Regionalpolitiken i sydöstra Sverige

Motion 1998/99:N275 av Agne Hansson m.fl. (c)

av Agne Hansson m.fl. (c)
Likvärdiga levnadsvillkor för alla oavsett bostadsort är ett
viktigt mål för den regionalpolitik Centerpartiet förordar. Det
krävs en förstärkning av denna politik om målet ska kunna
nås. Möjligheterna att få tillgång till arbete, inkomst, service
etc. är ojämnt fördelade mellan olika landsdelar. Till detta
bidrar statens politik, bland annat genom en fortgående
centralisering i den offentliga förvaltningen. Utvecklingen
bidrar till att skapa orättfärdiga klyftor mellan olika
landsdelar. Vi upplever nu en strukturomvandling som
medför att dessa klyftor vidgas än mera. Detta är uppenbart
med tanke på den verklighet och utveckling som nu kan
noteras i bland annat de kommuner som ingår i målområde
5b Sydöstra Sverige.
Sammanfattning
? I denna motion yrkas att Sveriges regering med kraft verkar för att
nuvarande målområde 5b Sydöstra Sverige genom reformeringen av
EU:s strukturfonder ges tillhörighet till det nya målområde 2.
?
? Vi hemställer också att Sverige i överläggningarna med EU verkar för
delvis ändrade kriterier som grund för utformningen av EU:s
strukturpolitik.
?
? Vi hävdar att regeringen som ett led i förberedelserna inför ordförande-
skapet i EU:s ministerråd år 2001 inför riksdagen ska presentera ett
policydokument angående en reformerad och förstärkt strukturpolitik
inom EU.
?
? Vi begär en särskild konsekvensutredning av eurons regionalpolitiska
konsekvenser.
?
? Vi kräver att regeringen snarast återkommer till riksdagen och redovisar
på vilket sätt man åstadkommer en omprioritering och reformering i den
svenska regionalpolitiken så att utvecklingsprojekt som är berättigade till
EU-stöd i de svagast utvecklade regionerna i Sverige kan få svensk med-
finansiering.
?
? Vi framför en propå om att avregleringen av tele- och postverksamheten
och dess regionala konsekvenser ska utvärderas och om att behovet av
utökad politisk styrning ska övervägas.
?
? Vi kräver en särskild utredning som möjliggör modern telefoni och
ISDN-uppkoppling för alla i sydöstra Sverige till ett enhetspris
motsvarande nivån  i Stockholms innerstad.
?
? Vi vill att reglerna för kommunal skatteutjämning ändras så att inte
avfolkning leder till en snabb dränering också av statens ekonomiska stöd
till drabbade kommuner.
?
? Vi föreslår en särskild utredning i syfte att klarlägga hur en
omprioritering bör ske i planerna för väg- och järnvägsinvesteringar
liksom annan infrastruktur med tanke på den drastiskt förändrade
geoekonomiska situation som kommunismens sammanbrott medfört för
sydöstra Sverige.
?
? Vi begär att den svenska regeringen i anslutning till arbetet med Agenda
2000 ska agera så att ett höjt stöd till jordbruket kan utgå i stödområde 5
(LFA-området i Sydsverige).
?
? Vi föreslår en utvärdering av de regionalpolitiska effekterna av den
offentliga förvaltningens omvandling under 1990-talet och begär
mekanismer för en mera balanserad omvandling för framtiden.
?
? Vi begär förslag om en funktionell decentralisering och utlokalisering av
arbetstillfällen från den centrala statliga förvaltningen.
?
Avfolkningens innebörd
De kommuner som tillsammans utgör nuvarande målområde
5b Sydöstra Sverige förlorade de tre åren 1995-1997
tillsammans cirka 7 600 innevånare. Avfolkningen har i
synnerhet skett genom att personer i åldern 20-44 år flyttat
från regionen. Den förändrade ålderssammansättningen leder
till allt färre födslar och ökade problem i
samhällsutvecklingen inom regionen.
Enligt forskning vid Lunds universitet beräknas invånarantalet i berörd
region i sydöstra Sverige minska med ytterligare 11 000 personer perioden
1997-2001, vilket motsvarar 4 procent av befolkningen. Utflyttningen ur
regionen under 1990-talet är extrem och man får gå tillbaka till 1880-talets
stora emigration för att finna dess motsvarighet. Enligt bedömningar i
berörda kommuner finns en betydande sannolikhet för att forskarna vid
Lunds universitet underskattar den negativa befolkningsutvecklingen fram
till år 2001. En uppgift som understryker det befogade i dessa farhågor är att
bara i de sex Höglandskommuner i Jönköpings län som ingår i målområde 5b
Sydöstra Sverige minskade befolkningen med drygt 550 personer enbart
under tredje kvartalet 1998!
Befolkningsminskningen får självklart mycket negativa effekter på möjlig-
heterna att upprätthålla en god samhällsservice. De berörda kommunerna har
exempelvis de tre senaste åren förlorat drygt 350 miljoner kronor i
skatteintäkter på grund av avfolkningen. Ett särskilt problem är att avfolk-
ning leder till att kommunerna också mister betydande belopp i den kom-
munala skatteutjämningen abrupt. Självklart bidrar avfolkningen dessutom
till sviktande underlag för kommersiell service. Det skapar en negativ spiral
med accelererande problem för sysselsättning och utkomstmöjligheter i
framtiden.
