Socialförsäkringsfrågor m.m.

Motion 1993/94:Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (nyd)

av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (nyd)
Sammanfattning
I motionen föreslår vi en större förändring av
flerbarnstilläggen än vad regeringen gjort. Vidare föreslås
att taket sänks i sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen
från 5,5 basbelopp till 7,5 basbelopp. Ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen föreslås sänkas från 90 % till 80 %. I
förtidspensionen föreslås en avräkningsregel för ITP och
AGS. Vidare lämnas förslag rörande behovsprövat
barnbidrag, bidragsförskott, avräkningsregel för
sjukpenning, förlängning av arbetsgivarperioden,
avskaffande av medicinsk behandling,
arbetsskadeförsäkringen.
1. Den orättvisa generella välfärdspolitiken måste
ifrågasättas
Grunderna för den generella välfärdspolitiken ligger
fast, menar regeringen i sin budgetproposition.
De samlade sociala utgifterna inkl landstingens och
kommunernas utgifter för hälso- och sjukvård, barnomsorg,
äldreoch handikappomsorg samt andra sociala insatser
beräknas budgetåret 1994/95 uppgå till ca 475 miljarder kr.
Detta motsvarar ca 31 % av BNP. Staten och
socialförsäkringarna står för ca 300 miljarder kr av de totala
utgifterna.
Den svenska välfärdspolitiken kräver enligt regeringen
en stark ekonomisk bas. Det kan vi hålla med om. Men
frågan är om ekonomin någonsin kommer att bli så stark.
Den motsatta utvecklingen är väl den mest troliga. Det
stora underskottet i de offentliga finanserna medför,
konstaterar regeringen, att nära en femtedel av utgifterna
måste finansieras med upplåning. Detta är orimligt.
Systemet lider av uppenbara strukturella brister som måste
rättas till. En sådan reform kan genomföras under
förhållandevis kort tidsrymd eller successivt i ett mera
utdraget förlopp.
Regeringen är uppenbarligen inte ens beredd att ta det
första steget, utan nöjer sig med ett allmänt uttalande om
att inriktningen på förändringen inom de stora
transfereringssystemen är bl a att införa ett större inslag av
egenavgifter och självrisker i systemen. Vi kan i och för sig
hålla med om detta, men man måste gå längre. Den enda
vägens politik inom socialförsäkringsområdet heter
grundskydd.
De svaga och utsatta grupperna måste värnas. Det är en
självklarhet för oss men inte för regeringen. Den förda
politiken leder till att just de svaga och utsatta grupperna
kommer att drabbas mest när det inte längre går att låna till
överkonsumtionen. Den ofantliga skuldbördan vältras över
på kommande generationer.
Utgiftsutvecklingen för de ekonomiska
trygghetssystemen styrs till stor del av inflations- och
löneutvecklingen, anser regeringen. Det äger sin
skrämmande riktighet. Det är alltså inte riksdag eller
regering som styr utvecklingen. Det måste bli en ändring på
det. Det nuvarande systemet innebär att det är de sämst
ställda, fattiga och lågavlönade, som får den minsta biten av
transfereringskakan. Ett grundskyddssystem gynnar dessa
grupper. Ett grundskydd som skulle kunna vara lika för alla
inom samtliga system med möjlighet till individuella eller
gemensamma kompensationslösningar. Grundskyddet skall
vara skattefinansierat och utgöra en garanti för
medborgarna i utsatta lägen. Ett sätt att lösa finansieringen
av en högre ersättning kan vara egenavgifter. Metoden med
obligatoriska allmänna egenavgifter har dock sina brister.
De första stegen på vägen mot en grundskyddsmodell
bör tas redan nu.
Den galopperande generella välfärdspolitiken måste på
goda grunder ifrågasättas, vilket illustreras av det
uppenbara faktum att de av regeringen beräknade
utgifterna för verksamheten under socialdepartementet
ökar med 10 miljarder kr på ett år eller från ca 118 miljarder
kr till 128 miljarder kr. Såväl den totala omfattningen som
ökningen är en följd av de strukturella bristerna i systemet.
Det strukturella budgetunderskottet borde inte få öka.
Beträffande mål och inriktning uttalar regeringen bl a att
inriktningen av regeringens politik är att
socialförsäkringssystemen skall vara robusta och
ekonomiskt stabila. Vi kan hålla med om att
socialförsäkringssystemen skall vara robusta och
ekonomiskt stabila. Men med de höga generella nivåer som
systemet nu innehåller saknas förutsättningar för det.
En grundläggande brist i det nuvarande systemet är
basbeloppsanknytningen. Vi har i tidigare motioner visat på
att basbeloppsberäkningen måste ändras (1993/94:SfU9,
Fi11).
2. Lindbeckkommissionens förslag
Det finns all anledning att i det här sammanhanget erinra
om Lindbeckkommissionens förslag på social- och
socialförsäkringsområdet.
Kommissionen föreslog bl a följande:Företagen bör
bära en betydande del av kostnaderna för
förtidspensioneringen för att frestelsen att vältra över
kostnaden för lågproduktiv arbetskraft på skattebetalarna
ska minskas.Ge ett större utrymme för privata
trygghetsförsäkringar, vilket skulle kunna bredda
aktiemarknaden.Flytta bort socialförsäkringarna från
statsbudgeten och eventuellt också från den offentliga
sektorn, men först sedan systemen reformerats.
