Motioner i Andra Kammaren, N:o 15

Motion 1892:15 Andra kammaren - urtima

Andra kammaren - urtima

Motioner i Andra Kammaren, N:o 15.

17

N:o 15.

Af herr J. E. Wikstén, om tillägg till Kongl. Maj:ts förslag till
förbättrad härordning i afseende å soldatkontrakten vid
mdelta armén.

I Kongl. Maj:ts proposition till innevarande urtima Riksdag, angående
förbättrad härordning, har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen
»beträffande soldatkontrakten vid indelta armén, att för sin del medgifva
den ändring i derom gällande bestämmelser, att rote- och rusthållare
äfven i de landskap, der sådant nu ej är medgifvet, må vara oförhindrade
att mot ersättning i legan eller den kontanta lönen till soldat
upplåta allenast torp med kåltäppa eller planteringsland».

Om nämnda hemställan bifölls, skulle alltså, beträffande soldatkontrakten,
tvenne alternativ blifva tillåtna, nemligen: det ena upptagande
fullständigt torp; det andra torp bestående af endast hus och
kåltäppa med ökad lega eller lön i stället för torpjord; men ett tredje
alternativ vore minst sagdt lika nödigt och lämpligt som nyssnämnda
andra alternativ, nemligen ett som upptoge endast kontant ersättning
(ej torp) så väl i form af lega som lön.

Derest nu nämnda trenne alternativ blefve tillåtna, skulle helt
säkert rekryteringen derigenom i hög grad underlättas. Rote- och rusthållare
å ena och soldaten å andra sidan finge derigenom frihet att
välja det alternativ, som för båda parterna bäst passade. Jag vill således
ej förneka, att båda af de sålunda ur Kongl. Maj:ts proposition
framgångna alternativen komma att tillämpas, om nemligen den kongl.
propositionen vinner Riksdagens bifall. Olika ortförhållanden, ja till
och med olika omständigheter inom hvarje ort skola bidraga till att så
Bill. till UrtimaX&iksd. Prot. 1892. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 3 Käft. 3

18 Motioner i Andra Kammaren, N:o 15.

eker; men lika säkert är det ock, att det tredje alternativ, som jag tar
mig friheten föreslå, skulle med tacksamhet mottagas från så väl roteoch
rusthållare som soldat, utan att staten deraf skulle lida något men,
snarare tvärt om.

Uti den ort jag närmast känner och otvifvelaktigt äro förhållandena
i det hänseendet lika äfven i flera andra orter har jordafsöndringssystemet
hastigt utvecklat sig så, att det nu finnes en massa
med jordlägenhetsegare och innehafvare deras antal växer nemligen i
hög grad hvarje år hvilket, ju i allo är en glädjande företeelse, särskildt
ur social synpunkt, och ofta skulle rote- och sannolikt äfven rusthållare
kunna skaffa rekryter just från nämnda samhällsälskande befolkningsleder,
om det vore medgifvet att lemna soldaten uteslutande
kontant lega och aflöning. För nämnda folkklass (om man nemligen
så får uttrycka sig) har nemligen soldatstugan med tillhörande jord i
regel föga värde, emedan den befolkningen sträfvar för att förvärfva
sig och sedan att förädla en egen liten torfva äfvensom för att skaffa
sig en egen stuga. Kontant soldatlega och dito lön skulle deremot i
många fall hjelpa sådan befolkning i dess ädla sträfvau och följaktligen
äfven blifva ett indirekt verkande medel för underlättande af rekrytering.
Under nu rådande tidsförhållanden, då näringarna för öfrigt
äro af så många slag, jemförda med forntidens, lider det icke tvifvel
om, att kontant aflöning till soldaten i många fall är vida lämpligare
än de gamla aflöningsförhållandena. Af tillgängliga utredningar visar
det sig jemväl, att i de delar af landet, der soldaterna saknat torp, de
allra flesta af dem likväl varit bofasta, hvilken omständighet jemväl
synes tala för den mening, jag tagit mig friheten framhålla. Den omfattande
utredning, som t. f. chefen för generalstaben i ämnet anfört
sid. 6468 i bilagan till Kongl. Maj:ts proposition synes
mig äfven tala för, att staten ej det ringaste riskerar med ett sådant
medgifvande, som det jag nu påpekat.

Då jag sålunda är förvissad om, att ett sådant medgifvande,
hvarom jag tagit mig friheten erinra, ur alla synpunkter sedt, blifver
till gagn ej blott för rote- och rusthållare och soldat utan jemväl, åtminstone
indirekt, äfven för staten, får jag på grund af anförda skäl vördsamt
hemställa,

att Riksdagen må, beträffande soldatkontrakten
vid indelta armén, för sin del medgifva den ändring
i derom gällande bestämmelser, att rote- och rusthållare
äfven i de landskap, der sådant nu ej är medgifvet,
må vara oförhindrade antingen att mot ersättning i

Motioner i Andra Kammaren, N:o lo. 19

legan eller den kontanta lönen till soldat upplåta
allenast torp med kåltäppa eller planteringsland, eller
ock till soldat utgifva allenast kontant lega och lön.

Stockholm den 24 oktober 1892.

J. E. Wikstén.

Uti förestående motion instämma:

Nils TFallmark J. A. Lundström.

1 Sraedsby». 1 ,fu< j;goj''få="" i="" ffofeglö*?="" .1="" umoil="">

N. Boström''. L. 0. Curlséoh.

USMU-1W - - U fciBTj

-i!,;. .it

i:\nfO-i

lott! ({oi : .__F : ri '' in hoM

db ''ti>..8.hnijao''jo>''i « no hett/ ,iv åt f gun? th t#if a£» a uns !!bfn£g

avlh''A% chwiftB gtsb-3/lh /tuiifgjil mc yhuansvontji bhr ö8f o: a

: m lölattia -1«

eu u

4 > i* f

''i-it lo t;

A,