Motioner i Andra Kammaren, N:o 17

Motion 1892:17 Andra kammaren - urtima

Andra kammaren - urtima

Motioner i Andra Kammaren, N:o 17.

1

i

N:o 17.

Af herr Gr. Jansson i Krakerud, om åtagande af en särskild
tillägg sbevillning af fast egendom samt af inkomst utöfver
den af Kongl. Maj:t föreslagna förhöjda bevillning
af jordbruksfastighet.

.. . Dadet torde kunna anses såsom säkert, att, derest de af Kongl.
Maj:t till urtima Riksdagen framlagda förslag till ny härordning, till
fortsatt afskrifning af grundskatterna samt lindringar i rustnings- och
roteringsbeswen skulle komma att af Riksdagen godkännas tillika med
de förslag om ökad. dagaflöning för beväringen m. fl., hvilka inom
Riksdagen redan blifvit framstälda eller komma att framställas, i ganska
väsentlig grad torde öka de kostnader och uppoffringar, som under den
närmaste framtiden blifva erforderliga för dessa frågors lämpliga lösning;
då det synes mig vara af den allra största vigt, att de uttalanden
angående, anlitande af direkta skatter till dessa kostnaders betäckande
hvilka såväl, af hans excellens herr statsministern som af herr finansministern.
blifvit gjorda till statsrådsprotokollet, måtte snarast modigt
varda tillämpade; och då från skilda håll förklaringar afgifvits om ökad
benägenhet äfven hos de lyckligare lottade samhällsklasserna att åtaga
i e.n . skattebördor, som af försvarsfrågans lösning blifva eu
följd, tillåter jag mig vördsamt hemställa,

att Riksdagen, utom den förhöjda bevillning af
jordbruksfastighet, som af Kongl. Maj:t blifvit föreslagen
i proposition n:o 4, samtidigt jemväl ville åtaga
sig en tilläggsbevillning af fast egendom samt af inBth.
till Urtima Ri/csd. Prat. 1892. 1 Sami. 2 Ajd. 2 Band. 4 Käft. (N:is 1718.)

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 18.

komst till den storlek och det belopp, som Särskilda
utskottet efter föregången utredning kan finna lämpligt
att föreslå, dock så, att de lägst beskattade grupperna
af skattskyldige, så vidt möjligt är, måtte från
denna tilläggsbevillning varda frikallade.

Stockholm den 27 oktober 1892.

G. Jansson.

N:o 18.

Af herr Lasse Jönsson, om ändring i gällande bestämmelser
rörande pensionsåldern för kompaniofficerare och deras
vederlikar.

Det torde vara temligen allmänt bekant, att det beslut, hvilket
1877 års Riksdag fattade om det tvungna, tidiga afskedstagandet för
kompaniofficerare och vederlikar, inom landet väckt mycken ovilja så
väl från dem, som inse de derigenom uppkommande stora statsutgifterna,
som hos kaptener och ryttmästare, hvilka i sin fidla mannakraft
blifva afskedade vid 53 års ålder, ehuru de sjelfva icke bättre begära
än att ännu några år få stå qvar i tjensten. Man kan ju icke heller
undra på, om personer vid full vigör med eu viss obenägenhet se de
lagbud, som nödga dem att mot sin vilja upphöra att beträffande deras
krigstjenst göra sin skyldighet.

Utom det motstånd, som kraftigt uttalades inom Riksdagen 1877
mot det då fattade beslutet, har 1887 års senare Riksdag i skrifvelse
till Kongl. Maj:t, vid anmälan af sitt beslut angående anvisande af
kreditivet till upprätthållande af arméns pensionskassa, angående regleringen
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel uttalat den