Östersjön

Motion 1998/99:U810 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp)

av Gudrun Lindvall m.fl. (mp)
Inledning
Problemen i Östersjön är långt ifrån lösta. Algblomning,
miljögifter och övergödning visar att balansen är rubbad i
detta innanhav. Stora delar av Östersjöns botten är döda eller
döende.
Algblomningen
Varje vår och höst inträffar perioder av snabb algtillväxt i
våra havsvatten. Algerna "blommar" och förökar sig så
snabbt att en enda liter vatten kan innehålla flera miljoner
alger. Det hela är i grunden en helt naturlig och livsviktig
process för att upprätthålla den ekologiska balansen i
havsmiljön. Algerna utgör basföda för en mängd organismer
i havet. Men det får inte bli för mycket.
Mycket kraftiga algblomningar blir ett hot mot både djur och växter i
havet. Algerna tränger ut andra arter och orsakar en påtaglig obalans i havet.
Vissa alger producerar gifter som är skadliga, ibland dödliga - för både fisk,
bottendjur och däggdjur. När algerna dör bildas stora algflak på havsbottnen.
Under nedbrytningen av dessa algmattor förbrukas enorma mängder syre,
vilket orsakar kraftig syrebrist och bottendöd i området.
De senaste decennierna har det allt oftare rapporteras om kraftiga
algblomningar. Blomningarna verkar öka både i intensitet och antal. Fler
alger dokumenteras som giftiga och det förefaller som att giftalgerna "tar
över" vid blomningar och tränger ut mer harmlösa algarter. Årligen förgiftas
tusentals människor av alggifter, särskilt i tropiska kustområden. Giftiga
alger verka dessutom sprida sig till helt nya områden, eventuellt via
fartygstrafiken mellan kontinenter. Enskilda blomningar i Amerika och
Asien har orsakat kostnader på flera miljarder kronor.
Även Skandinavien har drabbats hårt av algblomningar, särskilt de senaste
två decennierna. Giftalger drabbar numera årligen mussel- och fiskodlingar
runt Skagerrak och Kattegatt.
Blomningarna i Östersjön har varit särskilt kraftiga under 90-talet och
tenderar att bli allt giftigare. Våren 1998 drabbades Västerhavet av en giftalg
som normalt hör hemma i Stilla havet. De ekonomiska förlusterna för fisk-
och skaldjursodlare av denna och tidigare blomningar kan räknas i mång-
miljonbelopp.
Orsaken till algblomning
Orsakerna till att algblomningarna ökar är inte fullt
kartlagda. Faktorer som kan gynna algerna omfattar
övergödningen av havet, klimatförändringar, försurning,
utfiskning och nedbrytning av ozonskiktet. Tillförsel av
kväve och fosfor är den tydligaste orsaksfaktorn. I
Skandinavien står jordbruk och kommunala avlopp, jämte
luftnedfallet från Sverige och andra länder, för det största
bidraget till havsföroreningarna.
Växthuseffekten, som höjer temperaturen och troligen också förändrar
havsströmmarna, riskerar att ytterligare accelerera algblomningarna. Varma-
re vatten kan också medföra ökad spridning av sjukdomsalstrande ämnen,
eftersom alger ofta är infekterade med virus och bakterier. Bland annat ökar
risken för spridning av kolera till våra breddgrader via alger. Ökad UV-
strålning kan leda till ändrad kemisk sammansättning hos algerna, med
vidare effekt på de djur som konsumerar algerna.
Övergödning
Halten av fosfor har åttadubblats och halten av kväve
fyrdubblats under 1900-talet. Övergödningen är ett faktum,
även om många forskare varnar för att förenkla sambanden
eller för att se övergödningen som ett isolerat problem.
Sveriges nationella mål var 1985 att halvera kväveutsläppen
per år. Det lyckades nu inte; utsläppen till vatten (söder om
Dalälven) minskade med 20 %. Av kvarvarande utsläpp av
kväve som följd av mänsklig verksamhet till alla vatten
beräknas 45 % komma från jordbruket, 33 % från avlopp och
14 % från luften.
Av kväveutsläppen i Östersjön svarar Sverige för cirka 6 procent. Eftersom
vi i Sverige har förhållandevis få invånare är våra per capitautsläpp av kväve
i topp.
Miljöpartiet anser att alla kväveutsläppen till vatten måste minskas mycket
kraftigt, dvs ner till nivåer som rådde innan den stora industrialiseringen
började. Sverige måste gå före för att visa vägen.
Oljeutsläpp och miljöfarligt
avfall
Varje år upptäcks omkring 500 olagliga oljeutsläpp i
Östersjön. Under 1995 dödades 26 000 fåglar av olja enbart
på Gotland.
I Sverige finns det mottagningsanläggningar för miljöfarligt maskinrums-
avfall i varje hamn och därmed räddas många fågelliv. Liknande anlägg-
ningar finns också i Danmark, Finland och Tyskland - men där kostar det
pengar, vilket gör att många befälhavare avstår.
Sverige bör ta initiativ till att dessa anläggningar kan nyttjas utan kost-
nader.
I Ryssland, Baltikum, Polen och östra Tyskland finns inga anläggningar
alls - trots Östersjökonventionen, som förbjuder fartygens befälhavare att
tömma maskinrumsavfall i havet. Sverige bör ta initiativ till att mottagnings-
anläggningar för miljöfarligt maskinrumsavfall också byggs i länder där de
saknas.
Tillkommande hot
Många verksamheter bidrar till att rubba eller åtminstone
hota den ekologiska balansen: oljeutsläpp, utfiskning, ökad
trafik till havs och till lands, förorenade eller bristfälligt
renade utsläpp från stora städer och industrier.
I öst ökar utsläppen till exempel som en följd av att massbilismen blivit ett
