Stöd till funktionshindrade

Motion 1998/99:So465 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
Sammanfattning
Återställ handikappreformen. Socialdemokraterna och
Centern har försämrat stödet i form av personlig assistent.
Dessa försämringar av LSS och LASS skall tas tillbaka.
RFV:s allmänna råd om personlig assistans innebär en
oacceptabel inskränkning för barns rätt till personlig
assistans och måste dras tillbaka.
Hjälpmedelsgaranti och bra hjälpmedel ger ökad frihet. Väntetiderna
för personer som är i behov av hjälpmedel är ibland oacceptabelt långa. Den
vårdgaranti som vi förespråkar bör därför utökas till att omfatta tekniska
hjälpmedel som är medicinskt motiverade. Den som är i behov av hjälpmedel
skall få snabb hjälp och komplicerade hjälpmedel senast inom tre månader.
Tekniken ger möjligheter.  På flera håll i landet ingår inte datorer i den s
k hjälpmedelsförteckningen, vilket innebär att funktionshindrade inte kan få
en dator som individuellt hjälpmedel. Denna inställning är alltför restriktiv.
Utveckla informationsbaser med uppgifter om tillgänglighet - s k
"handikappguider". Dessa "guider" - som kan vara databaser men också
andra typer av informationsbanker - uppmuntrar fler att anpassa sina affärs-
och boendemiljöer för människor med funktionshinder.
Kollektivtrafiken skall i högre utsträckning göras tillgänglig för personer
med funktionshinder. På sikt bör alla allmänna kommunikationer vara
handikappanpassade.
Reglerna för färdtjänst måste bli flexiblare. Det är inte acceptabelt att
den som är funktionshindrad skall behöva acceptera att tidspassningen för
specialfordon varierar med upp till tre timmar, eller att beställningen måste
ske dagen innan.
Smärre hinder i offentliga miljöer, som är enkla att åtgärda, skall i
första hand tas bort. Arbetet med att åtgärda hinder av denna typ bör
intensifieras. Dessa "smärre" hinder kan exempelvis vara avsaknad av
hörselslingor, felaktig belysning, dåliga dörrar eller avsaknad av dörr-
öppnare.
Underlätta eget boende. Nyproducerade flerfamiljshus bör så långt det är
möjligt byggas anpassade till människor med funktionshinder.
Erbjud kontaktperson. Personligt ombud/kontaktperson skall erbjudas
alla med svåra psykiska sjukdomar. Det underlättar ett självständigt liv.
Underlätta eget förvärvsarbete. Det är ett slöseri med mänskliga resurser
att funktionshindrade som vill arbeta tvingas gå i förtidspension. Samhalls
arbetssätt behöver förändras - viktigast skall vara att ge arbetsmöjligheter
till
de svårast funktionshindrade. Ett sätt att bidra till detta är att hjälpmedel
som
behövs i arbetet i högre utsträckning kan finansieras genom arbetsmark-
nadsanslagen. Ett annat sätt är att på bred front underlätta förvärvsarbete för
funktionshindrade med hjälp av handledare, en s k "job coach".
Skärpt antidiskrimineringslag. Ingen skall få diskrimineras p g a
funktionsnedsättning. Folkpartiet vill stärka rättsskyddet för funktions-
hindrade.
Det glömda Sverige
Utgångspunkten för en liberal handikappolitik är alla
människors lika värdighet och lika rätt.
Integritet,  självbestämmande och delaktighet blir inte mindre viktigt bara
för att man råkar ha en funktionsnedsättning. Det är rättigheter som skall
omfatta alla.
Folkpartiet har genom åren ägnat stor kraft åt arbetet med att skapa bättre
villkor för det glömda Sverige och för människor med funktionshinder och
deras familjer.
 (S)veket mot de handikappade
Tack vare medveten och långvarig liberal kamp kunde
levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning
förbättras. De har nu större möjligheter att på egen hand
påverka sin vardag. Folkpartiet liberalerna accepterar inte att
utvecklingen mot ökad delaktighet bryts. Vi har därför sagt
nej till urholkningarna av handikappreformen. Tvärtom - ett
anständigt samhälle måste arbeta vidare för att försöka uppnå
bl a de mål som finns fastlagda i FN:s standardregler.
Det är mot denna bakgrund som vi i Folkpartiet har uttryckt stor oro över
Socialdemokraternas bristfälliga fördelningspolitik. Folkpartiet tillbakavisar
starkt de indragningar och nedskärningar som Socialdemokraterna och
Centern genomfört i handikappreformen i syfte att finansiera andra, mindre
angelägna reformer.
Slå vakt om
handikappreformen
Folkpartiet liberalerna vill riva upp försämringarna av
handikappreformen. På sikt får handikappreformen inte
heller innebära en slutsignal i strävan att förbättra
livsbetingelserna för människor med funktionsnedsättning.
