Motioner i Andra Kammaren, N:o 237

Motion 1896:237 Andra kammaren

Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 237.

1

N:o 237.

Af herr A. Wijkander, i anledning af Kongl. Maj ds proposition
angående anvisande af medel för komplettering sarbeten ä
vestkustbanan.

I den kongl propositionen n:o 43 vid innevarande riksdag föreslår
fcongl. Maj:t Riksdagen att till bestridande af kostnaderna för
kompletteringsarbeten å vestkustbanan bevilja 1,350,000 kronor, hvaruti
ingår för år 1897 jordlösen för banans framtida inledande till statens
jernvägsstation i Göteborg med 100,000 kronor. Med afseende på
denna utgiftspost anföres i propositionen, »att vestkustbanan, sedan den
öfvergått i statens ego, visserligen skulle kunna inledas på Göteborgs
statsbanestation för en af jernvägsstyrelsen beräknad kostnad af 139,000
kronor, men att, då emottagandet af den trafik, som skulle från vestkustbanan
tillföras stationen, förutsatte en mycket kostsam utvidgning
af densamma, styrelsen kommit till den uppfattning, att det vore med
statens fördel mest förenligt att bibehålla den af komiterade förordade
provisoriska anordningen att för vestkustbanans trafik i Göteborg begagna
Bergslagernas jernvägs station, intill dess den från vestra stambanan häiflytande
rörelsen på statens station gjorde en utvidgning af densamma
oundgängligen nödvändig. Då emellertid vestkustbanans inledande pa
statsbanestationen alltså måste anses vara endast en tidsfråga, och da
uti ofvannämnda belopp expropriationskostnaderna för erforderlig mark,
ehuru lågt beräknade, inginge med icke mindre än 96,188 kronor, hvilken
kostnad otvifvelaktigt komme att högst väsentligt ökas i den män jordförvärfvet
uppskötes, synnerligast som bolag redan skulle vara bildad!

Bih. till Riksd. Prof. 1896. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 59 Käft. (N:o 237.) 1

2 . Motioner i Andra Kammaren, N:o 237.

för inköp af enskilde tillhörig mark, der ifrågavarande inledningsspår
enligt uppgjordt förslag skulle framgå, hade styrelsen ansett sig böra i
förslaget till kompletteringsarbeten under år 1897 upptaga kostnaden
för expropriation af den mark, som för nu omhandlade ändamål vore
erforderlig och som ej torde kunna nu förvärfvas för mindre pris än
100,000 kronor.»

När vestra stambanan byggdes, förlädes dess station i Göteborg
invid Drottningtorget på en plats, som onekligen var synnerligen lycklig
genom sin centrala belägenhet och genom den möjlighet till utvidgning,
som förefunnes i stationens omedelbara närhet. Att emellertid stationshusens
läge och dimensioner ej voro väl valda, torde numera allmänt
erkännas och visade sig redan vid den tidpunkt, då bergslagsbanan
byggdes och underhandlingar bedrefvos mellan statsbanan och denna om
gemensam station. Bergslagsbanan kunde ej för sin då jemförelsevis
obetydliga persontrafik få plats i statens station, utan nödgades åt sig
uppföra en särskild station å den så kallade Gullbergsvassen på ett
afstånd från statens af ungefär en kilometer och vid en jemförelsevis
litet bebodd och trafikerad utkant af staden; såsom naturligt uppstodo
härigenom många olägenheter och ökade kostnader såväl för de båda
jernbanorna som för den trafikerande allmänheten. De besparingar, som
kunnat göras genom anordnande för persontrafiken af gemensam station
och gemensam banbetjening af alla slag, gingo förlorade, och för de
passagerare, som i Göteborg skulle öfvergå från den ena banan till den
andra, uppstodo tidsförlust, besvär och omkostnader. Såsom nödfallsutväg
anordnades vid Olskroken längre bort från stadens centralare
delar en utvexlingsstation emellan de båda banorna.