Utglesningen medför en betydande kapitalförstöring. Denna kommer att
öka i omfattning än mera om inte politiken bidrar till att skapa en förbättrad
regional balans. Allvaret i situationen understryks av att antalet lediga
lägenheter i berörda kommuner ökat med 39 procent de gångna tre åren.
Målområde 5b Sydöstra Sverige har den lägsta bruttoregionalprodukten
per innevånare av samtliga existerande mål 2- och 5b-områden i Sverige. För
år 1995 var således bruttoregionalprodukten per invånare i Sverige 186 358
kronor medan den i området 5b Sydöstra Sverige endast uppgick till 151 606
kronor per invånare. Skillnaden är av mycket stor betydelse. I målområde 5b
Sydöstra Sverige är bruttoregionalprodukten endast cirka fyra femtedelar,
eller 81 procent, av rikets bruttonationalprodukt per capita. Om den
sammantagna produktionen av varor och tjänster i målområde 5b Sydöstra
Sverige 1995 befunnit sig på samma nivå som genomsnittet för riket så
skulle den ha varit nära 5,3 miljarder kronor högre än vad som nu var fallet.
Det är 20 kommuner i ett sammanhängande geografiskt område  där delar
av Östergötlands, Jönköpings, Kalmar och Kronobergs län ingår som
tillsammans utgör målområde 5b Sydöstra Sverige. Det är Aneby, Borg-
holms, Boxholms, Eksjö, Hultsfreds, Högsby, Kinda, Lessebo, Mörbylånga,
Nässjö, Sävsjö, Tingsryds, Tranås, Uppvidinge, Valdemarsviks, Vetlanda,
Vimmerby, Västerviks, Ydre och Ödeshögs kommuner som ingår i området.
Tillsammans hade området år 1995 288 509 innevånare, ett befolkningstal
som redan sjunkit avsevärt och som alltså riskerar att falla dramatiskt de
närmaste åren.
Från målområde 5b till 2
Om dessa kommuner tillsammans bildat ett län så skulle det
vara självklart för alla att området skulle prioriteras högt
såväl i den nationella regionalpolitiken som i EU:s
strukturpolitik. Den nuvarande länsindelningen grundlades
av Axel Oxenstierna och vilar på hans bedömning av vad
som var rationellt  med utgångspunkt i en centraliserad
kungamakts behov i 1600-talets säkerhetspolitiska situation.
Denna indelning var möjligen ändamålsenlig med tanke på
att Sverige skulle styras med en kung i utrikes krigföring
men har självfallet ingen som helst relevans för hur
underlaget för 2000-talets regionalpolitik bör utformas. Det
är ett förhållande som vi inte kan lägga Oxenstierna till last
men dagens beslutsfattare i Sverige och EU måste ha detta
klart för sig.
De uttalanden som gjorts om att reformeringen av EU:s strukturfonder ska
ha sin utgångspunkt i NUTS III-nivån, det vill säga länsnivån, är oacceptabla
och kan inte ligga som grund för en uppgörelse mellan Sverige och EU i
denna reformprocess.  Det sammanhängande område som utgör målområde
5b Sydöstra Sverige har en struktur med större ömsesidig likhet än vad
kommunerna i de fyra skilda länen var för sig har med respektive
residensstad.  Det är den faktiska situationen som måste bli avgörande - inte
1600-talets länsindelning. En regional indelning där beräkningar och
bedömningar utgår från nuvarande 5b Sydöstra Sverige som en
sammanhängande enhet är uppenbart sakligt motiverad i ett regionalpolitiskt
perspektiv. En bedömning som istället har sin grund på länsnivå är irrelevant.
Om Sveriges regering skulle acceptera en uppgörelse där reformeringen av
strukturpolitiken sker med utgångspunkt i länsdata är risken stor för såväl
tilltagande inomregional obalans som vidgade regionala klyftor inom landet.
Det skulle drabba den region i landet som har den lägsta genomsnitts-
inkomsten och som redan sargats svårt av strukturomvandlingen. En sådan
politik riskerar att rycka undan grunden för regionalpolitiken. Om bättre
ställda regioner med en klart positiv befolkningsutveckling ges ökat
regionalpolitiskt stöd samtidigt som en av de allra mest drabbade regionerna
skulle påtvingas ytterligare försämringar i en redan otillräcklig politik skadas
den känsla för solidaritet som en uthålligt effektiv regionalpolitik
förutsätter.
Bedömningar och beräkningar för indelning i målområden i EU:s framtida
strukturpolitik måste grundas på regioner som har gemensam struktur på sin
arbetsmarknad och även i övrigt har likartade problem. Det är uppenbart att
nuvarande målområde 5b Sydöstra Sverige är en sådan region och att
situationen är sådan att en inplacering i målområde 2 är ett minimikrav som
plattform för de framtida regionalpolitiska insatserna. Den svenska
regeringen bör inte acceptera en uppgörelse med EU med annat innehåll. Att
Sverige ska prioritera en inplacering av målområde 5b Sydöstra Sverige  i
det nya målområde 2 i samband med reformeringen av EU:s strukturfonder
bör ges regeringen till känna.
EU:s framtida
regionalpolitik
Redan i regeringsdeklarationens inledning sägs att
"Tillsammans med andra progressiva regeringar i Europa
kommer regeringen att föra en modern politik för högre
tillväxt, ökad utbildning och dynamiska storstäder".
