Samarbete mellan högskola och näringsliv

Motion 1997/98:Ub477 av Yvonne Ruwaida (mp)

av Yvonne Ruwaida (mp)

Inledning

Högskolan är Sveriges viktigaste centrum för forskning och utbildning. Högskolan ska vara ett forum för den akademiska friheten, en frihet som måste ges både studenter och forskare. För att bevara den friheten ser vi det som nödvändigt att högskolan garanteras ett ekonomiskt oberoende från olika intressen, såväl kortsiktiga som långsiktiga, statliga som företagsstyrda. Samtidigt finns det intressen från ett demokratiskt samhälleligt perspektiv som högskolan ska leva upp till. Vi är positiva till visst samarbete mellan högskolor och näringslivet – där det finns ett ömsesidigt och ett samhälleligt intresse för samverkan i viss utsträckning.

Det är väldigt bekymmersamt att vi idag inte har regelrätta regler för hur denna samverkan mellan högskola och näringsliv ska kunna se ut, samtidigt som man från regeringens sida starkt betonar att samarbetet mellan högskolor och näringsliv ska utvecklas. Detta är en fråga som man på Utbildningsdepartementet har släppt vind för våg och varken högskolorna eller departementet har kunskap om eller kontroll över hur denna samverkan har utvecklats.

Samverkan mellan högskola och näringsliv – ett myller av samverkansformer

Den tredje uppgiften – högskolans samverkan med näringslivet och andra sektorer av samhället – togs upp av regeringen i en proposition 1996. Utredningen SOU 1996:70 konstaterade att samverkan för närvarande sker i en gråzon och att det råder en oklarhet om hur långt högskolans s.k. tredje uppgift sträcker sig och därmed vad högskolan skall och får göra. Efter SOU 1996:70 och SOU 1996:89, bägge med titeln Samverkan mellan högskola och näringsliv, ville man ge högskolan klart mandat att samverka med näringslivet och övriga samhällssektorer. Den uppgiften slogs också fast i Högskolelagen. Däremot tog man inte upp om samarbetet mellan högskolan och näringsliv har behov av regler och/eller riktlinjer.

Det har redan länge funnits olika samverkansformer mellan högskolan och näringslivet. Egentligen är det ett myller av olika samverkansformer. Och det finns inte heller några konkreta data som visar hur de olika forsknings­anslagen, pengarna från näringslivet och de olika EU-bidragen fördelas mellan dessa olika samverkansformer. Vi anser att det finns ett behov att ta fram sådana data.

Olika former av finansiering

Förutom statsanslagen till högskolan finns det traditionellt följande former av externt finansierad verksamhet:

  • Medel från uppdragsverksamhet (näringsliv, kommuner m m)

  • Rådsmedel och andra statliga medel

  • Donationer från icke-statliga givare

  • Övrigt: försäljning, konferenser, stipendier m m

Andra former av finansiering inom ramen för samverkan mellan högskola och näringsliv har utvecklats. I regel kan följande finansieringsformer av forskning mellan högskola och näringslivet förekomma:

  • donationer

  • samfinansiering eller samarbete med högskolan

  • uppdragsforskning, uppdragsutbildning.

Villkoren för finansieringen regleras generellt genom separata avtal och genom högskolans regelsystem. Uppdragsverksamheten är idag den finansieringsform som har vissa specifika regler.

Dagens situation

Vid en rundringning till olika högskolor fann vi att ingen av dessa hade en policy för samarbete mellan högskolan och näringsliv. Det verkar dock som om vissa högskolor har policybeslut vad gäller vissa av frågeställningarna som berör samarbetet mellan högskolan och näringsliv. Vi fann att Göteborgs universitet har en skrift om allmänna riktlinjer för externt finansierad verksamhet som rör rådsmedel, forskningsbidrag och uppdragsverksamhet. Dessa riktlinjer omfattar dock inte alla samverkansformer. Högskolan i Karlstad hävdade att förutom uppdragsverksamheten så tar man bara emot donationer. På högskolan i Örebro ska man nu under våren arbeta med att ta fram en policy för samverkan mellan högskola och näringsliv. Detta efter en diskussion på högskolan och i Örebro län om ett avtal som slöts mellan högskolan i Örebro och företaget Nestlé, som inte accepterades av alla på högskolan och bland allmänheten. Högskoleverkets rapport visar att samtliga högskolor någon gång utdelat poäng för sin uppdragsverksamhet och alltså har brutit mot en av reglerna som finns i högskoleförordningen.

