Motioner i Andra Kammaren, N:o 161

Motion 1894:161 Andra kammaren

Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 161.

i

No 161.

Af herr P. Waldenström, angående ändring i Kongl. Maj:ts förslag
om plats för Andra Svea artilleriregemente.

I Kongl. Maj:ts nådiga proposition (n:o 38) till Riksdagen om anslag
till nya kasernetablissement är föreslaget, att Andra Svea artilleriregemente
skall förläggas till Upsala. De militära och ekonomiska skäl, som synts
Kongl. Maj:t tala derför, äro med stor kraft framhållna, och jag skall, såsom
lekman på det militära området, icke tillåta mig något försök att kritisera
dem. Jag antager alltså, att etablissementet blir förlagdt till Upsala.

Men i den kongl. propositionen förekommer ett stycke, som är af den
beskaffenhet, att det gifver en icke-militär skälig anledning att yrka någon
ändring i hvad Kongl. Maj:t föreslagit.

Under den tid, denna fråga varit föremål för utredning och öfverläggning,
har det från flera håll framhållits, att den för etablissementet och
exercisfältet bestämda platsen läge så nära det störa hospitalet, att bullret
och kanondundret derifrån komme att menligt inverka på de'' å hospitalet
vårdade patienternas psykiska tillstånd. Att detta är en sak af högst allvarlig
beskaffenhet, kan icke bestridas, och Kongl. Maj:t har derför befalt
medicinalstyrelsen att deröfver afgifva utlåtande. Detta utlåtande, som refereras
på sid. 31 af den kongl. propositionen, är det som gifvit anledning
till min motion.

Medicinalstyrelsen förklarar först och främst, »att en större lägerplats
med der rådande lägerlif och oro måste medföra många och bealctansvärda
Bih. till Riksd. Prof. 1894. 1 Samt, 2 Afd. 2 Band. 47 Höft, (N:o 161).

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 161.

olägenheter för sjukvården vid ett i omedelbar närhet deraf beläget hospital*.
Medicinalstyrelsen säger alltså icke blott, att olägenheter i allmänhet deraf
skola föranledas för de sjukas vård, utan att dessa olägenheter äro många
och beaktansvärda samt af den beskaffenhet, att de icke kunna undvikas.
En sådan förklaring synes böra utesluta hvarje tanke på att anordna här omordade
regementes etablissement och exercisfält på den föreslagna platsen.
Men medicinalstyrelsen tillägger, »att det, med hänsyn till vunnen erfarenhet
om skjutöfning ars menliga inverkan på oroliga sinnessjuka och deras
vård, varit önskligt, om de ifrågasatta skjutöfningarna med kanoner kunnat
förläggas till en från hospitalet mer aflägsen plats.» Detta yttrande bekräftar
det förra, och enligt detsamma lider det således icke tvifvel, att artilleriregementets
skjutöfningar på den föreslagna platsen komma att menligt inverka
på de å hospitalet intagna oroliga sinnessjuka och deras vård.

Af hvad betydelse detta är, framgår på ett högst gripande sätt af den
på psykiatriens område såsom en framstående auktoritet allmänt erkände
professor Kjellbergs uttalande derom, ett uttalande, som finnes refereradt i
bil. litt. K. till den i går i Andra Kammaren af herr dust. Nyström väckta
motionen. Jag tager mig friheten att här reproducera nämnda bilaga. Den
lyder som följer:

»Då jag man och man emellan vågat uttala eu förmodan, att det nära
läget af Upsala centralhospital till det för Andra Svea artilleriregemente
föreslagna område derstädes borde tala emot samma regementes förläggande
till Upsala, vill jag, som saknar kännedom om hvad som i detta afseende
kan i öfrigt af sakkunnige hafva biff vit vidgjordt, på begäran af kaptenen
m. m. Grustaf Nyström äfven skriftligen och under edlig förpligtelse
bestyrka: att jag flere gånger hörde dåvarande öfverläkaren vid hospitalet,
professor Grustaf Kjellberg, beklaga sig öfver det ytterst menliga inflytande,
de närbelägna skjutbanorna från Uplands regementes mötesplats å Polacksbacken
utöfvade å de sinnessjuka, i det dessa trodde sig sjelfva eller kära
anhöriga vara föremål för de tätt och ofta upprepade skotten, stälde sig i
skydd och gömde sig om dagen och under sömnlösa nätter inbillade sig, att
det påföljande dag var deras öde att utföras och skjutas.

Hvilket menligt inflytande på konvalescensen af dessa olyckliga detta
dag för dag upprepade förhållande skulle utöfva, låter sig lätt ana äfven
för den oinvigde; det kan icke betraktas annorlunda än som en den grymmaste
tortyr, emot hvilken allt hvad vivisektion heter reduceras till en småsak.

Måtte framtidens dom öfver det nu fattade beslutet icke taga form af

Motioner i Andra Kammaren, N:o 161.

