Motioner i Andra Kammaren, N:o 102

Motion 1895:162 Andra kammaren

Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

1

N:0 162.

Af herr D. Persson i Tallberg m. fl., om skrifvelse till Körtel.

May.t med begäran om viss ändring i förordningen angående
försäljning af vin och maltdrycker m. m. den
24 Oktober 1885.

Visserligen hafva under de senare åren åtskilliga förändringar i
kongl. förordningen angående försäljning af vin och maltdrycker m. in.
vidtagits i syfte att åtminstone på landsbygden försvåra åtkomsten af
dessa mindre alkoholhaltiga, dock långt ifrån ofarliga rusdrycker; men
att dessa åtgärder icke varit tillräckliga torde ingen, som är förtrogen
med förhållandena ute i bygderna, kunna bestrida. Den s. k. »tiolitersförordningen»
som trädde i kraft den 1 oktober 1893, afsåg att råda
bot för den dryckenskap och de oordningar, som i allmänhet voro eu
följd af den minuthandel med Öl, som hvarje handlande hade rätt att
utöfva. I någon mån har också den nya förordningen verkat välgörande,
om det också på ej så få ställen visat sig, att åtskilliga af de handlande,
som enligt förordningens nuvarande bestämmelser icke erhållit
rätt att sälja maltdrycker i mindre parti än tio liter, förstått att kringgå
lagen, ett missförhållande, som säkerligen icke kan undanrödjas med
mindre i förordningen stadgas hvad Riksdagen år 1892 hemstälde, att
Öl- och vinhandeln å landsb}^gden icke må förenas med annan handel,
till hvars bedrifvande särskild anmälan erfordras.

Ehuru således den nya bestämmelsen hittills icke medfört de resultat,
som man förväntat, vilja vi dock icke rörande densamma nu
framställa något ändringsförslag. Deremot åsyfta vi med denna motion
att påvisa andra missförhållanden i fråga om ölförsäljningen på landet,
hvilka, ehuru förut påpekade och länge rådande, dock efter »tiolitersförordningen»
blifvit, farligare än förut. Vi syfta på den försäljning af
maltdrycker, som eger rum från fordon. Detta kringförande af maltdrycker
å fordon och försäljning från dem har utvecklat sig till en
fullständig »gårdfarihandel», och landsbygden har derigenom hemsökts
af en snart sagd! oräknelig mängd af ambulerande ölmagasin, som utköras
på såväl allmänna landsvägar som byvägar. Då flera sådana
Bill. till Riksd. Prof. 1805. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. dl Höft. (Nds 102165.) 1

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 162.

»flyttbara ölmagasin» samtidigt kunna vara i rörelse i skilda delar af
en kommun, är det svårt, ia, vanligtvis alldeles omöjligt för vederbörande
att upprätthålla ordning och öfvervaka förordningens efterlefnad.

Och ej nog med att dessa ölvagnar komma från bryggerierna,
de utsändas äfven från s. k. öltappningsaffärer ett slags bryggerifilialer
- hvilka planteras ut här och der i socknarna, der möjlighet
till afsättning kan finnas. Uttrugandet af de varor, dessa fordon medföra,
sker ofta på ett särdeles påträngande sätt; och der så ej är fallet,
är den lätta åtkomsten af Öl ofta alldeles utanför stugudörren, der
dessa fordon stanna, tillräcklig anledning för föräldrar och husbönder
att påkalla lagstiftningens ingripande.

1 § 15 mom. 2 af kongl. förordningen angående försäljning af
vin och maltdrycker m. m. stadgas, att, om genom sådan kringföring
oloflig utskänkning främjas eller oordningar eljest föranledas, magistrat
eller kommunalnämnd ega rätt för viss tid eller för alltid förbjuda den,
som kringföringen besörjer, äfvensom, der omständigheterna dertill föranleda,
den, för hvars räkning försäljningen sker, att till afsalu kringföra
eller låta kringföra dylika drycker eller ock föreskrifva sådana inskränkningar
i rätten dertill, som må finnas af omständigheterna påkallade.

