Motioner i Andra Kammaren, N:o 225

Motion 1893:225 Andra kammaren

Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 225.

1

i» ti]

lorii* -<>

Vit 11

I

N:o 225.

Af herr D. Persson i Tallberg, m. fl., om ändring af
riksdagsordningens stadganden angående valbarhet
till Första Kammaren.

När Kongl. Maj:t genom proposition af den 5 januari 1863
föreslog rikets ständer att antaga en ny riksdagsordning, som, med
upphäfvande af ståndsförfattningen, ville bygga den nya representationen
på kommunal-organisationen, var denna byggnadsgrund nyss
förut danad och ännu till sin beskaffenhet icke undersökt.

Valkorporationerna för utseende af Första Kammarens ledamöter
hade ännu icke trädt i verksamhet, således ingen på erfarenhet
stödd mening kunnat vinnas om grunderna för deras sammansättning
eller om deras lämplighet för det uppdrag, som riksdagsordningen
meddelade åt dessa ännu blott på papperet existerande
korporationer.

Dessa korporationer landstingen och några större städers
fullmägtige hvilade till sin sammansättning på rösträttsbestämmelser
i de helt nya och lika opröfvade kommunalförfattningar, som
först med ingången af år 1863 trädde i kraft.

Opröfvade voro ock verkningarna af den år 1862 första
gången tillämpade, på väsentligen nya principer fotade bevillningsstadga,
hvilkens föreskrifter fingo en så afgörande inflytelse på
kommunalbeskattningen och den deraf beroende kommunala rösträtten
samt på betydelsen af censusbestämmelserna i riksdagsordningens
§§ 9 och 14.

Bih. till Riksd. Prot. 1893. I Sand. 2 Afd. 2 Band. 45 Raft. (N;o 225.)

1

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 225.

Förslag till kommunalförfattningar och förordning om landsting,
hvilka trädde i kraft först i samma ögonblick, då propositionen
om ny riksdagsordning framlades, hade visserligen undantagandes
den särskilda kommunalförordningen för Stockholm blifvit utarbetade
af en af Kongl. Maj:t tillsatt kommité och varit underkastade
Riksdagens granskning; men komitén hade, såsom en hvar
kan inhemta af dess år 1859 afgifna betänkande, helt och hållet
underlåtit att företaga någon statistisk utredning till grundval för
de kommunala beskattnings- och rösträttsbestämmelser, som komitén
föreslog. Denna högst väsentliga brist synes regeringen hafva
ansett onödigt, och var det naturligtvis för rikets ständer ogörligt
att afhjelpa.

Till den grad brådskade regeringen, att komitébetänkandet
icke fick undergå sakkunniga myndigheters granskning, innan det
öfverlemnades till rikets ständer. Man hade heter det i Kongl.
Maj:ts skrifvelse ansett sig ej böra genom en sådan åtgärd
* fördröja» komitéarbetets framläggande för Riksdagen.

Den nya representationen byggdes sålunda på ett underlag
af väsentligen blott teoretiska, ännu praktiskt opröfvade grunder.

Att den bristfälliga utredning, som utmärker kommunallagstiftningsarbetet,
d. v. s. grundläggningen för det nya representationsskicket,
medfört svåra olägenheter, skulle snart visa sig.
Redan det år, då kommunalförfattningarna trädde i kraft, måste
Riksdagen kasta öfver bord de i förordningen om kommunalstyrelse
på landet antagna taxeringsgrunderna: mantal- och medelbevilbulig,
som visade sig åstadkomma de största orättvisor i beskattningshänseende.
Och samma Riksdag fann sig ehuru under erkännande,
att en af Kong], Maj:t vidtagen ändring i den af 18591860 års
Riksdag beslutade lydelsen af 4 § i förordningen om kommunalstyrelse
i stad varit, för undanrödjande af en svår motsägelse,
alldeles nödvändig föranlåten att påpeka, att härigenom såväl
den i förordningen nedlagda grundsatsen om likställighet mellan
stadskommuns alla medlemmar i afseende å kommunala rättigheter
och skyldigheter blifvit rubbad som ock »tillämpningen af författningen
försvårad, om ej tillintetgjord».

Motioner i Andra Kammaren, N:o 2tio.

