Motioner i Andra Kammaren, N:o 23

Motion 1892:23 Andra kammaren - urtima

Andra kammaren - urtima

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 23.

N:o 23.

Af herr H. Hedlund, om skrifvelse till Kongl. May.t med begäran
om utredning och förslag i syfte af indelta stammanskapets
ersättande med manskap, antaget för krigsbildning
efter 1883 års förslag.

Allmänt erkända olägenheter, som vidlåda den indelta stammen,
äro svårigheten, eller rent af omöjligheten, att skaffa den indelta soldaten
den koncentrerade utbildning, som nu för tiden anses nödig för
fullständig stridsduglighet, samt den långa tjenstetid, som är ännu närmare
sammanknuten med denna institution och som dels gör manskapet
öfverårigt för krigsbruk och dels orimligt dyrt att underhålla. Det
torde kunna beräknas, att den indelte fotsoldaten blir för statsverket
intill dubbelt så dyr som stamsoldaten efter 1883 års system, då man
tager hänsyn äfven till de år, denne, efter slutad tjenstetid, fortfar att
som värnpligtig vara påräknelig för krigsbehof. Man kommer till detta
resultat vare sig genom att räkna efter den aflöning, som tilltänktes åt
stamsoldaten enligt det kongl. förslaget af nämnda år eller efter den åtskilligt
drygare tilltagna, hvilken särskilda utskottet föreslog.

Å andra sidan äro de fleste indelte soldater bofaste, hvilket anses
för en värdefull egenskap, hvarjemte som ett hufvudskål mot antagandet
af 1883 års förslag anfördes svårigheten att rekrytera tillräckligt antal
stamsoldater.

Rekryteringen af stammanskap efter 1883 års system, med alla
deraf härflytande fördelar af grundligare soldatbildning, yngre uppsättning
af manskap och billigare kostnader, skulle säkerligen underlättas,
på samma gång som soldaterna gjordes till en bofast del af vår befolkning,
i den mån man satte denna rekrytering i förbindelse med de pågående
sträfvandena att skaffa åt mindre bemedlade egna jordbruk.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 23.

7

Detta torde lämpligast kunna tillgå så, att stamsoldat anstäldes
mot lön och med möjligast korta tjenstetid samt med utsigt till att antingen
efter slutad rekryt- och befälsskola, derest han så önskade, eller
ock senare under tjenstetiden komma i besittning af en jordlägenhet,
till honom upplåten af kronan mot en billig amortering, hvarvid å ena
sidan kronan hade att betinga sig ersättning för jordvärdet samt för
sina utlägg för lägenhetens sättande i brukbart och beboeligt skick,
medan å andra sidan mot denna ersättning borde afräknas skälig lön
åt stamsoldaten för den tid, han i sådan egenskap står till statens förfogande.
Vid denna uppgörelse bör ej heller lämnas ur sigte den inkomst,
det allmänna i en framtid har att vänta sig af att jorden blir
uppodlad och befolkad med idoge arbetare.

Antag att af de 4,500 stamsoldater, som årligen anses behöfva
rekryteras för exempelvis en sexårig tjenstetid för att motsvara vår
nuvarande stamstyrka, 3,000 skulle vilja begagna sig af detta medel
att vinna en egen torfva, komme det under förutsättning att lägenheterna
sattes i medeltal så pass högt som till 5 hektar eller 10 tunnland
jord att dröja omkring tre år, innan lägenheter till sammanlagdt
en qvadratmil jord blifvit på sådant sätt upplåtna.

Mot denna plan kan invändas, dels att i stora delar af vårt land
kronan ej ''eger nämnvärd tillgång på jord att använda för sådant ändamål,
äfvensom att öfver hufvud inga större sträckor odlingsbar men
oupptagen jord der finnas att taga i anspråk, dels att i alla händelser
detta sätt att anskaffa stammanskap ej kan fortsättas utöfver en begränsad
tid, nemligen så länge som jord finnes att till dylika lägenheter
upplåtas.

Man behöfver dock ej låta anordningen blifva allmänt gällande
öfver hela landet, utan den kan lämpligen förbehållas för de landsdelar,
der dels kronan eger vidsträckta områden af odlad eller odlingsbar jord
att afstå för ändamålet och dels rik tillgång finnes på odlingsbar men
ej upptagen mark, hvilken kan till Renligt pris inköpas för det allmännas
räkning och sättas i skick att utstyckas som jordbrukslägenheter.
Hvar och en vet, att särdeles i norra Sverige och äfvenledes i
vissa sydligare trakter så stora sträckor finnas att tillgå för dylikt ändamål,
att de skulle räcka i långa tider fram. Det torde ej vara någon
omöjlighet att i sådana delar af landet försöksvis ställa en del af rekryteringen
på denna fot och utvidga deri, med motsvarande vakanssättning
af indelta nummer, i den mån tillgång till jord yppar sig och erfarenheten
utvisar, att försöket röner framgång.

Då man för resten just planlägger anordningar att dels genom af -

8

Motioner i Andra Kammaren, N:o 33.

söndring från kronodomänerna och dels genom andra åtgärder bereda
mindre bemedlade ökade tillfällen att på billiga vilkor bilda egna jordbruk,
hvarför icke då företrädesvis lemna dessa tillfällen åt stamsoldater? Den

aflägsna. framtid, då vårt land blifvit så tätt befolkadt, att
jordbrukslägenheter ej längre funnes att för sådant syfte tillgå, kan
säkert sjelf sörja för upprätthållandet af stamtrupp, derest sådan då
skulle finnas.

Fördelarne af den här i korthet framstälda anordningen vore:
att de'' efter detta system antagne stam soldaterna finge samma karakter
och väl samma sociala anseende som de nuvarande indelta;

att befattningen som stamsoldat blefve mera och af bättre befolkningselement
eftersökt samt sålunda bättre besatt;

att stammanskapet blefve ungt och tidsenligt utbildadt;
att det blefve billigt''att anskaffa och underhålla;
att afgången bland uttjente stamsoldater blefve mindre;
att oupptagen jord i vårt land systematiskt sattes under odling och
befolkades;

att utvandringen och inflyttningen till städerna motverkades;
att staten vid sitt ingripande på detta område finge ökad anledning
till bemödande deruti, att den tillika främjade ett omedelbart statsändamål.

På grund af det anförda hem ställes,

att Riksdagen ville, i sammanhang med ett blifvande
beslut i fråga om landtförsvarets ordnande, anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
om och i hvad mån indelt stammanskap skulle kunna
ersättas med manskap, antaget för genomgående af
krigsbildning efter 1883 års mönster och på kort tjenstetid,
med utsigt för dem, som så önska, att genom
statens försorg komma i besittning af egna jordbruk,
äfvensom att Kongl. Maj:t ville framlägga för Riksdagen
de förslag, som af sådan pröfning kunna föranledas.

Stockholm den 28 oktober 1892.

Henrik Hedlund.