet. Dessutom tenderar mobbning att urarta om den tillåts fortgå. Det som börjar med gliringar kan sluta med våld och misshandel.

Barnombudsmannen skrev redan för flera år sedan att man ”anser att det är viktigt att det klargörs att den lagstiftning som gäller i övriga samhället också ska tillämpas i skolan. Det är rektor som bör polisanmäla brott som sker i skolan.”

BO hävdade också att det ”både i skolornas handlingsprogram mot mobbning och i kommunernas skolplaner (bör) framgå hur skolan skall agera när det gäller polisanmälningar och när mobbningen ska anses ha övergått till brottsliga gärningar”.

Principen måste vara att våldsbrott som begås i skolan skall anmälas av skolan. Tydlighet i detta kan ha en preventiv effekt och visar att skolan står på de utsattas sida.

En jämnare kvalitet

Skolan måste etablera en högre och jämnare kvalitet i arbetet mot mobbning.

Det finns såklart många skolor som lägger ner ett mycket seriöst och engagerat arbete för att förhindra att mobbning uppstår och för att sätta stopp för den om den ändå hinner börja. Ofta beror detta på att skolan har en eldsjäl, som driver på det interna arbetet. Det förefaller dock vara betydande skillnader mellan skolor och kommuner.

Ett grundläggande problem är att för få skolor arbetar systematiskt med att bekämpa mobbningen. Man saknar rutiner för att finna de drabbade och få en bild av helheten. Det förebyggande tänkandet saknas. Daglig medvetenhet reduceras till enstaka temadagar. Skolan agerar för sent – först när mobbning eller våld redan inträffat. Insatserna kan också vara otydliga.

Mycket talar för att det är det systematiska, uthålliga och på förhand genomtänkta arbetet som ger resultat. En hög och jämn kvalitet i arbetet mot mobbning förutsätter också löpande utvärderingar av hur insatserna lyckas.

Medlet för att skapa detta är väl utvecklade arbetsplaner mot våld, mobbning och kränkande särbehandling. Dessa måste förankras hos skolans alla medarbetare, men också hos elever och föräldrar.

I grunden gäller att framgången i skolans arbete är beroende av kunskapen hos skolans medarbetare. Alla – lärare, rektorer, ungdomsledare, förtroendevalda och föräldrar – måste ta personligt ansvar i vardagen. Redan i lärarutbildningen bör mobbning behandlas utförligt, liksom i fortbildningen av lärare. Brister i fortbildningen är sannolikt ett skäl till att många lärare tycker det är svårt att upptäcka mobbning.

Använd forskningsbaserade åtgärdsprogram mot mobbningen

I Sverige har länge funnits en föreställning om att det räcker med att vilja väl för att bekämpa mobbningen. Så är det inte. Engagemang är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för ett fungerande arbete mot mobbning. Ett effektivt arbete kräver ett stort mått av kunskap. Uppgifter från professor Olweus visar att hemmasnickrade åtgärdsprogram till och med kan öka mobbningen på en skola!

Skolan borde arbeta med forskningsbaserade, systematiska åtgärdsprogram, som ger bevisad effekt mot mobbningen. Vetskapen om att det finns vägar att på ett par år halvera mobbningen – men som inte utnyttjas – gör politiken delansvarig för att mobbningen inte stoppas.

Flera av de arbetssätt som förekommer på svenska skolor har mött kritik. Vissa arbetssätt – t.ex. den ursprungliga s.k. Farstamodellen – bygger på att föräldrarna inte informeras om barnens situation, eller sätt att agera mot andra.

I modeller som bygger på medling mellan dem som utsätter och den som utsätts för mobbning förstärks, enligt professor Olweus, ojämna maktförhållanden mellan elever. Den som utsätts är i underläge från början och drabbas just därför att han eller hon befinner sig i underläge.

Vid medling söks fel hos båda parter, både mobbaren och den som utsätts. Detta bidrar till att skuldbelägga offret, i stället för att tydliggöra att mobbning helt enkelt inte är acceptabelt. Det finns inga jämnstarka parter att medla mellan. Det finns bara ett beteende som måste upphöra. Den som blir mobbad skall inte behöva byta skola. Det sänder fel signaler och kan framstå som ett skuldbeläggande av den som drabbats.