3

Om ett stort antal bestämmelsers oklarhet och om den förmodligen
häraf föranledda vacklan i den högsta administrativa instansens
tolkning af kommunallagarne föreligger ett intyg i eu af
trycket utgifven, åren 18631889 omfattande samling prejudikat i
hithörande frågor.

Och om orättvisor i dessa lagars rösträttsbestämmelser vittnar
den omständigheten, att de vid tjugufem af de tjugusex lagtima
riksdagarna 18671892 endast vid 1871 års riksdag väcktes
ingen motion i detta ämne varit föremål för ett ojemförligt
större antal framställningar, än någon annan angelägenhet, som
efter det nya representationsskickets införande sysselsatt Riksdagens
uppmärksamhet, utan att någon ändring af den kommunala rösträtten
på landet hittills kunnat genomföras.

Det torde förtjena att ihågkommas, att redan allmänna besvärsoch
. i ekonomiutskottet vid 18591860 års riksdag föreslog den
begränsningen, att »ej må för annat än jord af någon röstas för
mer än en tjugondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden»;
att vid samma riksdag såväl borgarståndet för sin del beslöt, att
inom kommuner på landet ingen borde rösta för mer än 600 skatteören,
b vilket enligt den då ifrågasatta skattegrunden vill säga 6
förmedlade hemman eller deremot svarande inkomst af andra beskattningsföremål,
som ock inom bondeståndet många uttalade sig
för den af utskottet föreslagna begränsningen, medan andra ville
hafva den tillämpad äfven på rösträtt för jordbruksfastighet; att
vid 18621863 årsdag sistnämnda åsigt omfattades af ekonomiutskottet,
som dock ville bestämma högsta röstetalet till eu tiondedel
af kommunens hela röstetal, hvithet förslag bifölls af bondeståndet.

Andra Kammarens yrkande på en reform af den kommunala
rösträtten räknar således sina anor från de två näst sista ståndsriksdagame.

De många fel och brister i sjelf va grundläggningen för det
nya riksdagsskicket, hvilka började träda i dagen nästan samma
stund som representationsförslaget öfverlemnades till rikets ständer,
blefvo, hvad den kommunala rösträtten vidkommer, till hela sin
omfattning kända först genom den år 1874 offentliggjorda statistiken
(ifver den kommunala rösträtten.

Lagutskottet vid 1867 års riksdag hade tilltrott sig att påstå,
att de fall, då från eu enda persons sida ett allt för egenmägtigt

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 225.

ingripande i eu landtkommuns angelägenheter kan ega rum, måste
blifva så ytterst sällsynta, att omdömet om nu gällande stadgande^
lämplighet icke bör blifva deraf beroende». Denna förklarings
beskaffenhet belystes sju år derefter genom den nyss åberopade
officiella statistiskens uppgift, att år 1871 en person innehade mer
än hälften af fyrktalet uti 54 kommuner, öfver en fjerdedel till
hälften uti 360, öfver eu tiondedel till en fjerdedel i 1,026 och
öfver en tjugondedel till en tiondedel i 709 kommuner.

När representationsreformen genomfördes, kunde man af ofvan
angifna skäl ej föreställa sig, vare sig hvilket kommunalt fåvälde
kommunallagstiftningen grundlagt, eller att den nya Riksdagens
Första Kammare skulle i så hög grad blifva en minoritets-representation,
som redan visat sig vara händelsen.

Följden häraf för det nuvarande representationsskicket har
blifvit ett motsattsförhållande mellan båda kamrarne, b vilket, redan
för flera år sedan kunde af en bland Första Kammarens mest
inflytelserike män betecknas med de utan tvifvel träffande orden,
att Första Kammarens »idéer och opinioner ofta äro Jdmmelsvidt
skilda» från medkammarens (Första Kammarens protokoll för den
16 maj 1885) en karakteristik, som sedan dess blifvit ännu mera
undantagsfritt träffande än då.

Svalget mellan de båda kamrarne skall, derest grundlagsbestämmelserna
om sammansättningen af den Första lemnas orubbade,
vidga sig ytterligare genom den oundvikligen snart förestående nedsättningen
af rösträttscensus vid val till den Andra. Under mindre
tvingande förhållanden än de nuvarande har Andra Kammaren fem
gånger (1880, 1881, 1882, 1891 och 1892) uttalat sig för en sådan
reform. Efter de tre första gångerna har fördyrandet af de oundgängligaste
lifsmedel genom tullbeskattningen egt rum och efter de
två sista hafva värnpligtiges tjenste- och öfningstid blifvit betydligt
utsträckta, Hvem vågar väl neka att de många, som sålunda
fått sig ålagda nya bördor, nu med än större rätt och styrka yrka
på att äfven blifva delaktiga i några rättigheter?

