Motioner i Andra Kammaren, N:o 24

Motion 1892:24 Andra kammaren - urtima

Andra kammaren - urtima

Motioner i Andra Kammaren, N:o 24.

9

N:o 24.

Af herrar 0. Anderson i Hasselbol och 0. Olson i Stensdalén,
om åtagande af 50 procent tilläggsbevillning för
är 1893 m. m.

I n:o 6 af de utaf Kong!. Maj:t till denna Riksdag aflemnade
nådiga propositionerna föreslås, att utöfver de i riksstaten för år 1893
upptagna tillgångar och inkomster må såsom en statsverkets tillgång
för samma år af öfverskottet å statsregleringarna för år 1890 och föregående
år upptagas och beräknas ett belopp af 1,184,300 kronor. Uti
det den nämnda propositionen åtföljande statsrådsprotokollet öfver
finansärenden af den 14 oktober detta år angifvas närmare motiven till
denna framställning. Statsrådet och chefen för finansdepartementet
yttrar här sid. 44: »Det skulle kunna ifrågasättas, att för betäckande
af detta belopp» (beräknade förhöjningar 1,184,300 kronor för försvarets
ordnande) »redan år 1893 anlita eu tilläggsbevillning å bevillningen å
fast egendom samt af inkomst», och sedan å sid. 45 tillägger han:
»Att genom ny beskattning upptaga medel till täckande af förefallande
statsbehof, medan för statsutgifternas bestridande afsedda tillgångar
föreligga odisponerade i statskassan, torde få anses mindre egentligt.
Framför anlitande af tilläggsbevillning anser jag derför nyssberörda
tillgångar» (förenämnda öfverskott) »höra för nu förevarande ändamål
tagas i anspråk.»

I afseende på denna senare punkt kunna vi icke vara ense med
herr statsrådet. Uti statsrcglcringen för år 1893 är af öfverskottet å
statsregleringarna före 1890 redan beräknadt och upptaget ett belopp
af icke mindre än 5,818,000 kronor. 1891 års statsreglering visar nu
en brist af 661,414 kronor 76 öre, till hvars betäckande kommande
Riksdag har att föreslå åtgärder. Huru innevarande års bokslut kommer
att gestalta sig är ej lätt att förutsäga, men då som bekant statskontoret
nödgats begära eu kassaförstärkning från riksgäldskontor till
liih. till Urtima Jliksd. Prat. 1822. 1 Sami. 2 Ajd. 2 Hand. ti Haft. 2

10

Motioner i Andra Kammaren, N:o 24.

ett belopp af 3 millioner kronor, torde äfven under detta år en statsbrist
till ganska ansenligt belopp vara att emotse. Att under sådana
förhållanden, och då de för statsregleringsändamål befintliga tillgångarna
icke belöpa sig till större belopp än 1,970,058 kronor 43 öre, nu deraf
ytterligare använda för år 1893 ett belopp af 1,184,300 kronor anse
vi vara att alltför mycket draga vexel på framtiden.

Det synes oss derför, som vore det af herr statsrådet först antydda
men sedan förkastade alternativet, att redan för år 1893 anlita
en tilläggsbevillning å bevillningen af fast egendom och inkomst, att
föredraga framför anlitandet af ofvanberörda förskott, så mycket mera
som det i alla fall torde befinnas otillräckligt, enär medel torde erfordras
för täckandet af kostnaderna för innevarande urtima Riksdag,
och möjlighet dessutom föreligger, att Riksdagen kan finnas benägen
att höja beväringens dagaflöning utöfver det belopp, hvartill den i de
kongl. propositionerna är beräknad.

Då nu förslag om definitiva skattenedsättningar blifvit framlagda,
hade det varit önskligt, att samtidigt äfven förslag om motsvarande
definitiva skatteförhöjningar framlagts till Riksdagens bepröfvande. Så
har nu emellertid icke skett, i det att herr finansministern nöjt sig
med att i sitt anförande till statsrådsprotokollet endast angifva de nya
skattetitlar, han ansett böra ifrågakomma, och detta emedan det tillkommer
Riksdagen att för hvarje år bestämma och reglera beskattningen.
Huru riktig denna sista grundsats också må vara, hålla vi
dock för troligt, att just frånvaron af direkta förslag i nämnda afseende
kan äfventyra lösningen af de nu föreliggande grundskatteafskrifningsoch
försvarsfrågorna.

Yi och många med oss känna nemligen en viss fara uti ett beslut,
som går ut på att borttaga från staten en del af dess fasta inkomster
samtidigt med att nya utgifter skapas, men icke lemnar Riksdagen tillfälle
att för sin del uttala sig om det sätt, hvarpå de härigenom uppkommande
behofven skola fyllas. Den indirekta beskattningen har hos
oss i proportion till den direkta redan nått eu sådan höjd, att den
jemvigt, som enligt vår åsigt bör förefinnas emellan dem, ej längre
är för handen, och då just åsigterna härom inom Riksdagen äro så skarpt
delade, är behofvet af Riksdagens uttalande i en sådan fråga som denna
så mycket mera nödvändig.

De uttalanden, man under senaste tid fått höra, gifva äfven vid
handen, att, om finansministerns i statsrådsprotokollet antydda skattereformer
nu i ett sammanhang kunnat Riksdagen föreläggas till bepröfvande,
de i hufvudsak skulle af densamma accepterats. Men om

11

Motioner i Andra Kammaren, N:o 24.

något uttalande i denna sak vid riksdagen ej göres, och regeringen i
enlighet med finansplanen förelägger nästa års Riksdag till afgörande
särskild fastighets- och särskild inkomstskatt, inträffar det förhållandet,
att det af herr finansministern antydda och motiverade sambandet
mellan de olika skattetitlarne ej kan fasthållas, och sålunda det ändamål
ej vinnas, som med skatteregleringen afses, nemligen en progressiv
beskattning med rättvis fördelning af skattebördan efter skatteförmågan.

Oss synes derför, som skulle ett uttalande från Riksdagens sida
redan nu vara nödvändigt, och då sambandet mellan de för öfrigt visserligen
olika skatteformerna utgör kärnan i hela finansplanen, samt då
den invändningen, att medlen ej på en gång behöfvas, bortfaller, om
man låter alla skattetitlarne på en gång inträda med låga belopp för
att sedan succesivt ökas i mån af behof, borde uttalandet gå i den
rigtning, att hela skattereformen på en gång skulle föreläggas Riksdagen.

På grund häraf få vi hemställa, ätt, derest Kongl. Maj:ts propositioner
om ny härordning och grundskatternas afskrifning vinna Riksdagens
bifall, Riksdagen må besluta

dels åsättande af en tilläggsbevillning för år 1893
af 50 procent, att utgå efter enahanda grunder, som
den år 1879 beslutade tilläggsbevillningen utgick;

dels att uti skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes till kommande Riksdag inkomma
med förslag för införande af särskild fastighets-
och inkomstskatt, arfskatt och stämpelskatt, stälda
i sådant sammanhang och så afvägda, att genom dem
en progressiv beskattning må ernås, och den större
inkomsten och kapitalet må kunna af de för försvarets
ordnande och grundskatternas afskrifning erforderliga
skattehöjningarna träffas i proportion till sin större
förmåga att bära skatter.

Stockholm den 28 oktober 1892.

Olof Olson

i Stensdalen.

O. Anderson
från Vcrmland.