Kommissionen förordar en kombination av ett obligatoriskt
basskydd som består av ett fixerat belopp, lika för alla, och
ett inkomstberoende basskydd. Proportionerna kan variera
mellan försäkringsområdena.Om man väljer ett
basskydd som stiger med inkomsten, bör det göras
aktuariskt, åtminstone för sjukpenningen och
ålderspensionen. När det gäller arbetslöshetsförsäkringen
kan det vara lämpligt att staten, företagen och löntagarna
betalar en tredjedel vardera.Differentiera premierna
bättre i arbetsskadeförsäkringen efter företagens
skadefrekvens.Sätt inte taket för de obligatoriska
förmånerna och avgifterna högre än att stora
medborgargrupper finner det önskvärt att själva skaffa sig
ett betydande inkomstskydd ovanför dessa system. Ofta
kommer detta att resultera i premiereservsystem med ett
betydande privat sparande.Sätt en lagstadgad gräns för
summan av obligatoriska och frivilliga försäkringar,
inklusive avtalsförsäkringar, för att förhindra att de statliga
systemen subventionerar ''överförsäkringar'' och
missbruk.Skapa i möjligaste mån samma förmånsnivåer
i alla system mellan vilka individen kan tänkas flytta sig.
Se till att försäkringshuvudmännen inte förorsakar andra,
exempelvis skattebetalare, kostnader genom att göra sig av
med kostsamma försäkringstagare, låt dem därför bära en
del av kostnaderna.För ihop sjukförsäkringen,
arbetsskadeförsäkringen och förtidspensionen till ett
system, med kostnadsansvar för hushåll och företag.Gå
inte från ett statligt system till ett obligatoriskt system som
sköts av arbetsmarknadens parter, dvs. ett korporativt
system.Vid fonderade system bör pensionstagarnas
fondmedel hållas utanför både den offentliga sektorns
domäner och utanför företagens finanser. En statlig
kontrollmyndighet fordras.Vid övergången till ett
reformerat system måste man beakta att många
socialförsäkringar, främst ålders- och förtidspension,
bygger på långsiktiga kontrakt som inte plötsligt kan
ändras.Gör om de delar av systemet som inte är egentliga
riskförsäkringar (såsom föräldraförsäkring) till rena
bidragssystem och behåll dem i statsbudgeten.Statligt
definierade sociala rättigheter som åläggs kommunerna att
uppfylla bör begränsas till allmänt omfattade och
grundläggande behov.
Lindbeckkommissionen pekar på behovet av snabba och
kraftfulla åtgärder. Samtidigt anvisar man mål och inrikting
för en reformering inom socialförsäkringsområdet som i allt
väsentligt är förenlig med en grundskyddsmodell.
Ny Demokrati kan därför i huvudsak ansluta sig till
kommissionens förslag och menar att förslagen väl kan
läggas till grund för statsmakternas fortsatta åtgärder på
social- och socialförsäkringsområdet.
3. Regeringens budgetförslag i sammandrag
Regeringen föreslår besparingsåtgärder inom
läkemedels- och tandvårdsområdena. Dessa åtgärder i
kombination med sänkta försäljningsmarginaler för
Apoteksbolaget beräknas minska sjukförsäkringens
utgifter med drygt 1 miljard kr per helår. Vidare föreslås
förändringar i flerbarnstilläggssystemet vilket skulle ge en
besparing på 55 miljoner kr.
Däremot ökar utgifterna på handikappområdet med 1,6
miljarder kr till följd av redan beslutade åtgärder, bl a rätten
till assistansersättning.
Regeringen har för avsikt att lägga fram förslag under
våren om införande av vårdnadsbidrag,
bostadsbidragsregler för 1995 och föräldraförsäkringen. De
budgetmässiga konsekvensera av dessa förslag kommer att
behandlas i kommande propositioner.
4. En översikt av ersättningsnivåer i bidragssystemet
I detta avsnitt redogörs kortfattat för de större
bidragssystemen inom socialförsäkringssektorn.
Sammanställningen syftar till att ge en översiktlig bild av
nivån på ersättningarna inom socialförsäkringssystemet.
För varje typ av bidrag anges därför den minimala
respektive den maximala ersättningen och även den
inkomst som ger maximal ersättning, d.v.s. den
inkomstnivå som populärt kallas för ''taket''. De
ersättningar som behandlas är följande: Sjukpenning,
föräldraförsäkring, tillfällig föräldrapenning,
arbetsskadeförsäkring, folk- och ATP-pensioner,
delpension, arbetslöshetsersättning, studiemedel samt
socialbidrag.
Sjukpenning
Inkomsttak: 7,5 basbelopp/år. (Basbeloppet uppgår år
1994 till 35 200 kronor vilket medför att inkomsttaket år
1994 uppgår till 264 000 kr/år.)
Ersättningsnivåer: Följande ersättningsnivåer gäller
beroende på vilken dag under sjukskrivningsperioden som
ersätts.

Dag 1
2--3
4--90
91--365
365--
Sjukpenning
Karensdag
65 
%
80 %
80 %
70 %
Avtal
--
10 %
10 %
--
--
Summa
0
75 %
90 %
80 %
70 %
Minsta ersättning: 0 kr. För den som inte har någon
arbetsinkomst utgår ingen ersättning.
Maximal ersättning: 80 procent av
sjukpenninggrundande inkomst (SGI) från försäkringen.
Denna ersättningsnivå gäller fr.o.m. den 4:e
sjukskrivningsdagen t.o.m. dag 90. Vissa avtal mellan
arbetmarknadens parter ger ytterligare 10 procentenheters
kompensation för inkomstbortfall.
För yrkesinriktad rehabilitering utgår s.k.
rehabiliteringspenning med 95 procent av SGI.
