Rättsväsendet

Motion 1998/99:Ju910 av Alf Svensson m.fl. (kd)

av Alf Svensson m.fl. (kd)
1 Inledning
1.1 En effektiv kriminalpolitik
En fungerande rättsstat är oumbärlig för ett gott samhälle. I ett gott
samhälle överförs de demokratiska värdena och värderingarna från
generation till generation. Utan dessa kommer relationerna mellan
människor inte att fungera i vardagslivet. Tilliten och förtroendet måste
utgå ifrån att respekten för varje människas unika värde är införlivad hos
varje medmänniska. Rättsstatens uppgift är att ge en ram för dessa
värden. Den skall syfta till att skapa en samlevnad med trygghet och
respekt mellan människor och bidrar därmed också till att upprätthålla
samhällets grundvärden.
Regeringen skriver i sin budgetproposition: "En effektiv kriminalpolitik
kan bara drivas inom ramen för en allmän välfärdspolitik som leder till social
trygghet, en rättvis fördelning och solidaritet människor emellan." Krist-
demokraternas syn på en effektiv kriminalpolitik är en annan. Vi vill se till
helheten och till människovärdet. Vi menar att varje bärande system i ett
rättssamhälle bygger på en process av införlivande av värden, värderingar
och normer. Instrumenten för en fungerande rättsstat måste tilldelas tillräck-
liga resurser och tillfredsställande kompetens. Rättstryggheten och rätts-
säkerheten kräver ett kvalificerat och effektivt rättsväsende som präglas av
ett medborgarperspektiv. Den enskilde ska kunna lita på lagstiftningen och
på myndigheterna.
1.2 Prioriterade områden
Under 1997 anmäldes 1 196 000 brott. Våldsbrotten som till 80 procent
utgörs av misshandelsbrott har ökat kraftigt. Stöldbrottsanmälningarna,
som utgör 60 procent av alla brottsanmälningar, ökade med 6 procent år
1997. Biltillgrepp och stöld utgör 30 procent av de anmälda stöldbrotten,
antalet anmälda skadegörelsebrott har nästan fördubblats sedan år 1980.
Skadegörelse på motorfordon och klotter står tillsammans för nästan
hälften av all skadegörelse. Kostnaderna för enbart klotter uppgår till en
halv miljard kronor vilket motsvarar lönen för 1 600 lärare. Endast 25 %
av alla brott klaras upp.
Vi menar att all brottslighet, inklusive vardagsbrottsligheten, måste
bekämpas. Samhällsmedborgarna ska försäkras att bostadsinbrott, överfall,
våld och hot, bilstölder, klotter och skadegörelse snabbt åtgärdas. Även den
grova gränsöverskridande brottsligheten, den ekonomiska brottsligheten, den
mc-relaterade brottsligheten, brott med rasistiska inslag samt våld mot
kvinnor och barn ska kraftfullt bekämpas. Nödvändiga åtgärder ska vidtas för
att bekämpa barnpornografi och narkotikabrott.
Den ökade brottsligheten måste mötas med både kortsiktiga och lång-
siktiga åtgärder. Snabba insatser krävs exempelvis genom närpolisverksam-
het, samarbete mellan polis, socialtjänst och då det gäller unga människor
skola och föräldrar samt väl fungerande ungdomsrotlar. Långsiktigt handlar
det om förebyggande arbete: om internalisering, införlivandet av värden,
värderingar och normer. Vuxnas insatser betyder mycket för att få barn och
unga att avstå från att börja begå brott.  Föräldrar och andra vuxna som har
ansvar för barnuppfostran måste därför stöttas i sin uppgift. Det är de vuxna i
familjen och i skolan som ska ge ungdomarna den sociala tryggheten inte,
som i många förorter till storstäderna, gängmedlemmar. Vi måste också
kunna stötta de vuxna så att de kan vara närvarande och delaktiga i de ungas
liv. Höjd upptäcktsrisk, fasthet och konsekvens är viktiga signaler i detta
preventiva arbete. Att de vuxna i familjen får mer tid för barnen har en rad
positiva följdverkningar för barnet. Det är i sig brottsförebyggande. Familje-
stabilitet bör därför eftersträvas som ett grundläggande mål för samhället.
2 Polis- och åklagarväsendet
2.1 Polisens arbete
2.1.1 Personalsituationen
Polisens uppgifter ska vara att förebygga brott, upprätthålla ordningen
samt utreda och beivra brott.
