Universitet och högskolor

Motion 1996/97:Ub512 av Inger Davidson m.fl. (kd)

av Inger Davidson m.fl. (kd)
Inledning
Ett väl fungerande utbildningssystem är av allra största vikt
för att värna utveckling och sysselsättning på lång sikt.
Behovs- och sysselsättningsaspekter är betydelsefulla för
dimensioneringen av utbildningen. Det behöver här heller
inte  argumenteras för vikten av att rekryteringen till den
högre utbildningen tryggas för att Sverige skall kunna
försvara sin position som kunskaps- och välfärdsnation.
Staten bör aktivt främja möjligheterna till den
personlighetsutveckling som utbildning innebär. Alla skall
ges samma möjligheter till utveckling av förmåga och anlag
så att var och en kan utveckla sig i sitt eget och samhällets
intresse.
Utbildning och forskning spelar en avgörande roll för en positiv
välståndsutveckling och är av central betydelse både för den enskilde och för
samhället. Vi kristdemokrater anser därför att dessa båda områden måste ges
hög prioritet vid fördelningen av offentliga medel. Universitet och högskolor
måste erhålla de medel som krävs för att de skall kunna fokusera sin
verksamhet på utbildning och forskning, på att utveckla nya utbildningar och
undervisningsformer m.m. Detta är nödvändigt med tanke på den utveckling
samhället genomgår, den expansion högskolan genomgått och de nya
grupper av studenter som söker sig till högre utbildning. Vissa angelägna
reformer behöver också genomföras på den organisatoriska sidan till följd av
den kraftiga utbyggnad som skett under senare år och till följd av att fler
enheter i större utsträckning själva tar ansvar för sina forskningsinsatser. Vi
anser dock att man här måste visa hänsyn till och slå vakt om universitetens
och högskolornas ökade självständighet som de vunnit på senare år.
Dessutom måste reformer som genomförs vara långsiktiga så att högskolorna
inte drabbas av snabba omsvängningar vid regeringsskifte. Vi avser att
återkomma i dessa frågor med anledning av den proposition som regeringen
aviserat om organisatoriska frågor.
Staten och högskolan
Universiteten och högskolorna har sedan en tid tillbaka stor
frihet vad gäller studieorganisation, utbildningsutbud, urval
och antagning av studenter, skapande av karriärvägar för
lärare, inrättande och tillsättning av professurer, institutionell
organisation, disposition av resurser till grundutbildning och
omfördelning mellan olika anslag till forskning.
Tyvärr har regeringens inställning varit att högskolan skall styras centralt
med regler och direktiv istället för med mål, vilket i praktiken innebär att den
nyvunna friheten återigen begränsas. Vi motsätter oss denna trend.
Regeringens stelbenthet framkommer bl.a. när det gäller regleringen av
antagningsförfaranden, där man vill fastställa behörighetsregler och
förkunskapskrav centralt. Vi anser att utbildningarnas varierande utseende i
olika delar av landet måste få till följd att dessa regler och krav tar hänsyn
till
lokala förhållanden och förutsättningar. Den centrala regleringen bör, när det
gäller antagningsförfaranden, begränsas till att gälla krav på mångfald och
jämställdhet.
Beträffande högskoleverksamheten i sig har riksdagen uttalat att staten har
ansvar bland annat för att tillse att grundläggande garantier ges för det
kritiska tänkandet och den fria forskningen, att rättssäkerheten för enskilda
studenter och lärare inte äventyras, att former för kvalitetssäkring finns samt
att det finns ett tydligt ledningsansvar och klara och grundläggande mål för
verksamheten.
Kristdemokraterna anser att staten utöver vad som gäller idag dessutom
skall garantera avgiftsfri högre utbildning och främja ett nationellt
utbildningsutbud. Dessutom bör universiteten och högskolorna åläggas
informationsplikt om sina kurser och utbildningar till den myndighet som har
informationsansvar för landets högre utbildning. Detta för att öka
möjligheten för presumtiva studenter att skaffa sig en överblick och
information om olika utbildningsalternativ.
Den tredje uppgiften
Kristdemokraterna anser det vara självklart att högskolans
verksamhet skall anknyta  till samhället i övrigt. Detta följer
naturligt om man anser att utbildning och forskning spelar en
avgörande roll för en positiv välståndsutveckling. De
svenska universiteten, högskolorna och de fria akademierna
lever inte i slutna sammanhang. Det skulle vara ett
resursslöseri om inte högskolans kompetens utnyttjades i
samhället, som liksom näringslivet i sin tur har mycket att
tillföra högskolan. Samtidigt vill vi understryka att ett ökat
samarbete högskolorna emellan är lika viktigt för att skapa
ett nationellt och internationellt utbildnings- och
forskarsamhälle. Utan att vi motsätter oss regeringens förslag
till ändring i högskolelagen noterar vi att
budgetpropositionens skrivning om den tredje uppgiftens
innebörd är mycket vag och bör utvecklas.