Det är också viktigt att komma ihåg att långt ifrån alla
reformer kostar mycket pengar. Att stärka det juridiska
skyddet mot diskriminering och att vid reparation och
ombyggnad samtidigt passa på att tänka på att bygga
handikappvänligt är - för att nämna några exempel - oerhört
angeläget och inte särskilt dyrt.
Vi vill särskilt peka på tre områden där rättigheterna för människor med
funktionsnedsättning behöver stärkas. Människor med funktionsnedsättning
skall ha samma möjligheter som alla andra att leva ett självständigt liv, ha ett
arbete att gå till samt känna sig trygga mot alla former av diskriminering.
Självständighet, arbete och värdighet - tre nyckelord i det fortsatta
reformarbetet.
Självständighet, arbete och
värdighet
FN har utarbetat standardregler om delaktighet och jämlikhet
som antagits av hela generalförsamlingen. Dessa
standardregler kräver aktiva insatser från medlemsländernas
sida. Sverige har förpliktigat sig att leva upp till standard-
reglerna. Så är i dag ännu långt ifrån fallet.
I standardreglerna betonas självständigheten - möjligheten att själv kunna
få tillgång till mycket av det vi andra tar för givet - och respekten, dvs
rätten
att slippa diskriminering både i arbetslivet och i andra sammanhang.
Återställ
handikappreformen!
Socialdemokraterna och Centern har försämrat stödet i form
av personlig assistent. Dessa försämringar av LSS och LASS
måste tas tillbaka.
Våren 1996 beslutade regeringen med Centerpartiets stöd att skära ned
stödet till rätten till personlig assistans. Detta beslut slog hårt mot många
funktionshindrade som bl a fick sin rätt till personlig assistans omprövad.
Bakgrunden var att kostnaden för reformen ursprungligen var beräknad att
uppgå till 2,5 miljarder kronor. I realiteten blev den istället 3,7 miljarder.
Kostnadsökningen berodde i huvudsak på att antalet beviljade assistans-
timmar blev fler än beräknat. Det berodde i sin tur på att det fanns ett större
uppdämt behov än beräknat av fler assistanstimmar per person.
1996 års försämringar var flera.
? För det första ändrade riksdagen tidsramen för beslut om assistans-
ersättning från ett år till sex månader.
?
? För det andra ändrade riksdagen definitionen av rätten till personlig
assistans.
?
? För det tredje övervältrade riksdagen en större del av ansvaret för
personlig assistans på kommunerna genom att funktionshindrade inte får
samma rätt till personlig assistans som tidigare när de vistas i daglig
kommunal verksamhet.
?
Ett resultat av dessa försämringar är nu att rätten till
personlig assistans omprövas och att flera försäkringskassor
skickar över ansvaret till kommunerna och alltså gör en
snävare bedömning än tidigare.
I socialutskottet ändrades visserligen regeringens ursprungliga förslag en
del efter kraftiga protester från andra politiska partier och den samlade
handikapprörelsen. Men faktum kvarstår att regeringen med Centerpartiets
bistånd genomförde de allvarliga försämringar som vi nu kan se resultatet av.
Vårbudgeten 1997 innebar ytterligare inskränkningar. Socialdemokraterna
och Centern ansåg det prioriterat att, samtidigt som man tecknade in
miljardöverskott i de offentliga finanserna, spara ett par hundra miljoner
kronor på assistansersättningen. Handikappreformen urholkas bland annat
genom att en större del av ansvaret vältras över på kommunerna genom den
s k schablonersättningen som innebär att kommunerna står för kostnaden för
de första 20 assistanstimmarna i veckan. För flera av brukarkooperativen har
detta beslut inneburit att deras verksamhet avsevärt har försvårats.  Det blir
delvis en återgång till situationen före reformen, då människor med
funktionshinder ofta fick finna sig i att servicen radikalt kunde skilja sig åt
mellan olika kommuner.
Vi anser det även viktigt att den s k 65-årsregeln avskaffas. Det är
väsentligt att funktionshindrade som fyllt 65 år skall veta att den personliga
assistansen fortsätter även efter den dagen. Deras behov av personlig
assistans är oförändrade trots att de fyllt 65 år.
Riksförsäkringsverket har nyligen gett ut Allmänna råd (1998:6) om
assistansersättningen. Följs dessa kommer  försäkringskassorna endast att
bevilja ett fåtal barn rätt till personlig assistans. Enligt RFV:s allmänna råd
skall endast de barn som har ett omvårdnadsbehov på minst 12 timmar per
dygn komma i fråga för rätt till personlig assistans.
RFV:s rekommendation strider mot Regeringsrättens praxis. RFV:s
rekommendation innebär en oacceptabel inskränkning i barns rätt till person-
lig assistans och måste återkallas.
