Obeståndsmyndighet

Motion 1996/97:Ju602 av Bengt Harding Olson (fp)

av Bengt Harding Olson (fp)
I ett rättssamhälle har exekutionsväsendet en betydelsefull
roll visserligen med utmätning som central arbetsuppgift.
Men därutöver hanterar kronofogdemyndigheterna (KFM)
och dess tillsynsmyndigheter (TSM) även många s.k.
obeståndsfrågor. Främst handlar det om konkurser men
gäller numera även skuldsanering men inte
företagsrekonstruktion. På konkurssidan ansvarar man
särskilt för tillsynen i konkurser. Dessutom har KFM och
särskilt TSM en viktig uppgift att fylla vid bekämpningen av
ekonomisk brottslighet.
Aktuell problembild
Det är allmänt känt att rättssamhällets hantering av
obeståndsfrågorna och särskilt konkurstillsynen är
otillfredsställande. Problematiken hänför sig till både
rättsväsendets organisation och verksamhetens effektivitet.
Den nuvarande organisationen är splittrad och innebär att resurserna
utnyttjas dåligt. Någon egentlig samordning av samhällsinsatserna har inte
skett hitintills. Konkurserna handläggs vid tingsrätterna. Tillsynsenheter hos
kronofogdemyndigheten granskar konkursförvaltarnas arbete. Kronofogden
är ansvarig för steg två vid skuldsanering av privatpersoner. Företagsrekon-
struktion som utgör en form av sanering av företags skulder hanteras av
tingsrätterna. Lönegarantin handläggs av konkursförvaltarna medan läns-
styrelserna alltjämt sköter utbetalningarna.
Vad särskilt gäller tillsyn vid konkurser har Riksrevisionsverket  redan i
juni månad 1994 i en rapport (RRV 1994:13)  allvarligt påtalat  bristerna,
vilka till stor del berodde på  bristfälliga regelsystem och administrativa
förutsättningar. För övrigt hade RSV redan i juni 1993 hos regeringen
påtalat vissa brister och begärt åtgärder för att avhjälpa dessa.
Statens verksamhet beträffande obeståndsfrågor och särskilt konkurstill-
synen är för närvarande oacceptabelt ineffektiv och onödigt dyr. Här finns
behov av effektivisering och samtidigt möjlighet till besparing.
Riksdagens behandling
Redan på våren 1993 när riksdagen behandlade
konkursfrågor (1992/93: LU40) beslöts att man skulle
avvakta RRV:s utredning. På våren 1994 noterade riksdagen
(1993/94:LU20) att frågorna var föremål för övervägande i
skilda sammanhang och därför förordades inga åtgärder. På
försommaren 1995 konstaterade riksdagen (1994/95:LU31)
att RRV överlämnat sin rapport till regeringen och att
frågorna bereddes vidare inom Justitiedepartementet i
särskild ordning. Vid senaste riksdagsbehandlingen beslöt
riksdagen (1995/96:LU11) att ingen åtgärd skulle vidtagas,
eftersom beredning fortfarande pågick inom departementet.
Regeringens inställning
I regeringens vårproposition (1995/96:150) anfördes att för
rättsväsendet är effektivisering ett prioriterat område. Inom
exekutionsväsendet framförs dock i  höstens
budgetproposition (1996/97:1) inte några förslag. Detta trots
att man redovisar problem beträffande främst
tillsynsmyndigheterna och deras hårda arbetsbelastning och
stora ärendebalanser.
Vidare framfördes i vårpropositionen att en prioriterad sakfråga skulle vara
satsningar på bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten, och i
höstpropositionen betonas ånyo kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
Samverkan mellan alla berörda myndigheter är  betydelsefull men betonas
inte särskilt beträffande exekutionsväsendet. Men kronofogdemyndigheter-
nas roll är utomordentligt viktig och särskilt gäller detta tillsynsmyndigheter-
na, inte minst därför att brottsmisstankar föreligger i en mycket stor del av
konkurserna.
De nu aktuella konkursfrågorna återfinns inte heller i propositionsförteck-
ningen för riksmötet 1996/97.
Lämplig lösning
Det är uppenbart att det skulle stå mycket att vinna med en
samordning av samhällets insatser på obeståndsområdet,
nämligen en bättre hantering av obeståndsmål och
saneringsärenden till en lägre kostnad för både samhället och
staten. I sin tur skulle detta leda till minskade
konkursförluster för borgenärerna vilket ytterst är till godo
för hela näringslivet.
Det lämpligaste är att skapa en ny fristående obeståndsmyndighet eller i
andra hand en självständig obeståndsenhet inom den regionala KFM.
En sådan självständig organisation bör inrättas med uppgift att sköta
konkurs- och ackordsärenden, frågor om företagsrekonstruktion och skuld-
sanering samt hanteringen av lönegarantin. Detta skulle kraftfullt effektivi-
sera hela verksamheten och särskilt konkurstillsynen. I sin tur skulle detta
främja samhällets bekämpning av den ekonomiska brottsligheten.
Inrättandet av en sådan myndighet skulle dessutom innebära en besparing
på minst 50 miljoner kr för staten och minskade konkursförluster för
fordringsägarna. Besparingarna borde dock delvis användas för nysatsning
särskilt beträffande konkurstillsynen.
Snabbt beslut
Beklagligtvis har frågan om effektivisering av särskilt
konkurstillsynen varit föremål för en oacceptabelt långsam
handläggning.
Slutsatsen blir att med en sådan handläggningstakt kan proposition i
ärendet ej  förväntas förrän under hösten 1997 varefter nyordning kan starta
tidigast från den 1 januari 1999.
Mot denna bakgrund är det rimligt att kräva att frågan nu inte längre
förhalas utan handläggs med förtur.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en självständig obeståndsmyndighet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättrad konkurstillsyn, 1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förtur för konkurstillsynsärendet.1

Stockholm den 2 oktober 1996
Bengt Harding Olson (fp)


















1 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till LU.
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Justitieutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 1996-10-07 Hänvisning: 1996-10-11 Bordläggning: 1996-10-11

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (6)