Föräldraförsäkring
Inkomsttak: 7,5 basbelopp/år.
Ersättningsnivå: 90 procent av SGI.
Minsta ersättning: 60 kr per ersättningsdag.
Maximal ersättning: 90 procent av 7,5 basbelopp.
Tillfällig föräldrapenning
Inkomsttak: 7,5 basbelopp/år.
Ersättningsnivå: 80 procent av SGI de 14 första dagarna
per kalenderår därefter 90 procent.
Minsta ersättning: 0 kr.
Maximal ersättning: 90 procent av 7,5 basbelopp/år.
Arbetsskadeförsäkring
Inkomsttak: 7,5 basbelopp/år.
Ersättningsnivå: Beror av lönenivå för den
arbetsskadade. I princip ersätts hela inkomstbortfallet.
Ersättningen fastställs av försäkringskassan och uppgår till
högst 7,5 basbelopp per år. I de fall den arbetsskadade blir
förtidspensionerad täcks mellanskillnaden upp till fastställd
ersättningsnivå av staten med s.k. livräntor.
Minsta ersättning: 0 kr.
Maximal ersättning: 7,5 basbelopp per år.
Folkpension
Folkpensionen utgår med olika belopp för gifta och
ogifta. Till folkpension räknas även pensionstillskottet som
utgår till pensionärer med låg eller ingen ATP. Inom vissa
nivåer på ATP-pension blir den totala pensionen densamma
som om man inte har någon ATP-pension alls. Detta beror
på att pensionstillskottet avräknas krona för krona mot
ATP-pensionen upp till ett visst belopp. Nedan visas
pensionens storlek.
n
Ålders- och förtidspension
u1Giftu
u1Ogiftu
Folkpension
78,5 % av särskilt basbelopp1
96,0 % av särskilt basbelopp
Pensionstillskott2
Maximalt 55,5 % av särskilt basbelopp. Avräknas mot ATP-
pension.
Maximalt 55,5 % av särskilt basbelopp. Avräknas mot ATP-
pension.
1 Med särskilt basbelopp menas det för varje
tidsperiod gällande basbeloppet minskat med 2 procent.
2 För förtidspensionärer är pensionstillskottet
maximalt 105,5 procent av det särskilda basbeloppet.
ATP-pension (ålderpension)
Inkomsttak: 7,5 basbelopp
Ersättningsnivå: 60 procent av genomsnittet av de 15
bästa inkomståren med avdrag för ett basbelopp.
Intjänandetid för full ATP-pension: 30 år.
Maximal ATP-pension: 3,9 särskilda basbelopp.
ATP-pension (Förtidspension)
Inkomsttak: 7,5 basbelopp
Pensionen beräknas med s.k. antagandepoäng. Med
antagandepoäng avses de hypotetiska pensionspoäng som
skulle ha intjänats om individen ifråga hade varit
förvärvsaktiv under hela den förvärvsaktiva åldern, d.v.s.
t.o.m. det 64:e levnadsåret.
För att få antagandepoäng krävs antingen att den
pensionsgrundande inkomsten är minst ett basbelopp under
året före pensionsåret eller att det finns pensionspoäng
registrerade under två av de senaste fyra inkomståren. Om
något av dessa villkor är uppfyllt beräknas antagandepoäng.
Beräkningen sker enligt två alternativ där det som ger högst
pension blir gällande. Nedan visas de två alternativen.
1) Genomsnittspoäng av de två bästa åren av de fyra
senaste.
2) Genomsnitt den bästa hälften av de år för vilka
pensionspoäng registrerats.
Maximal pension: 3,9 särskilda basbelopp.
Delpension
Inkomsttak: 7,5 basbelopp
Ersättningsnivå: 65 %
Delpensionen beräknas som ett genomsnitt av de tre
bästa av de fem senaste åren. Till genomsnittet läggs ett
basbelopp. Pensionen utgör 65 procent av denna bas.
Arbetslöshetsersättning
Inkomstak: Omräknat till basbelopp blir inkomsttaket
ca 5,3 basbelopp vilket kan jämföras med exempelvis taket
för ATP-pensionerna.
Minsta ersättning: 245 kronor/dag.
Ersättningsnivå: 80 %
Maximal ersättning: 564 kr/dag.
Studiemedel och studiebidrag
Fr.o.m. 1/1 1994 utgår studiebidrag med 1 908 kronor per
månad under nio månader per år (= 22 896 kronor per år).
Maximalt studielån uppgår till 4 956 kronor per månad
under nio månader om året (= 44 604 kronor per år).
Studieskulden räknas f.n. upp med 7,6 procent per år.
Återbetalningen baseras på inkomsten och uppgår till 4
procent av inkomsten per år. Kvarstående skuld vid 65:e
levnadsåret avskrivs.
Socialbidrag
Socialbidragens storlek bestäms av kommunerna med
utgångspunkt i socialtjänstlagen § 6 och i
rekommendationer från Socialstyrelsen. Utvecklingen av
basbeloppet påverkar socialbidragens storlek. Enligt
Statistiska centralbyrån utbetalades 7,0 miljarder kronor i
socialbidrag under år 1992. Antalet hushåll som erhöll
socialbidrag var 327 800. Det genomsnittliga socialbidraget
bland dessa hushåll var 21 400 kronor under år 1992.
Regeringsrätten har i ett par färska avgöranden kommit
fram till att socialstyrelsens norm bör ligga till grund för
bedömningen av skälig levnadsnivå vid socialbidrag.
Socialstyrelsen har som en följd av basbeloppshöjningen
bestämt normen för ensamstående till 3 403 kr och för
sammanboende till 5 632 kr.