Humanioras roll
Efterfrågan på naturvetenskapligt och tekniskt utbildad
arbetskraft är stor och en satsning på dessa områden är därför
fullt berättigad. Det går dock inte att ensidigt prioritera
teknik och naturvetenskap. Många av högskolans
kunskapsområden saknar helt eller delvis kommersiellt
intresse. Utbildning och forskning inom dessa områden
måste bedrivas av andra skäl och med andra förtecken än
industriell förnyelse eller regional utveckling. Materiellt
välstånd är inte tillräckligt för ett gott liv. Ett i ordets
verkliga mening mänskligt samhälle har behov av djupare
kunskaper också om andliga, kulturella, sociala och etiska
värden. Detta är tydligt inte minst i dessa dagar då
arbetslöshet lett till att både ungdomar och vuxna tappat
framtidstro och fäste i vardagen.
Regeringen menar att universiteten och högskolorna bör anpassa
utbildningsutbudets inriktning till områden där behovet av välutbildad
arbetskraft bedöms öka. Detta kan vid en första anblick verka förnuftigt, men
kristdemokraterna anser att även studenternas efterfrågan skall styra
utbildningsbehovet. Vi motsätter oss vidare regeringens ambition att göra
likvärdiga utbildningar på skilda orter mer lika . Vi ser en stor poäng i att
utbildningarna ser litet olika ut på olika orter, eftersom en enda utbildning
inte kan passa alla och det är genom att tillåta och till och med uppmuntra
skillnader som utbildningarna utvecklas och förbättras.
Övergången från industrisamhälle till kunskaps- och informationssamhälle
ställer höga krav på flexibilitet inom den högre utbildningen.
Studieorganisationen bör erbjuda studenterna stor ämnesfrihet och ge
utrymme för personliga kombinationer. Möjligheter måste utvecklas att
skapa en utbildning med kurser i ämnen som traditionellt mest återfinns
inom sammanhållna utbildningar, såsom medicin och teknik.
Antagningssystemet
Urvals- och antagningssystemet får inte vara alltför låst. Det
bör finnas flera vägar att kvalificera sig för högre utbildning,
där betyg och högskoleprov är två sätt. Att öppna
utbildningsplatser för sökande som gjort ett medvetet och
fritt val innebär att denna mänskliga resurs får utvecklas och
växa.
Kristdemokraterna arbetar för det som brukar kallas fri dimensionering,
det vill säga att alla behöriga sökanden i normalfallet skall antas till den
utbildning de önskar. Trots den stora utbyggnaden som högskolesystemet
genomgått de senaste åren stängs många sökande ute. Detta är ett slöseri med
begåvning som vårt land egentligen inte har råd med, inte minst med tanke
på läget på arbetsmarknaden. En ytterligare utbyggnad är därför angelägen,
men kvantitet får inte ersätta kvalitet. Vi kristdemokrater vill se en
välplanerad utbyggnad i jämn och hög takt.
Högskolans utbyggnad
Vad som krävs är en långsiktig planering av högskolans
utbyggnad; början på en sådan presenterade vi
kristdemokrater bland annat i en motion i samband med
budgetpropositionen våren 1995. Denna långsiktighet på den
högre utbildningens område saknar dock regeringen, vilket
omöjliggör inte bara nationell utan även regional och lokal
långsiktig planering.
15 000 av de i sysselsättningspropositionen redan föreslagna 30 000
högskoleplatserna för perioden 1997-99 är en permanentning av tidigare
tillfälliga satsningar, vilken kunde ha gjorts tidigare om regeringen varit mer
långsiktig i sitt agerande. Högskolan har stor betydelse för den samhälleliga
utvecklingen, men bör utom i undantagsfall hållas fri från åtgärder av
kortsiktig arbetsmarknadspolitisk karaktär. Arbetsmarknadspolitiska
intressen har i alltför hög grad präglat senare års utbildningssatsningar utan
att tillräcklig hänsyn tagits till vad som är bäst sett ur ett
utbildningspolitiskt
perspektiv.
Kristdemokraterna har länge hävdat att satsningar på utbildning inte kan
vara konjunkturbetingade i någon större omfattning. Vi stöder därför
regeringens förslag när det gäller att omvandla de tillfälliga platserna till
permanenta.
