Motioner i Andra Kammaren, N:o 25

Motion 1892:25 Andra kammaren - urtima

Andra kammaren - urtima

12

Motioner i Andra Kammaren, N:o 25.

N:o 25.

Af herr J. Å. Fjällbäck, om tillägg till Kongl. Maj:ts förslag
till ändrad lydelse i vissa delar af värn])ligtslagen m. in.

Som bekant har Kongl. Måj:t i sitt förslag till ny härordning icke
funnit för godt att föreslå någon ökad dagaflöning åt de värnpligtige
utöfver de 20 öre om dagen jemte 14 öre i slitningskostnad, som de
för närvarande uppbära. Denua brist har i viss män blifvit afhjelpt
derigenom, att enskilde motionärer föreslagit, att dagaflöningen måtte
höjas till 50, 75 eller 80 öre, allt efter olika förslag.

Med instämmande i den motivering, förslagsställarne hvar för sig
framstält, kan jag dock icke medgifva, att dagaflöningen blifver för
sitt ändamål tillräcklig ens med det högsta föreslagna beloppet, eller
80 öre om dagen. Afsigten med denna dagaflöning är nemligen tvåfaldig.
För det första skall den, så långt ske kan söka, undanrödja den
allmänna och djupt rotade oviljan mot beväringsöfningarna hos folkets
breda lager, på det att icke ett ständigt växande antal af de värnplig-tige
må frestas att undandraga sig krigstjensten genom utvandring,
och dermed i längden en svårare skada tillfogas fosterlandet, än om
försvaret ännu en tid förblefve vid sitt närvarande bristfälliga skick.
För det andra skall dermed en skälig och välbehöflig ersättning beredas
åt den stora mängden af fattige eller mindre bemedlade värnpligtige
för tidsförlust och minskad arbetsförtjenst, hvilken senare de i de
allra .flesta fall mycket väl behöfva till hjelp åt fattige anhörige, som
de hafva att försörja.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 25.

13

Erfarenhet af förhållandena på vår landsbygd har gjort det för
mig klart, att ersättningen åt de värnpligtige icke kan uppfylla sitt
dubbla ändamål med mindre, än att den höjes till en krona om dagen.
På det att denna dagaflöning må vara skyddad mot de försök
att nedsätta eller rent af borttaga den, som under tider af dåliga
statsfinanser kunna befaras från regeringens eller Första Kammarens
sida, anser jag dessutom, att bestämmelsen om dagaflöning bör erhålla
civillags natur, och till den ändan inryckas i värnpligtslagen.

Att genom en dylik bestämmelse kostnaderna för försvaret komma
att icke obetydligt ökas, inser jag mycket väl. Stegringens verkliga
belopp har jag icke vant. i tillfälle att närmare beräkna, hvilket
gifvetvis för vederbörande utskott torde falla sig mycket lättare; men
ett ungefärligt öfverslag synes gifva vid handen, att ökningen skulle
närma sig, om ej öfverstiga, ett par millioner kronor. Fn så betydlig
höjning i krigsbudgeten, låt vara för ett nödigt och nyttigt ändamål,
kan icke gerna gå för sig, med mindre någorlunda motsvarande indragningar
på andra håll bereda medel dertill. Utan att här närmare inlåta
mig på, hvarest sådana indragningar i allmänhet bäst kunna företagas,
inskränker jag mig till att påpeka ett särskild! fall, der en dylik
inskränkning bör med fördel kunna ega rum. De i det kongl.
härordningsförslaget angifna lönestaterna för militärbefälet vid de olika
vapnen synas mig nemligen i allmänhet vara oskäligt högt tilltagna,
särdeles i fråga om de högre graderna. Äfven om så icke vore fallet,
hvarom jag mycket väl inser att meningarna kunna vara delade, har
dock vårt krigsbefäl visat en sådan fosterländsk ifver för försvarets
bättre ordnande, att man mycket väl från dess sida bör kunna påräkna
den offervillighet, som ligger i ett nedsättande af löneanspråken, i fall
försvarsfrågans lösning derigenom skulle kunna främjas. Då det emellertid
vore oskäligt att begära en dylik nedsättning för de lägre graderna,
hvilka väl torde behöfva sina löneinkomster oafkortade, håller
jag före, att nedsättning först bör inträda för den del af lönen, som
öfverstiger ett visst belopp, exempelvis 2,000 kronor, och sedan gradvis
ökas med lönernas stegring, i den ordning här nedan angifves.

Alltså föreslår jag:

att Riksdagen, för den händelse det kong], härordningsförslaget
i hufvudsak varder antaget, ville
besluta, att dagaflöningen för de värnpligtige förhöjes
till 1 krona;

14

Motioner i Andra Kammaren, N:o 25.

att Riksdagen för sin del ville besluta, att bestämmelsen
rörande de värnpligtiges dagaflöning inryckes
på lämpligt ställe i värnpligtslagen; och

att Riksdagen, allt under samma förutsättning,
ville besluta om nedsättning i de af Kongl. Maj:t
föreslagna löner åt krigsbefälet, med inberäkning af
dagtraktamentet, på det sätt, att lönebelopp, som
öfverskjuter 2,000 kronor, minskas med tio procent,
lönebelopp, som öfverskjuter 5,000 kronor, minskas
med tjugu procent, och lönebelopp, som öfverskjuter
10,000 kronor, minskas med trettio procent.

Om remiss till särskilda utskottet anhålles.

Stockholm den 28 oktober 1892.

J. A. Fjällbäck.

I syftet med denna motion instämma:

John Olsson. Fridtjuv Berg.