Den hårda bantning av polis och civilanställda samt ett otal avslutade och
pågående omorganiseringar har inte lett till ökad effektivitet och kvalitets-
förbättring utan snarare till kaos och minskad rättssäkerhet. Under 1997
minskade antalet anställda inom polisen med 1 112 personer. Jämfört med
utgången av 1996 hade antalet civilanställda minskat med 1 172 medan
antalet poliser ökat med 60 personer. Vi menar att det här inte får fortsätta.
De civilanställda har haft stor betydelse för rättsväsendets sätt att fungera.
Kristdemokraterna menar att civilanställd personal måste finnas i tillräcklig
omfattning. Polisens speciella kompetens ska tas tillvara ute på fältet. Vi vill
därför att ytterligare 500 civilanställda och 200 poliser anställs under 1999-
2001.
2.1.2 Närpolisverksamhet och vardagsbrottslighet
Vi vill höja statusen på och utveckla närpoliskontoren och deras
verksamhet för att lyckas med bekämpningen av vardagsbrottsligheten.
Bland annat ska närpoliskontoren hållas öppna i betydligt större
utsträckning än idag. Närpolisverksamheten har under
sommarmånaderna i år legat nere på många håll i landet, ett exempel är
Västra Götalands län där man känt av betydande nedskärningar. Detta är
mycket olyckligt eftersom det är just under denna tid på året som
närpolisens problemorienterade arbetssätt kan vara särskilt framgångsrikt
för att stävja ungdomsbrottsligheten.
Snabba och direkta åtgärder ska förbättra den allmänna miljön och därmed
minska brottsligheten som helhet. Vardagsbrottsligheten måste tas på största
allvar och vara ett led i att stoppa även de tyngre brotten. Det är samhälls-
medborgarna som sätter gränser för vad som är acceptabelt handlande, inte
prioriteringar gjorda från centralt håll. Bekämpning av oordning, rädsla och
brott är huvuduppgiften för den lokalt förankrade polisen. Regeringen skriver
i sin budgetproposition att vardagsbrottsligheten hör till de verksamheter där
behovet av fortsatt uppmärksamhet är störst och att hinder för ett effektivt
närpolisarbete kan finnas inbyggda i polisorganisationen.
Kristdemokraterna menar att polisens ansvarsområde bör belysas i ett
samhällsekonomiskt perspektiv. Vad ska polisen syssla med? Undervisning i
skolor, borttappade hundar och katter, bevakning av idrottsevenemang etc.?
Verksamhet reglerad i centrala föreskrifter bör granskas av Rikspolis-
styrelsen.
Vi vill effektivisera organisationen samt tillvarata den civilanställda perso-
nalen så att intentionerna med närpolisverksamheten kan förverkligas.
Regeringen bör för att komma till rätta med dagens problem tillsätta en
utredning som gör en total översyn av vilken verksamhet polisen enligt lag
ska vara skyldig att utföra.
2.1.3 Polisens arbetstider
Kristdemokraterna menar att polisen ska finnas ute på fältet på tider då
behoven är som störst. Fler poliser i tjänst på kvällar och helger skulle
leda till minskad våldsbrottslighet. Därför är det helt naturligt att polisens
arbetstider blir belysta och att oregelbunden arbetstid regleras av
arbetstidslagstiftningen. På helgkvällar och helgnätter når antalet
polisingripanden en toppnivå. Samtidigt är det då som det är minst antal
poliser i tjänst. Vid schemaläggning måste hänsyn tas till regelbundenhet
och anpassning till tider då erfarenhet och statistik visar att flest brott
begås. Vi menar att kontinuitet och anpassning kan skapas genom en
översyn av polisens arbetstidsavtal och schemaläggning.