Förändringarna i rätten till personlig assistans måste rivas upp.
Återupprättandet av handikappreformen hamnar i första rummet. När det väl
är gjort och ekonomin ger utrymme finns det anledning att blicka framåt mot
nya reformer. Det är också viktigt att notera att enligt Handikappombuds-
mannen så är 40 000 personer eller mer  berättigade till stödinsatser enligt
LSS men erhåller inte detta - trots att kommunerna fått statsbidrag för att
tillgodose dessa personers stödbehov. När rätten till personlig assistans är
återställd är dessa personers behov en angelägen uppgift att åtgärda.
En av insatserna i LSS är råd och stöd. Det kan handla om stöd av logoped,
psykolog, dietist m m. Enligt ett par domar i Regeringsrätten (den 3 juli
1997, målnr 720696) konstateras att habiliterande och rehabiliterande
insatser inte kan beviljas som råd och stöd enligt LSS. I praktiken innebär
alltså det att råd och stöd enligt LSS saknar innehåll. Detta strider också mot
lagens förarbeten. Det är angeläget att det görs ett klargörande av riksdagens
avsikt med insatsen råd och stöd enligt LSS genom ett förtydligande av
lagtexten.
Ändringar i
socialtjänstlagen
Den 1 januari 1998 ändrades reglerna om överklaganden  av
beslut om bistånd enligt socialtjänstlagen. Endast vissa
beslut om bistånd kan numera överklagas genom så kallat
förvaltningsbesvär - övriga beslut överklagas genom den
mindre förmånliga laglighetsprövningen. I praktiken innebär
förändringen att den enskilde funktionshindrade i större
utsträckning än tidigare måste förlita sig på kommunens
goda vilja för att få stöd för andra insatser än dem som
räknas upp i 6 § socialtjänstlagen, som  t ex ledsagning och
avlösning. Förändringen ger en försämrad rättstrygghet för
den enskilde. Folkpartiet finner detta oacceptabelt.
Hjälpmedelsgaranti och bra
hjälpmedel ger ökad frihet
Tekniska hjälpmedel kan bidra till att omgivningen inte
längre blir ett problem för den som har ett funktionshinder.
Funktionshindret leder inte längre till handikapp.
Ett funktionshinder skall inte behöva innebära betydande merkostnader för
den enskilde. Avgifter på hjälpmedel skall därför undvikas eller hållas på låg
nivå. Ingen skall, av ekonomiska skäl, behöva avstå från ett hjälpmedel som
han eller hon har behov av. Ur samhällsekonomisk synvinkel måste det
också vara kostnadseffektivt med gratis hjälpmedel om alternativet annars är
hemtjänst.
Det är viktigt med en hög kvalitet i hjälpmedelsförskrivningen. När
förskrivningen sprids på för många händer finns det en risk att kvaliteten
sjunker. En del problem inom hjälpmedelsförsörjningen beror till stor del på
att både landsting och kommuner är inblandade. På sina håll bygger man upp
parallella organisationer för hjälpmedel i såväl landsting som kommuner,
vilket måste anses som slöseri med kompetens och resurser. Oavsett hur
kommuner och landsting har delat upp ansvaret för hjälpmedel emellan sig,
har de ett gemensamt ansvar för hjälpmedelsfrågorna. I varje län måste
landsting och kommuner därför gemensamt bygga upp en "vattentät"
organisation, som garanterar att den enskilde får den hjälp som han eller hon
behöver i form av rådgivning, utprovning och anpassning av hjälpmedel.
En ökad konkurrens på hjälpmedelsområdet skulle kunna vara ett sätt att
höja kvaliteten och kapa köerna. Inom t ex hörselvården skulle man i högre
utsträckning än vad som sker i dag kunna upphandla tjänster från privata
entreprenörer. Det är då viktigt att upphandla hela kedjan, det vill säga
utprovning - hörapparat - uppföljning.
Många gånger kan väntetiden för den som är i behov av hjälpmedel vara
oacceptabelt lång. Det leder till en onödig inskränkning i möjligheterna att
leva ett självständigt liv. Vårdgarantin bör därför utökas till att omfatta
tekniska hjälpmedel som är medicinskt motiverade. Den som är i behov av
hjälpmedel skall få snabb hjälp och komplicerade hjälpmedel senast inom tre
månader.
Tekniken ger möjligheter
Datatekniken ger möjligheter, inte minst för barn med
funktionsnedsättning. Tekniken möjliggör för fler barn med
svåra funktionsnedsättningar att få upplevelser, delta i lekar
och gå i skolan med andra barn. Inte minst barns ohämmade
nyfikenhet gör att de ofta har lättare än vuxna att ta till sig ny
teknik. Folkpartiets krav på en dator till varje elev har tyvärr
inte förverkligats, men datorn som hjälpmedel åt barn med
funktionsnedsättning torde nog de flesta kunna inse värdet
av. Funktionshindrade elever bör också ha tillgång till datorn
som hjälpmedel hemma.