Forskningsbaserade åtgärdsprogram

Genom ett forskningsbaserat åtgärdsprogram kan den sociala miljön i skolan omstruktureras. Det mest kända forskningsbaserade åtgärdsprogrammet, som tagits fram av professor Dan Olweus, bygger på insatser på både skol- och individnivå. Både skolans sociala klimat och enskilda ungdomars beteende påverkas alltså. Tanken är att både förebygga och ingripa mot mobbning. När det sociala klimatet ändras tas den sociala ”belöningen” för mobbarna bort.

Åtgärdsprogrammet utgår från fyra forskningsbaserade principer. Fasta gränser med tydliga regler och negativa sanktioner för dem som överskrider gränserna är två viktiga delar av programmet. Men centrala delar är också att vuxna skall vara auktoriteter på skolan, liksom att skolmiljön skall präglas av ett varmt och positivt vuxenengagemang. De första tre principerna är till för att kontra aggressiva reaktionsmönster. Den fjärde skapar goda relationer mellan barn och vuxna på skolan.

En minskning av mobbningen med hälften är då möjlig på ett par år. Det skulle innebära att 75 000 barn – om både offer för och förövare av mobbning inräknas – på kort tid skulle kunna befrias från mobbning. Samtidigt som dessa positiva effekter av Olweus forskningsbaserade åtgärdsprogram kunnat konstateras har det framkommit att mobbningen på kontrollskolorna i undersökningen, alltså de skolor som arbetade på andra sätt, kunde öka med så mycket som 30 procent.

Programmet är effektivt mot både direkt och indirekt mobbning. Det fungerar för båda könen och för barn och ungdomar i alla åldrar. Förutom att minska mobbningen bidrar åtgärdsprogrammet också till en allmän förbättring av det sociala klimatet på de skolor som använder det. Det forskningsbaserade åtgärdsprogrammet fungerar inte bara för att få bort existerande mobbning, utan har därtill en viktig förebyggande effekt.

Sprid kunskapen till Sveriges alla skolor

I Norge skall skolorna på fem år ges kunskap om detta forskningsbaserade åtgärdsprogram mot mobbning. Tanken är att man utbildar ett antal personer, som i sin tur utbildar andra. Som ringar på vattnet sprids sedan kunskapen till landets skolor, också inom landets skolor, när arbetsgrupper bildas för att genomföra programmet.

Regeringen bör snarast inleda arbetet för att se till att forskningsbaserade åtgärdsprogram sprids också till Sveriges alla skolor. Det har svenska barn rätt att kräva.

Det bör vara upp till varje skola att avgöra vilken metod och vilken form av kvalitetssäkrat åtgärdsprogram man vill använda, men inriktningen måste vara att den metod och det program som väljes ger dokumenterad effekt.

Skolverket, eller i framtiden det nationella institutet för kvalitetsgranskning i skolan, bör ges i uppgift att forskningsmässigt låta utvärdera och kvalitetscertifiera arbetsmetoder för att förebygga och hindra mobbning. I dag finns flera forskningsprojekt om hur mobbningen skall förstås, men färre om hur den skall stoppas.

Utifrån detta kan sedan skolor välja arbetsmetodik. Regeringens uppgift är att tillse att kunskap om de kvalitetscertifierade programmen via utbildningssatsningar sprids till Sveriges alla skolor.

Fritt skolval ökar incitamenten för skolan

Två tredjedelar av Stockholms gymnasieelever menar att trygghet och trivsel var faktorer av stor betydelse när de valde gymnasieskola.

Ett fritt val av skola innebär att elever har möjlighet att söka den skola som har en studieprofil som passar just honom eller henne. Det ger också unga människor möjlighet att söka sig till skolor med en attraktiv utbildningsmiljö. Därtill kommer att skolpengen gör det möjligt för mindre skolor att överleva.

Elevernas rätt att välja skola skapar ett än större incitament för skolorna att arbeta effektivt mot mobbningen. Vilken elev väljer att söka till en skola som inte engagerat arbetar för att minska mobbningen? För skolornas del skulle det fria valet innebära att man skulle kunna profilera sig genom en god studiemiljö och engagemang mot mobbning.

Att kvalitetscertifierade åtgärdsprogram används i arbetet mot mobbning är ett av de kvalitetskrav som föräldrar borde kunna ställa på skolan.

Stockholm den 8 oktober 2002

Sten Tolgfors (m)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Utbildningsutskottet

Händelser

Inlämning: 2002-10-23 Hänvisning: 2002-10-30 Bordläggning: 2002-10-30

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (6)