2.1.4 Dagens situation
I regeringens budgetproposition lovordas det rationaliseringsarbete som
skett inom polisen och man hänvisar till Riksrevisionsverkets
Hinderrapport där det framgår att det fortfarande finns en betydande
rationaliseringspotential. Detta vänder vi oss emot när vi samtidigt kan
konstatera att enbart en bråkdel av alla brott som sker utreds och att all
statistik pekar på ytterligare en uppgång av våldsbrott under det första
halvåret 1998. Det är anmärkningsvärt att den verklighetsbeskrivning
som regeringen ger i sin budgetproposition stämmer så illa med den
verklighet som återspeglas i vardagen. Regeringen beskriver
utvecklingen inom rättsväsendet i positiva ordalag. Man exemplifierar
bland annat med att antalet inkomna mål till tingsrätterna minskat och att
antalet avslutade mål ökat. Inte med ett ord beskrivs att en anledning till
detta är att polisen inte hinner utreda brotten. Vi menar att denna
utveckling kan brytas endast om  personalsituationen inom polisen
förbättras och arbetsuppgifterna ses över. Vi föreslår att polisen tilldelas
ytterligare 200 miljoner kronor utöver regeringens förslag. Av detta
anslag ska 50 miljoner kronor avsättas till att utveckla
närpolisverksamheten med inriktning på att effektivera bekämpningen av
vardagsbrottsligheten,
2.2 Narkotikabrott
Av det totala antalet anmälda brott uppgår narkotikabrotten till cirka 1,8
procent. Polisens kostnader för insatser mot denna brottslighet uppgick
till cirka 613 miljoner kronor, vilket motsvarar sex procent av polisens
totala kostnader. Antalet inkomna ärenden 1997 ökade med fyra procent
jämfört med 1996.
Vägverket menar att droger tillhör de svåraste problemen i trafiken.
Dagens lagstiftning innebär att den som kör bil narkotikapåverkad enbart
straffas för eget bruk. Den som har alkohol i kroppen straffas för rattfylleri.
Kristdemokraterna vill, i enlighet med Rättsmedicinalverket, införa ett
absolut förbud mot att framföra motorfordon med narkotiska preparat i
kroppen, en så kallad nollgräns.
2.3 Brottsoffer
Sedan juli 1994 har polisen ökad skyldighet att hålla målsägande
informerade om vad som händer i deras ärende. Detta sker fortfarande
mycket bristfälligt. Mycket tyder på att brottsoffrens situation inte är
någon prioriterad fråga ute på polisstationerna. Rikspolisstyrelsen har
ambitionen att höja statusen för brottsoffren men det behövs mer
kunskap och utbildning kring deras situation.
Människor som drabbats av brott har rätt att erhålla all den kvalitativa och
kvantitativa hjälp de behöver för att kunna återgå till ett normalt liv. Mötet
med polis efter det att man blivit utsatt för brott utgör en viktig och kritisk
punkt för brottsoffren. Det är viktigt att det finns en bred insikt om att
brottsoffer nästan alltid drabbas av psykiska och ibland även av fysiska
reaktioner som allvarligt kan påverka livskvalitet och beteende. Ett kriminellt
övergrepp drabbar inte heller enbart de direkt berörda. Barn och övriga
anförvanter, arbetskamrater och vänner kan också påverkas.
Sättet att möta och stödja människor som utsatts för brott måste utvecklas.
Utbildning och fortbildning ska genomföras för de grupper som i sitt dagliga
arbete kommer i kontakt med brottsoffer. Dessa måste erhålla relevant
kunskap om brottsoffers situation och behov. Vi menar att brottsoffer-
kunskap ska vara en naturlig del i polisens utbildning och fortbildning.
I domstolarna bör man tillse att lokalerna är så utformade att de möjliggör
för de brottsdrabbade att under förhandlingsuppehåll få vistas i rum som är
avskilda från den misstänkte och dennes släktingar och vänner. Detta bör
även omfatta de vittnen som har kallats för att styrka målsägandens
berättelse. Tingshusvärdar bör finnas för att underlätta ett sådant förfarande.
Förhandlingarna bör dessutom föras under sådana former som inte kan anses
kränkande för brottsoffret.
Det finns ett värde i att brottsofferjourernas fältverksamhet sker i ideell
form, men medel bör avsättas så att ett kontaktnät kan byggas upp över hela
landet för att öka tillgängligheten för brottsoffren. Vi anser även att
beloppsnivån på de medel som den dömde avsätter till Brottsofferfonden
måste höjas och att medel från Brottsofferfonden ska användas för att skapa
det nätverk över hela landet som kan leda till ökat stöd för brottsoffren.
2.4 Åklagarväsendet
Kristdemokraterna  menar att det ska finnas särskilda ungdomsrotlar som
arbetar förebyggande samt skyndsamt utreder brott där ungdomar är
inblandade. När barn och ungdomar är brottsoffer ska det på polis- och
åklagarmyndigheterna finnas särskilt utbildad personal som tar hand om
dessa. Fortbildning bör ske för personal i detta avseende.