I regeringsdeklarationen nämns däremot inte ens ordet regionalpolitik.
Regeringen tycks ställa sig likgiltig till välfärdens utveckling i de regioner
som har lägst tillväxt, lägst utbildningsnivå och den sämsta dynamiken i den
ekonomiska utvecklingen. När det gäller regionalpolitiken tycks regeringen
inriktad på att skapa ökade klyftor - inte på att skapa jämlika villkor mellan
regionerna.
Det är inte progressivt om politiken blir sådan att de regioner som präglas
av tilltagande avfolkning utelämnas och påtvingas försämrade förutsätt-
ningar. En tilltagande regional obalans, med ökade klyftor såväl i fråga om
inkomster som arbetslöshet mellan olika regioner, främjar inte den ekonom-
iska utvecklingen. Denna regionala ojämlikhet är istället ett tillväxthinder.
Redan nu upplever vi en situation där flaskhalsar i vissa regioner hämmar
tillväxten, och genom kostnadsinflation där riskerar hela Sverige och den
ekonomiska utvecklingen i hela Europa att allvarligt ta skada. Samtidigt sker
kapitalförstörelse och den ekonomiska utvecklingen hämmas av under-
utnyttjande av reala resurser, inte minst arbetskraft, i glesbygdsområden som
sydöstra Sverige.
Sveriges medlemskap i EU, framväxten av en allt mera integrerad inre
marknad inom EU och den ökade öppenheten mellan alla Europas länder
påskyndar strukturomvandlingen. Den tillväxt som denna utveckling
genererar riskerar dock att bli mycket ojämnt fördelad, inte minst mellan
olika regioner. När de regionala klyftorna blir stora blir dessutom dessa i sig
hinder för ekonomiskt framåtskridande. Det är därför viktigt att den svenska
regionalpolitiken och EU:s strukturpolitik förstärks istället för att raseras.
Utvidgningen av EU med nya medlemsstater med hemhörighet i den del av
Europa som för mindre än ett årtionde sedan låg under sovjetväldets,
kommunismens och planekonomins ok är nu med all rätt högt prioriterad i
svensk politik i EU och inom EU som helhet. Som centerpartister stöder vi
denna prioritering helhjärtat. Att bidra till ett enat, öppet, demokratiskt och
fredligt samarbetande Europa - där inte en välfärdsklyfta ersätter kalla
krigets taggtråd och murverk - är vår generations särklassigt viktigaste
Europauppgift.
Det vore dock ett allvarligt missgrepp att minska ansträngningarna att
åstadkomma en solidarisk fördelning av integrationens frukter. Som tidigare
understrukits i denna motion leder inte den strukturomvandling som EU-
integrationen medför till en automatisk rättvis fördelning av utvecklings-
möjligheterna. Tvärtom sker motsatsen om inte politiken är rätt utformad.
Det krävs regionalpolitiska insatser om inte en större och mera integrerad
marknad ska leda till ökad centralisering och vidgade regionala klyftor.
Saknas en medveten regionalpolitik leder marknadens logik till en tilltagande
koncentrationsprocess med avfolkning och ökade geografiska orättvisor som
följd.
Det är därför angeläget att Sverige verkar för att de regionalpolitiska
insatserna på EU-nivå effektiviseras och förstärks i ett läge där den inre
marknaden blir allt mera integrerad och de nuvarande staterna i EU gör sig
beredda att välkomna nya medlemmar. Det är också viktigt att struktur-
politiken inom EU i ökad utsträckning inriktas på de områden som har de
största regionala problemen. Detta bör beaktas av Sverige i arbetet med att
utforma de finansiella perspektiven för EU för perioden 2000-2006.
Regeringen bör inför ordförandeskapet inom EU:s ministerråd arbeta fram ett
sammanhållande policydokument när det gäller en reformerad strukturpolitik
inom EU och presentera detta dokument för riksdagen i god tid före det att
Sverige övertar ordförandeskapet  i EU:s ministerråd  år 2001. Detta bör ges
regeringen till känna.
Vad betyder euron för
regionalpolitiken?
Elva av EU:s femton medlemsstater övergår vid kommande
årsskifte till EMU:s tredje fas, det vill säga övergång till den
gemensamma valutan euro. Även om Sverige inte deltar i
detta samarbete, i varje fall inte från start, är det uppenbart
att Sverige kommer att påverkas av den snabbare
omvandling av ekonomierna inom EU som tillskyndarna har
som ett av sina motiv för samtidens största ekonomisk-
politiska experiment. Det är i detta sammanhang
anmärkningsvärt att analysen av vilka regionalpolitiska
konsekvenser inom Sverige som euron får såväl i en
situation där Sverige förbehåller sig rätten till en självständig
valuta- och penningpolitik inom EU:s ram som än mera vid
en eventuell svensk anslutning till eurozonen är näst intill
obefintlig.