På flera håll i landet ingår, av kostnadsskäl, inte datorer i den s k
hjälpmedelsförteckningen, vilket innebär att funktionshindrade inte kan få en
dator som individuellt hjälpmedel. Vi avvisar en sådan restriktiv hållning.
Datorer kan vara ett ovärderligt hjälpmedel vid många olika funktionshinder.
Utveckla informationsbaser
med uppgifter om
tillgänglighet - s k
"handikappguider"
Dessa "guider" uppmuntrar fler att anpassa sina affärs- och
boendemiljöer för människor med funktionshinder.
För att underlätta för personer med funktionsnedsättning att delta i
samhällslivet skall information om tillgänglighet finnas, som kan ge
vägledning vad gäller allt från handikappanpassade offentliga institutioner
till tidningar som ges ut på kassett. Om en informationsbas av detta slag kan
skapas, kommer det att bli intressant även för privata företag att meddela
vilken service de tillhandahåller. Erfarenheterna visar att handikapptill-
gänglighet ofta också leder till ökad tillgänglighet för äldre och för
barnfamiljer. Ju fler grupper som berörs desto större blir allas intresse av att
informera om att deras verksamheter är tillgängliga. Vi kallar denna
informationsbas "handikappguide".
Elektronisk handikappupplysning har prövats på olika håll, bl a i
Stockholms läns landsting. Den som har tillgång till dator och modem kan få
information och ta del av kunskap och erfarenheter på handikappområdet.
Det går också att ringa till handikappupplysningen. Den skall vara ett
elektroniskt bibliotek, konsumentupplysning samt mötesplats för erfarenhets-
utbyte och debatt. Kommuner och handikapporganisationer kan med fördel
delta i den här typen av projekt, som bör få vidare spridning i landet.
Kollektivtrafiken skall i
högre utsträckning göras
tillgänglig för personer med
funktionshinder
Färdtjänsten är ett komplement till allmänna
kommunikationer därför att inte alla kan resa med de tåg,
spårvagnar och bussar som finns i dag. Målet är att de allra
flesta handikappade skall kunna använda allmänna
kommunikationer. På sikt bör samtliga dessa transportmedel
vara handikappanpassade.
När upphandling av trafiktjänster skall genomföras måste handikappan-
passning vara en  viktig faktor. En förutsättning för att människor med
funktionshinder skall kunna använda kollektivtrafiken är förstås också att
den omgivande miljön så långt som möjligt är handikappanpassad. Detta
ställer krav på kommunerna att se till att gatumiljön är tillgänglig för
personer med funktionshinder.
Reglerna för färdtjänst
måste bli flexiblare
Även om alla kommunikationer anpassas till de vanligaste
funktionshindren kommer det att finnas människor som trots
detta måste erbjudas färdtjänst.
För att färdtjänsten skall bli ett bra komplement för dem som behöver
dessa tjänster också efter en anpassning av offentliga färdmedel krävs att
ansvaret ligger hos en huvudman. Det skall vara samma huvudman som för
kollektivtrafiken. Genom en sådan koppling kan vi få utvecklingen att gå
fortare framåt och göra det lättare för enskilda genom att de bara behöver
vända sig till en instans för att få stöd och service vid resor.
På sina håll i landet har färdtjänsten ställt upp orimliga regler som starkt
begränsar friheten för människor med funktionshinder. Det är t ex inte
rimligt att den som är funktionshindrad skall behöva acceptera att
tidspassningen för specialfordon varierar med upp till tre timmar, eller att
beställningen måste ske dagen innan. Reglerna för färdtjänst behöver därför
ses över på sina håll, så att färdtjänsten ökar - inte begränsar -  den
enskildes
frihet.
FN:s standardregler för
funktionshindrade
Sverige har varit pådrivande när det gäller utvecklingen av
FN:s standardregler för funktionshindrade. Om Sverige
menar allvar med att säkerställa allas fulla rättigheter, krävs
att standardreglerna efterlevs i Sverige. På samma sätt som
arbetet fortskrider med att förverkliga barnkonventionen
genom att skärpa lagstiftningen måste ett omfattande arbete
sättas igång även för att anpassa Sveriges lagar efter de krav
som uppställs i FN:s standardregler.
 Sverige bör också bidra till att lyfta fram dessa frågor i biståndet inom
ramen för fattigdomsbekämpning och i arbetet med att stärka fred, demo-
krati, mänskliga rättigheter samt agerandet i Världsbanken och samarbetet
inom FN och EU.
