Motioner i Andra Kammaren N-.o ISO

Motion 1895:180 Andra kammaren

Andra kammaren

4

Motioner i Andra Kammaren N-.o ISO.

N:o ISO.

Af herr A. OlSSOll i Mårdäng, i anledning af herr C. Wallis motion
angående införande af helsovårdslära såsom läroämne, vid
folkskolelärare- och lärararineseminarier i riket.

Herr C. Wallis hemställer i sin motion, n:o 172, väckt, detta år inom
Riksdagens Andra Kammare, »att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att helsovårdslära med särskild hänsyn till skolhygien måtte
som läroämne blilva införd vid folkskolelärare- och lärarinneseminarierna
i riket»; och han motiverar denna sin hemställan å ena sidan dermed,
att en ''del af de i vara skolor rådande hygieniska minförhållandena till
väsentlig grad tydligen beror derpå, att folkskolelärarecorpsens medlemmar
oftast icke ega erforderliga kunskaper i skolhygien, och a andra sidan,
att ett lefvande intresse och nit för eu rätt vård af denna hygien kan väckas
och underhållas endast genom erhållande åt undervisning- i ämnet.

Som bevis för att missförhållanden råda i hygieniskt hänseende
inom en mängd skolor i landet, åberopar motionären dels en af centralstyrelsen
för Sveriges allmänna folkskolelärareförening föranstaltad liv gienisk
undersökning, dels folkskoleinspektörernas ar 1894 utgifna berättelse
om folkskolorna i riket för åren 18871892.

Då jag i likhet med herr Wallis anser, att något bör göras för
afhjelpande af de svåra missförhållanden i förevarande hänseende, som
obestridligen förefinnas i ett stort antal skolor i landet, men är tveksam,
huruvida det af honom framstälda förslaget är å ena sidan det lämpligaste
och å andra sidan tillfyllestgörande, tillåter jag mig fästa Riksdagens
uppmärksamhet på ett annat förslag, som jag härmed vagar framställa.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 180. 5

Utan att vilja bestrida, det icke liirarecorpsen skulle ha nytta af
kunskap i skolhygien och i sin mån använda denna till skolans bästa, kan
det dock sättas i fråga, om det åsyftade målet vinnes ensamt derigenom.
Läraren eller lärarinnan i en skola står icke alltid i det förhållande till
vederbörande, att de fästa synnerligt afseende vid deras framställningar,
Indika ej så sällan tolkas såsom bevis på «pjflikighet», för stor anspråksfullhet
o. s. v. Ej heller ega de alltid det inflytande, som erfordras för att
inverka på likgiltige »skolans målsmän».

Dessa missförhållanden, som äro af annan art, torde icke undanrödjas
dermed, att läraren blir mer sakkunnig i fråga om skolhygien.

_ Af den här ofvan omnämnda redogörelsen framgår, att dylika framställningar
från lärares sida om åtgärders vidtagande i anledning af så
svåra minförhållanden, att det måste väcka stor förvåning, att icke vederbörande
sjelfmant sökt att afhjelpa dem, lemnats utan afseende. Och det
är fullt antagligt, att många lärare och lärarinnor, som af erfarenhet lärt,
huru litet det. lönar sig att. hålla på och »tigga» vederbörande om sådant,
som icke i och för undervisningen är oundgängligen nödvändigt, derför
uraktlåtit att göra framställningar i detta hänseende.

Mahända äro sadana förhallanden orsak till den dåliga hygienen i
föga mindre skala än okunnighet i ämnet.

Lärarecorpsens ställning borde vara sådan, att dess medlemmar icke
behof de »tigga» sig. till hvad för skolans behof är nödvändigt, men då
»skolans målsmän» i många fall äro sådana, att de icke göra mera för
skolan, än hvad de äro »nödde och tvugne» till, finnes ju ingen annan
utväg. Att genom meddelad undervisning i helsovårdslära, särskild! med
hänsyn till skolhygien, hvarigenom staten, åtminstone indirekt, pålägger
lärarecorpsen en skyldighet, som enligt mitt förmenande skall för många
medföra endast obehag, i ty att de otvifvelaktigt få ännu mera att för
skolans^ bästa göra framställningar om, synes mig icke fullt lämpligt.

h rån småskolans synpunkt är det framstälda förslaget, äfven otillfredsställande,
enär den derigenom icke kan komma i åtnjutande af den
vård, som skulle komma folkskolorna till del. Och dock lär behofvet
icke vara mindre beträffande den förra än de senare.

Då enligt mitt förmenande de öfverklagade missförhållandenas existens
beror derpå, att de myndigheter och personer, hvilka enligt gällande
helso vard sstadga ha sig anförtrodt att vårda hygienen inom alla områden,
icke alltid och allestädes fullgjort sina skyldigheter, och jag håller före,
att t. ex provinsialläkarne äro både kompetente och pligtige att gripa
in pa detta område, synes mig det åsyftade målet säkrast vinnas, om
lull. till It iliad. Vrot. 18!) r,. 1 Samt. 3 Afd. 3 Hand. r,l Höft. *_»

6 Motioner i Andra Kammaren, 1V:o ISO.

Riksdagen fäster Kong]. Maj:ts uppmärksamhet på förhållandena, och
Kongl. Maj:t, om så anses nödvändigt, meddelar lämpliga föreskrifter
utöfver dem, som redan finnas.

Om landsortskommunernas »helsovårdsnämnder» erhålla en kraftig
påminnelse om hvad dem enligt helsovårdsstadgan åligger, torde den ej
heller skada, utan tvärtom gagna saken.

På grund af hvad här blifvit anfördt, får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla om åtgärders vidtagande för afhjelpande af de
hygeniska missförhållandena vid folk- och småskolorna
i riket.

Om remiss till vederbörande utskott ankållcs.

Stockholm deii 22 april 1895.

And. Olsson
i Mårdäug.i

Stockholm, dohu Björkmans Tr.