I det hittillsvarande arbetet med att söka klargöra konsekvenserna av en
övergång till euron har analysen nästan helt koncentrerats på effekterna på
länder som helhet. Detta ger inget besked om vilka nya krav som ställs på
regionalpolitikens medel i en situation där euron införts i vårt grannskap och
om den skulle införas också i Sverige. Ledande företrädare för regeringen
har uttalat att de önskar en folkbildningskampanj för att det svenska folkets
medvetenhet i eurofrågan ska höjas. Det är angeläget att en mera
genomgripande analys av eurons regionalpolitiska konsekvenser, som
uppenbarligen kan bli mycket stora i Sverige, kommer till stånd som
underlag för den efterlysta folkbildningen. Det utredningsarbete som
förekommit genom SOU 1996:158 eller i annat genomfört utredande ger inte
tillräckliga besked i denna fråga. En särskild utredning bör därför
genomföras beträffande eurons regionalpolitiska konsekvenser, såväl vid
upprätthållande av en självständig svensk valuta- och penningpolitik som vid
ett svenskt inlemmande i eurozonen. Det bör ges regeringen till känna.
Vad hör till landsbygden?
I de kriterier som hittills redovisats i diskussionen om
reformerade strukturfonder inom EU klassas områden med
befolkningstäthet under 100 invånare per kvadratkilometer
som landsbygdsområden. I nuvarande målområde 5b
Sydöstra Sverige finns 17 personer per kvadratkilometer.
Sveriges regering bör inom EU hävda att en betydligt lägre
befolkningstäthet som kriterium för att bli klassat som
landsbygdsområde, exempelvis 50 personer per
kvardratkilometer, ska gälla. Dessutom bör större tätorter,
exempelvis orter med 50 000 invånare eller flera, exkluderas
från de områden som kan få del av här aktuell politik. Vad
här uttalats angående kriterierna för att räknas som
landsbygdsområde i EU:s strukturpolitik och för
möjligheterna att hänföras till målområde 2 bör ges
regeringen till känna.
Svensk medfinansiering
Målområde 5b Sydöstra Sverige har lägre ekonomisk
tillväxttakt, lägre utbildningsnivå och en negativ istället för
positiv dynamik i sin utveckling. En strukturpolitik för att
skapa likvärdiga levnadsvillkor för alla människor oavsett
bostadsort måste ha sitt fokus inriktat på att skapa en positiv
dynamisk utveckling i de regioner som nu utarmas - inte ha
en inriktning på mera välbeställda och gynnade
storstadsområden. Mot denna bakgrund är
regeringsdeklarationens brist på tydliga regionalpolitiska mål
och konkreta förslag mycket oroande. De rykten som florerar
om att den svenska regeringen i överläggningarna med EU-
kommissionen om strukturfondernas framtida utformning
bejakar en snabb utfasning av 5b Sydöstra Sverige ur
prioriterade målområden istället för att hävda en tillhörighet
till det nya målområde 2, och att regeringen därtill verkar för
möjligheter att ge snabbt växande större städer i andra delar
av landet ökade möjligheter att erhålla regionalpolitiskt stöd,
tyder på att regeringsdeklarationens pliktskyldiga deklaration
om att Hela Sverige ska leva blott och bart är tomma ord.
Som flera gånger påpekats i denna motion får de berörda kommunerna i
sydöstra Sverige idag möjlighet att få del av EU:s 5b-stöd. Detta är ett
resultat av de förhandlingar om svenskt medlemskap i EU som fördes under
svensk ledning av dåvarande arbetsmarknadsministern Börje Hörnlund (c).
5b-stöd och andra delar av EU:s strukturpolitik som Leaderprogrammet har
kunnat medverka till att en rad värdefulla, om än otillräckliga,
regionalpolitiska insatser kommit till stånd de gångna åren. Bland annat har
insatser kunnat göras för en förbättrad infrastruktur, allt från beläggning av
vissa grusvägar till skapandet av förutsättningar för punktvis modern
datakommunikation. I flera av kommunerna har EU-medel också kunnat
bidra till utbyggnad av viss högskoleutbildning. Även stöd till det ytterst
viktiga nyföretagandet har kunnat få stöd genom EU-medel.
Erfarenheterna visar att EU-stödet skulle ha kunnat vara än större i
omfattning om inte den nödvändiga nationella medfinansieringen varit
otillräcklig och varit förenad med oacceptabelt tröga byråkratiska kvarnar.
Det finns åtskilliga exempel på goda utvecklingsprojekt som inte har kunnat
komma till stånd trots ett färdigt beslutsunderlag och trots att medel funnits
tillgängliga i EU. Projekten har inte kommit till stånd eller i vissa fall
blivit
väsentligt senarelagda på grund av otillräckligt nationellt stöd.
Inte minst i sydöstra Sverige finns flera angelägna områden för regionala
utvecklingsinsatser. Bland dessa vill vi särskilt peka på behovet av
decentraliserad högskoleutbildning, en väsentligt förstärkt distansutbildning
och en politik som ger den berörda glesbygdsregionen tillgång till modern
tele- och datakommunikation till en kostnad som inte överstiger den som
idag gäller i exempelvis Stockholms innerstad. Med tanke på kommunernas
till följd av avfolkningen svåra problem med ekonomin och dagens
otillräckliga svenska regionalpolitik låter sig inte dessa utvecklings-
ansträngningar bli förverkligade i tillräcklig utsträckning. Det understryker
behovet av en förstärkt svensk regionalpolitik.
För närvarande pågår arbetet med så kallade tillväxtavtal i regionerna på
grundval av de beslut som togs under vårriksdagen 1998. Vi vill inte före-
gripa   dessa avtal. Det är dock uppenbart att villkoren för deras tillkomst är
sådana att fattiga regioner  med svag tillgång till regionalpolitiska medel
riskerar att missgynnas. Denna risk är kanske särskilt stor just när det gäller
målområde 5b Sydöstra Sverige med tanke på att detta är ett stort samman-
hängande område som är uppsplittrat på fyra län. Detta område är
sammanfogat av de svagaste och mest perifera delarna i respektive län.