Man kan antaga, att eu censusreform, sådan som länge
yrkats af Andra Kammarens majoritet, ej skall i yttre måtto i
någon större mån förändra karakteren af Andra Kammarens sammansättning.
Men det oaktadt skall en sänkning af det politiska
strecket inverka på kammarens åsigter och hållning, emedan dess leda -

o

Motioner i Andra Kammaren* N:o 225.

möter derigenom skola få ökad anledning att mera än hittills taga
kännedom om och röna inflytelse af önskningar och åsigter inom
hittills orepresenterade samhällslager. I samma mån detta inträffar,
i samma mån skall Första Kammaren, om dess nuvarande sammansättning
lemnas orubbad, mer och mer befinnas sakna rotfäste i
folkmeningars mark.

Så till vida kan det sägas, att det är icke i främsta rummet
en reform af rösträtten till Andra Kammaren, som är angelägnast,
utan en reform af vilkoren för valbarhet till Första Kammaren.
Men den förra reformen är i och för sig önskvärd och dessutom
så oundviklig, att det kunde vara förenadt med våda att söka undanskjuta
den. Derför ställer sig för oss såsom svenska Riksdagens
nuvarande angelägnaste uppgift: en representationsreform, dock endast
i den ej mycket vidtgående betydelsen af en jemkning af grunderna
för valbarhet till den ena och valrätt till den andra kammaren.

De förändringar i riksdagsordningens stadganden angående
Första Kammaren, vi tillåta oss att föreslå, äro

*>l . : *! i,W; v''-.

dels följande:

§ 6. ''/!

Första Kammarens ledamöter skola, för en
tid af sex år utses af (o. s. v. lika med nuvarande
lydelse.)

Antingen:

i V pv, v § 9.

Till ledamöter i Första Kammaren kunna
endast väljas män, som uppnått trettiofem års
ålder samt ega och minst tre år näst före valet
egt fastighet till taxeringsvärde, ej understigande
fyrtio tusen riksdaler, eller ock till staten skatta
samt under tid, som nyss är sagd, skattat för minst
två tusen riksdaler årlig inkomst af kapital eller
arbete. Kommer riksdagsman o. s. v. (lika med
nuvarande lydelse.) ii., . vi.,

6

Motionär i Andra Kammaren. Ko 225.

Eller:

fäfot «''<» ''ih2!tittr\="" ''(iit="" 1:;="" **="">:{''*''{ ii ''!'' !(!«)

»Jli''i''t-1 ur ni !''>.'' »ifif-t. i t >gr.i-.: § 9. rbf

tUKKiuue- ''eu >"t. in*» .<(?( «tni(r!i;/l=""><">''! !j ^ mmu ko i ant*'' i

Till ledamöter - - taxeringsvärde

ej understigande fyrtio tusen riksdaler, eller ock
;''ö till staten skatta, samt under en tid som nyss är
i. i ''sagd, skattat för en så stor årlig inkomst af kapital
eller arbete, att densamma, ensam för sig eller och
sammanlagd med en efter fem för hundra beräknad
«ö)ränta å egd fastighets taxeringsvärde, uppgår till
'' ^ oi" fyra tusen riksdaler. Kommer riksdagsman o.1 si,-v.

/r;-h :''> ***v/. : s\ '' M-ij [rf ''>* >fi Mi KV fl $i

r.j r-, - i H i ''t;, r II >f < m*="">'' ;i> ''tf !»{>/ ;.»! ; i ; i. t] itv ;,,! '' |, ( j< i:="" ;»="">

t l.«if ; . i.it t frö.. < §i''12.="" !="">

*»b.''i ''film st f r : r; t v ^ f !*. f - n i;j: i e t * h*i«». v>i n i * i

" Vill riksdagsman i Första Kammaren befattningen
sig afsåga, eger lian det göra vid valtillfället
eller sedermera, mellan riksdagar, hos
Konungens befallningshafvande.