Riksskatteverket beslutar förbehållsbelopp vid införsel.
Beloppet inrymmer förutom de poster som socialstyrelsen
tar upp även fackföreingsavgift. Beloppet bör även ligga på
en något högre nivå än socialbidragsnormen för att
bibehålla den enskildes motiv för att arbeta även i en
långvarigt betungande ekonomisk situation.
5. Familjer och barn
Samhällets direkta ekonomiska stöd till barnfamiljerna
utgörs främst avallmänna barnbidrag inkl flerbarnstillägg
(ca 17,2 miljarder kr) bostadsbidrag (ca 6,6 miljarder kr)
ersättning från föräldraförsäkringen (ca 19,4 miljarder kr)
bidragsförskott (ca 3,1 miljarder kr) barnpensioner samt
vårdbidrag för handikappade barn (ca 1,7 miljarder kr)
För år 1994 beräknas totalt ca 48,7 miljarder kr lämnas
till familjeekonomiskt stöd. Om man till detta belopp lägger
studiehjälpen kan samhällets direkta stöd till
barnfamiljerna år 1994 beräknas till ca 51 miljarder kr.
Kommunernas bidrag till barnfamiljerna har beräknats
till 38,6 miljarder kr för daghem och fritidshem. Uppgiften
avser år 1992.
Den sammanlagda utgiften till barnfamiljerna ligger
alltså på ca 90 miljarder kr. I en särskild motion för vi fram
ett förslag som syftar till att få ned de totala kostnaderna på
längre sikt för familjepolitiken.
Regeringen avser att lägga fram ett förslag om att den 1
juli 1994 införa ett vårdnadsbidrag för barn som fyllt ett men
inte tre år. Vårdnadsbidraget avses bli 2 000 kr i månaden
och vara skattepliktigt. Samtidigt kommer regeringen att
föreslå att rätten till tjänstledighet för vård av barn förlängs
från 18 månader till tre år. Vidare vill regeringen avveckla
garantidagarna i föräldraförsäkringen.
Regeringen föreslår i budgetproposition för budgetåret
1994/95 en marginell förändring i de allmänna
barnbidragen.
Regeringen framhåller i budgetpropositionen
föräldraförsäkringens flexibilitet. Samtidigt noterar dock
regeringen att flexibiliteten hos föräldraförsäkringen har
medfört att systemet i vissa fall kommit att överutnyttjas.
En översyn pågår. Redovisning lämnas i januari 1994. I
uppdraget ingår också att utforma vissa förbättringar i den
tillfälliga föräldrapenning för ensamföräldrar.
5.1 Allmänna barnbidrag
Regeringens förslag i budgetpropositionen innebär att
flerbarnstillägg fr o m den 1 juli 1994 lämnas med ett belopp
som motsvarar ett halvt barnbidrag för det tredje barnet och
ett helt barnbidrag för det fjärde barnet och varje
ytterligare barn. Ytterligare besparingar är nödvändiga i
barnbidragssystemet.
Ny Demokratis uppfattning är att hela systemet med
flerbarnstillägg bör avskaffas inom två år. Det första steget
innebär att inget tillägg bör utgå för det tredje barnet. För
det fjärde barnet och följande barn utgår ett halvt
barnbidrag per barn i flerbarnstillägg.
Om förslaget genomförs leder det tillsammans med
regeringens förslag till en besparing på ca 1,1 miljarder kr
per år. Regeringens förslag bör träda i kraft den 1 juli 1994.
I övrigt bör förslaget träda i kraft den 1 januari 1995. På
grund härav bör anslaget till Allmänna barnbidrag för
budgetåret 1994/95 kunna minskas med 520 miljoner kr.
Behovsprövade barnbidrag
Vi har i tidigare motioner (bl a 1992/93:Fi93) fört fram
ett förslag som går ut på att barnbidrag inte skall utgå för
barn till höginkomsttagare. Frågan har inte förlorat i
aktualitet och bör därför utredas.
Bidragsförskott
Bidragsförskott lämnas vanligen med 40 % av
basbeloppet. Antalet barn för vilka bidragsförskott lämnas
har för budgetåret 1994/95 beräknats till 323 000.
Bidragsförskott utgår med ca 4,7 miljarder kr. Regeringen
räknar med att ca 1,5 miljarder kr inbetalas av de
underhållsskyldiga under budgetåret. I budgetförslaget
upptas därför under anslagsposten bidragsförskott ca
3,2 miljarder kr.
Vi ifrågasätter den nuvarande konstruktionen med
bidragsförskott. Den inbjuder till fusk. Det är för lätt att
undandra sig underhållsansvar. Tillämpningen måste
stramas upp. Kontrollen måste öka och fusket beivras.
Frågan om bidragsförskott utreds för närvarande.
Uppdraget redovisas under hösten 1994. Men eventuella
åtgärder som syftar till att beivra fusket kan inte anstå.
Något måste göras redan nu. Regeringen bör redan i
kompletteringspropositionen återkomma till riksdagen med
en utarbetad plan mot fusket med bidragsförskott.
Föräldraförsäkringen
Föräldrapenning utgår under 450 dagar. Under 360
dagar betalas föräldrapenning med belopp motsvarande 90
% av den sjukpenninggrundande inkomsten, dock lägst 60
kr per dag, det s k garantibeloppet. Under resterande 90
dagar utges endast garantibeloppet. Föräldragpenning får
tas ut längst till dess barnet fyllt åtta år eller avslutat det
första skolåret.