Både polis och åklagare ska få möjligheter till utökad kompetens. Karriär-
möjligheten för åklagare bör ses över för att öka yrkets attraktivitet. Kvalifi-
cerade advokater ska kunna biträda åklagare i komplicerade ekobrottsmål.
Ett förbättrat polisväsende förväntas leda till att åklagarna kommer att få allt
fler ärenden. För att kunna möta denna utveckling och agera snabbt måste
åklagarväsendet tilldelas ytterligare resurser.
Vi vill avsätta ytterligare 50 miljoner kronor till åklagarväsendet för att
beredskap ska finnas för ett ökat antal ärenden till följd av att fler poliser
kommer i tjänst.
2.5 Ekobrottsmyndighet
Kristdemokraterna har under många år yrkat på att en särskild
ekobrottsmyndighet ska inrättas för att hantera den avancerade
ekobrottsligheten. Den 1 januari 1998 inrättades en myndighet inom
åklagarväsendet med särskilda uppgifter att samordna och utveckla
bekämpningen av ekonomisk brottslighet. Vi anser att all allvarlig
ekonomisk brottslighet, innefattande också grova miljöbrott, kräver
operativa insatser av sådan kvalificerad art att en enhetlig
myndighetsstruktur och ledning är nödvändig. Organisationen bör vara
flexibel och utgå från de behov som föreligger.
Citesbrott, det vill säga brott som rör handel med växter och djur, är idag
mycket svåra att upptäcka. Detta i kombination med en snårig och
ofullständig svensk lagstiftning samt bristande resurser för att utreda dessa
brott gör att Sverige är ett populärt land att illegalt föra in utrotningshotade
djur och växter i.
Kristdemokraterna har tidigare motionerat om vikten av att miljöbrott ses
som en del av den ekonomiska brottsligheten. Miljöbrottens karaktär är
densamma som traditionell ekobrottslighet på det sättet att brottet begås i
näringsverksamhet och utgör ett utpräglat vinningsbrott. Bekämpandet av
miljöbrott kräver utpräglad kompetens och en avancerad organisations-
struktur. Det vore naturligt för den nya ekobrottsmyndigheten att också
handlägga ärenden som rör miljöbrott och citesbrott.
3 Domstolsväsendet
I vårt demokratiska samhälle är domstolarnas rättsskipande verksamhet
mycket viktig. Domstolarnas uppgift är att handlägga mål och
avgöranden på ett rättssäkert och effektivt sätt, beakta allas likhet inför
lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Dom ska levereras inom
rimlig tid.
Verksamheten i den första instansen ska bedrivas med god lokal
förankring. Närheten till domstolen samt en god lokal insyn utgör här ett
ovärderligt inslag i rättssamhället. Domstolsorganisationens särställning
kräver flexibilitet. Det är därför angeläget att särskilt brådskande mål och
avgöranden ska kunna handläggas snabbt utan att det löpande arbetet blir
lidande. En domstol bör för att kunna fungera väl bestå av 3-5 ordinarie
domare. Kompetensen inom domstolarna ska tillgodose de krav som kan
ställas för en rättssäker dom. Lagfarna domare samt nämndemän ska därför
få möjlighet till fortbildning för att få kunskaper om nya lagar och för-
hållanden i samhället. Antalet nämndemän ska inte reduceras. Nämnde-
männens och jurymännens arvoden måste ses över. Idag finns ett arvodestak.
Detta saknas för förtroendevalda i primär- och landstingskommun. Enligt
Kristdemokraterna bör uppdragen behandlas likvärdigt.
Arbetsläget i hovrätterna samt läns- och kammarrätterna är besvärligt.
Målen i hovrätterna har i genomsnitt blivit mer omfattande vilket lett till en
ökad ärendebalans. En stor del av målen får vänta på hovrättens avgörande
trots att skriftväxlingen och övriga beredningsåtgärder är avslutade.
Situationen är densamma i läns- och kammarrätterna. 1997 fanns det 7
länsrätter som hade en genomströmningstid för skattemål som översteg 24
månader och 3 länsrätter som hade en genomströmningstid som översteg 40
månader. Domstolsverket har därför satt in särskilda åtgärder för att hjälpa
de länsrätter som har störst antal äldre skatte- och socialförsäkringsmål. Trots
den oroväckande situationen och utvecklingen anser regeringen att
domstolsväsendet inte kommer att vara i behov av något resurstillskott.