Det måste ankomma på regeringen att vaksamt granska de förslag till till-
växtavtal som framkommer i regionerna med denna insikt som utgångspunkt.
Regeringen måste också vara villig att ta initiativ till en omprioritering av de
regionalpolitiska insatserna till förmån för de svagast utvecklade regionerna
då detta är befogat. Det är orimligt att Sverige inte förmår att utnyttja
tillgängliga EU-medel på ett sätt som stärker de svagaste regionerna.
Regeringen bör skyndsamt redovisa för riksdagen på vilket sätt man tar
initiativ för att öka och effektivisera användningen av EU:s strukturmedel.
Att det leder till att ökade resurser kan avsättas för målområde 5b Sydöstra
Sverige är uppenbart om målet om likvärdiga levnadsvillkor oavsett
bostadsort blir styrande i ökad utsträckning. Vad som i denna motion anförts
om behovet av ett initiativ från regeringen för att möjliggöra en utökad och
smidigare svensk medfinansiering till projekt som är berättigade till stöd ur
EU:s strukturfondsmedel i målområde 5b Sydöstra Sverige bör ges
regeringen till känna.
Kommunal skatteutjämning
Den kommunala skatteutjämningen spelar en mycket stor
roll för möjligheterna att åstadkomma likvärdig vård, skola
och omsorg i hela landet. Det är därför av oerhört stor
betydelse, inte minst för kommunerna i målområde 5b
Sydöstra Sverige, att de attacker som riktas mot utjämningen
som sådan bestämt avvärjs. Dessa kommuner tillhörde de
största förlorarna i samband med den omläggning av
skatteutjämningen som riksdagen beslutade om 1995. Det är
dock alltjämt på det sättet att den kommunala
skatteutjämningen är av allra största betydelse för sydöstra
Sverige.
På en punkt framstår det som särskilt angeläget att reformera utjämningen.
Kommuner med snabbt minskande befolkning får med dagens regelsystem
också en mycket snabb nedräkning av utjämningsstödet. Det finns anledning
att ompröva detta regelsystem. Vi föreslår att utjämningssystemet vad gäller
befolkningstal ska utgå från ett genomsnitt av befolkningen de fem senaste
redovisningsåren istället för som nu det senaste redovisningsåret. Ett sådant
system skulle icke oväsentligt förbättra situationen för främst de kommuner
som drabbas av den snabbaste avfolkningen. Riksdagen bör anmoda
regeringen att återkomma till riksdagen med ett förslag med denna innebörd.
Tele- och
datakommunikation
Effektiv tele- och datakommunikation spelar en stor roll för
val av lokalisering såväl av nya företag som vid beslut om
investeringar i befintliga företag. Villkoren för uppkoppling
till exempelvis ISDN skiljer sig dramatiskt mellan
exempelvis Stockholms innerstad och många orter i sydöstra
Sverige. Enligt vår mening krävs en utvidgning av det
nationella ansvaret för väl fungerande och rikstäckande tele-
och datakommunikation.
Telemarknaden har avreglerats i Sverige. Det har inneburit att främst
storföretagen och storstadsområdena på flera sätt fått förbättringar.
Glesbygden och de mindre företagen har inte alls i samma utsträckning
kommit i åtnjutande av dessa förbättringar. Samma förhållande kan i viss
utsträckning också gälla på postområdet. Det finns för närvarande en stark
opinionsbildning för en privatisering av Telia. Vi befarar att en sådan kan
komma att försämra villkoren för glesbygden än mera. Å andra sidan utgör
heller inte den nu rådande ordningen en tillfredsställande regional rättvisa
när det gäller tele- och datakommunikation. Vi anser därför att det är
angeläget att de regionalpolitiska konsekvenserna av den redan genomförda
avregleringen när det gäller tele- och postverksamheten utreds i särskild
ordning. I uppdraget bör ingå att överväga vilka regionalpolitiska
konsekvenser en ytterligare privatisering på teleområdet kan få liksom
möjligheterna att åstadkomma en ökad politisk styrning inriktad på att
åstadkomma regional rättvisa med eller utan en sådan privatisering. Detta bör
ges regeringen till känna.
Rättvisare taxor
I åtskilliga delar av sydöstra Sverige fungerar mobiltelefonin
bristfälligt eller inte alls. Det finns också brister i nätet,
avsaknad av AXE-växlar, som på vissa orter exempelvis ej
medger medflyttning av samtal. Även indelningen i
riktnummerområden är till stor nackdel för kommunerna i
sydöstra Sverige jämfört med exempelvis Storstockholm.