faktum i östra Tyskland och i Polen efter Sovjetimperiets sammanbrott. Den
ryska avrustningen ökar riskerna för att PCB kommer ut i miljön eftersom
gamla skrotade stridsvagnar ofta innehåller PCB i hydraulsystemen.
Orenade avlopp från stora
städer och industrier
På många håll runt Östersjön tillåts det att stora mängder
avlopp går ut i floder och vattendrag utan rening. Här rör det
sig om blandningar av hushålls- och industriavlopp - i en
närmast obeskrivlig sörja.
Sverige måste nu initiera krafttag mot dessa utsläpp och bistå med
kunskap.
Radioaktivitet
Cesiumhalten i fisk i Barents hav är 1 becquerel per kilo fisk
och för Östersjön 30 becquerel. Mätningen av en kubikmeter
havsvatten från Barents hav ger 7 becquerel. Motsvarande
mängd vatten från Östersjön uppgår till 250 becquerel.
Effekterna av Tjernobylolyckan och
upparbetningsanläggningarna Sellafield i England och La
Hauge i Frankrike är några av de största skurkarna bakom
den höga radioaktiviteten.
Det är djupt oroande att Östersjön kontinuerligt tillförs radioaktivitet.
Sverige måste snarast ta initiativ till aktioner för att minska den radioaktiva
föroreningen av Östersjön.
Sker det några förbättringar?
Av den senaste tidens rapporter om tillståndet i Östersjön kan man få
intrycket att det aldrig varit värre än nu och att problemen är att ingenting
görs.
Dessbättre är påståendena inte helt riktiga. Helsingforskonventionen om
skydd för havsmiljön i Östersjöregionen tillkom 1974, och även om arbetet
inte tagit riktig fart förrän på 1990-talet har en hel del förbättringar skett,
inte
minst i Sverige och Finland. En rad projekt har genomförts eller påbörjats, i
nationell eller internationell regi.
Helsingforskommissionen (Helcom) pekade 1992 ut de 132 allvarligaste
enskilda miljöhoten runt Östersjön. Av dem har 13 kunnat strykas från listan,
och flera av de övriga ingår i  pågående projekt. Drygt 40 miljarder har
satsats hittills, och ytterligare 120 miljarder har avsatts för arbetet fram
till år
2012.
Halterna av en del farliga miljögifter som PCB, DDT och lindan har
minskat, även om riskerna absolut inte får negligeras. Några av de hotade
arterna, som havsörn och gråsäl, har på nytt byggt upp stabila stammar.
Paradoxalt nog har en del av förbättringen direkt samband med negativa
ekonomiska förändringar. Den intensiva köttproduktionen i Estland och
Lettland under Sovjettiden har minskat kraftigt, och därmed har också
utsläppen av kväve och fosfor till Östersjön gått ner.
Östersjön har ett mycket långsamt vattenutbyte med världshaven. Det tar i
genomsnitt 30 år för vattnet i Östersjön att bytas ut. Det innebär att
föroreningar stannar kvar under lång tid.
Förebygg ytterligare
försämringar för Östersjön
Stora delar av den förstörelse av Östersjön som har pågått
och pågår hänger ihop med industrialiseringen. Stora delar
av jordbruket i Baltikum och Polen är småskaligt och till
stora delar kemikaliefritt. Det finns anledning att hysa oro
för de närmaste åren när man i dessa länder vill "komma ifatt
oss". Inte minst skulle en EU-anslutning med EU:s
jordbrukspolitik CAP kunna bli förödande för natur, miljö
och Östersjön. Framför allt i Baltikum finns många
genomsläppliga lätta jordar, som med felaktiga
jordbruksmetoder kan öka Östersjöns miljöproblem.
Det är därför en mycket viktig svensk uppgift att hjälpa till med rådgivning
och andra insatser för att hjälpa dessa länder att skapa ett mer långsiktigt
ekologiskt hållbart jordbruk än det konventionella jordbruket, som bedrivs i
väst.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om aktuella miljöproblem i Östersjön och om att arbetet med
Östersjöns miljö måste prioriteras ytterligare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige aktivt måste minska kväve- och fosforutsläppen till
haven,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samlade åtgärder för att få stopp på oljeutsläppen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör ta initiativ till att mottagningsanläggningar för
miljöfarligt maskinrumsavfall också byggs i länder där de saknas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör ta initiativ till att mottagningsanläggningar för
miljöfarligt maskinrumsavfall kan nyttjas utan kostnader i hela
Östersjöområdet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige nu måste initiera krafttag mot orenade utsläpp från
tätorter och industrier runt Östersjön,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige snarast måste ta initiativ till aktioner för att minska
den radioaktiva föroreningen av Östersjön,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige måste ta initiativ till rådgivning till länder runt
Östersjön för att hjälpa dem att skapa ett mer långsiktigt ekologiskt hållbart
jordbruk än det konventionella, som bedrivs i väst.

Stockholm den 28 oktober 1998
Gudrun Lindvall (mp)
Birger Schlaug (mp)

Mikael Johansson (mp)

Helena Hillar Rosenqvist (mp)

Matz Hammarström (mp)

Kia Andreasson (mp)

Gunnar Goude (mp)

Barbro Johansson (mp)

Per Lager (mp)

Thomas Julin (mp)


















1 Yrkande 2 hänvisat till MJU.
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Utrikesutskottet

Händelser

Inlämning: 1998-10-28 Hänvisning: 1998-11-03 Bordläggning: 1998-11-03
Yrkanden (16)