Medel ska istället tas från tingsrättsorganisationen och omfördelas till övriga
domstolar. Domstolsverkets behov av resursförstärkningar ska tillgodoses
genom anslagssparade. Kristdemokraterna menar att läget är allvarligt. För
att något komma till rätta med domstolarnas besvärliga situation bör därför
anslagsområdet tilldelas 60 miljoner kronor utöver regeringens nivå. Dessa
pengar ska särskilt gå till hovrätterna samt läns- och kammarrätterna där
omloppstiderna är alldeles för långa.
För att lösa problemen med de allra svåraste ekomålen och de mest
avancerade näringsrättsliga målen föreslår Kristdemokraterna att Marknads-
domstolen regionaliseras till sex handelsrätter placerade i de städer som nu
har hovrätter, d v s  Stockholm, Göteborg, Malmö, Jönköping, Sundsvall och
Umeå. Handelsrätterna ska ha den särskilda sammansättning som Marknads-
domstolen har idag, d v s den ska bestå av såväl domare som ekonomiska
experter. Handelsrätternas domar får överklagas till Högsta domstolen.
Möjligheten att inrätta handelsrätter bör utredas.
4 Kriminalvården
4.1 På kriminalvårdsanstalterna
Under första halvåret 1998 har medelbeläggningen såväl i anstalter som
vid häktena ökat jämfört med samma period 1997. Samtidigt har nio
anstalter lagts ned. Sammanlagt har antalet anstaltsplatser minskat med
447 och häktesplatserna med 13. Antalet fängelsedömda som avtjänat sitt
straff med intensivövervakning har ökat från i medeltal 49 år 1996 till i
medeltal 362 år 1997. Under det första halvåret 1998 avtjänade i
medeltal 392 personer per dag sitt fängelsestraff med
intensivövervakning.
Vi måste ha fängelsestraff som en reaktion mot grov brottslighet och för
att skydda allmänheten för grova förbrytare. Men vad händer med en
människa som placeras på anstalt? Är fängelserna en "plantskola" för brott
där unga lärs upp av de äldre? Kan säkerheten på våra anstalter garanteras
efter de dödsfall och upplopp som förekommit? Kan intagna med psykiska
störningar garanteras en adekvat vård? Mycket talar för att alternativen till
dagens fängelsestraff bör utvecklas ytterligare.
Kristdemokraterna menar att kriminalvården ska inge förtroende hos
allmänheten genom att i sin verksamhet eftersträva en balans mellan sam-
hällsskydd och respekt för den intagnes personliga värdighet. Det vill säga
anstalterna ska vara så utformade att de dels tillgodoser de aktuella säker-
hetskraven, dels erbjuder de intagna en miljö där rehabilitering och habilite-
ring utgår från den intagnes rätt till personlig värdighet. Målsättningen ska
vara meningsfulla insatser för att möjliggöra ett liv utan brottslighet. En
fortsatt utveckling av innehållet i programverksamheten vid häkten, anstalter
och inom frivården är ytterst viktig. Hög kvalitet på brotts- och missbruks-
relaterad programverksamhet och rehabiliterande insatser i kombination med
drogfria anstalter ska prioriteras. En satsning på kriminalvården är också ett
sätt att minska brottsligheten i framtiden.
4.1.1 Missbruksproblem
Av de personer som avtjänar straff på kriminalvårdsanstalter utgör, i
oktober 1997, 46 procent personer med narkotikaproblem. En stor del av
den brottslighet som de har gjort sig skyldiga till har ett samband med
deras missbruk. Av antalet anmälda brott under 1997 ökade antalet vålds-
och narkotikabrott.  Våldsbrott begås ofta under påverkan av alkohol och
narkotika. Narkotikamissbruket har drivit fram ett ökat antal
egendomsbrott. Gatuvåld och prostitution har starka samband med olika
former av missbruk. Mot denna bakgrund är det synnerligen angeläget att
kraftfulla åtgärder sätts in mot drogmissbruk samt att
kriminalvårdsanstalterna hålls drogfria.
Den intagne ska erbjudas möjlighet till yrkesorientering, utbildning och
arbetsträning samt behandling mot alkohol- och narkotikamissbruk. Behand-
lingsprogram i syfte att bryta ett brottsligt beteende ska finnas. Detta gäller
framför allt för de som är dömda för sexualbrott och våldsbrott.