Sammanfattningsvis kan man säga att de flesta högskolorna inte har klara och tydliga direktiv för olika samverkansformer mellan högskolor och närings­liv. De flesta högskolorna verkar inte heller ha någon samlad kompe­tens om hur det ser ut på respektive högskola. Högskolorna har hanterat dessa frågor på olika sätt. Även på studentkårerna är kompetensen på detta område lågt, även om man kan registrera ett ökat intresse för dessa frågor på flertalet kårer. Även lärare på högskolorna har uppmärksammat denna fråga.

Anmärkningsvärt var att flertalet högskolor vid denna rundringning vid första telefonkontakten inte ville delge de avtal man hade mellan respektive högskola och näringslivet med hänvisning till sekretesslagen. Trots att avtalen borde vara en offentlig handling. Dessutom har inte alla högskolor inkommit med sina avtal inom en rimlig tid – då de inte har en central bokföring av avtalen. Vad som innefattas i avtalen skiljer sig inte bara från högskola till högskola, utan även från institution till institution. Många avtal är inte fullständiga och klargör alla villkor för samarbetet. Det förekommer också s.k. gentlemens agreements där delar av samarbetet regleras utanför ett avtal.

Brist på regler för samarbetet

Högskoleförordningen slår fast att den akademiska friheten ska bevaras. Men det finns idag inget regelrätt regelverk som styr hur samarbetet mellan högskolan och näringslivet ska se ut. Det kanske är lite kännetecknande att SOU om samverkan mellan högskolan och näringsliv var en SOU som låg på Näringsdepartementet och inte på Utbildningsdepartementet.

Idag finns t ex i princip inga begränsningar vad gäller möjligheten för näringslivet att förvärva rättigheter till FoU-resultat. Anser vi att detta är önskvärt och i så fall i vilken utsträckning? Anser vi att sekresslagen som omfattar företagen även ska omfatta dessa samverkansformer? Hur kan vi för­hindra en otillbörlig påverkan på den högre utbildningen och forsk­ningen? Hur kan vi se till att samarbetet mellan högskolan och näringslivet är jämbördigt? Hur kan vi garantera att den akademiska friheten bevaras och att högskolornas verksamhet på inget sätt riskerar att hamna i beroende­för­håll­an­de gentemot samarbetspartnerna? Vi anser att detta är några av de frågor som behöver granskas.

Det är enligt vårt synsätt helt oacceptabelt att de olika avtal som finns mellan högskolan och näringslivet inte finns lättillgängliga och att de kan omfattas av sekretesslagen. Öppenhet inom den akademiska världen är nödvändig och ska inte äventyras pga samarbete med näringslivet. Det är dessutom en förutsättning för att samarbetet mellan högskolor och näringsliv ska kunna diskuteras att dessa avtal är offentliga.

Det finns avtal där näringslivet inte står för en full kostnadstäckning. Frågan är om det är motiverat med samverkansformer där statsanslag riktade till högskolan indirekt står för lokal- och förvaltningskostnader i ett sam­arbetsprojekt i den del som är sponsrad av näringslivet.

Forskningsetik inom samtliga områden är en allt viktigare fråga. Det före­kommer fall där högskola och näringsliv inte har reglerat allt i ett sam­arbetsavtal. Naturligtvis kan detta leda till olika former av etiska dilemmor eller att omgivningen kan ifrågasätta samverkansformerna.

Lärares bisysslor

Lärares bisysslor är något som man har reglerat. Ledningarna vid respektive högskola ansvarar för att det följs upp i vilken utsträckning de anställda utövar bisysslor samt hur dessa inverkar på verksamheten vid högskolan. Ledningarna har även till uppgift att informera lärare om vilka bisysslor eller slag av bisysslor som inte anses förenliga med högskolelagen.

