Motioner i Andra Kammaren, N:o 239

Motion 1896:239 Andra kammaren

Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 239.

1

X:o 339.

Af herr 1). Persson i Tallberg, i anledning af Kongl.
Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af §§
H, 17 och 25 riksdagsordningen.

Allt sedan det nya representationsförslaget antogs, hafva många förslag
blifvit väckta inom Riksdagen, hvilka afsett ändring af bestämmelserna
rörande den politiska rösträtten. Dessa förslag hafva varit något olika
till formen och hafva afsett mer eller mindre långt gående reformer och
ändringar af de i nu gällande riksdagsordning stadgade vilkor för valrätt
till Andra Kammaren. Men alla förslag hafva dock varit lika deri,
att de afsett en utsträckning af den politiska rösträtten och att mera
hänsyn skulle tagas till personlighetsprincipen eller menniskovärdet vid
valrättsbestämmelserna än förhållandet nu är.

Andra Kammaren har ock för sin del mångfaldiga gånger beslutat
en nedsättning af det s. k. politiska strecket, under det att Första Kammaren
lika många gånger förkastat hvarje sådant förslag. Erkännas
måste dock, att röster höjt sig äfven inom Första Kammaren till förmån
för en utsträckning af den politiska rösträtten.

Opinionsyttringar i landet hafva ock varit kraftiga till förmån för
eu rösträttsutsträckning. Dessa opinionsyttringar hafva tagit sig uttryck
i stora rösträttsmöten och i rösträttspetitioner till regering och riksdag,
underskrifna af hundra tusentals myndiga män och qvinnor i vårt land.
Man hade anledning att hoppas, det de personer skulle vara snart räknade,
hvilka anse att svenska folket icke ännu skulle vara moget för en
utsträckning af den politiska rösträtten. Och man hade så mycket större
anledning dertill, sedan regeringens förste man, hans excellens herr statsministern
inför Andra Kammaren den 22 mars 1893 derom yttrade: »att
Bih. till Riksd. Prol. 1896. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 61 Raft. (N:o 239). 1

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 239.

ett ärende så vigtigt och ingripande, som det förevarande, helt naturligt
ej kunnat annat än tilldraga sig statsrådets uppmärksamhet)).

Och samme man förklarade vidare vid samma tillfälle, att statsrådet
fortfarande skulle egna den vigtiga frågan all uppmärksamhet.

Regeringen hade ock anbefalt statistiska utredningars verkställande
rörande rösträttsförhållandena och företagit bearbetningar af det statistiska
materialet samt sålunda sjelf tagit rösträttssaken om hand. Man hoppades
derför, att regeringen skulle komma med ett rösträttsförslag, som skulle
vara väl utarbetadt och genomtänkt samt gå billiga och rättvisa anspråk
till mötes.

I nådig proposition n:o 41 har ock Kongl. Maj:t till Riksdagen aflemna!
ett rösträttsförslag. Dess formella del skall jag icke beröra, liksom
jag icke heller skall yttra mig om, huruvida förslaget är väl utarbetadt
och genomtänkt. Men jag kan icke underlåta att beröra dels
de synpunkter, från hvilka Kongl. Maj:t synes hafva utgått och dels förslagets
reella innebörd.

Det synes oförtydbart framgå, att vederbörandes sträfvan gått derpå
ut, huruvida det vore möjligt att vidtaga några större eller mindre förändringar
eller omskrifningar af valrättsbestämmelserna i nu gällande
riksdagsordning, utan att förändringarna i realiteten skulle hafva någon
verkan.

Jag ledes ofrivilligt till detta antagande så väl af den föreslagna lagtexten
som ock af föredragande departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet,
deri bland annat förekomma följande ord: »Den utsträckning
af valrätten, som följer af ofvan angifna bestämmelser, synes, hvad landet
angår, kunna vidtagas utan att gifva anledning till den farhåga, att någon
förändring i Andra Kammarens karakter och sammansättning deraf skulle
blifva en följd.»

Enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle visserligen, genom streckets sänkning
till 600 kronors inkomst, valmännens antal på landet ökas med
27,099 personer och i städerna med 16,463 personer samt genom nedsättning
till 3,000 kronors fastighetstaxeringsvärde för arrendator, skulle
de valberättigade arrendatorernas antal ökas med 2,461 personer.

Således skulle, om Kongl. Maj:ts förslag antoges, valmanscorpsen i hela
landet ökas med tillsammans 46,023 personer. Men Kongl. Maj:ts förslag,
liksom den föreliggande statistiken, lemnar ingen upplysning om, huru
många af nuvarande valmän skulle förlora sin rösträtt genom den höjning
af åldersgränsen och bestämmelsen om bevillnings erläggande, som inne -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 239.

