Trafikens infrastruktur m.m.

Motion 1993/94:T219 av Jarl Lander m.fl. (s)

av Jarl Lander m.fl. (s)
Värmlands geografiska läge, ungefär mitt emellan
storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Oslo, gör det
angeläget att bedriva samarbete i olika riktningar.
Detta gäller i synnerhet på kommunikationsområdet,
där samverkan i strategiska allianser och över
administrativa gränser behövs med tanke på att de
övergripande transportsystemen binder samman olika
regioner.
Som gränslän mot Norge innebär det också ett
omfattande samarbete med i första hand grannfylkena
Hedmark och Östfold, där resultatet hittills blivit en
gemensam transportvision för Hedmark/Värmland.
Mot bakgrund av Värmlands läge och behov av
samarbete i olika former anser vi motionärer att snabba och
moderna kommunikationer är en förutsättning för att
Värmland skall kunna utvecklas.
Vägar
I samband med riksdagens behandling av proposition
1992/93:176, framförde vi synpunkter på att vissa vägavsnitt
av olika anledningar hade uteslutits i propositionen.
Från tillväxtskäl finns det också anledning att sätta
frågetecken för den beslutade investeringsplaneringen.
Prioriteringen av trafiksäkerhetsmålet inom vägsektorn
innebär att investeringarna i hög grad koncentreras till
motorvägsbyggnationer i de tätbefolkade delarna av landet.
Anslaget till ''Övriga riksvägar'' är därmed mycket blygsam
vilket medför att många viktiga satsningar uteblir.
Med anledning därav vill vi på nytt aktualisera angelägna
vägar och vägavsnitt som vi anser bör ha hög prioritering
och som bör åtgärdas.
I första hand gäller det upprustning av riksväg 45, 61, 62,
63 och 64 samt en fortsatt upprustning av E 18.
Ett 
av de mest angelägna vägprojekten i länet är
förbifarten till Kil på väg 61. Länken är samhällsekonomiskt
motiverad för att sammanbinda de båda stamvägsstråken
genom länet och bör därför också tillföras stamvägnätet.
Även för väg 62 måste en upprustning prioriteras för att
klara exportindustrins behov av transporter av råvaror och
produkter. Detta är nödvändigt efter nedläggning av
järnvägslinjen Karlstad--Hagfors.
Regeringens tidigare förslag om upprustning av väg 45,
med Vägverkets målstandard på sträckan Göteborg--
Vänersborg, är bra. Vi kan däremot inte acceptera beslutet
att endast punktvisa insatser bör sättas in på sträckan
Vänersborg--Mora. 45:ans strategiska betydelse för gods-
och turisttrafiken gör det nödvändigt att investera mer här
och göra det tidigare än vad som föreslagits.
Vid riksdagens behandling av proposition 1992/93:176
fastställdes att väg 64 delen Mariestad--Kristinehamn,
skulle ingå i stamvägnätet. Vi anser det vara ett olyckligt
beslut att stamvägsbeteckningen av väg 64 upphör i
Kristinehamn, då trafiken på det regionala stråket inte
uppehör i och med att den når Kristinehamn. Väg 64 är en
av de stora lederna mellan södra Sverige och fjällvärden
vilket gör behovet av goda framkomstmöjligheter såväl norr
som söder om Kristinehamn lika motiverade. Att
stamvägsbeteckningen upphör får inte bli liktydigt med att
väginvesteringarna i östra Värmland upphör.
Satsningarna på länsvägnätet är enligt vår uppfattning
tilltagna i underkant. En ökad satsning bör ske framför allt
i skogslänen. Varje år upplever skogslänen allvarliga
störningar inom transportnäringen i samband med de
årligen återkommande tjällossningen. Rimligen borde viss
omfördelning ske av vägmedel (inom de ramar som
regeringen föreslår) till förmån för rejäla satsningar på
drabbade vägavsnitt inom skogslänen.
I budgetpropositionen skrivs, angående fördelningen av
medel från kontot ''A 15. Underhållsavgifter för
sysselsättning och tillväxt'': ''Vid fördelning av medlen bör
också hänsyn tas till i vilka län övriga investeringar i det
regionala transportnätet är av jämförelsevis mindre
omfattning.''
Enligt vår och länets uppfattning har Värmland blivit
mindre tillgodosett än övriga regioner i den ordinarie
fördelningen av vägmedel. Med den i budgetpropositionen
skrivna motiveringen förutsätter vi att regeringen vid
fördelningen av medlen för nästa budgetår behandlar
Värmlands län generösare. Till gagn för sysselsättning och
tillväxt inom länet.
De 7 miljarder kronor som tidigare beslutats om för
bärighetshöjande åtgärder, bör få en klarare
regionalpolitisk inriktning i överensstämmelse med det av
riksdagen tidigare antagna bärighetsprogrammet. Och där
vägavsnitten mellan upprustade broar också måste erhålla
erforderliga medel.
Järnväg
När det gäller satsningarna inom Banverkets område
återkommer vi med vårt krav att det är av allra största vikt
att Norge--Vänerbanan och Värmlandsbanan nu upprustas.
Det är viktigt både för att minska tiden för resa mellan
Stockholm och Oslo, samt mellan Karlstad och Göteborg,
men också av sysselsättningsskäl.
Banverket uppger att upprustningen av bandelen
Carlottenberg--Kil kan sättas igång omedelbart. Här är det
av stor vikt att de tidigare föreslagna investeringarna