Tillfällig föräldrapenning utges under högst 120 dagar
per barn och år. Under de första 14 dagarna under ett år
utgår högst 80 % och därefter 90 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten.
De beräknade utgifterna för föräldraförsäkringen är
enligt regeringen ca 18,3 miljarder kr för budgetåret
1994/95. Ersättningen finansieras med socialavgifter på ca
15,6 miljarder kr och genom statsbidrag på ca 2,7 miljarder
kr.
Det nuvarande systemet är för dyrt. Utgifterna måste
sänkas väsentligt.
Systemet är också i grunden djupt orättvist. Det råder
ett orimligt förhållande mellan den lägsta ersättningen ca 22
000 kr per år och den högsta ersättningen ca 238 000 kr.
Spännvidden är för stor. Den lägsta ersättningen ligger långt
under socialbidragsnormen. Såväl den lägsta som den
högsta ersättningen utgår ju för i princip samma sak,
nämligen att vara hemma och ta hand om sitt eget barn.
Med ett grundskydd skulle de stora och orättvisa
skillnaderna utjämnas. En grundskyddsmodell inom
området måste snarast utredas.
Ett första steg i reformen är att sänka ersättningsnivån
från 90 % till 80 %, dvs till den allmänna nivån inom
sjukförsäkringen. Besparingen beräknas bli 1,5 miljarder kr
i statens utgifter.
Dessutom bör taket sänkas från 7,5 basbelopp till 5,5
basbelopp. En minskning av taket ger en besparing för
statskassan på ca 70 miljoner kr.
Dessa förändringar bör träda i kraft den 1 januari 1995.
Med hänsyn härtill bör anslagsposten bidrag till
föräldraförsäkringen för budgetåret 1994/95 minskas med
785 miljoner kr.
Vi anser att de 90 dagarna med garantibelopp bör tas
bort ur försäkringen, vilket ger ytterligare besparingar.
Att höja tiden för tjänstledighet från 18 månader till tre
år menar vi är en kvinnofälla. Någon sådan förändring bör
därför inte komma till stånd.
Det är nödvändigt att minska antalet dagar med
föräldrapenning från ett år till 9 månader. De nuvarande
reglerna är internationellt sett för generösa. De många och
långa ledigheterna skapar stora problem för företagen och
försämrar konkurrenskraften. En sådan förändring bör
kunna träda i kraft under nästa år. En sådan åtgärd ger en
årlig besparing på ca 3,5 miljarder kr.
6. Ekonomisk trygghet vid sjukdom m m
RFV har fått i uppdrag att noga följa upp och snarast
utvärdera regelförändringarna som trädde i kraft den 1 juli
1993 som bl a innebär att kompensationsnivån efter ett års
sjukskrivning sänktes till 70 %.
Med hänsyn till de långa sjukskrivningarna och ökande
antalet förtidspensioneringar kan det enligt regeringen
finnas anledning att studera bl a det norska systemet med
medbedömning. Regeringen avser att i den kommande
utredningen om bidragsfusket, vilken initierats av Ny
Demokrati, bl a kartlägga områdena sjukbidrag och
förtidspension samt de långa sjukskrivningsperioder som
ofta föregår sådana beslut.
Utvecklingen av ohälsotalet under 1992 har inte
motsvarat förväntningarna. Rehabiliteringsarbetet har
försvårats enligt regeringen. En redovisning av RFVs
åtgärdsprogram kommer under våren 1994.
Regeringen avser att återkomma med förslag för att
bromsa utvecklingen inom förtidspensioneringen och vissa
andra förslag i syfte att höja den genomsnittliga
pensionsåldern.
Regeringen har i prop 1993/94:59 Vissa
sjukförsäkringsfrågor bl a föreslagit att sjukpenning skall
beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst (SGI) i
vilken värdet av skattepliktiga anställningsförmåner i vissa
fall inte skall räknas med. SGI är enligt regeringen
komplicerat och vissa frågor bereds därför ytterligare för att
tas upp i ett senare sammanhang.
Utredning pågår bl a om att flytta ut sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen ur statsbudgeten. Beredningens
arbete skall vara avslutat vid utgången av december 1994.
Regeringen har för avsikt att i en proposition våren 1994
föreslå att de kommunala bostadstilläggen för pensionärer
förstatligas från den 1 januari 1995.
Sjukförsäkringen
Sjukförsäkringen finansieras med socialavgifter
(sjukförsäkringsavgift), allmän sjukförsäkringsavgift och
statsmedel, dvs allmänna skatter. Statsbidrag lämnas med
femton procent av kostnaderna för
sjukförsäkringsförmåner. Socialavgifterna utgörs av
arbetsgivaravgifter och egenavgifter.
Den allmänna sjukförsäkringsavgiften är 0,95 % och
beräknas på summan av vissa inkomster till den del den inte
överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång
gällande basbeloppet. Den allmänna
sjukförsäkringsavgiften beräknas ge 3 988 mkr för 1994/95.
De totala sjukförsäkringsutgifterna för budgetåret
1994/95 uppgår enligt regeringen till ca 35 miljarder kr
(tandvård ca 3,4 miljarder kr, läkemedelsförmån ca 9,6
miljarder kr, ersättning till sjukvårdens huvudmän, ca 1,5
miljarder kr, rehabilitering ca 2,8 miljarder kr,
sjukersättning ca 18,5 miljarder kr).
I det följande lämnar vi förslag som syftar till att
begränsa konstnaderna för sjukförsäkringen.
Sänkt taknivå -- sänkt ersättningsnivå på sikt
Taknivån bör sänkas från 7,5 basbelop till 5,5 basbelopp.