Anledningen till den omfattande regleringen av lärares bisysslor finns då man dels vill förhindra att jävsituationer kan påverka inriktningen på verksamheten, dels då man vill förhindra situationer som kan skada allmän­hetens förtroende för högskolan. Samma sak borde naturligtvis även gälla samverkansformerna mellan högskola och näringsliv.

Behov av reglering för samarbetet mellan näringsliv och högskolor

Det finns olika behov av att ha olika regler för olika former av samverkan. Vi anser att det finns tre former av samverkansformer mellan näringslivet och högskolor och beskriver nedan vilka principer och regler som vi anser bör gälla för dessa.

Det är av största vikt att det finns en acceptans för samarbetet mellan högskola och näringsliv både bland allmänheten och på respektive högskola. Vi anser att vissa villkor för hur detta samarbete utformas ska regleras på statlig nivå, medan andra villkor är en fråga för respektive högskola. Vi vill dock betona att det är viktigt att man inom varje högskola har en acceptans för förankringsprocessen av samarbetet, avtalets utformning, samt val av samarbetspartner. Om samarbetsformerna inte finner acceptans inom respektive högskola kommer de inte bara att misslyckas, de kommer att leda till onödiga friktioner inom högskolan, samt i vissa fall även gentemot näringslivet. Dessutom kan högskolan riskera sin roll i samhället. Dessutom finner vi att det i vissa lägen finns etiska värderingar som bör diskuteras vad gäller val av samarbetspartner. Vi finner det lämpligt att regeringen uppmanar alla högskolor att arbeta med att ta fram en policy som rör samarbetet mellan högskola och näringsliv på respektive högskola.

All samverkan mellan högskola och näringsliv ska regleras med avtal. Dessa avtal ska innehålla ett förtydligande av partnernas inbördes för­hållande och alla villkor som gäller för samarbetet. Avtal måste godkännas av både institutionen/institutionerna eller forskaren/forskarna som berörs, samt högskolestyrelsen. Detta gäller även för ändringar i avtal. Vi anser att en regel om detta bör införas i högskoleförordningen. Det kan vara bra om regeringen ser till att det kommer fram en mall för vilken information som måste framkomma i sådana avtal.

Dessa avtal ska inte omfattas av sekretesslagen.

Högskolans gemensamma kostnader bör täckas vid extern finansiering. Ett minimikrav är att alla samverkansprojekt mellan högskola och näringsliv täcker sin del av förvaltnings- och lokalkostnaderna. Det ska vara ett krav att varje samverkansprojekt har en ekonomisk kalkyl med undantag för dona­tioner till fonder, donationer till utrustning och stipendier för studier och resor. Hur dessa kalkyler ska utformas är något som regeringen bör se över.

Grundförutsättningen för när man kan sponsra forskning bör vara att man har egen forskning att stå på. Det finns risker med att påbörja sponsrad forskning vid en institution som inte har en egen forskningsbas att stå på. I uppbyggnadsskedet av en institution är det tveksamt om man ska inleda ett allför nära samarbete med näringslivet. Kanske ska man enbart acceptera donationer i det läget.

Det finns många fler aspekter att diskutera. Vi anser att det finns behov av att se över frågan om samarbete mellan högskola och näringsliv i en utredning. Men vi anser att det finns vissa åtgärder som man redan idag kan besluta om. Samarbetet mellan högskola och näringsliv behöver ett ramverk – så kan samarbetet mellan högskola och näringsliv komma upp ur den gråzon det fortfarande idag befinner sig i.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att ta fram statistik som visar hur de olika forskningsanslagen, pengarna från näringslivet och de olika EU-bidragen fördelas mellan dessa olika samverkansformer,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att högskolorna tar fram en policy vad gäller samarbetet mellan högskola och näringsliv,

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar i högskoleförordningen,

  4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på ekonomiska kalkyler,

  5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning om samarbetet mellan högskola och näringsliv,

  6. att riksdagen hos regeringen begär att den tar fram förslag till åtgärder så att avtal mellan högskola och näringsliv inte skall omfattas av sekretesslagen.1

Stockholm den 6 oktober 1997

Yvonne Ruwaida (mp)

1 Yrkande 6 hänvisat till KU.

Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Utbildningsutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 1997-10-06 Hänvisning: 1997-10-10 Bordläggning: 1997-10-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (12)