Under 1997 rapporterade 40 procent av anstalterna att det förekom drog-
missbruk bland de intagna. 60 procent rapporterade att det sällan eller aldrig
förekom missbruk på deras anstalter. Kriminalvårdsstyrelsen menar att
ökningen inte beror på förändring av missbruket utan snarare på att
definitionen av narkotikamissbrukare har ändrats och att många korttids-
dömda, som inte har narkotikaproblem, avtjänar sitt straff genom intensiv-
övervakning.
Kristdemokraterna  anser att narkotikabekämpningen är en fortsatt viktig
del av arbetet på anstalterna och att drogtester ska användas på lämpligt sätt.
Kriminalvårdens anstalter ska vara drogfria och detta mål ska följas upp med
kontinuerliga kontroller. Arbetet med att utveckla innehållet i verksamheten
vid häkten, anstalter och inom frivården ska därför prioriteras. Kvalitets-
säkring av brotts- och missbruksrelaterad programverksamhet är nödvändig
för att öka motivation och rehabilitering av missbruk hos brottslingarna.
4.1.2 Barn och föräldrar på anstalt
Det är viktigt att förbättra förhållandena för de barn vars föräldrar vistas
på anstalt. Kontakten har stor betydelse för relationen efter frigivning.
Mer än hälften av de som sitter på anstalter runt om i landet är föräldrar.
Deras barn har precis som alla andra barn behov av sina föräldrar. Idag
uppfylls inte de grundläggande rättigheterna enligt barnkonventionens
intentioner. Anstalterna måste bättre anpassas efter barns och föräldrars
behov av umgänge. Det ska finnas barnpsykologer tillgängliga på
anstalter där barn vistas. Dessutom ska barn och föräldrar ges stöd och
hjälp efter frigivandet så att en god livssituation kan skapas.
Kristdemokraterna anser att 10 miljoner kronor ska avsättas för att
anpassa kriminalvården så att barn inte ofrivilligt fråntas rätten att hålla
en kontinuerlig kontakt och upprätthålla gemenskap med sina föräldrar
då dessa vistas på anstalt.
4.2 Frigivningen
Brottsförebyggande rådet har på regeringens uppdrag gjort en
kartläggning av frigivningssituationen som presenterades i augusti 1998.
Enligt denna står knappt hälften av de frigivna utan lägenhet och är
arbetslösa. De saknar skyddsnät.
Vid frigivning har frivilligorganisationerna en viktig uppgift då det gäller
att ge hjälp och stöd till ett fungerande liv. Därför bör dessa ges större
möjlighet till närvaro på anstalterna. Frigivning måste förberedas i god tid så
att den intagne har möjlighet att få ett fungerande socialt kontaktnät. För att
undvika återfall är det angeläget att den frigivne får hjälp att skaffa bostad,
arbete och en meningsfull fritidssysselsättning. Frivilligorganisationerna
utgör en kontakt med samhället utanför anstalten. Dessutom får omvärlden
en förbättrad möjlighet till inblick i fängelsets verksamhet. Kartläggningen
bekräftar att de intagnas frigivningssituation är mycket svår.
Idag finns en organisation som hjälper dem som står ensamma efter
frigivningen, Kris (Kriminellas revansch i samhället). Föreningen arbetar
uppsökande i fängelser och erbjuder dem som vill bryta med sitt gamla liv
och bli medlemmar i Kris hämtning direkt vid frigivningen.
Den nämnda kartläggningen från BRÅ visar att de intagna på anstalt har
allvarligare sociala problem än de som dömts till frivårdspåföljd. BRÅ pekar
på en rad faktorer som utgör hinder för bästa möjliga förberedelse inför
frigivning. BRÅ anser att det är viktigt att de myndigheter med verksamhet
som berör fängelsedömda bör inta en gemensam grundsyn på
frigivningsförberedelsernas syfte och brottsförebyggande verkan. Det måste
ske ett förtydligande av ansvarsfördelningen och kriminalvårdens roll i
förhållande till andra - och lokala - myndigheter. Vidare pekar BRÅ på att
myndigheternas insatser måste vara kontinuerliga om återfall i brott ska
motverkas effektivt. Det krävs utökat myndighetssamarbete och nya
samarbetsformer samt att myndigheterna måste fördjupa samarbetet med
olika frivilligorganisationer i samband med frigivningen. Stor betydelse har
kontakterna med det privata nätverket, familj och arbetsgivare under
fängelsevistelsen. Här menar BRÅ att förbättringar måste ske.