Sammantaget innebär dessa brister i möjligheterna till tele-
och datakommunikation ett avsevärt utvecklingshinder för
många orter i sydöstra Sverige. Som en del i den förstärkta
regionalpolitik vi kräver föreslår vi att riksdagen ger
regeringen i uppdrag att klarlägga hur regionen snabbast och
till lägsta kostnad kan få en service inom tele- och
datakommunikation som är i klass med vad som redan
erbjuds i Stockholms innerstad. Ett uppdrag till Post- och
Telestyrelsen att utreda hur en gemensam upphandling av
ISDN-uppkoppling till alla till ett enhetspris motsvarande
nivån i Stockholms innerstad kan vara ett första steg i denna
politik. Det är också angeläget att det ingår i detta uppdrag
att utreda hur en väl fungerande totaltäckning när det gäller
möjligheterna till modern telefoni, inbegripet mobiltelefoni,
kan åstadkommas i den berörda regionen till samma kostnad
som redan gäller i storstäderna. Detta bör ges regeringen till
känna.
Bättre vägar m m
Ett väl fungerande transportväsende när det gäller vägar,
järnvägar, hamnar, flygplatser etc spelar en stor roll för den
regionala utvecklingen. Skillnaden mellan förhållandena i
målområde 5b Sydöstra Sverige och de främsta
tillväxtområdena i Sverige är mycket stora. De är dessutom
ökande, inte minst genom de investeringsbeslut som fattats
vid sidan om riksdagens riktlinjer för investeringar i väg-
och bannät exempelvis för Stockholm och Malmöregionen
(det så kallade Dennispaketet, Öresundsbron och Citytunneln
i Malmö).
Som tidigare angetts har möjligheterna till 5b-stöd spelat en roll för
möjligheterna att hårdbelägga åtskilliga grusvägar inom den berörda
regionen. En stor del av det finmaskiga länsvägnätet i detta område är dock
alltjämt belagd med grus. Detta är ett förhållande som understryker vikten av
att målområde 5b Sydöstra Sverige i framtiden hänförs till målområde 2.
Den regniga sommaren 1998 har obarmhärtigt visat på bristerna i
underhåll också i stora delar av det hårdbelagda vägnätet i sydöstra Sverige.
En stor del av sommarhalvåret har framfart skett på sträckor med fyra
vattenfyllda dikesbassänger i vägbanan. Dessa brister i underhållet försvårar
avsevärt framfarten med bland annat tidsförluster och ökande olycksrisker
som konsekvenser. Den undermåliga vägstandarden leder till ekonomiska
förluster, inte minst för den i regionen viktiga skogsindustrin. Det är mot
denna bakgrund djupt oroande att de budgeterade anslagen för underhåll, och
därmed för att vidmakthålla det nedlagda vägkapitalet, är ännu lägre 1999
och de kommande åren än vad anslaget faktiskt är innevarande år. I en annan
motion från Centerpartiet föreslås ökade anslag till underhåll och förbättrad
bärighet i det befintliga vägnätet i förhållande till regeringens
budgetproposition.
Det är också angeläget att direkt standardhöjande investeringar kommer till
stånd i sydöstra Sverige, inte minst när det gäller vägnätet. Den befintliga
vägstrukturen i Götaland har en tydlig slagsida till fördel för de västra
delarna som har den klart högsta standarden i framför allt nord-sydlig
riktning.  Denna slagsida beror i stor utsträckning på en planering och ett
investeringsbeslut som kom till stånd under den tid när järnridån i Europa
bland annat sträckte sig genom Östersjön. Genom slutet på det kalla kriget
och genom att de forna slutna kommuniststaterna nu öppnar sig gentemot
omvärlden, övergår till marknadsekonomi och demokratiseras ställs nya krav
på infrastrukturen inte minst i Sverige. Sammantaget innebär detta att det
strategiska värdet av en väsentlig förbättring av transportväsendets struktur
inte minst i sydöstra Sverige nu framstår som en huvudfråga för
infrastrukturens utveckling.
Det är i stor utsträckning historiska data som ligger till grund för hur
investeringarna i infrastruktur prioriteras. De stora och drastiska förändringar
som kommunismens och planekonomiernas sammanbrott medför i Sveriges
nära omgivning gör emellertid att det finns en betydande risk för
felinvesteringar om historiska data, och hittillsvarande prognosmetoder får
även nu väga lika tungt som i en tid när Europas delning togs för given som
ett bestående förhållande. Sydöstra Sveriges geopolitiska och geoekono-
miska situation har i grunden förändrats men detta har i allt för obetydlig
utsträckning avspeglats i en ändrad inriktning på förnyelsen av infra-
strukturen i Sverige.
De senaste åren har vi kunnat se hur handeln med exempelvis de baltiska
länderna och Polen utvecklats väsentligt snabbare än med övriga
grannländer. Kollapsen för järnridån medför också att transporterna till och
från Central- och Sydeuropa tar nya, och mera östliga, vägar i framtiden.
Dessa förhållanden är av så avgörande betydelse för utvecklingen att en
särskild översyn bör göras av planeringen av investeringar på infra-
strukturens område med sikte på en högre prioritering av vägar, järnvägar
och hamnar som har strategisk betydelse för expansionen i handeln och
samfärdseln med de forna kommuniststaterna. Vi är övertygade om att en
sådan översyn  stämmer väl överens med vilka investeringar som också
annars är mest angelägna för den regionala utvecklingen i sydöstra Sverige.
Vi vill särskilt framhålla betydelsen av bättre stomvägar och förbindelser i
övrigt i öst-västlig riktning i Götaland. Sådana satsningar har exempelvis stor
roll för förbindelserna till och från Oslo-Göteborg visavi de östliga och
sydliga Östersjöstaterna.