Strategier och metoder för hur handikappfrågor skall kunna införlivas i
bilaterala och multilaterala utvecklings- och katastrofinsatser bör tas fram.
Smärre hinder i offentliga
miljöer som är enkla att
åtgärda skall i första hand
tas bort
Arbetet med att avhjälpa mindre hinder i offentliga miljöer
som drabbar funktionshindrade bör istället intensifieras.
Dessa "smärre hinder" kan exempelvis vara avsaknad av
hörselslingor, felaktig belysning, dåliga dörrar eller avsaknad
av dörröppnare.
När det gäller byggnaders tillgänglighet är målet på samma sätt som för
kollektivtrafiken att alla offentliga byggnader och platser bör göras
tillgängliga. Det finns varierande grad av hinder på platser där allmänheten
vistas. Erfarenheten visar att det på sina håll kan handla om mycket enkla
ingrepp - annorlunda färgsättning för att markera olika nivåer, hörselslingor,
ändrad belysning, annorlunda dörrar eller dörröppnare i en entré.
Mera omfattande hinder kräver längre tid för att ansvariga skall hinna
planera och ekonomiskt klara av att komma till rätta med dem. I några fall
kan bristen på tillgänglighet vara så stor i dagsläget att stora ombyggnader
krävs för en handikappanpassning. Det är då rimligt med en längre
övergångstid. Detta bör läggas in i de långsiktiga budgetarna och finansieras
enligt ansvars- och finansieringsprincipen. Varje ansvarig myndighet,
landsting och kommun skall upprätta planer som anger i vilken takt och på
vilket sätt tillgänglighetsproblemen skall avhjälpas. Ibland måste särskild
hänsyn tas, t ex vid planer som gäller kulturhistoriska miljöer.
Samhället har byggt upp en uppsjö av hinder i infrastrukturen, t.ex.
trottoarkanter och trappor, bussar utan lyftplatta, TV-program utan text för
döva, övergångsställen utan akustiska signaler m m. Studenter med
funktionshinder har fått vänta flera år på att börja sina studier därför att
universitetet/högskolan inte ansett sig kunna ta emot dem på grund av
lokalernas utformning.
Det är anmärkningsvärt att utbildningen i handikappkunskap för arkitekter
försämrats jämfört med 1990-talets början. Det är en självklarhet att varje
arkitektstuderande måste få kunskap om olika handikappgruppers behov av
anpassning av lokaler inte bara med hänsyn till rörelsehinder utan också
beträffande syn- och hörselhandikapp. Också andra yrkesgrupper som har
ansvar för utformningen av lokaler och samhällsplaneringen behöver ut-
bildning i handikappkunskap såväl i grundutbildningen som i fortbildningen.
Underlätta eget boende
Nyproducerade flerfamiljshus bör så långt det är möjligt
byggas anpassade till människor med funktionshinder. Den
yttre miljön kring bostäderna bör också i möjligaste mån
vara anpassad så att det finns handikapparkering, anpassad
sophantering och i övrigt tillgängliga miljöer.
Om vi lyckas i vår ambition att anpassa samhället efter allas behov
kommer också kraven på specialinsatser att kunna minska. Det bostadsan-
passningsbidrag som finns idag kan komma att minska i omfattning när det
boende som erbjuds i större utsträckning är så utformat att också personer
med funktionsnedsättning kan flytta in utan särskild anpassning. Att tro att
bostadsanpassningsbidragen helt kan upphöra är dock att hoppas på för
mycket. Det kommer alltid att finnas situationer som kräver ytterligare
anpassning för att enskilda skall kunna klara sin vardag.
Attityderna mot
funktionshindrade måste
förändras
Av en nyligen framlagd rapport "Arbetsförhållanden och
attityder - professionellas möten med personer med
funktionshinder" framgår att de flesta anställda har en positiv
inställning till funktionshindrade. Dock tycks många
tjänstemän och handläggare inte förstå allvaret i människors
situation, utan betraktar grundläggande behov som vilka
ärenden som helst. I utredningen refereras till hundratals
människor med funktionshinder som berättat om hur svårt
det är att få den hjälp de behöver från det allmänna.
Utredningen visar också att många ärenden faller mellan stolarna därför att
myndigheternas samarbete inte fungerar bra. Samtidigt har personer med
funktionshinder och föräldrar till funktionshindrade barn blivit mer insatta
och för sin talan på ett effektivare sätt. Det i sin tur pressar personalen som
kritiserar arbetsledningen för att inte ge det stöd personalen behöver i
komplicerade fall. Neddragningen av resurser vid försäkringskassor, i skolor,
i sjukvården och inom socialtjänsten anses vara en viktig förklaring till
människors upplevelser av dåligt bemötande.