För de sedermera byggda vestkust- och boråsbanorna har bergslagsbanans
station kunnat begagnas, ehuru med betydlig kostnad för
byggandet af viadukt öfver statsbanan, hvilken viadukt begagnas gemensamt
af de båda sist nämnda banorna. Nu förestår utförandet af en ny
bana från Skara till Göteborg, för hvilkens hufvuddelar koncession redan
erhållits, och för dennaö persontrafik finnes hvarken i statsbanans eller
bergslagsbanans stationer tillräckligt utrymme. Det blir således nödvändigt
att i Göteborg bygga ännu en jernbanestation den tredje.

Helt naturligt har genom statens inköp af vestkustbanan uppkommit
förslag om denna banas inledande på statens station, om ock
kongl. jernvägsstyrelsen på grund af den deraf betingade, mycket
kostsamma utvidgningen af stationen ansett med statens fördel mest
förenligt att tills vidare behålla den provisoriska anordningen att för
vestkustbanans trafik i Göteborg begagna Bergslagernas jernvägsstation.

3

Motioner i Andra Kammaren, N:o 237.

Lätt inses dock, att dessa ekonomiska betänkligheter ingalunda äro de
enda, som tala mot att vestkustbanans trafik inledes uti statens banstation,
såvida icke samtidigt andra mera genomgripande förändringar vidtagas.
Öfver bergslagsbanan och vestkustbanan förmedlas hela den genomgående
norska trafiken till kontinenten, och man kan väl svårligen ifrågasätta,
att denna trafik lämpligen skulle kunna skötas så, att ett besvärligt
afbrott skulle ega rum i Göteborg med tågens inlöpande uti en station
och deras utgående från en''annan, en kilometer derifrån aflägsen station.
Ingen torde kunna ifrågasätta, att bergslagsbanan skulle vilja medgifva,
att dess i sammanhang med den norska trafiken stående tåg och
ej andra, mera lokala finge inlöpa till statens station, och då,
såsom afsedt är, vestkustbanan skulle införas i statens station utan att
beröra Olskrokens station, blir det såsom en nödfallsutväg erforderligt
att anordna särskilda förbindelsetåg mellan Olskroken och statens station
för genomgående vagnar med personer, resgods och post, en anordning,
som i och för sig vore både besvärlig och kostsam, och som dessutom
blifver förkastlig äfven genom de misstag och trassel af allehanda slag,
som otvifvelaktigt skulle uppstå för den trafikerande allmänheten. Dessutom
skulle naturligtvis genom en dylik anordning ej undanrödjas olägenheterna,
att bergslagsbanans öfriga tåg och borås- samt vestgötabanornas
trafik blefve fortfarande afskild från statens banor.

Uti vintertidtabellen 189596 är antalet dagligen ankommande
och afgående personförande tåg på de ifrågavarande banorna följande:

vestra stambanan .............................................................. 14 tåg,

vestkustbanan ...................................................................... 14 »

bergslagsbanan..... ........................................................, 10 »

boråsbanan........................................................... ................. 8 »

och måste antagas blifva på den koncessionerade vestgötabanan minst
6 om dagen. Lägges nu härtill, att det är starkt ifrågasatt, att boråsbanan
skall utsträckas till Jönköping och Alfvestad, och att en kustbana
skall framdragas genom Bohuslän, är det alldeles uppenbart, att
stationsförhållandena i Göteborg ej länge kunna förblifva i samma skick
som nu, och att det vore högeligen att beklaga, om statsbanorna skulle
vidtaga en provisorisk anordning i Göteborg, som icke blott blefve besvärlig
för allmänheten, utan äfven menlig för banornas ekonomi och med
all säkerhet skulle vålla statsverket i framtiden betydligt större utgifter,
än som nu skulle vara förenade med en förtänksam och klok reglering
af förhållandena.

I friskt minne lefver ännu, huru för några veckor sedan en af
regeringen ifrågasatt ombyggnad af Stockholms centralstation af Riks -

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 237.

dagen afslagits derför, att den allt för litet motsvarade de fordringar, som
man kunde vänta i en ganska snar framtid skulle komma att ställas
på en sådan station, och att en framtida reglering skulle blifva väsentligt
dyrare, än om den skedde nu med vaken blick för framtidens kraf.