Den svenska regeringen har gjort tydligt att man nu prioriterar det politiska
och ekonomiska utbytet med framför allt de baltiska staterna och Polen. Det
är av central betydelse att detta inte bara medför aktiviteter i de
mellanstatliga förbindelserna utan att det också medför att infrastrukturen i
Sveriges rustas för det starkt ökade utbyte som ligger inom räckhåll. En
utredning bör därför komma till stånd i syfte att klargöra vilka satsningar på
infrastruktur i sydöstra Sverige som är mest angelägna med tanke på de
ändrade geoekonomiska förhållandena i vår närmaste omvärld och hur
sådana satsningar ska kunna påskyndas. Detta bör ges regeringen till känna.
Kan Bullerbybarnens
landskap tryggas?
Skogs- och mellanbygdernas landskap i sydöstra Sverige är
välkänt, inte minst tack vare Astrid Lindgrens författarskap.
Detta landskap är också av största betydelse för den
biologiska mångfalden. I det sydostsvenska landskapet är
mulen och slåtterknivarna oumbärliga när det gäller att
hävda en bestående artrikedom. En utbredd boskapsskötsel
är långt viktigare än antalet naturreservat när det gäller att
värna en levande landsbygd och biologisk mångfald.
Sydöstra Sverige har en betydande potential som turism- och rekreations-
område. Ett betydande intresse kan redan idag noteras inte bara från svenskar
från andra landsdelar utan även från tyskar,  danskar m.fl. nationaliteter.
Bevarade öppna landskap och väl rustade kulturmiljöer inte minst på
landsbygden spelar en viktig roll när det gäller att ytterligare främja detta
intresse för framtiden.
Andelen sysselsatta i jord- och skogsbruket är allt jämt relativt hög i
området. Antalet minskar dock snabbt, inte minst till följd av att allt färre
sysselsätts i den mjölkproduktion som är relativt intensiv i regionen. Om
jordbruket och det kvarvarande öppna landskapet i dessa områden skall
bevaras krävs att intäkterna från jordbruksproduktion och landskapsvård går
att leva på. Trots att  EU-medlemskapet förbättrat situationen är lönsamheten
en av de lägsta i Sverige. Jordbruksverkets så kallade Surjordsutredning, som
blev klar i våras, visar tydligt på detta. Höglandsböndernas inkomster är
30 procent lägre än den svenska genomsnittsbondens. Även för övriga
jordbruk i stödområde 5, det vill säga det sydsvenska området för LFA-stöd,
är bruttoförädlingsvärdet per årsinsats klart lägre än för rikets genomsnitt.
Få tänker på att jordbruket på det småländska höglandet har nästan lika
svåra klimatiska villkor som södra delen av Norrland. Men det allvarligaste
handikappet är ändå strukturen. Gårdarna på småländska höglandet har i
genomsnitt bara 16 hektar åker. Arealen är alltså bara hälften så stor som det
svenska genomsnittsjordbrukets. I sydöstra Sverige är tegarna små och
spridda. På höglandet är det genomsnittliga åkerskiftet bara 1,13 hektar
vilket är mindre än i Norrlands inland (som har 1,2 hektar).
De små åkerskiftena och de långa avstånden dem emellan är två av
orsakerna till kostnadsnackdelarna. Men det är samtidigt denna mosaik i
landskapsbilden som det är så angeläget att vårda och bibehålla med tanke på
kulturmiljön och den biologiska mångfalden. Ett bestående jordbruk med
ekonomisk bärkraft kräver dock inte bara ett bibehållet utan ett förstärkt
LFA-stöd.
Det framtida LFA-stödets utformning, liksom EU:s framtida jordbruks-
politik överhuvudtaget, är nu föremål för förhandlingar och dess utformning
torde bestämmas under det kommande året. Det är angeläget att den svenska
regeringen i dessa överläggningar hävdar att ett EU-stöd på minst nuvarande
nivå ska kunna utgå även efter år 2000. Det är också angeläget att en svensk
medfinansiering som möjliggör att stöd i enlighet med EU:s regelverk kan
utgå fullt ut inom stödområde 5. Med den struktur på jordbruket som finns i
sydöstra Sverige är också ett förbättrat investeringsstöd sakligt motiverat.
Här behövs alltså också en ökad svensk medfinansiering. Det är angeläget att
regeringen beaktar dessa förhållanden i överläggningarna med EU om
Agenda 2000 och att prioriteringen av jordbruket, och inom jordbruks-
politiken, som därefter blir aktuell blir sådan att ett väsentligt höjt LFA-stöd
till jordbruket i sydöstra Sverige kan åstadkommas. Detta bör ges regeringen
till känna.
Centraliseringen av
förvaltningen
Den statliga förvaltningen har under 1990-talet genomgått en
betydande omvandling, inte minst till följd av de besparingar
i verksamheten som den statsfinansiella situationen
förorsakat. I betydande utsträckning har denna omvandling
medfört en omfattande centralisering och avskaffande av
arbetsplatser i kommuner och regioner som också annars har
en svag arbetsmarknad. Exempel på detta är en
centraliseringsprocess inom bland annat skatte-, kronofogde-
, polis-, militär-, domstols- och tullväsendet. Staten har på
detta sätt ett betydande medansvar för att avfolkningen i
exempelvis sydöstra Sverige är den största sedan den stora
emigrationens år för drygt 100 år sedan.