Folkpartiet anser detta oacceptabelt. Den personal som ansvarar för
ärenden rörande funktionshindrade måste få den utbildning, den tid och det
stöd som krävs både för att ge ett bra bemötande och kunna göra en korrekt
bedömning och därmed tillgodose de funktionshindrades behov.
Erbjud kontaktperson
Personligt ombud/kontaktperson skall erbjudas alla med
svåra psykiska sjukdomar.
Boende i egna bostäder underlättas om en del av de utvecklingspengar som
Socialstyrelsen avsatt med anledning av psykiatrireformen används för att
utveckla s k rörliga team. De rörliga teamen kan ingripa för att bl a lugna
personer som fått ångestattacker. Tidiga ingripanden förhindrar onödiga
vräkningar och oro hos grannar.
På flera håll i landet har man byggt upp rörliga team inom psykiatrin.
Teamen kan göra akuta hembesök och ta sig an akuta psykiatriska
konsultationer. Erfarenheterna har varit väldigt positiva. De hjälpsökande
känner sig tryggare i sin hemmiljö och de som jobbar i teamet får genom
hembesöken värdefull kunskap om hur den som behöver akut hjälp har det i
sin vanliga miljö.
De mobila teamen kan nå människor på ett tidigt stadium och fungera som
länk mellan hemvård och sjukvård. Teamet skall man kunna nå dygnet runt,
även via telefon. Det är framför allt på natten, då socialtjänsten och andra är
svåra att nå, som telefonerna ringer som mest.
Underlätta eget
förvärvsarbete
Inkomst genom arbete skall vara den huvudsakliga
utgångspunkten också för den som är funktionshindrad. Att
förtidspensionera unga människor utan att ha prövat alla de
vägar som trots allt står tillbuds i form av handledare,
utbildning eller andra arbetsmarknadsåtgärder är en
styggelse som måste motarbetas. Det är samhällsekonomiskt
lönsamt att satsa på lönebidrag eller arbete i Samhall om
alternativet annars är förtidspension, vilket är verkligheten
för många i dag.
Samhalls sätt att arbeta bör förnyas - viktigast skall vara att ge
arbetsmöjligheter till de svårast funktionshindrade. Ett sätt att bidra till
detta
är att hjälpmedel som behövs i arbetet i högre utsträckning kan finansieras
genom arbetsmarknadsanslagen. Ett annat sätt är att på bred front underlätta
förvärvsarbete för funktionshindrade med hjälp av handledare, s k "job
coach".
Handledaren kan bistå den enskilde i dennes arbete och informera
arbetsgivaren och arbetskamraterna om olika tekniker som kan hjälpa den
som är funktionshindrad på arbetsplatsen. En handledare blir också en
naturlig länk mellan arbetsgivaren och arbetstagaren, en samtalspart som var
och en kan ta upp problem med, som det kanske är svårt att formulera direkt
till varandra. Handledaren garanterar också att de arbetsuppgifter som den
enskilde har att utföra blir gjorda. Inledningsvis kan en person behöva
mycket stöd för att senare kunna klara sina arbetsuppgifter med minskat eller
inget stöd alls. Handledaren har flera personer som får stöd, men de är i olika
skeden av behövda stödinsatser.
I flera stater i USA arbetar man sedan många år framgångsrikt med att
underlätta förvärvsarbete för funktionshindrade med hjälp av handledare.
"Supported employment" fungerar som en hjälp till självhjälp.
Regeringen nöjer sig med att förlänga försöksverksamheten med denna typ
av stöd. Med tanke på de mycket höga arbetslöshetstalen bland människor
med funktionshinder är det en alldeles för svag åtgärd.
Folkpartiet anser att denna modell, som visat sig så framgångsrik, skall
lanseras på bred front i Sverige. Ett system med detta stöd på arbetsplatsen
bör lämpligen kunna utvecklas genom ett flexibelt utnyttjande av löne-
bidragen.
Rätten till likabehandling
"Staterna skall skapa en rättslig grund för delaktighet och
jämlikhet för människor med funktionsnedsättning." Så lyder
FN:s standardregel 15 om lagstiftning. Handikappreformen
medförde många viktiga rättigheter. Fortfarande återstår
dock den angelägna uppgiften att stärka det rättsliga skyddet
mot diskriminering.
Skärpt
antidiskrimineringslag
Diskriminering i allmänhet
Frågan om att ge människor med funktionsnedsättning ett
skydd mot diskriminering har dragits i långbänk av den
socialdemokratiska regeringen. Flera handikappförbund har
inlett en kampanj för en lag som förbjuder diskriminering.
Det är en reaktion mot regeringens handikappolitik som de
"anser saknar trovärdighet".
Folkpartiet instämmer och anser att det är hög tid att rättsskyddet förbättras
för människor med funktionsnedsättning. Ingen skall få diskrimineras p g a
funktionsnedsättning.
