Motioner i Andra Kammaren, N:o 166

Motion 1895:166 Andra kammaren

Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 166,

1

T 1

Ui n ''h ''{:*''.* '' ''in . ; . .v. -t''?» : .> _ i»:

>*. ; f, >_) !v|''irir# ''i! r ''1J - >1^,1! I <>

'' \ i.- .H n in''slef''in j*j é4 :.hi .UffiVn

iu : ::»''i>o, .*m

V .!| : , 1 j ''< (="" »="" ''="" rj-y="" f»;="">

jj; v ;:ifilt i ''''M/''*#'' 4,i''o*ff il'';;* i ii''l -MH Till; bis?.. *J

JT: o 160.

: [:7H-''. - ! - i,.}jJvj''i; j ;n ti> ayisu.vi!.i -r ;

Af herr A. V. Ljungman, med förslag till ändrad
lydelse af §§ 60, 61, 62, 69, 73 oek 77 regeringsformen
samt § 65 riksdagsordningen.

- : m , '' . ,;i j>-* -a«1\; "U-- v;.;b : ?-i i

{''i''.''-''! " '' '' I l*x i«f» i '' i > * i Ujb l i*> *>t» *7 b O />{> 3''iU!

''i! 0 j // ri/i !iTW KI t i 5»i f 2? '' iH; iiTj : .fi jj>

Upprepade gånger hafva under det senaste årtiondet i Riksdagens
Andra Kammare väckts motioner med syfte att dels bringa bestämmelserna
i 57, 60 och 73 §§ regeringsformen i fullständigare tillämpning,
dels gifva åt särskildt den 60 § regeringsformen en tydligare, nutidens
förhållanden mer motsvarande affattning.

Vid stiftandet af vår nu gällande regeringsform åsyftades, såsom af
riksdagshandlingarna från åren 1809 och 1810 tydligt nog framgår, att
svenska folkets »sjelfbeskattningsmagt» genom Riksdagen skulle blifva så
fullständig, att den omfattade icke blott alla till staten utgående bevillningsafgifter
(»extra ordinarie utlagor» eller skatter) och er sättning saf gifter
(»gebyr») utan äfven vissa till staten, korporationer eller enskilde utgående
afgifter för begagnandet eller omedelbar förmån af anstalter eller
inrättningar till allmänhetens eller särskild närings »nytta och beqvämlighet».
Redan vid stiftandet af ansvarighetslagen för statsrådets ledamöter
gjorde sig emellertid den uppfattningen gällande, att man vid fastställandet
af Riksdagens nämnda beskattningsmagt gått något för långt,
och man vidtog i följd af denna uppfattning äfven den ur konstitutionell
synpunkt förkastliga årgärden att, i stället för en lagligen åvägabragt
Bill. till Riksd. Prot. 1895. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 42 Käft. (N:o 166.) 1

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 166,

ändring eller förklaring af 60 § regeringsformen, inskränka tillämpningen
af samma paragrafs bestämmelser om »allmänna afgifter» genom att uti
bemälda ansvarighetslags § 3 inskjuta följande märkliga ord: »dock härunder
icke begripna sådana i denna 60 § ej omnämnda afgifter, hvilkas
föremål äro inrättningar till enskildes gemensamma nytta och beqvämlighet,
såsom båk-, bro-, färj- och andra afgifter af dylik beskaffenhet».
Vid behandlingen under riksdagen åren 1840-1841 af väckta förslag
till ändringar uti ansvarighetslagen för statsrådets ledamöter framhölls
ock, att »ett sådant undantag rätteligen bort upptagas i nämnda § af
regeringsformen» (lagutskottets betänkande n:o 127 den 17 september
1840), och bestridas kan väl knappast, att en omredigering af 60 § regeringsformen
med sådant syfte är af nöden.

Orimligheten af att räkna postmedlen bland »bevillningarna» och
behofvet af tydligare bestämmelser i afseende på till staten utgående ersättnings-
eller vedergällningsafgifter (»gebyr») kräfva dessutom äfven de
en omredigering, om än af mer omfattande art.

