Motioner i Andra Kammaren, N:o 189

Motion 1891:189 Andra kammaren

Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 189.

1

S:o 189.

Af herr A. ÅStröm, om införande af eu progressiv värnskatt.

Af Kongl. Maj:t har till innevarande Riksdag aflåtits nådiga propositioner
rörande utsträckning af den allmänna värnpligten och i sammanhang
dermed grundskatternas afskrifning.

Det torde väl knappast råda mer än en mening derom, att en lyckliglösning
af dessa länge på dagordningen stående frågor vore i högsta måtto
önskvärd. Huru vida de nu föreliggande förslagen äro af beskaffenhet att
framkalla en sådan lösning, synes mig dock ovisst, särskildt i betraktande af
det sätt regeringen föreslagit för betäckande af de ökade utgifter å fjerde
och femte hufvudtitlarna, som af de nämnda förslagen skulle blifva en följd.

Mot Kongl. Maj:ts förslag i sistnämnda afseende kunna nemligen åtskilliga
befogade invändningar göras. Först och främst kan man anmärka,
att, om detta förslag antages, de tullar, hvilka till stor del gifvit det öfverskott
i statskassan, hvarpå här vexel dragés, genom ett dylikt förfarande
lätteligen komma att öfvergå från hvad de egentligen sägas skola vara
skyddstullar till ekonomiska tullar. Hvilka åsigter man än för öfrigt ma
hysa i tullfrågan, torde det väl ändå för allom vara ett önskemal att sa
långt möjligt är undvika att för all framtid på detta sätt fastslå ett ännu
till sina verkningar föga pröfvadt system. Vidare kan man icke undgå att
finna den beskattningsgrund, som genom Kongl. Maj:ts förslag göres gällande,
vara föga billig eller rättvis, då de ökade utgifterna för försvaret kunna
sägas egentligen komma att betäckas af medel, hvilka tillkommit genom individuel
beskattning och detta dertill genom en sådan, som fäller tyngst på
den klass af medborgare, hvilken har minsta förmågan att bära skatter.

Dessa invändningar mot frågans ekonomiska sida de må nu vara
alltigenom eller blott delvis befogade skola säkerligen vara tillräckliga
att beröfva den kongl. propositionen om utsträckt värnplikt mången röst,
som annars kunde tillfallit densamma. Vill man verkligen åstadkomma ett
försvar, tillräckligt starkt för landets värn, torde utgifterna derför blifva
ganska stora, och bör då skattegrunden noga afvägas efter skatteförmågan.
^ Bih. till Biksd. Prof. 1891. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 44 Raft. (N:o 189.)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 189.

Då jag- sålunda anser, att den vigtiga sak, de kong! propositionerna afse,
lätt kan komma att äfventyras genom det sätt, som föreslagits för täckande
af utgifterna derför, har jag funnit mig manad att här framkomma med ett
förslag till värnskatt, hvarigenom de anmärkta invändningarna enligt min
åsigt skulle uteslutas.

Då det väl obestridligen tillkommer hvarje medborgare i samhället att
inom vissa gränser med offrande af sin kraft och sin tid utgöra sitt personliga
bidrag till landets försvar, synes mig det kongl. förslaget, i hvad det
lör värnpligten, icke kunna vålla mycken betänklighet. Derutinnan böra
alla vara likstälda. Annorlunda ställer sig deremot saken, när det blir fråga
om gäldandet af kostnaderna för det sålunda utsträckta försvaret; då synes
mig tanken på en olika fördelning af bördan med fog kunna göras gällande.
Ty lika visst som det bör tillkomma hvar man att värna sitt land, så långt
hans arm när och hans krafter räcka, lika visst bör det ock tillkomma samhällets
lyckligare lottade medlemmar att af sina rikare tillgångar lemna en
drygare skärt till betäckande af de kostnader, försvaret krafvel-. De böra
detta ej blott derför, att de hafva mera och således kunna gälda mera, utan
ock derför att de i och med detsamma äfven hafva mera att värna. De
hafva ej blott samma moraliska pligt att fylla som hvarje annan, utan de
hafva äfven ett större ekonomiskt intresse att bevaka än de mindre väl
lottade.

Utgående således från den synpunkten, att den större inkomsten, oafsedt
dess större förmåga att bära en större skattebörda, har ur ekonomisk
synpunkt äfven ett större intresse af försvaret, anser jag, att de utgifter,
som blifva en följd af försvarets utsträckning, böra drabba inkomsten, i den
mån densamma ökas. Med andra ord: värnskatten bör vara progressiv. Den
progression, jag tänkt mig såsom möjlig och lämplig, skulle bestå deri, att.
vid beräknandet af denna skatt, som för öfrig! utginge efter allmänna bevillningens
principer, bevillningsbeloppet höjdes med en procent för hvarje
500 kronors inkomst, hvilken höjning inträdde, der de nu gällande bevillningsafdragen
upphöra eller när inkomsten uppginge till 2,000 kronor. Progressionen
finge då följande utseende: den, som uppskattas

till

3.000

5.000

10,000

20,000

50,000

100,000

inkomst

af 2,080

kronor,

3,180

5,500

»

12,000

»

28,000

100,000

2>

>

300,000

>

o. s. v

Motioner i Andra Kammaren, N:o 189-

3

Då jag emellertid med detta förslag icke vill rubba de förhallanden,
som för närvarande bestå i fråga om utgörande af hittills gällande skattei
för militära ändamål, och då senaste statsreglering visar en slutsumma för
fjerde och femte hufvudtitlarne af 30,005,300 kronor, har jag tänkt mig, att
blott den summa, som utöfver dessa trettio millioner kan blifva erforderlig,
bör på ofvannämnda sätt, såsom progressiv värnskatt, utgå.

På grund af hvad ofvan förebragts föreslår jag alltså:

att, i händelse utgifterna under fjerde och femte hufvudtitlarna
komma att uppgå till öfver trettio millioner kronor,
Riksdagen måtte besluta införandet af en värnskatt;

att denna värnskatt utgöres i likhet med hvad nu är
stadgadt för den allmänna bevillningen;

att dervid bevillningsbeloppet, så snart det uppgår till

2,000 kronor, ökas med en procent för hvarje 500 kronor
af dess hela belopp;

att vid inkomst af fäst egendom samma förhöjning efter
dess bevillning beräknas.

Jag anhåller vördsamt om remiss till vederbörligt utskott, samt att
utskottet vid behandling af denna motion täcktes föreslå de förändringar,
som för vinnande af motionens syfte erfordras.

Stockholm den 15 april 1891.

A. Åström.

I motionens syfte instämma:

N. Boström.

P. A. Hellgrén.

J. A. Lundström.

J. E. Wikstén.

Nils Wallmark.

Joll. Nydahl.