dels tillägg till riksdagsordningens första afdelning (»allmänna
grunder») af en paragraf med ordningssiffran 6 i stället för lista
punkten i 12:te paragrafen och den 23 paragrafen, så lydande:

; lli il! t

Hvarje riksdagsman åtnjuter
fyra månader tillsammans, eller riksdagsman eljest
afgår, - urtima riksdag, riksdagsv
d mans undfår w; o.Uh 4i''; riksdaler. Den riksdagsman,
som icke i rätt tid -
arfvodet. ; *i

!»u t i fi >[ xfff j* ib t o i.'' t; -:: i 7v

Häraf följer, att nuvarande §§ 622 omnumreras till
723. :

För den händelse,1 att rubbning af paragrafernas ordningsföljd
finnes böra undvikas, föreslå vi alternativt, att § 23 förblifver
oförändrad och § 12 erhåller följande lydelse: ntt

Motioner i Andra Kammaren, N:o -225.

rr

i

§ 12. Tt> . I fi. .,-i''t«M!,«r

Si. ! Hvarje ledamot af Första Kammaren åtnjuter
i i- 11 ; in (o. s. v. lika med §23) -t af arf vodet.

Vill lian befattningen sig afsåga -A ?

i, (lika med nuvarande lydelse).

.i .-J ;!: ; i . f fl\ \ *. i >''»;,*..?! j;ft> ^.Vi

Till närmare förklaring af hvart och ett af dessa förslag
vilja vi, utöfver ofvanstående allmänna motivering, .tillägga några ordi

Hvad först angår nedsättningen från 9 till 6 år af den tid,
för hvilken representantuppdraget i Första Kammaren lemnas, synes
den oss påkallad af hänsyn till såväl väljare som valde. Ett folkrepresentantmandat
å nio år, tre gånger längre tid än för Andra
Kammaren, är oskäligt långvarigt och torde, utan föfenihg med
regelbundet återkommande partiel förnyelse för närvarande sakna
exempel i sådana politiska församlingar, som kunna erkännas för
representativa.

Yäl äro i Frankrike senatorerna valda på 9 år, således på
mera än dubbelt längre tid än de deputerade, men en tredjedel
af går hvart tredje år, de ursprungligen till ett antal af 75 på lifstid
välde senatorerna minskas efter hand, sedan 1884 års författningsrevision
för framtiden upphäft de »inamovibla» senatorernas kategori.
I Belgien äro senatorerna valda på 8 år, representanterna på
4, hälften af senaten afgår hvart fjerde år, hälften af representanternas
kammare hvart annat år. I Holland väljas andra kammarens
ledamöter på 4 år, första kammarens på 9 år, andra kammaren
förnyas i sin helhet på en gång, första kammaren med en
tredjedel hvart tredje år.

Af Danmarks landstings ledamöter äro de tolf »Kongevalgte»
tillsatta på lifstid, de 54 valda ledamöterna utsedda på 8 år; folketingets
ledamöter äro valda för 3 år. Schweiziska förbundsförsamlingéns
talrikare kammare, nationalrådet, är vald på 3 år, medlem-;
marne af den fåtaligare kammarne, staternas råd, äro valda dels
på 1, dels på 3 år, allt efter som härom i de särskilda kantonsförfattningarna
är stadgadt.

Det öfverdrifvet långa mandatet säges afse, att innehafvare!!»
»sjelfständighet» i förhållande till de väljande ej skall lida intrång
af hänsyn till ett snart stundande omval. Vi kunna ej annat än

8

Motioner i Andra Kammaren, N:o 225.

anmärka, att, der karakterens sjelfständighet saknas, dessa yttre
hjelpmedel tjena till litet eller snarare intet.

Derjemte torde det ej med rätt kunna bestridas, att äfven en
första eller öfre kammare icke bör sä organiseras, att den alldeles
förlorar landkänning af det, som tänkes och talas ute bland folket,
eller anser det vara den mest samhällsbevarande åtgärd att icke
lyssna till någon af dess önskningar.