Syftet med en sådan åtgärd är att ta bort en orimlig förmån
som höginkomsttagarna får med nuvarande system.
Höginkomsttagarna bör i större utsträckning kunna ansvara
för sin egen försörjning utan statens medverkan.
En sådan taksänkning ger en beräknad besparingseffekt
på ca 1,3 miljarder kr. Sänkningen bör träda i kraft den 1
juli 1994.
På sikt bör ersättningsnivån sänkas till högst 70 %, vilket
kan ske stegvis, från 80 % till 75 %. Nedtrappning bör dock
påbörjas först efter det att konjunkturen vänt uppåt igen.
Motsvarande sänkning bör då samtidigt genomföras inom
föräldraförsäkringen.
Avräkningsregel för sjukpenning
Det bör införas en avräkningsregel för sjukpenning för
de fall där avtal mellan arbetsmarknadens parter ger
ytterligare kompensation med 10 % för inkomstbortfallet.
Avtalsbeloppet bör räknas av från sjukpenningen så att i
princip ingen får högre sammanlagd ersättning än 80 % med
nuvarande system. Systemet måste var konsekvent. Det bör
skapas förutsättningar för en sådan avräkningsregel inom
sjukförsäkringssystemet.
Förlängning av arbetsgivarperioden
Vidare bör förutsättningarna för att förlänga
arbetsgivarperioden, till förslagvis 4 veckor, utredas. En
sådan förlängning bör leda till en motsvarande sänkning av
sjukförsäkringsavgiften.
Rehabilitering
Beträffande rehabiliteringsersättningen menar vi att
man på sikt måste nå fram till en tydlig ''trappmodell''. Den
som arbetar skall ha full lön. Den som går hemma och är
sjuk skall ha högst 70 % av lönen. Den som aktivt deltar i
en rehabilitering, som förväntas kunna resultera i att han
eller hon kan återgå till arbetsmarknaden och försörja sig
själv, bör få ut en ersättning på 80--90 % av lönen. Syftet
med ett sådant system är att den som blivit sjuk, skadad
eller handikappad, skall komma åter i arbete och kunna
försörja sig själv, om det finns rimliga förutsättningar för
det, dvs att slippa ett kanske livslångt bidragsberoende.
Utgångsläget är att var och en som drabbats av sjukdom
eller annat liknande har en önskan att återkomma till
arbetslivet, att sträva efter sin egen rehabilitering. Det är
fåfängt att tro att enbart pengar skulle kunna åstadkomma
detta. Det egna ansvaret och viljan är en nödvändig
förutsättning. Samhället måste ha ett särskilt ansvar för den
som vill komma tillbaka till arbetslivet och bli
bidragsoberoende för att försörja sig själv.
I fråga om yrkesinriktad rehabilitering har ersättningen
sänkts från 100 % tilll 95 %. Vi menar att ersättningen i
enlighet med vad som anförts bör sänkas ytterligare,
nämligen till 90 %. Den nuvarande ersättningsnivån ligger
för högt. Detta ger en besparing för statskassan på ca 80
miljoner kr. Förändringen bör kunna träda i kraft den 1 juli
1994.
Särskild medicinsk behandling
Fr o m den 1 juli 1993 utgör ersättningen efter den 365:e
dagen 70 %. Den som genomgår medicinsk behandling eller
medicinsk rehabilitering kan efter ansökan beviljas 80 % i
stället för 70 %.
Reglerna för medicinsk behandling har visat sig vara
svårtillämpade. Förändringen har inte gett något positivt
resultat eller annan vinst för den sjuke eller samhället. I
stället har det medfört merarbete och onödigt krångel.
Systemet bör tas bort och ersättas av ett bättre och
effektivare.
I avvaktan på att ett bättre system införs för
rehabilitering av de långtidssjuka -- samhället har ju
misslyckats med att klara sin del -- menar vi att ersättningen
för långtidssjuka bör återgå till vad som gällde tidigare. En
sådan förändring kan också uppfattas som rättvis av
medborgarna, särskilt som andra sjuka har 80 % i
ersättning.
Det är angeläget att vi får ett system som innebär att
nödvändiga kontrollåtgärder vidtas redan under den femte
veckan av en sjukskrivning.
Bidrag till sjukpenning och rehabilitering
Våra förslag som innebär sänkt taknivå från 7,5
basbelopp till 5,5 basbelopp, sänkt ersättning vid
yrkesinriktad behandling från 95 % till 90 %, omedelbart
slopande av särskild medicinsk behandling och en tillfällig
höjning av ersättning för långtidssjuka från 70 % till 80 %
påverkar kommande budget. Vi beräknar att anslaget för
sjukpenning och rehabilitering kan minskas med 1,3
miljarder kr för budgetåret 1994/95.
Förtidspensionering
Antalet förtidspensioneringar har ökat kraftigt och
kommer att fortsätta att öka kraftigt under ett antal år enligt
RFV. Samtidigt minskar antalet långa sjukfall kraftigt.
Sambandet mellan ökningen av förtidspensioneringar och
minskningen av långa sjukfall är uppenbar.
Den genomsnittliga pensionsålder har sjunkit från 60,7
år 1985 till 59,0 år 1992. Regeringen redovisar även andra
oroande statistiska uppgifter rörande förtidspensionering
och pensionsålder.
Förtidspensionssystemet måste ses över.
