Synskadades hjälp med ledsagning mellan olika färdmedel

Motion 2008/09:T330 av Birgitta Sellén och Åke Sandström (c)

av Birgitta Sellén och Åke Sandström (c)

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att avtal ska upprättas mellan olika aktörer på väg och järnväg så att ledsagning fungerar mellan olika färdmedel för synskadade resenärer.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ett nationellt telefonnummer bör införas för beställning av ledsagning, som är öppet dygnet runt.

Motivering

I Sverige finns ett mål uppsatt om att vårt samhälle ska vara handikappanpassat 2010. Det är om endast tre år, och än finns det mycket som måste förbättras för att vi ska nå det målet. Exempelvis är det idag svårt för människor med synnedsättning att resa kollektivt. Utredningsinstitutet Handu har gjort en undersökning om hur synskadade anser att det fungerar när de ska resa med olika färdmedel. Väldigt många har sagt att det är stora svårigheter att t.ex. förflytta sig från en perrong till en annan när de ska åka tåg och att det är olika huvudmän som kör på den resesträcka som de ska åka. Undersökningar genomförda av Vägverket visar också på att synskadade och rörelsehindrade är de grupper som har störst problem när de ska resa från en plats till en annan. En förklaring är att möjligheterna till att få personlig hjälp (ledsagning) under resan är begränsade eller ibland obefintliga. Trafikföretag som erbjuder ledsagning sätter upp gränser för vad tjänsten ska innehålla, såsom att ledsagning måste förbeställas ett dygn före resan eller att man endast ledsagar resenärer mellan sina egna fordon och företag. Många trafikföretag erbjuder inte ledsagning över huvud taget.

Det är viktigt att någon har helhetsansvaret när det gäller ledsagningen för resandet i landet. Synskadades Riksförbund arbetar för att Vägverket och Banverket ska få ett gemensamt ansvar för detta. Vem som utför själva ledsagningen i praktiken måste variera beroende på var man befinner sig i landet. På större stationer och resecentrum kan det kanske vara stationspersonal eller resevärdar som är utföraren. På mindre stationer och hållplatser kanske det är rimligt att det finns lokala avtal med taxi som garanterar att ledsagningen fungerar. Det kan också vara tänkbart att exempelvis pensionärer arbetar som ledsagare. Många pensionärer vill inte arbeta heltid men tar gärna ett uppdrag som innebär att de bara jobbar ibland och då kanske ett fåtal timmar per tillfälle.

Vägverket och Banverket måste ta sitt ansvar och se till att det finns avtal med lokala utförare av ledsagning som man kan få tag i. Att sådana avtal ska upprättas måste det vara en självklarhet att berörda parter ansvarar för. I annat fall kommer vi inte att kunna leva upp till målet om ett handikappanpassat samhälle 2010. Detta bör ges regeringen till känna.

Ledsagningen bör också kunna beställas via ett nationellt telefonnummer som ska vara öppet hela dygnet. Det är också viktigt att man vid beställning får kontaktuppgifter till den som ska utföra ledsagningen så att man kan ringa om ledsagaren exempelvis inte dyker upp i rätt tid. I de flesta fallen bör resenären kunna förbeställa ledsagare samtidigt som han eller hon bokar sin biljett på tåg och/eller buss. Det fungerar bra vid flygresor, och då bör det gå att få det att fungera även med andra färdmedel. Viktigt är också att systemet ska vara flexibelt och därmed öppet även för ett spontant resande. Det nationella telefonnumret måste drivas gemensamt av Vägverket och Banverket.

Stockholm den 1 oktober 2008

Birgitta Sellén (c)

Åke Sandström (c)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Trafikutskottet

Händelser

Inlämning: 2008-10-03
Yrkanden (2)