Vid en blick på Göteborgs karta framgår, att ännu med jemförelsevis
stor lätthet och ringa kostnad en gemensam station för samtliga
de nämnda banorna kan åstadkommas. Ännu är den inre del af
Gullbergsvass, som ligger mellan statens och bergslagsbanorna, nästan
obebyggd, och likaså är större delen af den angränsande sextonde
roten (Stampen) utefter Odins- och Friggagatorna ännu utan större omkostnader
disponibel. Emellertid har för några veckor sedan drätselkammaren
erhållit uppdrag att sälja tomter utefter de nämnda gatorna,
och redan för flera år sedan ingick staden till Kongl. Maj:t med anhållan
om mått och stegs vidtagande för utförande af en vägundergång
under statsbanorna för att med så mycket större lätthet kunna bebygga
den inre delen af Gullbergsvass. Med stor säkerhet kan påstås, att
inom de allra närmaste åren stora förändringar skola uppstå i dessa
trakter och att en reglering af stationsförhållandena i Göteborg derigenom
skall så försvåras, att med all sannolikhet en fullt nöjaktig
gemensam station ej skall kunna genomföras, om det ej sker under de
allra närmaste åren.

Äfven om man ansåge statens nuvarande station tillräcklig för den
nuvarande regelbundna trafiken, hvilket näppeligen torde vara rigtigt
med undantag för personalens bostäder, hvilka böra vara väl tilltagna,
och äfven om man ej vill fästa afseende vid det påfallande bristande
utrymmet vid högtider, kapplöpningar och dylikt, då väntsalar och platform,
anordningarna vid biljettförsäljning och dylikt äro alldeles otillfredsställande,
måste, såsom kongl. jernvägsstyrelsen framhållit, mycket
kostsamma utvidgningar vidtagas, om vestkustbanan inledes å statens
station. Nytt godsmagasin blefve, bland annat, oundgängligen erforderligt.
Utan restaurationslokal kan den norska trafiken ej förläggas till statens
station. Anslag till jordexpropriation är redan nu af regeringen begärdt,
för spårens indragande från vestkustbanan, men staten blefve nödgad
att expropriera jord äfven för sjelfva stationens utvidgning.

Vid en ifrågasatt gemensam station för samtliga banor skulle bidrag
kunna påräknas för de enskilda banorna, dels vid sjelfva anläggningen,
dels årligen vid driftens besörjande. Staden Göteborg torde ock hafva
så stora intressen af eu dylik sammanslagning af de olika stationerna,
att den kunde lemna de erforderliga jordområdena under fördelaktigare
vilkor, än om de utan vidare exproprieras.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 237. 5

Åtskilliga alternativ te sig såsom möjliga, när fråga uppstår om
lämpligaste sättet för sammanslagningen, och här kan ej vara lämpligt
att närmare ingå på en redogörelse för desamma, men vid den
diskussion, som egt rum inom lokala, för saken intresserade kretsar,
har det visat sig, att åtminstone ännu sådana anordningar kunna träffas,
att de förutvarande byggnaderna kunna till stor del för banornas ändamål
bevaras och omkostnaden derigenom betydligt nedbringas. \ are
sig bergslagsbanans station kunde apteras till godsstation eller ock dess
synnerligen värdefulla mark med stadens medgifvande kunde utbytas
mot den betydligt mindre värdefulla mellan bergslagsbanan och statsbanan
belägna inre delen af Gullbergsvass, skulle ett ekonomiskt godt
resultat kunna vinnas. Statens gamla stationsbyggnad skulle kunna
användas till förvaltningslokaler, ilgodsexpedition och boställslägenheter,
om den nya bangården lägges i närheten; den gamla banhallen kan
nyttjas såsom vagnshus, reparationsverkstad och dylikt. Den nya stationen
skulle antagligen blifva en s. k. ändstation, der de olika banornas
spår, skilda från hvarandra medelst platformer, skulle ligga parallelt
med hvarandra och vinkelrätt mot den tvärplatform, som skulle förena
de andra platformerna. Allmänheten skulle sålunda bredvid hvarandra
finna vestra stambanans, vestkustbanans, boråsbanans, bergslagsbanans
och vestgötabanans spår och hafva lätt tillträde till hvilketdera
som helst.