Med hänsyn till den oroande utvecklingen med ett
ökande antal förtidspensioneringar är det nödvändigt att se
över hela systemet och att grundligt ompröva
förutsättningarna för förtidspensioneringarna. Om man
inför ett system med flexibel pensionsålder mellan 60 och 70
år, bör man kunna ta bort möjligheten för
förtidspensionering efter fyllda 60 år. Vidare måste det bli
betydligt svårare att få förtidspension. Reglerna och
tillämpningen därav måste alltså stramas upp så att
förtidspensionering endast används i de fall som systemet
ursprunglingen var avsett för. Förtidspensionering skall
alltså inte få användas för att förbättra
arbetslöshetsstatistiken eller av arbetsmarknadspolitiska
skäl eller för att minska arbetsbördan hos
försäkringskassorna.
Förtidspensionering framstår för närvarande dessutom
som fördelaktigare för den enskilde vid en jämförelse med
fortsatt sjukskrivning.
Alla vägar måste prövas för att begränsa
förtidspensioneringarna. Ett sätt är att göra
förtidspensioneringen betydligt mindre attraktiv vid en
jämförelse med fortsatt sjukskrivning, dvs att helt enkelt
sänka pensionsersättningen. Systemet skall uppfattas som
rättvist av den enskilde och får inte inbjuda till fusk.
Det är nödvändigt att vidta kraftfulla åtgärder mot
förtidspensioneringarna.
Redan beslutade förtidspensioneringar måste också
kunna omprövas.
Avräkningsregel för förtidspension
I fråga om sjukpenningen har vi föreslagit en
avräkningsregel. En motsvarande regel bör införas för de
förtidspensionerade. Avräkning bör ske för ITP och AGS
och andra liknande avtalade pensionsförmåner.
En sådan förändring leder till en besparing i statskassan
på ca 4,0 miljarder kr. Den bör kunna träda i kraft redan
den 1 januari 1995. Anslaget till förtidspensioner bör därför
kunna minskas med 2 miljarder kr.
Arbetsskadeförsäkringen
Antalet arbetsskadeärenden var 1985 drygt 64 000. 1989
var antalet som högst eller 118 600. Antalet har därefter
minskat och uppgick 1992 till 82 000.
Utgiften för arbetsskadeförsäkringen beräknas till 8,2
miljarder kr för 1994. Arbetsskadefonden hade 1992 ett
ackumulerat underskott på drygt 26 miljarder kr. Efter
höjning av arbetsskadeavgiften till 1,38 % den 1 januari
1993 och tillskottet från Delpenionsfonden med 8,3
miljarder kr kan underskottet för arbetsskadefonden vid
1993 års utgång beräknas till 21,9 miljarder kr. Vid
oförändrat avgiftsuttag kan underskottet i
Arbetsskadefonden enligt regeringen beräknas till 12,5
miljarder kr år 1999.
Avskaffa livräntorna och jämställ ersättningsnivån med
sjukförsäkringen
Förutsättningarna för att ta bort livräntorna i
arbetsskadeförsäkringen måste utredas. De nya
arbetsskadefallen bör högst ligga på samma nivå som
sjukersättningen, dvs 80 % av inkomstbortfallet. En sänkt
nivå till 80 % bör utredas.
Färdolycksfallen bort ur arbetsskadeförsäkringen
Socialförsäkringsutskottet har i betänkandet
1992/93:SfU8 Ändrat arbetsskadebegrepp uttalat att det är
mycket angeläget att frågan om att färdolycksfallen skall tas
bort ur arbetsskadeförsäkringen behandlas med förtur av
den kommande beredningen. Frågan har vad vi erfarit inte
behandlats på det sätt vi förutsatte vid betänkandets
tillkomst. Någon utredning av frågan har ännu inte kommit
i gång. I det läget menar vi att riksdagen bör besluta om att
ta bort färdolycksfallen ur arbetsskadeförsäkringen.
Arbetsolycksfall
Enligt vår mening bör det finnas en obligatorisk
försäkring som omfattar just arbetsolycksfallen.
Regeringen bör återkomma med förslag i ämnet.
7. Myndigheter under Socialdepartementet
Regeringen har för myndighetsverksamheten under
Socialdepartementet föreslagit sammanlagt 6 163 300 000
kr. Det sammanlagda beloppet är med hänsyn till de
ansträngda statsfinanserna oacceptabelt högt. Krav på
högre produktivitet och effektivitet måste inskärpas. Av det
skälet menar vi att ett allmänt besparingskrav på ca 2
procent utöver eventuella krav som regeringen redan ställt
måste läggas på varje myndighet där det kan komma i fråga.
