Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Motion 1985/86:612 Karl Erik Olsson m. fl. (c)

Karl Erik Olsson m. fl. (c)
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:612

Karl Erik Olsson m. fl. (c)
Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.
(prop. 1985/86:166)

Inledning

En trygg tillgång till mat av god kvalitet är i hela folkets intresse. Den kan
tillgodoses enbart genom att vidmakthålla och utveckla de inhemska produktionsresurserna.
Jordbruket är en viktig tillgång också för att tillgodose nya
behov inom miljö- och energiområdet. Det är viktigt att ta till vara jordbrukets
utvecklingsmöjligheter. Jordbruket måste ges rimliga arbetsbetingelser
såväl i det långa som i det korta perspektivet.

Den förbättrade situation som svensk ekonomi nu befinner sig i har främst
sin grund i internationella förhållanden. Ekonomin gynnas för närvarande av
kraftigt fallande oljepriser, kraftigt fallande dollarkurs och en relativt hygglig
världskonjunktur.

Den ljusa bilden av svensk ekonomi står i bjärt kontrast till den allvarliga
situation som svenskt jordbruk befinner sig i. Särskilt inger den negativa
utvecklingen för jordbruksnäringen i norra Sverige allvarliga farhågor för att
jordbruket är en näring på väg mot avveckling. Resultatet av denna utveckling
är åkernedläggelse, försämrad försörjningsberedskap i vad gäller mat,
minskade möjligheter att lösa miljö- och energiproblem, ökad regional obalans
och ökad arbetslöshet. Det är en helt annan utveckling än den bild som
jordbruksministern ger uttryck för i propositionen.

Centern föreslår därför

att all brukningsvärd åkerareal utnyttjas för jordbruksproduktion. Däri
innefattas produktion av såväl livsmedel och foder som råvaror för energi och
industriråvaror

att det skall vara en gemensam uppgift för samhället och näringen att
anpassa produktionen till de produktionsmål som ställts upp och att detta
gemensamma ansvar också innebär att staten tar ett övergripande ansvar för
överskotten

att en rejäl uppräkning sker av det särskilda Norrlandsstödet till jordbruket
och att denna ökning (177 milj. kr. utöver regeringsförslaget) finansieras
genom budgetmedel.

Statens ansvar för spannmålsöverskottet

Vid riksdagsbehandlingen av frågan om spannmålsöverskottet fördes en mycket
omfattande debatt kring frågan om huruvida statens andel av överskottskostnaden
skulle vara 40%, eller 60%. Majoriteten beslöt att den
skulle vara 40%, medan vi i reservation anförde en annan mening, vilken vi

fortfarande har. Mot. 1985/86:612

Regeringen anför nu att statens andel av överskottsarealens kostnader bör
täckas genom överskridande av anslag. Jordbruksministern föreslår att det
skall ankomma på regeringen att inom ramen för de medel som står till
förfogande för jordbruksprisregleringen fatta de beslut som kan komma att
behövas för näringens produktionsanpassning. Regeringen stödjer sitt förslag
på jordbruksutskottets betänkande men väljer att citera för regeringen lämpliga
delar.

1 avbidan på den fortsatta behandlingen av dessa frågor bör enligt utskottets
mening understrykas att 1985 års riksdagsbeslut lagt fast själva principen
om en fördelning av kostnadsansvaret mellan staten och näringen, vilket
bl. a. måste innebära att staten svarar för 40% av de verkliga kostnaderna för
spannmålsöverskottet vid normalskörd. De beräkningar som gjordes i proposition
1984/85:166 av kostnaderna för staten bör, till skillnad från uttalandena
om fördelningsprincipen, inte vara absolut bindande för tillämpningen av
riksdagsbeslutet. De beräkningar som låg till grund för nämnda överväganden
har också, genom utvecklingen på exportmarknaden m. m., till stor del
förlorat sin aktualitet.

Vad utskottet här anfört bör i första hand tillämpas på 1985 års skörd.

Utskottet anser det angeläget med ytterligare överväganden i denna fråga,
kanske i syfte bl. a. att främja en långsiktig produktionsanpassning och för att
om möjligt nå fram till andra lösningar som successivt minskar kostnadsbelastningen
för samhället.