fullföljs, och inte det nerbantade förslag Banverket nu
presenterar i sitt remissmaterial.
Då det inte föreligger några som helst hinder att
omgående påbörja arbetena, skulle detta vara ett
omgående tillskott till Värmlands låga sysselsättningsnivå
inom bygg- och anläggningsverksamhet. Detsamma gäller
också för arbetena på Norge--Vänerbanan.
För Bergslagsbanan Ställdalen--Kil anser vi att hög
beredskap bör finnas för en upprustning. Därmed skulle
Bergslagsbanan och Norge--Vänerlänken utgöra ett
verkligt komplement till godsstråket genom Bergslagen för
gods från Norrland ner mot södra Sverige och kontinenten.
Än viktigare blir detta när västkustbanan färdigställts till
dubbelspår på hela sträckan.
Ca 10 mil från Värmlandsgränsen i Norge påbörjas nu
omfattande investeringar i storleksordningen 20 miljarder
kronor i storflygplatsen Gardemoen utanför Oslo.
Samtidigt är Lillehammerområdet, genom sina ''Olympiske
leker'', ett tillväxtområde beläget endast ett drygt tiotal mil
från Värmlandsgränsen.
Detta har en direkt koppling till både väg- och
järnvägstrafiken i Värmland. Det är därför viktigt att
samtidiga satsningar sker på båda sidor om gränsen.
Sverige bör fortsätta att investera sin del för att främja
det nordiska samarbetet över gränserna. Nordiska rådet har
uttalat sig för att förkorta förbindelserna mellan de nordiska
ländernas huvudstäder i syfte att skapa nya tillväxtcentra i
ett mer intergrerat Europa.
Sammanfattningsvis finns det en rad övertygande skäl
som talar för att bandelarna Norge--Vänerbanan mellan
Göteborg och Karlstad samt Värmlandsbanan Kil--
Charlottenberg prioriteras.
Flyg
Regeringen har tidigare, i prop. 1992/93:176, skrivit att
en ny regionalflygplats i Värmland bör komma till stånd. Vi
delar helt den uppfattningen. Då regionen nu är överens
med Luftfartsverket om hur finansieringen av denna nya
flygplats bör fördelas, förutsätter vi att regeringen aktivt
och målmedvetet engagerar sig för att projektet
förverkligas så snart som möjligt och att en generös
anslagsbedömning tillämpas från regeringens sida.
Inom länets norra delar, från Torsby och Hagfors, har en
fungerande flygtrafik till Arlanda kommit igång och
fungerar väl utan alltför stora kostnader för kommunerna.
Då regeringen nu föreslagit att kommuner inom skogslänen
med reguljär flygtrafik skall få möjlighet till ett högre
statsbidrag, förutsätter vi att detta även kommer att gälla
för de kommunala flygplatserna i Torsby och Hagfors.
Sjöfart
Det är enligt vår uppfattning ytterst angeläget att
sjöfarten på Vänern och i Trollhätte kanal garanteras
långsiktighet. Vi förutsätter att inlemmandet av
kanalverket i Sjöfartsverket kommer att garantera detta.
Enligt vår uppfattning bör de inre vattenvägarna integreras
i den beslutade samordnade investeringsplaneringen för
sjöfarten. Riksdagen bör snarast fastställa Vänersjöfartens
nationella och strategiska betydelse och därmed säkra
verksamheten.
Stora mängder skrymmande tonnage produceras vid en
rad industrier vid Vänern. För en rad företag är sjöfarten
den bästa formen för deras leveranser. Därutöver är
Karlstads hamn en betydande hamn för olja och andra
petroleumprodukter till orter inom Bergslagen.
Telekommunikationer
Telekommunikationerna får i takt med att handeln,
informationsutbytet och internationaliseringen ökat, en allt
större betydelse. Detta gäller också på regional nivå och i
synnerhet i glesare befolkade delar av landet där företag
och människors förutsättningar att verka är helt beroende
av en väl fungerande teleinfrastruktur.
Den pågående avregleringen inom
telekommunikationsområdet inger oro när det gäller
möjligheterna att försörja hela Sverige med moderna tele-
och datatjänster som vi anser vara grundläggande för ett
modernt samhälle. Att vissa regioner missgynnas genom
effekterna av avregleringen är inte acceptabelt. Staten bör
därför säkra att dessa grundläggande tele- och datatjänster
erbjuds i hela landet.
Kostnaderna för telekommunikationer behöver också en
ytterligare översyn. Tanken med att nå ett ''rundare
Sverige'' i avgiftssammanhang för telekommunikationerna
är bra. Men detta får inte leda till strikta regler utformade
med passare på en kartbild. Avgifterna måste anpassas till
människornas och företagens delaktighet i olika regioner,
och det måste vara samma kostnad för alla inom en
kommun, en kostnad för alla inom samma län osv.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vägar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om järnvägar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flyget,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sjöfart,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om telekommunikationer.

Stockholm den 25 januari 1994

Jarl Lander (s)

Magnus Persson (s)

Bo Finnkvist (s)

Kristina Svensson (s)

Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Trafikutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-01-25 Bordläggning: 1994-02-08 Hänvisning: 1994-02-09
Yrkanden (10)