Svenskt fiske

Motion 1997/98:Sk736 av Sivert Carlsson och Elving Andersson (c)

av Sivert Carlsson och Elving Andersson (c)

Inledning

Det svenska fisket är en av de viktigaste basnäringarna i våra kust- och skärgårdsområden. Även om antalet yrkesfiskare under de senaste årtiondena har minskat i antal, utgör de dock tillsammans med övriga kringfunktioner såsom transporter, beredningsindustri, varv, m.m. en betydelsefull del av det svenska näringslivet.

På vissa kuststräckor och i anslutning till vissa insjövatten bedrivs också fisket i kombination med annat företagande såsom jordbruk, turism etc. och skapar här underlag för väl fungerande företag, där annars möjligheterna till försörjning är starkt begränsade.

För att finna möjligheter att utveckla det svenska yrkesfisket har under senare år flera betydande insatser gjorts. Ny fiskelag har trätt i kraft. Olika utredningen inom fiskets område har genomförts, vilka har lett till konkreta förslag och åtgärder till gagn för det svenska fisket. Betydande investeringar finns också nedlagda i fiskeriföretag, såväl i fartyg som i beredningsindustri. Näringen har rationaliserats hårt och god kapacitet och ett gediget yrkeskunnande hos de enskilda fiskarna utgör en god grund för svenskt yrkesfiske också inför framtiden.

Yrkesfiskeavdrag

Sedan länge har förslag och krav på ett särskilt yrkesfiskeavdrag framförts för att bereda svenska fiskare likvärdiga förhållanden gentemot kollegor i andra länder.

Ett sådant avdrag skulle gagna fiskerinäringen och ge de enskilda fiskarna skäligt avdrag för de kostnader som deras arbete ger skäl till. Det bör också konstateras att yrkesfiskare ofta har svårt eller är helt fråntagna möjligheterna att tillgodogöra sig den service som samhället inom olika områden erbjuder och tillhandahåller.

I syfte att genomföra denna rättvisereform har förslag och motioner arbetats fram. En enig riksdag har av regeringen begärt ett förslag om yrkesfiskeavdrag. Något sådant har ännu inte presenterats riksdagen.

Vi föreslår därför att riksdagen beslutar om ändring i kommunal­skatte­lagen innebärande att punkt 29 av anvisningarna till 23 § kommunalskatte­lagen (1928:370) skall ha följande lydelse:

Yrkesfiskare som innehar yrkesfiskelicens och bedriver kust- eller havsfiske har rätt att göra avdrag för påbörjad fiskedag vid fångstturer om minst tolv timmars varaktighet. Med en fiskedag avses 24 timmar. Avdrag medges med ett belopp som per fiskedag uppgår till 0,6 procent av det för beskattningsåret gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avdrag kan maximalt medges för 220 fiskedagar.

Ersättning vid militärt och miljöfarligt kemiskt avfall

Frågan om dumpade stridsmedel utreddes av Sjöfartsverket 1992. Utredningen konstaterade bl.a. att yrkesfiskarna är utsatta för en stor risk när de får ammunition i sina redskap.

Sjöfartsverket konstaterade också att de svenska fiskarna i motsats till de danska inte erhåller någon ersättning när de drabbas av skador och inkomst­förluster.

Fiskarna drabbas vid fångst av farligt avfall av kostnader för stillaliggande, för uteblivet fiske, förlust av redskap samt skador på fartyget. Med tanke på att de som är verksamma inom fisket direkt drabbas av följderna av åtgärder över vilka de inte haft någon kontroll, framstår det som både orättvist och orimligt, vilket också Statskontoret i utredning ger uttryck för, att enstaka olycksdrabbade fiskare skall stå utan ersättning för skador, vars orsaker de själv inte kunnat påverka.

Danmark kompenserar sina fiskare. Detta har bl.a. även fått till följd att landet fått en mer tillförlitlig statistik över fångster av kemiska stridsmedel och annat farligt material.

Olika sätt att lösa ersättningsfrågan har diskuterats. Ytterligare kommer­siella försäkringar är i det här fallet ingen lösning. Det är en både orimlig och orättvis lösning.

Att belasta mindre kapitalstarka fiskare med ytterligare premiekostnader och stora självrisker för att skydda sig mot eventuella skador de inte på något sätt är skyldiga till, är oacceptabelt.

Anslagsfinansiering ger ett klart och mer konsekvent uttryck för statens övergripande och långsiktiga ansvar för skador och annat miljöfarligt avfall på havsbotten.

Regeringen bör därför, när nu tillräckligt utredningsmaterial tycks finnas, snarast återkomma till riksdagen med förslag i frågan.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen beslutar om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) enligt följande: Härigenom föreskrivs att punkt 29 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse: Yrkesfiskare som innehar yrkesfiskelicens och bedriver kust- eller havsfiske har rätt att göra avdrag för påbörjad fiskedag vid fångstturer om minst tolv timmars varaktighet. Med en fiskedag avses 24 timmar. Avdrag medges med ett belopp som per fiskedag uppgår till 0,6 procent av det för beskattningsåret gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1963:381) om allmän försäkring. Avdrag kan maximalt medges för 220 fiskedagar.

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning till fiskare för extrakostnader i samband med oönskade fångster av militärt och miljöfarligt avfall.1

Stockholm den 5 oktober 1997

Sivert Carlsson (c)

Elving Andersson (c)

1 Yrkande 2 hänvisat till JoU.

Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Skatteutskottet

Händelser

Inlämning: 1997-10-06 Hänvisning: 1997-10-10 Bordläggning: 1997-10-10
Yrkanden (4)