Motioner i Första Kammaren, N:o 47

Motion 1891:47 Första kammaren

Första kammaren

Motioner i Första Kammaren, N:o 47.

1

N:o 47.

Af herr Adelsköld, angående skrifvelse till Konungen i fråga
om ordnande af förhållandet mellan lappar och nybyggare
i svenska lappmarken.

Uti Östersunds tidningar läses:

»Rättslösheten i vestra Herjedalen har nått sin spets. Inom mindre
än ett års tid ha omkring 300 renar blifvit nedskjutna i Ljusnedals-trakten.
Här om dagen upptäckte lapparne ej mindre än 52 stycken fälda renar.
Ställer man detta massmord i sammanhang med vissa tillkännagifvanden
angående föreningar till skydd för renbetena i dessa trakter, som nyligen
stodo att läsa i ortens tidningar, så blir det tydligt, att tvisterna
mellan lappar och jordegare numera urartat derhän, att man för att
här ordna sina mellanhafvanden icke längre vädjar till lag och rätt,
utan till det öppna våldet, till remingtongeväret.

Lapparne äro så intagna af skräck för jordegarne och deras
skjutvapen, att de nu mera icke ens våga sig fram för att samla spillrorna
af sina spridda hjordar.

Då det icke längre kan förnekas, att afvittringen i dessa trakter
gjort våld på lappens uråldriga besittningsrätt till fjellbeten, som både
till häfd och natur hört nomaden till, blir det statens oafvisliga pligt
att genom sitt ingripande förebygga det förnedrande skådespelet, att
svenske män bära våld på lif och egendom, som det åligger svenska
staten att värna.» Så långt tidningen.

Bill. till Bilcsd. Prof. 1891. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 15 Käft. (N:o 47).

2

Motimer i Första Kammaren, N:o 47.

Privata meddelanden icke allenast besanna hvad tidningen yttrat,
titan gifva äfven visshet derom, att om icke lag och rätt träda emellan,
så är inom en ej aflägsen framtid den sista qvarlefvan af den lappska
stammen i Sverige utrotad en sorglig saga blott.

Och detta tilldrager sig i Sverige i slutet af nittonde seklet
under en så högt filantropisk tid som den vi lefva uti, då de gröfsta
förbrytarne gödas på statens bekostnad, då föreningar i stor skala verka
för hednamissioner i det inre af Afrika och Asien, och insamlingar
göras till varma strumpor åt små zulukafferbarn in. in. dylikt, ja, då
man till och med kommit under fund med att menniskan har skyldigheter
emot djuren! I denna tid tycks det som man med det allra
största lugn såge huru lapparne, hvilka ju likväl måste betraktas såsom
menniskor och Konungens undersåtar och således höra vara skyddade af
svensk lag, jagas som djur och plundras på små existensmedel (ty lapparne
kunna icke existera utan renar) af en hop föga bättre än stråtröfvare,
som inkräktat deras uråldriga besittningar af fjellbeten, hvilka
enligt såväl menniskovän som naturens lagar hört och måste höra dessa
nomader till, om de skola kunna lefva och hafva sin tillvaro på jordens
yta.

Hvar och en, som hyser minsta känsla för menniskorätt, måste
häpna öfver ett sådant laglöshetstillstånd och fråga: Hvem är skulden
till detta oefterrättliga förhållande? År det felaktiga eller ofullkomliga
lagar eller en slapp tillämpning af lagarne? »Bådadera», har svarats
från Herjeådalen.----

Huru som helst, måste rättelse och allvarlig rättelse ske, och,
om gällande lagar icke uppfylla ändamålet, andra stiftas, som förhindra
den ene medborgaren i samhället att, så godt som saklöst, förgöra den
andre, och staten öfvervaka, att dessa lagar i all sin stränghet tillämpas
mot förbrytare.

Mycket mera kunde vara att yttra i detta sorgliga ämne, men
det sagda torde emellertid vara nog för att Riksdagen, uppmärksammad
på de upprörande förhållandena i lappmarkerna, må finna det nödvändigt,
att kraftiga och snabba åtgärder vidtagas till skyddande af lapparnes
uråldriga rättigheter mot nybyggarnes inkräktningar; och jag
får derför föreslå,

att Riksdagen i underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t ville anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t ofördröjligen
låta verkställa en undersökning och utredning
om stridigheterna mellan lapparne och n}d)yggarne i

Motioner i Första Kammaren, N:o 47. 3

svenska lappmarken samt till Riksdagen inkomma
med förslag till de åtgöranden, som kunna erfordras
för ett rättvist ordnande af förhållandet mellan lappar
och nybyggare.

Stockholm den 14 mars 1891.

Cl. Adelsköld.