Motioner i Andra Kammaren, N:o 117

Motion 1891:117 Andra kammaren

Andra kammaren

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 117.

\

N:o 117.

Af herr P. Waldenström m. fl., om ändring af vissa stadganden
i förordningen om försäljning af spirituösa drycker.

Allmänt erkändt och af erfarenheten mer än tillräckligt bekräftadt
är det, att lättheten eller svårigheten att erhålla rnsgifvande
drycker har ett väsentligt inflytande på förbrukningen deraf. Ingen
är, som icke inser, att landsbygden haft en omätlig välsignelse deraf,
att den i allmänhet bannlyst krogen; och om än här och der allvarliga
klagomål förekomma öfver dryckenskap, befordrad genom lönkrögeri
eller hemtagning af spirituösa från städerna, så är detta dock
ett intet i jemförelse med hvad man skulle få bevittna, om det funnes
eu öppen krog i hvar eller hvarannan by. I städerna har man ock på
sina ställen bemödat sig om att successivt inskränka krogarnes antal
för att derigenom minska dryckenskapen. Ty man har insett, att, såsom
nu är sagdt., minskning af tillfällen att komma åt rusdrycker bestämdt
medför minskning af förbrukningen. I § 25 af bränvinsförsäljningslagen
förbjudes all minuthandel och utskänkning af bränvin inom
0,2 mils afstånd från ställe å landsbygden, der auktion, marknad, torgdag,
uppbördsstämma eller beväringsmönstring hålles; och naturligtvis
hvilar detta stadgande också på den rigtiga insigten, att det bidrager
till nykterhet, om man aflägsnar tillfället att erhålla rusdrycker. Af
samma skäl har lagen bestämt vissa inskränkningar i tiden för sådana
dryckers försäljning. På flera ställen äro ock genom kommunalmyndigheternas
eller Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg ytterligare
inskränkningar vidtagna.

Konseqvensen af allt detta vore naturligtvis det absoluta rusdrycksförbudet.
. Och dit skall det väl en gång komma. Men då ett
sådant resultat icke kan nås på en gång utan endast småningom, allt
eftersom den allmänna folkopinionen mognar derför och hvem ser icke,
hur opinionen mot rusdryckerna alltjemt växer i styrka? så anse vi,
att man vid denna riksdag må nöjas med att taga några steg i den
rätta rigtningen.

I § 26 mom. 1 säges, att minuthandel med bränvin må ega rum
endast söckendagar kl. 8 f. m. 9 e. m. utom å dag före sön- och

Motioner i Andra Kammaren, N:o 117. 5

helgdag, då den ej må fortfara längre än till kl. 7 e. m. Kan nu tiden
utan skada och till allmänt gagn på lördags- och helgdagsaftnar inskränkas
till kl. 7, så torde det icke medföra annat än gagn, att den
äfven alla andra aftnar inskränkes till samma klockslag. Något behof
att börja försäljningen så tidigt som kl. 8 på morgonen torde icke
kunna anses vara för handen. Vi föreslå derför, att § 26 mom. 1 må
erhålla följande förändrade lydelse:

Minuthandel med bränvin må eg a rum endast
söckendagar från kl. 9 f. in. till kl. 7 e. m.

I samma § mom. 2 bestämmes tiden för utskänkning i stad till
kl. 7 f. m.10 e. m., å landet till kl» 7 f. in.8 e. in. Då det för
den, som icke är begifven på starka drycker, omöjligt kan vara af
något intresse, att krogen öppnas redan kl. 7 f. in., då vidare den
supige icke kan annat än förstöra hela sin dag genom att så tidigt
slippa in på krogen, och då ändtligen enligt läkares påstående de
starka dryckernas förderfliga inverkan minskas derigenom att de förtäras
i sammanhang med måltid, så torde utskänkningen icke böra
börja förr än vid frukosttiden, hvarför vi föreslå, att mom. 2 må erhålla
följande förändrade lydelse: »

Utskänkning af bränvin må under söckendagar
begynna tidigast kl. 9 f. m. och---aftonen.

Den magt, som är lagd i konungens befallningshafvandes hand att
medgifva utsträckning af utskänkningstiden har visat sig i många afseende]!
olämplig. Ett olika förfaringssätt hos olika landshöfdingar måste
nödvändigt vålla den ene eller den andre många onödiga obehag, och
svårt måste det i hvarje fall vara för äfven den mest nykterhetsälskande
landshöfding att motstå trycket af en stads kommunalstyrelse, som begär
utskänkningstidens utsträckning å de finare utskänkningsställena.
Vid 1885 års riksdag framhölls ock denna sak med behjerta!]svärda
ord af dåvarande statsministern (se Andra Kammarens prot. IV: 60: io).
Vi våga derför, ehuru saken förut blifvit af Riksdagen afslagen, föreslå,
att § 26 mom. 4 må erhålla följande lydelse:

Der särskilda omständigheter föranleda behof af
försäljningstidens inskränkning, eger konungens befallningshafvande
att på framställning af kommunalstyrelse

6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 117.

samt efter magistrats eller kommunalnämnds hörande
derom förordna.