Det är uppenbart att rättsskyddet för människor med funktionshinder måste
stärkas i Sverige. Flera länder har säkrat rättigheterna för personer med
funktionsnedsättning i antidiskrimineringslagar, exempelvis USA, Kanada,
Nya Zeeland, Australien och Sydafrika. I USA omfattas även närings-
verksamhet av diskrimineringsförbudet. Om en restaurangägare i USA
diskriminerar förståndshandikappade döms ägaren till ett stort skadestånd.
Det är angeläget att en lag kommer till stånd så att vi på olika sätt kan
bidra till en fortsatt utveckling där ingen i vårt land diskrimineras på grund
av en funktionsnedsättning. Diskriminering av handikapp skall i lag likställas
med diskriminering på grund av kön, hudfärg eller etnisk tillhörighet. Det är
krav som stöds av hela handikapprörelsen.
Diskriminering i arbetslivet
Folkpartiet har i motion 1998/99:K201 om att motverka
diskriminering i arbetslivet utvecklat våra åsikter om
antidiskrimineringslagstiftning.
Respekt för lag och domstol
Det förekommer flera fall där kommunerna inte verkställt
domstolars domar. Det är ett flagrant övergrepp mot lag och
domstolars beslut. Det är även ett övergrepp mot de
medborgerliga rättigheterna som slagits fast i lag av
riksdagen. Därför måste det övervägas om inte sanktioner
skall tillgripas mot det domstolstrots som i dag pågår i vissa
kommuner. Det är nödvändigt för att visa att även
handikappades rättigheter skall tas på allvar.
Handikappombudsmannen
Handikappombudsmannen inrättades den 1 juli 1994.
Myndigheten har  fått åtskilliga anmälningar om
diskriminering av funktionshindrade.
Handikappombudsmannen har vidtagit de åtgärder som hon
enligt instruktion kan vidta, nämligen gjort uttalanden. Detta
har visat sig otillräckligt. Det är anmärkningsvärt att
regeringen inte har någon åsikt om hur
Handikappombudsmannens möjligheter att agera mera
kraftfullt skall kunna stärkas.
 Nu har Handikappombudsmannen också fått möjlighet att väcka talan om
någon diskrimineras på grund av sitt funktionshinder.  Det är en mycket
välkommen arbetsuppgift som Folkpartiet länge efterlyst. Trots denna
utökade arbetsuppgift samt att ärendemängden till Handikappombudsmannen
har ökat så ges inget ökat anslag i statsbudgeten. Folkpartiet återkommer till
detta i den socialpolitiska kommittémotionen.
Elever med funktionshinder
Funktionshindrade skolelevers situation har nyligen utretts
(FUNKIS - utredningen om funktionshindrade elever i
skolan 1998). I utredningen påtalas en rad brister och förslag
har lämnats som framför allt innebär stora förändringar för
enskilda verksamheter som dagens specialskolor. Brister
rapporteras också från universitet och högskolor. Det har
t.ex. hänt att en funktionshindrad student fått vänta flera år
innan det blivit möjligt att påbörja studierna därför att man
inte kunnat få fram praktiska lösningar. Detta är
oacceptabelt. Funktionshindrade studenter måste ha samma
rätt som andra studenter till högre studier. I årets
budgetproposition ges ett tillskott av resurser om fem
miljoner kronor för stöd till studenter med funktionshinder.
Något underlag som motiverar just denna siffra finns inte,
man stannar vid ett antagande att antalet studenter med
funktionshinder förväntas öka i samband med den kraftiga
utbyggnaden av högskolan. Därför är det angeläget att den
av regeringen aviserade utredningen för att se över systemet
med stöd till studenter med funktionshinder kommer igång
utan dröjsmål och att i dess direktiv också ingår en
kartläggning av otillfredsställda stödbehov. Det är vidare
viktigt att ansvariga för lokalutformningen vid universitet
och högskolor har tillräckliga kunskaper om olika
funktionshinder för att kunna anpassa lokalernas utformning
till funktionshindrade studenters behov.
Funktionshindrade
flyktingar och invandrare
Funktionshindrade flyktingar och invandrares behov av stöd
och hjälp tillgodoses inte alltid i tillräcklig utsträckning.
Detta gäller i synnerhet flykting- och invandrarkvinnor. Det
är därför viktigt att de vid ankomsten till Sverige får en
bedömning av sina funktionshinder och att det läggs upp en
plan för hur deras behov skall kunna tillgodoses.
Polioskadades behov
Polion  upphörde nästan helt i Sverige 1963, sju år efter
poliovaccinationens införande. Fortfarande finns ca 15 000-
20 000 personer i Sverige som lider av sviter efter polio till
följd av polioepidemier, varav den senaste inträffade 1953.
