Skyddet för äganderättsförbehåll

Motion 1997/98:L304 av Kjell Ericsson m.fl. (c, fp, m, kd)

av Kjell Ericsson m.fl. (c, fp, m, kd)

Leverantörerna i Sverige, däribland många små och medelstora företag, har i dag en utsatt position när deras beställare går i konkurs. Av den behållning som finns i konkursbolaget går den övervägande delen till att betala bankernas och statens fordringar. En mycket liten del, cirka fem procent, återstår till de s.k. oprioriterade fordringsägarna bland vilka leverantörerna räknas. Reglerna för hur behållningen ska fördelas vid konkurs ses för närvarande över inom ramen för Förmånsrättskommitténs arbete, men oavsett utfallet av kommitténs arbetet kommer leverantörernas ställning inte att märkbart förbättras.

Ett sätt att påtagligt förbättra leverantörernas ställning är att stärka det sakrättsliga skyddet för äganderättsförbehåll. Med det avses en rätt för leverantören att återta varor som inte betalats, om beställaren går i konkurs. För närvarande gäller den rätten endast om den levererade varan inte är avsedd att säljas vidare, bearbetas eller infogas i någon annan vara. Det avgörande är med andra ord vad som är avsikten med köpet. Något faktiskt förfogande krävs alltså inte, utan varor som är avsedda för vidareförsäljning kan stå orörda hos beställaren när denne går i konkurs och leverantören ges ändock ingen rätt att återta dem.

Ett förstärkt skydd skulle ge leverantören en bättre ställning i konkurs och samtidigt skulle ytterligare fördelar uppnås. Under början av 1990‑talet debatterades s.k. bekvämlighetskonkurser livligt. Med det avses ett förfarande då företrädare för konkursbolaget i förtid planerar konkursen för att sedan förvärva konkursbolaget och driva verksamheten vidare i ett nystartat företag. I de mest flagranta fallen av bekvämlighetskonkurser beställer konkursbolaget en mängd varor strax innan konkursen för att förbättra bolagets ställning gentemot banken. Detta förfarande skulle på ett effektivt sätt förhindras om det sakrättsliga skyddet för äganderättsförbehåll stärktes och leverantören gavs möjlighet att återta de levererade varorna.

En ytterligare fördel med ett förstärkt skydd bör framhållas. I konkurssituationen ansvarar konkursförvaltaren för att konkursbolagets tillgångar avyttras till bästa pris. Med hänsyn till att förvaltaren arbetar under tidspress, en utdragen försäljning kostar pengar vilket därför bör undvikas, och understundom saknar den fackkunskap som behövs för att uppnå det bästa priset sker försäljning ofta till ett pris som väsentligt understiger marknadspriset. Konkursen i sig medför ett mått av kapitalförstöring. Denna kapitalförstöring skulle minska om leverantören fick återta varorna och själv ombesörja en ny försäljning. Leverantören får anses ha de bästa kunskaperna om hur varorna bäst bör bjudas ut.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett förstärkt skydd för äganderättsförbehåll.

Stockholm den 6 oktober 1997

Kjell Ericsson (c)

Sten Svensson (m)

Bengt Harding Olson (fp)

Michael Stjernström (kd)

Marianne Andersson (c)

Inga Berggren (m)

Kenth Skårvik (fp)

Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Lagutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 1997-10-06 Hänvisning: 1997-10-10 Bordläggning: 1997-10-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (2)