Äfven genom § 13 är i konungens befallningshafvandes hand lagd
en magt, som utan tvifvel tarfvar inskränkning. Om på plats, der helsobrunn
eller badanstalt är belägen, redan finnas enligt bränvinsförsäljningslagen
inrättade utskänkningsställen, kan man icke finna något skäl,
hvarför konungens befallningshafvande skulle ega att efter godtfinnande
öka deras antal genom utskänkningsrättigheters beviljande för kortare
tid än år. Och der utskänkningsställen icke finnas, lärer det väl icke
vara med principen om den kommunala sjelfstyrelsen förenligt, att
konungens befallningshafvande eger att medgifva inrättandet af utskänkning,
utan att kommunalstyrelsen har derom ett ord att säga.

Hvad vidare angår rättighet till iskänkning å passagerarefartyg,
har förordningen säkerligen dermed aldrig afsett att göra dessa fartyg
till flytande krogar, som kunna utskänka rusdrycker i hamnar, der man
annars ingen utskänkning tillåter, eller öka utskänkningsställenas antal,
der utskänkning förut finnes. Så sker emellertid nu. Och om landshöfdingen
i ett län förbjuder utskänkning åt andra än passagerare och
besättning å de båtar, som höra till hans län, så komma från norr och
söder derom belägna län andra båtar, som af sina resp. landshöfdingar
fått utskänkningsrättigheter utan liknande inskränkningar. Dessa ligga
nu och hålla krog i hamnar, der för länets egna båtar, tack vare dess
landshöfdings bemödanden att understödja nykterhetsarbetet, sådan utskänkning
är förbjuden. Att ett sådant oefterrättlighetstillstånd ej bör
få fortfara, säger sig sjelft. Det kan ock afhjelpas genom den förändring
af nu gällande lag, som vi här föreslå, då vi anhålla, att Riksdagen
måtte för sin del besluta, att § 13 i här omhandlade lag måtte
få följande lydelse:

1. Vid sådan helsobrunn eller badanstalt, der
särskild läkare finnes anstäld, eller på plats, der ständig
utskänkning icke finnes, men tillfällig utskänkning
af någon anledning kan vara påkallad, dock ej vid
läger eller der trupp eljest är för flera dagar sammandragen,
må konungens befallningshafvande, när
vederbörande kommunalstyrelse tillstyrkt derom gjord
anhållan, meddela rättighet till bränvinsutskänkning:
vid brunns- eller badanstalt för så lång tid af året,
som den allmänna brunns- eller badsejouren varar, å

Motioner i Andra Kammaren, N:o 117, 7

annan plats för den tid, som den anledning qvarstår,
af hvilken utskänkningen ansetts påkallad.

2. Rättighet till----ombord å fartyget och

må, när fartyget ligger i hamn, icke utom till besättningen
ega rum annorstädes än i ångbåtens restaurationslokal
och endast till dem, som der intaga sina
måltider. Å passagerarefartyg, hvilkas gång emellan
ändstationerna icke i regeln upptager mer än 6 timmars
tid, vare all utskänkning af spirituösa drycker
utom till besättningen förbjuden.

Stockholm den 26 januari 1891.

P. Waldenström. M. Alsterlund.

A. Andersson

i Hakarp.

Jonas Andersson,

Vårgårda.

P. G. Petersson,

P. Truedsson.

And. Gast. Björkman.

J. A. Johansson.

H. Eriksson.

Folke Andersson.

G. Jansson,

Krakerud.

Ernst Beckman.

Anton Halm.
S. J. Kardell.
Olof Olson,

Stensdalen.

Oskär Erickson.

J. Bromée.
Emil Olsson.

J. JSFydahl.

Ollas A. Ericsson.

A. G. Jönsson.

A. Göransson. .

Nils Hanson.

J. August Sjö.

S. M. Olsson.

J. A. Fjällbäck.

N. Nilsson.

Edv. Thermcenius.
Oscar Larsson.

Gust. Anderson,

Himmelsby.

C. Andersson.

J. A. Lundström.
Edw. Svensson.

Erik Ersson

i Anebo.

A. Hansson

i Solberga.

E. Norman.

P. Norberg.

L. F. Odell.
Carl Palm.
Edv. Wavrinsky.

K. E. Holmgren.

O. Anderson,
Hasselbol.

E. J. Ekman.

P. J. M. Eriksson.

B. P. Ersson.
A. F. Liljeholm.
Joll. Sjöberg.

G. W. Svensson.
J. Nordin.
Nils Nilsson,

Vrängebol.

A. F. Broström.

C. G. Bruse.

A. Aström.
And. Olsson,

Mårdäng.

Jonas Andersson

i Ölsund.

Anders Olsson

i Ornakärr.

Adolf Aulin.

D. Persson.
Per Nilsson.
J. P. Jansson.
J. Andersson,

Lysvik.