I det första alternativet af våra förslag till ändring af den
i $ 9 nu stadgade valbarhetscensus hafva vi nedsatt denna till
4-0,000 kronors fastighets-taxeringsvärde och 2,000 kronors inkomst
åt kapital eller arbete. Detta förslag om nedsättning till hälften af
valbarhetscensus till Första Kammaren motsvarar det förslag till
nedsättning af valrättscensus till Andra Kammaren, som tre gånger
(1880, 1881 och 1882) blifvit af Andra Kammaren godkändt, och
enligt hvilket census i de tre i £ 14 riksdagsordningen nämnda
rösträttskategorierna skulle sänkas till respektive 500 kronor och

3.000 kronor fastighets-taxeringsvärde samt 400 kronor inkomst.
Med detta tre gånger af Andra Kammaren voterade förslag öfverensstämmer
helt nära det af samma kammare två gånger (1890 och
1891) voterade, som i det afseende, hvarpå det vid denna jemförelse
ankommer, blott hvad den tredje rösträttskategorien angår företer
den afvikelsen att censussiffran, med anledning af den förändring,
som bevillningsstadgan undergick 1883, fixerats till 500 kronor i
stället för 400 kronor.

Hvarför vi hålla före, att eu reduktion af valbarhetscensus
till Första Kammaren bör åtfölja en reduktion af valrättscensus till
den Andra Kammaren, är i vår allmänna motivering utveekladt.
Då vi begära en halfvering af den förra, tro vi oss icke föreslå
något äfvertyrligt steg. Och om man faster afseende vid den stora
svårighet, valkorporationerna ofta rönt att finna både lämpliga och
villiga kandidater till Första Kammaren, torde äfven från den synpunkten
vårt förelag finnas vara af ett kändt faktiskt behof påkalladt.

Det andra alternativet i vårt förslag till ändring af § 9 afser
dels, i likhet med det förra, nedsättning af fastighetscensus från

80.000 till 40,000 kronor, dels, under anslutning till principen uti
ett år 1872 af konstitutionskottet framlagdt och af Andra Kammaren
gilladt förslag, att, utom genom en census af 40,000 kronor
fastighets-taxeringsvärde, valbarhet till Första Kammaren äfven

9

Motioner i Andra Kammaren, N:o 225.

skulle vinnas genom eu af de två valbarhetsaltemativen sammanslagen
tredje censusform, hvilken såsom konstitutionsutskottet år
1872 erinrade torde få anses lika väl som hvardera af dem
beteckna det »mått af ekonomiskt oberoende», som lagstiftaren med
paragrafens förmögenhets- och inkomstbestämmelser måste antagas
hafva haft i sigte.

Frågan om arfvode för Första Kammarens ledamöter har
flera gånger förut varit väckt.

Danska landstingets och franska senatens ledamöter åtnjuta
samma arfvode som respektive folktingets och deputeradekammarens;
medlemmarne af Hollands första kammare uppbära arfvode i förhållande
till parlamentssessionens varaktighet, medan den andra kammarens
hafva fixt arfvode (2,000 floriner för år). Andra exempel att förbigå
torde för hvar och en, som något följt det politiska lifvet i Danmark,
Frankrike och Holland, dessa vara tillräckliga att visa, att det icke
är af frågan: »arfvode eller icke» som karaktersskilnaden mellan
två afdelningar af en representation beror.

Att vi ej föreslagit någon förändring i tolfte paragrafens stadgande,
att den, som väljes till riksdagsman i Första Kammaren, eger
rätt att afsäga sig uppdraget, förklaras af det, äfven med den af oss
föreslagna inskränkningen, likväl långvariga mandatet.

Stockholm den 10 mars 1893.

D. Persson

i Tallberg.

Anton Halm.

N. Nilsson

i Vrängebol.

And. Olsson.
Christian Biilow.
A. F. Broström.

E. Norman.

J. Nordin.

J. P. Jansson .

P. Norberg.

O. B. Olsson.
S. J. Kardel!,.

P. A. Romberg.

C. G. Brnse.
Olof Olson

i Stendalen.

C. J. Hammarström.

Joll. Nydahl.

C. F. Wallbom.
G. Jansson

i Krakerud.

J. Persson.

I motionens syfte instämma:
Henrik Hedlund. Wilh. Nilson .

Adolf Aulin.
O. Anderson

i Haeselhof.

J. Bromée.

Edw. Svensson.
P. Truedsson.
A. Lilienberg.

Bill. till Riked. Prot. 1898. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 45 Häft.

2