Med hänvisning till denna § skall man säkerligen säga, att förordningen
redan förebyggt de oegentliglieter, som uppstå af ölförsäljningen
från fordon samt att, om de ändock fortgå, det är en följd af
vederbörandes bristande ingripande.

Häremot må framhållas dels den förut påpekade svårigheten att
kunna hålla reda på de många fordonen, särskilt, i större kommuner,
dels att den åberopade paragrafens bestämmelser äro så affattade, att
de nästan äro värdelösa, enär man vid deras tillämpning förhindrar, icke
sjelfva kringföringen, som är det skadliga, utan blott en viss person

att besörja den. Om en person förbjudes att besörja kringföringen,

anskaffas ögonblickligen en annan, och så vidare i det oändliga.

Det betyder föga, att tillverkare kan under vissa omständigheter

förbjudas låta kringföra sin vara; ty äfven om det skulle lyckas att
få ett sådant förbud för en viss tillverkare till stånd, skulle eu annan
genast upprätta ny trafik på den gamla traden.

Och huru samvetsgrann eu tillverkare än må vara, huru gerna han
än önskar, att försäljningen från fordonen skall gå ordentligt till väga,
kan han dock icke förebygga oordningar, som uppstå, sedan fordonet
väj kommit ut i bygderna. Ej heller kan utköraren hindra, att det
köpta ölet utdrickes ute å landsvägarne eller bära ansvaret för de orgier,
som ofta blifva en följd deraf.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 162. 3

Från många delar af landet klagas öfver ölförsäljningen från fordonen,
hvilken ej alltid håller sig inom laglighetens gränser, såsom såväl
i ekonomiskt som moraliskt afseende vådlig, särskild!, för ungdomen
och den lösa befolkningen.

Bot mot det onda, som kringförandet af maltdrycker till försäljning
kringföring af vin till försäljning torde ej förekomma - vållar,
finnes ej deri, att den tillfällige utköraren, filialföreståndaren eller tillverkaren
sjelf drabbas af förbud; endast genom att förbjuda sjelfva
kringföringen af den ifrågavarande rusdrycken till försäljning eller
åtminstone vidtaga nödiga inskränkningar i denna handel kan ett bättre
förhållande vinnas.

Af det ofvan anförda torde framgå, att vi icke afse att förhindra
sjelfva forslingen af vin och maltdrycker, utan endast försäljningen
deraf från fordon.

På grund af hvad vi sålunda anfört hemställa vi,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
begära sådan ändring i kongl. förordningen angående
försäljning af vin och maltdrycker m. m. den 24 oktober
1895

att den skadliga försäljningen af Öl å vägar måtte
förhindras.

Stockholm den 21 februari 1895.

D. Persson i Tällberg. John Olsson. P. Norberg.

J. A. Lundström. Nils Nilsson i Skärhus. A. G. Jönsson.
A. G. Ericsson. W. Bengtsson. Adolf Aulin.

J. Lindgren. M. Alsterlund. Hugo Hammarskjöld.

C. F. Wallbom. Anders Olsson (Ornakärr).

O. Anderson fr. Hasselbo]. Elis Nilson.
Edw. Svensson. C. G. Thor.

Halvar Eriksson.
Lars Eriksson.

E. Eriksson.
Walter. J. Nordin.

J. M. Erikson.

Edvard Wavrinslcy.
C. J. Mustaparta.
Ollas A. Ericsson.
Nils Hanson. O.
A. F. Broström.

E. J. Ekman.
Emil Olsson.
E. Norman.
A. H. Göthberg.
J. P. Jansson.
Joh. Er. Nordin.
Oskar Eklund.

L,. P. Larsson.

L. Dahlstedt.

1 motionens syfte instämmer G. Jansson, Krakerud.