Regeringens synpunkter på BRÅ:s rapport är anmärkningsvärda. Man
säger att rapporten får betraktas som en förstudie och att regeringen kommer
att överväga ytterligare uppdrag till BRÅ och berörda myndigheter i syfte att
förbättra de intagnas situation.
Kristdemokraterna anser i likhet med BRÅ att det är angeläget att skapa
förutsättningar för de som vistas på anstalt att skapa kontakter med
frivilligorganisationer för att förbereda sin frigivning. Vi avsätter därför 20
miljoner kronor till samordning enligt BRÅ:s beskrivning, lokalt före-
byggande arbete samt stöd till frivilligorganisationer.
5 Det brottsförebyggande arbetet
Det är viktigt att ha ett helhetsperspektiv vad gäller rättsväsende och
kriminalpolitik. Det brottsförebyggande arbetet är av central betydelse.
Synen på familjens roll i samhället är avgörande. Detta innebär att
samhällets resurser ska sättas in så tidigt att ingen hinner komma in i den
brottsliga karriären överhuvudtaget. Detta sker bäst genom att barn får växa
upp i trygga och starka familjer som kan föra över normer och hjälpa barnen
bygga upp en självkontroll som  gör det lättare att stå emot frestelsen att
bryta mot de regler som bygger upp samhället.
"Föräldrarna är samhällets viktigaste brottsförebygganderesurs" bör vara
temat på en landsomfattande kampanj som snarast bör genomföras.
Kampanjen ska i första hand vända sig till föräldrar och olika personal-
grupper som arbetar med barn. Syftet är att skapa medvetenhet om det
förebyggande arbetets stora betydelse för att förhindra brottsbenägenhet. Till
detta ändamål anslår vi 10 miljoner kronor.
6 Brottsförebyggande miljöer
Om brott förhindras undviks mycket lidande. Därför borde konkreta
brottsförebyggande åtgärder prioriteras.  I regeringens proposition ges
anslaget F 9, Bidrag till brottsförebyggande arbete, 7,2 miljoner kronor
per år 1999-2001.
Av de 193 våldtäkter som anmäldes i Stockholm mellan 1994 och 1997
skedde 68 av överfallen i parker eller på gångstigar som går genom
grönområden. Det typiska offret är på väg hem från buss eller tunnelbana och
passerar en mörk park eller ett grönområde. Det är oacceptabelt att
människor inte ska våga röra sig fritt på offentliga platser av rädsla för att
bli
våldtagna eller misshandlade. Mycket kan göras för att bygga bort denna
brottslighet och skapa tryggare miljöer. Vi ger här några exempel på
brottsförebyggande stads- och bostadsplanering. Polis, försäkringsbolag och
brottsofferjourer ska tillfrågas när bostadsområden planeras och renoveras.
Belysningen i parker och bostadsområden måste förbättras. Man kan skapa
färre och lägre buskage på offentliga platser, ha överskådliga ytor och bygga
gångbroar istället för gångtunnlar. Befolkade, offentliga och gemensamma
områden som stimulerar till socialt liv ska främjas. Bilgarage med särskilda
tjejparkeringar på upplysta platser nära utgångarna kan skapas. Säkerheten i
bostadsområden kan förbättras genom att förhindra insyn, att entrédörrar och
fönster på bottenvåningar förses med brytbleck och genom att undvika att
lägga tvättstugor i källarplanet. Det bör också finnas nattliga kollektivbussar
med flexibla stopp. Inget förslag är generellt. Det viktiga är att ta vara på
kunskap och erfarenhet om vilka brott som begås var, samt göra det möjligt
för människor att se och synas och på så sätt skapa trygga miljöer.
Regeringen har drivit det brottsförebyggande arbetet främst genom
Kommittén för brottsförebyggande arbete (KBA). Kommittén har i snart två
år arbetat med att fördela ekonomiskt stöd till lokala brottsförebyggande
projekt och ge ut informationsmaterial till kommuner och närpolisdistrikt.
Kommitténs uppgift är att inspirera, stödja och följa det brottsförebyggande
arbetet på lokal nivå. KBA:s insatser har bland annat lett till att lokala
brottsförebyggande råd har bildats i omkring 50 kommuner. I storstads-
regionerna har dock kommittén inte lyckats lika väl. Brottsförebyggande
rådet, som från och med 1999 kommer att ta över KBA:s verksamhet, får
därför av regeringen 10 miljoner kronor för att intensifiera sina insatser i
storstadsregionerna. Det finns stora fördelar med ett aktivt brottsföre-
byggande samarbete mellan myndigheter och andra berörda i storstadsområ-
denas mer utsatta bostadsområden.