Vid en omarbetning af grundlagsparagrafen i fråga torde vidare en
bestämmelse böra tilläggas, med syfte att lemna ett helt visst väl behöfligt
skydd åt de af näringsidkare till deras närings förkofran under form
af allmänna afgifter gjorda sammanskott emot förbrukning för sådana
statens öfriga ändamål, som enligt 64 § regeringsformen böra tillgodoses
med statsverkets tillgångar af ordinarie inkomster eller bevillningar.

I samband med omarbetningen af 60 § torde äfven 73 och 77 §§
regeringsformen böra underkastas nödig granskning och förbättring, på
samma gång som 69 § regeringsformen och 65 § riksdagsordningen måste
ändras med hänsyn till ändringarna i §§ 60 och 77 regeringsformen.
De gemensamma voteringarna torde dervid böra gifvas en något större
användning, än för närvarande är förhållandet, så att de kunna fälla utslag
i alla frågor, i hvilka Riksdagen ensam eger beslutanderätt. I öfverensstämmelse
med dessa helt korta antydningar och i den förhoppning att
de här föreslagna ändringarna eller tilläggen till de ifrågavarande grundlagsparagraferna
äfven utan ytterligare motivering kunna till sin innebörd
förstås, får jag härmed hemställa,

det måtte Riksdagen antaga nedanstående förslag
till ändrad lydelse af §§ 60, 61, 62, 69, 73 och 77
regeringsformen samt § 65 riksdagsordningen att hvila
till vidare grundlagsenlig behandling:

Motioner i Andra Kammaren, N:o 166.

3

Regeringsformen.

§ 60.

1. Till bevillningar enligt föregående paragraf
räknas tullmedlen, bränmnstiUverknings- och andra accismedel,
stämpelpappersmedlen samt hvad hvarje Riksdag
dessutom särskilt såsom bevillning sig åtager. Ej
må någon bevillning af hvad namn och beskaffenhet
som helst utan Riksdagens samtycke kunna förändras,
tullen å inkommande spanmål allena undantagen,
hvilken må kunna nedsättas. Konungen vare ock obetaget
att, vid beslut om förslags framställande enligt § 59 rörande
förhöjning eller åsättande af tull- eller accisafgift,
föreskrifva, att den föreslagna af giften genast må kunna
utteräfvas, fast med skyldighet för statsverket att af hvad
efter sådan föreskrift uppburits återgälda det, hvarmed
den af Konungen föreslagna afgiften öfverstiger den som
af Riksdagen varder faststäld.

2- Afgfer för begagnande eller omedelbar förmån
af statens inrättningar eller för påkallande af åtgärd
från statens embets- eller'' tjensteman fastställas af
Riksdagen. Dylik afgift må icke utan Riksdagens samtycke
kunna förändras i andra fall eller i annan omfattning,
än Riksdagen vid afgiftens fastställande uttryckligen
medgifvit.

3. Ej må statens af här omförmäla allmänna afgifter
härrörande inkomster af Konungen bortförpaktas
eller kronan afhändas eller till vinning för Konungen
och kronan eller enskilda personer och korporationer
några monopol fastställas.

Afgift, hvilken af Riksdagen pålagts näring för bekostandet
af anstalter eller åtgärder till näringens främjande,
må, äfven om afgiften ingår till statsverket, endast
få för det med. afgiften åsyftade ändamålet användas.

i. Konungen eger'' att fastställa de af gifter till korporationer
eller enskilde personer, som af dem må upp -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 166.

läras för begagnandet af sådana inrättningar till allmänhetens
nytta och beqvämlighet, hvilka alls icke eller endast
i otillräcklig grad medgifva täflan mellan flera dylika å
samma ort.

§ 61* : .

Alla afgifter, som Riksdagen under de i mom. 1
af föregående paragraf omnämnda titlar beviljat, skola
utgöras intill slutet af det år, under hvilket den nya
bevillningen faststäld blifver.

.. '' -V'' . vwVa § 62.