3

en anklagelse att man glömde dessa olyckliga, åt hvilka staten med stora
uppoffringar redan beredt en fristad, redan utlofvat skygd och vård!

Gefle den 16 febr. 1894.

Ad. Grape,

förste stadsläkare.

Äfven jag hörde framlidne professor G. Kjellberg fyrfaldiga gånger
under den tid, då jag tjenstgjorde som komminister och vice pastor i Helga
Trefaldigbets församling, der Upsala centralhospital är beläget, uttala sitt
bekymmer öfver den menliga inflytelse, som målskjutningen å den närliggande
skjutbanan framkallade hos patienterna, hvarvid han äfven uttalade
den förhoppningen, att han inom en ej allt för aflägsen framtid skulle lyckas
få sagda skjutbana aflägsnad.

Detta får jag härmed på begäran intyga.

Hille den 17 februari 1894.

J. W. Lundvih,

kyrkoherde.»

Det torde vara öfverflödigt att till ett sådant uttalande bifoga några
reflexioner. Här må endast tilläggas, att doktor A. Grape, som under edlig
förpligtelse refererat detsamma, är en på hospitalsväsendets område erfaren
man, då han af medicinalstyrelsen flera år haft förordnande att inspektera
hospitalen i riket.

Men medicinalstyrelsen har hört hospitalsdirektionen. Denna åter har
å det föreslagna skjutfältet anstält skjutförsök med en kanon säger en
kanon och »samtidigt iakttagit verkningarna deraf inom hospitalets olika
afdelningar». Det synes säga sig sjelft, att man af så beskaffade försök
icke kan få någon erfarenhet om, huru det skulle komma att inverka på
de sinnessjuka, om ett helt artilleriregemente med sina skjutöfningar der
förlädes. Emellertid bär hospitalsdirektionen genom sina försök icke kunnat
flnna grund för ett direkt tillstyrkande, utan endast för det märkliga uttalandet,
att hon *icke anser sig befogad att afstyrka förslaget.»

Emellertid har medicinalstyrelsen på grund af hospitalsdirektionens utlåtande
ansett sig böra instämma i det slut, hvartill direktionen kommit.
Och huru har detta blifvit för medicinalstyrelsen möjligt efter dess uttalande
om de många och beaktansvärda olägenheterna för sjukvården å
hospitalet och det menliga inflytande på oroliga sinnessjuka, som måste
blifva en följd af lägerlifvets oro och kanonernas dunder? Jo, medicinal -

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 161.

styrelsen säger, att frågan ej får bedömas ensidigt och med uteslutande
hänsyn till hospitalets intressen. Man har svårt att tro sina ögon, när
man läser detta. Hvillca andra intressen skulle här kunna öfverväga hospitalets
och sinnessjuk vårdens? Jo, om det i Sveriges rike icke funnes någon
annan plats, dit regementet kunde med fördel förläggas, då hade man skäl
att säga: »För fosterlandets väl må äfven de sinnessjuka offras». Men så
illa är det icke stäldt. På andra sidan Upsala, från Polacksbacken räknadt,
finnas stora fält, som kunna inköpas. Och om kostnaderna derför skulle blifva
mycket stora, så är det en underordnad sak i jemförelse med humanitetens
kraf, att de olyckliga sinnessjuka ej må beröfvas sin ro, som för deras vård
och tillfrisknande är så nödvändig.

Men om hospitalets och sjukvårdens intresse är den ena sidan af saken
och fosterlandets väl icke kan vara den andra, hvad har då medicinalstyrelsen
tänkt på för ett intresse såsom utgörande den andra sidan? Medicinalstyrelsen
säger det icke, och jag förmår icke heller utgrunda det. Ty att
det, såsom somliga menat, skulle vara Upsala stads ekonomiska intresse, det
kan ingen förnuftig menniska tro. För dess tillgodoseende skulle man då
bygga ett millionetablissement på en plats, der dess närvaro skulle vara
egnad att väsentligen störa den verksamhet till den lidande mensklighetens
gagn, som man afsett med ett annat i närheten af samma plats beläget
millionetablissement?! Omöjligt! Alldeles omöjligt!

I betraktande af hvad jag här anfört, tager jag mig friheten hemställa,

att Riksdagen, när den beviljar medel till kasernetablissement
för Andra Svea artilleriregemente i Upsala,
må göra det under vilkor, att det icke förlägges på nu
föreslagen plats i hospitalets närhet, utan så långt afsides
derifrån, att de många och beaktansvärda olägenheter
för sjukvården samt det menliga inflytande på de sinnessjuka,
som dess förläggande på nu föreslagen plats enligt
medicinalstyrelsens utlåtande måste medföra, må helt
och hållet undvikas.

Stockholm den 16 mars 1894.

P. Waldenström.

Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag, 1894.