Tanken är god men enligt Kristdemokraterna är dessa åtgärder inte
tillräckliga.
I september i år presenterade Boverket rapporten "Brott, bebyggelse och
planering". Rapporten hade tagits fram på uppdrag av regeringen. Tanken
var att inspirera kommunerna att i sina översiktsplaner ta hänsyn till
invånarnas säkerhet genom att planera och bygga bort brott. Få kommuner
har arbetat på det här sättet och ännu färre har gjort konsekvensbeskrivningar
om säkerheten vid ny- eller ombyggnationer. Boverket vill nu att varje
bygglov också ska prövas med tanke på om det riskerar att underlätta
kriminalitet.
Kristdemokraterna anser att det brottsförebyggande arbetet måste
intensifieras och en helhetssyn tillämpas. Erfarenheter från andra myndig-
heter måste tas tillvara. BRÅ ska därför få i uppgift att samla in brottsföre-
byggande förslag som kan användas direkt i kommunerna. Kommunernas
ansvar i dessa frågor måste klargöras och medel skjutas till för att prioritera
de brottsförebyggande åtgärderna. Kristdemokraterna anslår 30 miljoner
kronor till arbetet med brottsförebyggande miljöer. Av dessa medel ska 10
miljoner kronor tillfalla BRÅ för forskning, samordning och planering. 20
miljoner kronor ska tillfalla det brottsförebyggande arbetet i kommunerna.

7 Hemställan

7 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att ytterligare 500 civilanställda
och 200 poliser anställs under åren 1999-2001,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten att höja statusen på och
utveckla närpolisverksamheten för att lyckas med
bekämpningen av vardagsbrottsligheten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att tillsätta en utredning som gör en total
översyn av vilken verksamhet polisen enligt lag bör vara skyldig
att utföra,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att tillsätta en utredning som ser över
polisens arbetstider,
5. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till lagstiftning om
förbud att framföra motorfordon med narkotiska preparat i
kroppen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av utbildning och fortbildning för
de grupper som i sitt dagliga arbete kommer i kontakt med
brottsoffer,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utformningen av domstolarnas lokaler,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att beloppsnivån på de medel som den
dömde avsätter till Brottsofferfonden måste höjas och att medel
från fonden skall användas för att skapa nätverk till stöd för
brottsoffren,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om särskilda ungdomsrotlar inom
åklagarväsendet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av fortbildning och
kompetensutveckling inom åklagarväsendet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Ekobrottsmyndighetens organisation och
verksamhet samt att Ekobrottsmyndigheten också skall
handlägga ärenden som rör miljöbrott och citesbrott,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nämndemännens och jurymännens
arvoden,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hovrätternas samt läns- och
kammarrätternas behov av ökade medel,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättandet av handelsrätter för att
handlägga större näringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål
samt ekobrottmål av större betydelse,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bekämpning av narkotika på
kriminalvårdsanstalterna,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att anpassa kriminalvården så att barn inte
ofrivilligt fråntas rätten att hålla en kontinuerlig kontakt och
gemenskap med sina föräldrar då dessa vistas på anstalt,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behov av ökade medel till stöd för en
förbättrad frigivning,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kampanjen Föräldrarna är samhällets
viktigaste brottsförebyggande resurs genomförs,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att BRÅ skall få i uppgift att i direkt
samarbete med kommunerna ta fram förslag på konkreta
brottsförebyggande åtgärder,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kommunernas ansvar i det
brottsförebyggande arbetet utreds och klargörs,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts  om att det till kommunerna anslås medel för
brottsförebyggande åtgärder,
22. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till
regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 4.
Rättsväsendet enligt uppställning:
23.
Tabell 1: (Anslag Regeringens förslag Anslagsförändring )

Stockholm den 26 oktober 1998
Alf Svensson (kd)
Inger Davidson (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)
Göran Hägglund (kd)
Mats Odell (kd)
Chatrine Pålsson (kd)
Elanders Gotab, Stockholm 1999
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Justitieutskottet

Händelser

Inlämning: 1998-10-28 Hänvisning: 1998-11-03 Bordläggning: 1998-11-03
Yrkanden (44)