Genom vårt produktivitets- och effektivitetskrav kan det
sammanlagda anslaget minskas med 124 717 000 kr till 6 038
583 000 kr. De olika anslagsposterna framgår av hemställan.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att avskaffa hela systemet med
flerbarnstillägg senast inom två år,1
2. att riksdagen beslutar att flerbarnstillägg fr.o.m. den 1
januari 1995 lämnas med ett belopp som motsvarar ett halvt
barnbidrag för det fjärde barnet och varje ytterligare
barn,1
3. att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret
1994/95 anvisar 520 000 000 kr mindre än vad regeringen
föreslagit eller således 16 780 000 000 kr,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovsprövade
barnbidrag,1
5. att riksdagen hos regeringen begär att den redan i
kompletteringspropositionen återkommer till riksdagen
med en utarbetad plan mot fusket med
bidragsförskott,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utredning av en
grundskyddsmodell inom föräldraförsäkringen,
7. att riksdagen beslutar sänka ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen från 90 % till 80 %,
8. att riksdagen beslutar sänka taket i
föräldraförsäkringen från 7,5 basbelopp till 5,5 basbelopp,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de 90 dagarna med
garantibelopp tas bort ur föräldraförsäkringen,
10. att riksdagen till Bidrag till föräldraförsäkringen för
budgetåret 1994/95 anvisar 785 000 000 kr mindre än vad
regeringen föreslagit eller således 1 974 500 000 kr,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tiden för tjänstledighet inte
får höjas från 18 månader till tre år,2
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att minska antalet dagar med
föräldrapenning från ett år till 9 månader,
13. att riksdagen beslutar sänka taknivån i
sjukförsäkringen från 7,5 basbelopp till 5,5 basbelopp,
14. att riksdagen till Bidrag till sjukpenning och
rehabilitering för budgetåret 1994/95 anvisar 1 300 000 000
kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 1 968
000 000 kr,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ersättningsnivån på sikt skall
sänkas successivt till högst 70 %,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en samtidig successiv
sänkning till 70 % inom föräldraförsäkringen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det måste skapas
förutsättningar för en avräkningsregel inom
sjukförsäkringssystemet,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skapa förutsättningar för att
förlänga arbetsgivarperioden till fyra veckor,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en tydlig trappmodell med högst
70 % vid sjukdom och annan liknande frånvaro från
arbetslivet och 80--90 % ersättning vid meningsfull
rehabilitering som kan leda till egenförsörjning,
20. att riksdagen beslutar sänka ersättningen vid
yrkesinriktad rehabilitering från 95 % till 90 %,
21. att riksdagen beslutar att omedelbart avskaffa
systemet med särskild medicinsk behandling för att ge
regeringen möjlighet att utarbeta ett bättre system,
22. att riksdagen beslutar att höja ersättningen för
långtidssjuka från 70 % till 80 % i avvaktan på ett förbättrat
behandlingssystem,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kraftfulla åtgärder måste
vidtas för att begränsa antalet förtidspensioneringar,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att redan beslutade
förtidspensioneringar måste kunna omprövas,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en avräkningsregel för
utbetalning av förtidspension,
26. att riksdagen till Förtidspensioner för budgetåret
1994/95 anvisar 2 000 000 000 kr mindre än vad regeringen
föreslagit eller således 13 450 000 000 kr,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för
att ta bort livräntorna i arbetsskadeförsäkringen,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för
att ha samma ersättningsnivå inom arbetsskadeförsäkringen
som i sjukersättningen, dvs. 80 % av inkomstbortfallet,
29. att riksdagen beslutar att omedelbart ta bort
färdolycksfallen ur arbetsskadeförsäkringen,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om obligatorisk
arbetsolycksfallsförsäkring,
31. att riksdagen till Riksförsäkringsverket för
budgetåret 1994/95 anvisar 12 063 000 kr mindre än vad
regeringen föreslagit eller således 591 111 000 kr,
32. att riksdagen till Allmänna försäkringskassor för
budgetåret 1994/95 anvisar 83.552.000 kr mindre än vad
regeringen föreslagit eller således 4 094 090 000 kr,
33. att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret
1994/95 anvisar 6 947 000 kr mindre än vad regeringen
föreslagit eller således 340 406 000 kr,1
34. att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret
1994/95 anvisar 3 200 000 kr mindre än vad regeringen
föreslagit eller således 156 839 000 kr,1
35. att riksdagen till Smittskyddsinstitutet för budgetåret
1994/95 anvisar 1 655 000 kr mindre än vad regeringen
föreslagit eller således 81 109 000 kr,1
36. att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret
1994/95 anvisar 3 242 000 kr mindre än vad regeringen
föreslagit eller således 158 863 000 kr,1
37. att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd för budgetåret 1994/95 anvisar 313 000 kr
mindre än vad regeringen föreslagit eller således 15 367 000
kr,1
38. att riksdagen till Statens institut för psykosocial
miljömedicin för budgetåret 1994/95 anvisar 149 000 kr
mindre än vad regeringen föreslagit eller således 7 325 000
kr,1
39. att riksdagen till Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik för budgetåret 1994/95 anvisar 311 000
kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 15 255
000 kr,1
40. att riksdagen till Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor för budgetåret 1994/95 anvisar 122 000 kr
mindre än vad regeringen föreslagit eller således 5 991 000
kr,1
41. att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för
budgetåret 1994/95 anvisar 177 000 kr mindre än vad
regeringen föreslagit eller således 8 679 000 kr,1
42. att riksdagen till Statens institutionsstyrelse: Central
förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar 411 000 kr
mindre än vad regeringen föreslagit eller således 20 161 000
kr,1
43. att riksdagen till Statens institutionsstyrelse:
Vårdverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar 9 000 000 kr
mindre än vad regeringen föreslagit eller således 441 000
000 kr,1
44. att riksdagen till Socialvetenskapliga forskningsrådet:
Förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar 113 000 kr
mindre än vad regeringen föreslagit eller således 5 538 000
kr,1
45. att riksdagen till Socialvetenskapliga forskningsrådet:
Forskningsmedel för budgetåret 1994/95 anvisar 1 735 000
kr mindre än vad vad regeringen föreslagit eller således 85
037 000 kr,1
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att lägga
Lindbeckkommissionens förslag till grund för fortsatta
åtgärder inom social- och socialförsäkringsområdet.

Stockholm den 25 januari 1994

Ian Wachtmeister (nyd)

Arne Jansson (nyd)
1 Yrkandena 1--5 och 33--45 hänvisade till SoU.
2 Yrkande 11 hänvisat till AU.
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialförsäkringsutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-01-25 Bordläggning: 1994-02-08 Hänvisning: 1994-02-09
Yrkanden (92)