Det är uppenbart att de direktiv som riksdagen beslutat om för kommitté-
väsendet om att alltid i särskild ordning klarlägga de regionalpolitiska
konsekvenserna ej utförts eller ej beaktats när det gäller genomförda
förändringar inom den statliga förvaltningen. Det finns också en risk för att
de regionalpolitiska konsekvenserna bedömts som acceptabla när
bedömningarna gjorts för varje förvaltningsområde för sig men att de
framstår som helt oacceptabla vid en samlad bedömning. Det gäller i vart fall
om de officiellt antagna målen för regionalpolitiken ska vara utgångspunkten
för en bedömning av de regionalpolitiska konsekvenserna av koncentrations-
processen i statlig förvaltning.
En samlad översyn av konsekvenserna av omvandlingen av den statliga
förvaltningen under 1990-talet bör nu komma till stånd. I uppdraget bör
också ingå att föreslå vilka förändringar i direktiven till statliga myndigheter
och vilka mekanismer i övrigt som bör införas för att säkerställa att den
statliga förvaltningens organisation medverkar till att uppfylla de av riks-
dagen uppställda regionalpolitiska målen. Detta bör ges regeringen till känna.
Funktionell decentralisering
Teknikutvecklingen, inte minst när det gäller tillgången till
rationell informationsteknik, har spelat en stor roll för
omvandlingen i statlig förvaltning. Som tidigare noterats har
denna omvandling i stor utsträckning lett till centralisering
och utarmning eller nedläggning av verksamhet i de mera
perifera delarna av landet. Informationstekniken möjliggör
emellertid också en omvandling i motsatt riktning. Den kan,
om den politiska viljan finns, användas till decentralisering
och till utlokalisering av arbetstillfällen till de delar av landet
där behovet av sådana är särskilt stort.
Det är enligt vår mening uppenbart att den statliga förvaltningen inte alls
tagit till vara de möjligheter som finns till funktionell decentralisering. I
synnerhet i de större myndigheterna finns möjlighet att förlägga vissa
funktioner  till regioner där bristen på arbetstillfällen och behovet av
förstärkta regionalpolitiska insatser är störst. Det kan gälla vissa
servicefunktioner eller annars avgränsade funktioner inom respektive
myndighet. Det är också angeläget att den statliga förvaltningen bättre
utnyttjar möjligheterna att erbjuda decentraliserat distansarbete. Det tycks
oss uppenbart att det privata näringslivet här bedrivit en väsentligt
offensivare politik än staten. Statskontoret, eller annat lämpligt organ, borde
ges i uppdrag att systematiskt gå igenom den statliga förvaltningen i syfte att
möjliggöra en funktionell decentralisering och utlokalisering av
arbetstillfällen. De erfarenheter som gjordes i samband med den s.k.
Söderhamnskommitténs arbete bör i detta sammanhang kunna tas tillvara.
Det bör också klarläggas hur ett ökat samarbete mellan olika myndigheter
kan bidra till att åstadkomma en rationell, decentraliserad organisation.  Vi
menar att detta är viktigt - stora geografiska avstånd liksom dålig sam-
ordning mellan olika myndigheter bidrar till att skapa klyftor mellan
medborgare och staten. I detta reformarbete bör klargöras vilka styrmedel
som behövs för att åstadkomma denna funktionella decentralisering, och en
bestämd tidsmässig ambitionsnivå bör anges i direktiven till här begärt
utredningsarbete. Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att nuvarande mål 5b-området Sydöstra Sverige genom
reformeringen av EU:s strukturfonder bör ges tillhörighet till det nya mål 2-
området,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett svenskt policydokument angående en reformerad och förstärkt
strukturpolitik inom EU,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en svensk konsekvensutredning om eurons regionalpolitiska
konsekvenser,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändrade kriterier som grund för utformningen av EU:s
strukturpolitik,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändiga omprioriteringar och reformer för att möjliggöra
svensk medfinansiering av EU-stöd inom regionalpolitiken,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändrade regler för kommunal skatteutjämning i syfte att förbättra
situationen för avfolkningskommuner, 1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvärdering av konsekvenserna av avreglering av post- och
televerksamheten samt prövning av de politiska initiativ denna kan
föranleda, 2
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett initiativ för att alla i sydöstra Sverige skall få tillgång till
modern telefoni och ISDN-uppkoppling till ett enhetspris motsvarande
abonnenternas i Stockholms innerstad, 2
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prioritering av väg- och järnvägsinvesteringar inom Sverige med
anledning av kommunismens sammanbrott i vår närmaste omvärld, 2
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om LFA-stödets utformning i Agenda 2000 och den svenska
medfinansiering som detta bör föranleda, 3
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvärdering av de regionalpolitiska konsekvenserna av den
statliga förvaltningens omvandling under 1990-talet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om initiativ för en funktionell decentralisering och utlokalisering från
den centrala statliga förvaltningen.

Stockholm den 27 oktober 1998
Agne Hansson (c)
Eskil Erlandsson (c)

Margareta Andersson (c)

Lena Ek (c)

















1Yrkandena 3 och 6 hänvisade til FiU.
2Yrkandena 7-9 hänvisade till TU.
3Yrkande 10 hänvisat till MJU.
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Näringsutskottet

Händelser

Inlämning: 1998-10-28 Hänvisning: 1998-11-03 Bordläggning: 1998-11-03
Yrkanden (26)