Utskottet anför dock följande beträffande 1986 års skörd, vilket ej citeras i
propositionen:

Vid dessa överväganden måste dock beaktas att näringen arbetar med långa
framförhållningsperioder och att det även beträffande 1986 års skörd kan vara
svårt att i någon större utsträckning påverka produktionens inriktning och
omfattning.

Det riksdagsbeslut som är fattat skall följas. Det innebär att staten skall
svara för 40% av överskottskostnaderna för 1985 års skörd vid normalskörd.

Då de faktiska överskottskostnaderna framräknats, bör en slutlig reglering av
statens kostnadsansvar ske. Dessa medel för regleringsåret skall tillföras
narinmålsregleringskassan. Jordbruksministern anför i propositionen att
han tidigare i budgetpropositionen för 1986/87 har anvisat 140 milj. kr. för
statens andel av kostnaderna för 1986 års skörd. Eftersom statens andel av de
verkliga kostnaderna kommer att bli betydligt större även för detta budgetår
kommer ytterligare medel att behöva anvisas. Med hänvisning till vad utskottet
anfört om långa framförhållningsperioder måste även för 1986 års skörd
den absoluta huvuddelen gå till spannmålsregleringskassan.

Jordbruket i norra Sverige

Sedan lång tid tillbaka har det rått en bred politisk enighet om att produktionen
i norra Sverige bör behållas i nuvarande omfattning. Som skäl har anförts
jordbrukets stora betydelse för befolkning, sysselsättning, service, miljö och
försörjningsberedskap.

Det öppna landskap som finns i dag är i stort en produkt av jordbruket. En

levande landsbygd är av vital betydelse för de skönhetsvärden som utgör Mot. 1985/86:612
grunden för bl. a. turismen.

Jord- och skogsbruk är en ovärderlig resurs för glesbygden och utgör ofta
en förutsättning för att sysselsättningstillfällen i andra näringar skall kunna
tas till vara.

I främst glesbygderna är möjligheterna att bibehålla nuvarande industri,
sysselsättningstillfällen och befolkning i stor utsträckning beroende av utvecklingen
inom jordbruket och det enskilda skogsbruket. Jordbrukarnas
möjligheter att utveckla sina företag i glesbygden är i stor utsträckning
beroende av i vilken mån företagen kan kompletteras med skog.

Det kombinerade företaget har visat sig ha bättre möjligheter att minimera
riskerna och utjämna inkomsterna mellan åren. Detta är viktigt för möjligheterna
att konsolidera företagen. I glesbygderna har hittills kostnaderna för att
skapa sysselsättning varit betydligt lägre i jordbruket och därtill kompletterande
verksamheter än i andra näringsgrenar.

Från beredskapssynpunkt måste jordbrukets omfattning tillmätas stor betydelse.
En av grunderna i den svenska försvarspolitiken är att vi skall kunna
försörja oss själva vid en avspärrning. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar
anförde 1985 i sitt yttrande till 1983 års livsmedelskommitté:

ÖEF anser att det är nödvändigt att jordbruket i Norrland kan upprätthållas
på minst nuvarande nivå.

Med hänsyn till svårigheterna att under en konflikt upprätthålla försörjningen
inom området, bl. a. på grund av att stora militära förband är förlagda
dit, bör därför redan i fredstid tillses att de viktigaste baslivsmedlen produceras
inom området.

Beredskapen och lokalförsvaret blir bättre om det finns bofast befolkning
med god lokalkännedom i alla delar av landet. Om jordbruket minskas
ytterligare kommer många områden att mista all bofast befolkning.

En geografiskt spridd livsmedelsindustri är av väsentlig betydelse för försörjningsförmågan
i en krissituation. En ytterligare minskning av produktionen
inom jordbruket i norra Sverige kommer att framtvinga en från bl. a.
denna synpunkt icke önskvärd strukturförändring av livsmedelsindustrin.

Samhällets uppköp av livsmedel för t. ex. sjukvården och försvaret har
betydelse för utvecklingen av livsmedelsindustrins struktur.