Genom invandring har nya polioskadade tillkommit. Flera av
dessa är barn och ungdomar.
Många polioskadade, som insjuknade på 1950-talet och tidigare, har nu
drabbats av problem i form av nytillkommen eller ökad muskelsvaghet och
ökad uttröttbarhet.
Andra symtom är muskelsmärta, ledvärk, köldkänsla, köldintolerans och i
vissa fall andningsproblem. Detta benämns postpoliosyndrom (sena effekter
av polio). Alla polioskadade drabbas inte av dessa sena effekter men flertalet
riskerar att få dem i varierande grad.
Alltför få inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten känner till detta
och det är därför viktigt att kunskap sprids om dessa seneffekter och att de
remitterar dessa patienter till de mottagningar som specialiserat sig på att
hjälpa dessa patienter.
Bilstödet
Bilstödet är ett bra medel för att ge personer med
funktionsnedsättningar möjlighet till delaktighet i
samhällslivet och en bättre livskvalitet. Tillgång till en egen
anpassad bil minskar också beroendet av samhällsinsatser i
form av t.ex. matinköp och färdtjänst. I betänkandet Rätten
till ratten (SOU 1994:55) föreslås att åldersgränsen 50 år
avskaffas. Vi anser detta rimligt men kan samtidigt inte
bedöma hur mycket det kommer att kosta. Vi anser därför att
regeringen bör göra en hälsoekonomisk analys av vad det
betyder att man tar bort åldersgränsen och hur kostnaderna
för annat samhällsstöd därmed förändras.
Anslagsframställning
För anslagsframställningen hänvisas till Folkpartiets
kommittémotion Vissa anslagsfrågor m m.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att återställa rätten till personlig assistans,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avskaffa 65-årsregeln,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att RFV:s Allmänna råd måste återkallas.
4. att riksdagen beslutar om en ändring av lagen (1993:387)) om stöd och
service till vissa funktionshindrade i enlighet med vad i motionen anförts om
ett förtydligande om avsikten med insatsen råd och stöd enligt LSS,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utökad vårdgaranti som även omfattar rätten till tekniska
hjälpmedel,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om att regeringen bör föreslå åtgärder som ökar rättssäkerheten för
personer som är i behov av annat bistånd såsom det definierades före
ändringen av biståndsreglerna,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avsikten med insatsen hjälp i hemmet, 6 § socialtjänstlagen, är
att den skall kunna utformas på olika vis beroende av enskilda behov,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad konkurrens på hjälpmedelsområdet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att datorer skall ingå i den s.k. hjälpmedelsförteckningen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handikappguider,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utökad tillgänglighet i kollektivtrafiken,1
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flexiblare färdtjänst, 1
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige måste uppfylla FN:s standardregler om
funktionshindrade,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att myndigheter, landsting och kommuner skall upprätta planer
för att åtgärda lättare hinder i den offentliga miljön, 2
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att åtgärder för handikappanpassning skall finansieras enligt
ansvars- och finansieringsprincipen, 2
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att behålla bostadsanpassningsbidragen, 2
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arkitektstuderande och andra yrkesgrupper med ansvar för
utformningen av lokaler och samhällsplanering skall ha utbildning i
handikappades behov i fråga om tillgänglighet i miljön m.m., 3
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att  den personal som ansvarar för ärenden rörande
funktionshindrade måste få den adekvata utbildning som krävs för ett bra
bemötande av den funktionshindrades behov,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mobila team som skall stödja människor med funktionshinder,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lansera en modell med handledare för funktionshindrade på
arbetsmarknaden, 4
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om diskriminering i allmänhet,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa sanktioner mot de kommuner som begår domstolstrots, 5
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till funktionshindrade elever och studenter, 3
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till flyktingar och invandrare med funktionshinder, 6
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till polioskadade,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en hälsoekonomisk analys av bilstödet.

Stockholm den 28 oktober 1998
Lars Leijonborg (fp)
Bo Könberg (fp)

Kerstin Heinemann (fp)

Elver Jonsson (fp)

Siw Persson (fp)

Yvonne Ångström (fp)

Harald Nordlund (fp)

Barbro Westerholm (fp)






























1 Yrkandena 11 och 12 hänvisade till TU.
2 Yrkandena 14-16 hänvisade till BoU.
3 Yrkandena 17 och 23 hänvisade till UbU.
4 Yrkande 20 hänvisat till AU.
5 Yrkande 22 hänvisat till KU.
6 Yrkande 24 hänvisat till SfU.
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

Inlämning: 1998-10-28 Hänvisning: 1998-11-03 Bordläggning: 1998-11-03
Yrkanden (52)