Sedan statsverkets behof blifvit af Riksdagen pröfvade,
ankommer det på Riksdagen att en deremot svarande
bevillning sig ataga samt att tillika fastställa,
huru särskilda summor deraf skola till särskilda ändamål
användas och dessa summor under bestämda hufvudtitlar
anslå. Andra vilkor må icke fogas vid anslags
beviljande än blott sådana, som stå i oskiljaktigt sammanhang
med anslagets användning samt afse att närmare
bestämma sättet och tiden derför.

§ 69

Då statsutskottets förslag rörande antingen riksstatens
reglerande eller bevillningens derefter lämpade
hela belopp, eller vilkor för anslags användning, eller
allmänna afgifter, eller kronans fasta egendom, eller bortförpaktande
eller afhändande af kronans inrättningar eller
inkomster, eller stadgande om val af deputerade för markegångstaxornas
uppsättande, eller hvad till riksgäldskontor
utgifter och inkomster hörer eller grunderna för
riksgäldskontorets styrelse och förvaltning till pröfning

Motioner i Andra Kammaren, N.''o 166. 5

hos Riksdagen förehafves, galle hvad angående behandling^
esf utskottets afgifna förslag uti riksdagsordningen
stadgas. Fatta karnrarne stridiga beslut, som ej
varda sammanjemkade, skola karnrarne, hvar för si o-,
rosta om de olika beslut, hvari hvardera förut stannatkommande
den mening, som dervid erhåller de flesta
ledamöters ° af båda karnrarne sammanräknade röster,
att gälla såsom Riksdagens beslut.

Anm. I händelse af bifall till det i motionen
i Andra Kammaren n:o 157 väckta förslaget om
inrättande af ett »granskningsutskott», torde §
69 i öfverensstämmelse dermed böra ändras.

§ 73.

ingå nya pålagor, utskrifningar af manskap eller
åt penningar och varor må hädanefter i annan ordning,
än denna regeringsform föreskrifver, påbjudas, uppbäras
eller fordras, ni

§ 77.

1. Kronans jordegendomar med dertill hörande lägenheter,
kronans skogar, fisken och vatten med till dessa
senare^ hörande grund samt kronans byggnader, jernvägar
och öfriga fasta egendom må Konungen icke utan Riksdagens
samtycke genom försäljning, förpantning eller
gåfva eller på något annat sätt kronan afhända. De
iskola förvaltas efter de grunder, Riksdagen derom föreskrifver;
dock att de personer och menigheter, som,
efter gällande författningar eller Riksdagens särskilda
beslut, sadana kronans tillhörigheter innehafva eller
nyttja, må njuta laglig rätt derå till godo.

2. hi onans inrättningar och ordinarie inkomster
må, Konungen icke bortförpakta eller utan Riksdagens
samtycke afhända kronan.

Bih. till Rilcsd. Prot. 18.95. I Samt. 2 Afd. 2 Band. 42 Häft.

2

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 166.

Riksdagsordningen.

§ 65.

När i fråga om rilcsstatens reglerande eller bevillningens
derefter lämpade hela belopp, eller vilkor för anslags
användning, eller kronans fasta egendom, eller bortförpaktande
eller afhändande af kronans inrättningar
eller inkomster, eller stadgande om val af deputerade för
markegång staxornas upprättande, eller bevillning eller
annan allmän afgift, eller angående riksbankens eller
riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, inkomster
och utgifter, eller beträffande instruktionen för Riksdagens
revisorer, kamrarne fatta stridiga beslut, som
ej uppå vederbörligt utskotts förslag varda sammanjemkade,
skola begge kamrarne hvar för sig rösta om
de olika beslut, hvari hvardera förut stannat, kommande
den mening, som dervid erhaller de flesta ledamöters
af båda kamrarne sammanräknade röster, att gälla
såsom Riksdagens beslut. För att vid en sådan omröstning
förekomma lika antal röster, skall i Andra
Kammaren afläggas och förseglas en sedel, hvilken, i
händelse de öfriga sammanräknade rösterna utfalla
lika, öppnas och afgör fragan. Är pluralitet redan
vunnen, bör den aflagda sedeln ouppbruten genast förstöras.

Stockholm den 20 februari 1895.

Axel Vilh, Ljungman.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 1895.