Staten bör i sin inköpsverksamhet prioritera lokalt producerade livsmedel
och andra produkter.

Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl har visat hur sårbart industrisamhället är,
liksom dess internationella beroende. Vår livsmedelsberedskap är i dag otillräcklig.
När djuren inte kan beta eller mark blir oanvändbar måste det vara
en självklarhet att samhället tar det fulla kostnadsansvaret för en sådan
händelse som den inträffade kärnkraftsolyckan.

Jordbruksutskottet och riksdagen har såväl 1984 som 1985 kraftigt markerat
att stödet till jordbruket i norra Sverige skall ses som ett regionalpolitisk!
stöd och finansieras med budgetmedel. 11985 års beslut underströks vikten av
att produktionen bibehålls och att jordbrukarna ges förutsättningar för detta.

Åkerarealen i norra Sverige skulle inte drabbas av 1985 års jordbrukspolitiska
beslut.

I strid med riksdagsbeslutet har produktionen minskat betydligt snabbare i ®

norra Sverige än i landet i övrigt. Särskilt oroande är den snabba minskningen Mot. 1985/86:612
av antalet mjölkleverantörer. En nedläggning av mjölkproduktionen är ofta
ett första steg i en definitiv nedläggning av ett jordbruksföretag. Det bör
särskilt noteras att ökningen av koslakten medför dels en minskad mjölkproduktion,
dels att köttproduktionen minskar ytterligare till följd av att det
kommer att födas färre kalvar.

Med nuvarande utveckling beräknar Lantbrukets utredningsinstitut, LUI,
att antalet mjölkleverantörer inom stödområdet kommer att minska med ca
3 000 varav ca 1900 i de fyra nordligaste länen fram till 1990. Antalet sysselsatta
i mejeri- och slakteriindustrin kommer att minska med ca 650 personer
varav ca 400 i de fyra nordligaste länen.

Totalt kommer ca 5 300 sysselsatta att beröras av minskningen inom jordbruket,
varav ca 3400 i de fyra nordligaste länen, om sysselsättningseffekterna
utanför jordbruket och dess förädlingsindustri beaktas.

För att den accelererande negativa utvecklingen skall kunna brytas och en
grund läggas för ett bestående jordbruk i norra Sverige i enlighet med
upprepade riksdagsbeslut fordras dels en betydande uppräkning av pristilläggen,
dels ett omfattande åtgärdsprogram för att rekonstruera företag och
produktionsresurser. Vidare fordras en rad andra insatser som på sikt förbättrar
de allmänna villkoren för de areella näringarna i norra Sverige. Detta
åtgärdsprogram är väsentligt inte enbart för jordbruket utan för hela näringslivet,
sysselsättningen, beredskapen och hela samhällsutvecklingen i norra
Sverige.

Prisstödet

I stödområdet odlas fodersäd på knappt 200000 ha. Området är självförsörjande
med fodersäd. I de fyra nordligaste länen har man ett underskott med
en fjärdedel av fodersäden. Eftersom riksdagen har fastlagt att ungefär
nuvarande produktion skall bibehållas i norra Sverige, är det naturligt att
även i fortsättningen basera pristillägget på kalkyler med egen producerad
fodersäd. En övergång till ett annat synsätt, dvs. att förutsätta att hela eller
delar av fodersäden köps in, strider mot den fastlagda målsättningen att
behålla nuvarande produktion i området. En övergång till ett sådant betraktelsesätt
skulle i praktiken innebära ett indirekt uttalande om att man inte bör
odla fodersäd i norra Sverige. Det innebär i sin tur att man uttalar sig för att
lägga ned en betydande del av åkerarealen i området eller att spannmålsarealen
används för vallproduktionen. Regeringens förslag innebär ett accepterande
av detta synsätt och att ca 130 000 ha kan komma att tas ur drift. Det
senare förutsätter i sin tur att vallen används i animalieproduktionen som då
skulle behöva utökas betydligt.