3

hålles i det kongl. förslaget. Det är således omöjligt att på förhand
beräkna, huruvida genom antagande af Kongl. Maj:ts förslag valmanscorpsen
skulle ökas. eller minskas. Så mycket torde dock vara säkert, att icke
någon afsevärd ökning, om ens någon sådan, kan blifva en följd af berörda
förslag, att icke tala om dess absoluta betydelselöshet för de valkretsar,
der det högre bevillningsafdraget. tillämpas.

Hvad som för mig särskildt gör Ivongl. Maj:ts förslag minst sagdt
motbjudande, är det förhållandet, att Kongl. Maj:t ej ansett egarne af
små jordlotter eller fastigheter vara värda eller mogna för politisk
rösträtt.

Jag tror dock, att allmogemännen eller de små fastighetsegarne på
landet, om ock deras lilla jordtorfva är värd blott några få kronor, äro
besjälade af en lika varm fosterlandskärlek och att de i farans stund
skola vara lika måna om att värna fosterlandets frihet och sjelfständighet
om hem och härd samt att de äro lika mycket politiskt vederhäftige som
den, hvilken har en årlig inkomst af 600 kronor.

Då Kongl. Maj:t lagt bevillningen till grund för den politiska rösträtten,
synes Kongl. Maj:t hafva förbisett eller icke tillräckligt beaktat
den omständigheten, att inånga af de små hemmansegarne äfven kunna
vara taxerade för en inkomst af 550 kronor och ega en fastighet, som
är taxerad för t. ex. 900 kronor, och sålunda måste erlägga lika hög
bevillning, som den, hvilken har en inkomst af 600 kronor. Och derjemte
skola fastighetsegarne bidraga till allmänna vägars underhåll och,
ännu en tid åtminstone, aflöna soldat eller erlägga annan dermed jemförlig
utgift, hvilka onera äfven torde böra betraktas som utgifter till
staten. På sådant sätt kan en mindre fastighetsegare nödgas betala större
utgifter till staten än den, som har en inkomst af 600 kronor; men
fastighetsegaren skulle det oaktadt allt fortfarande vara i saknad af politisk
rösträtt och det på grund af ett förslag, som byggt den politiska rösträtten
på grundvalen af de skattebidrag, hvilka erläggas till staten.

Med dessa jeinförelser har jag ingalunda velat påstå, att inkomsttagarna
blifvit för mycket gynnade enligt Kongl. Maj:ts förslag, utan jag
anser tvärtom, att man, i enlighet med Andra Kammarens derom flere
gånger fattade beslut, borde gå något längre äfven åt det hållet; men
jag har velat framhålla den medborgarklass, som Kongl. Maj:t förbisett.

Till belysning af denna sak och som ytterligare motiv för mitt förslag,
torde det tillåtas mig, att lemna några uppgifter från den valkrets
jag representerar. Enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle i den valkretsen

4

Motioner i Andra Kammaren^ N:o 239.

endast omkring trettio nya valmän tillkomma, under det att genom den
föreslagna höjningen af åldersgränsen sannolikt flere skulle förlora sin
rätt, hvadan det blefve en reform bakåt.

Om deremot, såsom jag tager mig friheten föreslå, valrätten utsträcktes
till alla kommunalt röstberättigade, så skulle valmanscorpsen i
samma valkrets ökas med något öfver ett tusen personer, deraf 937
fastighetsegare, hvilka alla äro jordbrukare.

Genom det s. k. politiska streckets sänkning ner till alla kommunalt
röstberättigade blefve det för inkomsttagarne ett femhundrakronorsstreck,
hvarigenom man, enligt mitt förmenande, hade garanti mot den af mången
uttalade farhågan för, att personer, som i ekonomiskt afseende ingenting
hafva att förlora, skulle få deltaga i valet af representanter till Riksdagem A

andra sidan skulle man ock genom det politiska streckets sänkning
ner till census för kommunal rösträtt vinna en afsevärd garanti mot
det nu allmänt rådande missnöjet med den politiska rösträtten, hvilket
missnöje ej utan fara för en lugn och sansad utveckling kan få lemnas
obeaktadt.

På grund af hvad jag anfört får jag vördsamt föreslå,

l:o) att Riksdagen för sin del måtte antaga till
hyflande för vidare grundlagsenlig behandling följande
förslag till ändrad lydelse af § 14 i riksdagsordningen:

§ 14.

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han
bosatt är, en hvar i kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigad man; dock medför ej eganderätt
till jordbruksfastighet valrätt för annan än den, som
fastigheten sjelf begagnar;

2:o) att Kong! Maj:ts nådiga proposition n:o 41
ej må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 14 april 1896.

JJ. Persson

i Tallberg.

STOCKHOLM, CENTRAL-TRYCKERIKT, 1 895.