Af det anförda torde framgå, att kraftiga skäl tala för att en
utredning företages om lämpligaste sättet för åstadkommande i Göteborg
af en gemensam station för persontrafiken å de i Göteborg utmynnande
jernvägarne, och att det är mycket hög tid, att en sådan
utredning bringas till stånd under de allra närmaste åren, på det att
ej de erforderliga tomtområdena säljas och derå uppföras byggnader,
hvilkas exproprierande i hög grad skulle försvåra och fördyra, om icke
omöjliggöra en reglering. Naturligt är ock, att den ofvannämnda
expropriation af mark, som nu af kongl. jernvägsstyrelsen föreslagits,
påverkas af den framtida platsen för den gemensamma stationen och
att det är nödvändigt att taga frågan i dess helhet i betraktande, om
man vill undvika onödiga utgifter vid spårens framdragande. Af vigt
vore naturligtvis ock, att dessa frågor blefve utredda, innan vestgötabanan
definitivt beslutar om sin station i Göteborg.

Dä alltså behofvet af en för såväl statens som de enskilda
jernvägarna gemensam banstation i Göteborg redan nu gör sig i hög
grad gällande, dä skötseln af en dylik station är billigare än af flera
särskilda banstationer, dä tillmötesgående från staden beträffande lemBih.
till Rikad. Prof. 1896. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 59 Haft. 2

G

Motioner i Andra Kammaren, N:o 237.

nandet af mark är att i högre grad förvänta, om frågan slutgiltigt och
till trafikanternas bästa löses, än om mark skall exproprieras till en
provisorisk utvidgning af den nuvarande statsbanestationen eller uppförande
af en ny för statsbanorna ensamt afsedd station, då anordnandet
af ytterligare en enskild jernbanestation vestgötajernvägens
är omedelbart förestående, dä ännu tomtförhållandena i närheten af
statens nuvarande station äro sådana, att expropriation af enskild mark
för en större bangård torde kunna fullständigt undgås, men sannolikt
ändring härutinnan under den närmaste framtiden kommer att inträda,
då fråga om sammanbindningsbana mellan de olika stationerna en
dyrbar och besvärlig anordning i annat fall måste uppstå och svårligen
kan afvisas, då samarbete mellan de olika banstyrelserna lättare
ernås nu, än sedan dessa måst nedlägga ytterligare afsevärda kostnader
för utvidgande och förbättrande af de gamla stationerna eller
för uppförande af nya, då persontrafiken på statsbanorna måste tillväxa,
ju beqvämare förbindelsen mellan dessa banor och de i Göteborg
utmynnande privatbanorna anordnas, tillåter jag mig härmed, i anledning
af regeringens förslag om medels beviljande till jordexpropriation
för vestkustbanans inledande å statens bangård i Göteborg, föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Konungen anhålla,
att, innan mera genomgripande åtgärder vidtagas
för vestkustbanans inledande å statens jernbanstation
i Göteborg, en utredning verkställes, huruvida
lämpligen kunde i nämnda stad anordnas en centralbangård,
som blefve gemensam för persontrafiken å
alla de nuvarande jernbanor, som utmynna i staden
och å de ytterligare dit ledande banor, som inom den
närmaste framtiden kunna förväntas blifva utförda.

Stockholm den 11 april 1896.

I ofvanstående motion instämma:

Olof Melin.
Axel Lilljequist.
Berndt Hedgren.

Gustaf Svanberg.
Erik Wijk.

G. Liljenroth.

Aug. Wijkander.

A. F. Liljeholm.
Henrik E. Ahrenberg.

o

Fr. Åkerblom.

Stockholm, tryckt hos Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1896.