Trots att lönsamheten generellt sett i jordbruket är mycket låg fordras
betydande höjningar av pristilläggen för att det norrländska jordbruket skall
få en lönsamhet i nivå med den som för närvarande råder i Mellansverige. Det
bör då noteras att kostnadstäckningsgraden för arbete och kapital uppgick
endast till 49 % i Mellansverige. Det innebär att även efter en uppräkning av
stödet kommer jordbruket i norra Sverige endast upp till den låga lönsamhetsnivå
som gäller för Mellansverige.

För närvarande uppgår det totala pristillägget för mjölk till ca 305 milj. kr. Mot. 1985/86:612
för regleringsåret 1985/86 och för kött till drygt 70 milj. kr. Regeringens
förslag till uppräkning av prisstödet är helt otillräckligt för att bryta nuvarande
awecklingstrend. Vi anser i enlighet med riksdagens beslut att produktionen
i norra Sverige skall bibehållas i 1984 års omfattning. För att upprätthålla
denna nivå bör stödet till jordbruket i norra Sverige ökas med 177
milj. kr. i förhållande till regeringens förslag. Det innebär att vi inte accepterar
den minskning av produktionen som skett under 1985. Vårt förslag
innebär en ökning med 212 milj. kr. i förhållande till det faktiska utfallet för
1985. Centern föreslår en uppräkning av prisstödet för mjölk, nötkött, fläsk
och suggor enligt nedan.

Område

Nuvarande

Propositionen

Centerns förslag

Mjölk

1

70

80

96

2 a

52

60

79

2b

49

49

62

3

32

32

49

4

12

13

30

Kött

1

573

653

810

2

387

441

573

3

237

270

439

4

60

69

268

Fläsk

1

157

157

228

2

115

115

175

3

30

35

128

4

81

Suggor

1

893

893

1 590

2

594

624

1 202

3

300

315

860

4

150

150

574

Åtgärder för rekonstruktion och utveckling

En uppräkning av prisstödet ovan är inte tillräckligt för att bryta nuvarande
awecklingstrend. För att skapa en grund för en bibehållen jordbruksproduktion
i linje med riksdagens beslut måste prisstödet kompletteras med ett
åtgärdsprogram med följande delar:

a) insatser för forskning och utveckling

b) särskilda regionalpolitiska insatser

c) förstärkning av sambandet jord - skog

d) förstärkt hänsyn till livsmedelsproduktionens betydelse från beredskapssynpunkt

e) förstärkt hänsyn till Norrlandsjordbrukets betydelse från miljösynpunkt

f) samordning av rationaliseringsstöd och glesbygdsstöd

g) saneringsprogram för hårt skuldsatta.

Åtgärdsprogrammet bör genomföras via länsstyrelserna i samråd med näringen.

Centern har tidigare framlagt en rad konkreta förslag till en kraftfull Mot. 1985/86:612

decentralistisk regionalpolitik. Vi föreslår nu att riksdagen ger regeringen i
uppdrag att ytterst skyndsamt utarbeta ett åtgärdsprogram för utveckling av
jordbruket i norra Sverige.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer vi

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om finansiering av samhällets ansvar för
överskottsarealens kostnader,

2. att riksdagen uttalar att jordbruksproduktionen i norra Sverige
upprätthålls på minst 1984 års nivå,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om statens upphandling av förnödenheter,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om samhällets kostnadsansvar vid kärnkraftsolyckor,

5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om vikten av att livsmedelsförsörjningen
ges ökad betydelse i det pågående arbetet i försvarskommittén

6. att riksdagen beslutar att till prisstöd till jordbruket i norra Sverige
för budgetåret 1986/87 anvisa ett förslagsanslag av 587 milj. kr.,

7. att riksdagen beslutar fördela medlen för prisstöd i enlighet med
vad som ovan anförts,

8. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat åtgärdsprogram för
jordbruket i norra Sverige i enlighet med motionen.

Stockholm den 20 maj 1986

Karl Erik Olsson (c)

Lennart Brunander (c) Birgitta Hambraeus (c)

Kerstin Göthberg (c) Bertil Jonasson (c)

Martin Olsson (c) Börje Hörnlund (c)

Jan Hyttring (c) Görel Thurdin (c)

Ingvar Karlsson (c) Gunnar Björk (c)

i Bengtsfors

Karin Israelsson (c)

i Gävle

9