Antalet nya platser inom den högre utbildningen har ökat med femtio
procent sedan 1988. Kringresurserna i form av kvalificerade lärare,
välutrustade bibliotek, platser för självstudier och andra lokaler har dock inte
tillförts i samma omfattning. Risken är därför stor att kvaliteten i
undervisningen blir lidande om ytterligare platser tillförs i allt för snabb
takt.
Vi kristdemokrater vill därför fortsättningsvis utöka antalet platser i en något
lugnare takt än vad regeringen föreslår. I gengäld skall samtliga de 22 500
nya platser som vi vill se vara permanenta. Vi anser att en jämn
utbyggnadstakt ger ett mer effektivt resursutnyttjande. Vår något lägre
utbyggnadstakt av högskolornas grundutbildningsplatser motiverar att vi
anvisar ett lägre belopp åren 1997-99 än regeringen till utgiftsområdet
Utbildning och universitetsforskning. 1997 blir utgifterna 560 miljoner kr
lägre än vad regeringen anslår.
Bara ungefär hälften av de så kallade N/T-platserna som regeringen
inrättade inför höstterminen 1995 har utnyttjas. Kristdemokraterna motsatte
sig redan våren 1995 denna typ av utbildning där en speciell grupp i
samhället under en period ges företräde till en viss utbildning. Vi förordade
istället en långsiktig lösning med en permanent utbyggnad av högskolan. Vi
kan i efterhand konstatera att det hade varit ett effektivare sätt att utnyttja
resurserna.
Regeringen ger nu inte högskolorna acceptabla planeringsförutsättningar
ens för 1998 och 1999. 1999 skall 1 miljard sparas på utbildningssektorn.
Hur detta skall göras ges inga riktlinjer för. I budgetpropositionen nämns
denna miljard i förbifarten i det allra sista stycket av redogörelsen för
anslagsberäkningar för universitet och högskolor: Besparingen redovisas nu
rent beräkningstekniskt under anslaget B 48. ersättningar för klinisk
utbildning och forskning. Området förefaller snarast slumpmässigt utvalt och
texten säger ingenting om var man egentligen kommer att göra
besparingarna. Detta och det faktum att man villkorar stora
forskningssatsningar med statlig kontroll av forskningsstiftelserna gör att
trovärdigheten av budgetpropositionens beräkningar för 1998 och 1999 kan
ifrågasättas.
Små och medelstora
högskolor
Kristdemokraterna delar regeringens åsikt att en så stor del
av högskolans framtida expansion som möjligt bör ske på de
mindre och medelstora högskolorna. Det är givetvis varken
möjligt eller rimligt att ensidigt betrakta utbildningssektorn
som ett regionalpolitiskt styrmedel, men det är inte heller
acceptabelt att bortse från den svårersättliga regionalpolitiska
roll som utbildnings- och kunskapscentra spelar.
De små och medelstora högskolorna är viktiga för kunskapsspridningen
och de utgör ett stöd för det regionala och lokala näringslivet. De erbjuder
regionens företag, myndigheter med flera tillgång till forskning,
utvecklingsarbete och utbildning. Ur social synpunkt är fördelen att en
studieovan person lättare tar steget till skolbänken om utbildningsplatsen inte
ligger på ett alltför långt avstånd. Det kan medverka till att mildra den
sociala
snedrekryteringen. Av dessa orsaker bör varje län ha en högskoleutbildning.
De små och medelstora högskolorna skall utvecklas både kvalitativt och
kvantitativt. Forskningsutbytet mellan de regionala högskolorna och
universiteten måste ges bättre förutsättningar att utvecklas.
Forskningsresurser och
forskningsanknytning
All högskoleutbildning bör ha någon form av
forskningsanknytning. För att kvaliteten inte skall bli lidande
och forskningsanknytningen minska nu när den högre
utbildningen genomgår en kraftig kvantitativ expansion har
kristdemokraterna länge ansett att det behövs fler
knutpunkter i universitets- och högskolenätverket.
Vi stöder målet om att tilldela fasta forskningsresurser till alla högskolor.
Det är dock en utveckling som måste ske gradvis. En utbyggnad med syfte att
ge fler högskolor fasta forskningsresurser bör ske i en takt och på ett sätt som
garanterar att kvaliteten upprätthålls. Regeringens förslag tillgodoser inte
detta. Utredningen RUT-93 uttryckte farhågor att det inte vid alla högskolor
finns kompetenta organ för att genomföra den vetenskapliga
kvalitetsprövning som måste ägnas användningen av alla forskningsresurser.
Uppbyggnaden av goda forskningsmiljöer tar tid och kräver långsiktighet.
Ansvaret för fasta forskningsresurser kan inte ges generellt utan kan bara
fördelas till de lärosäten som uppnått en viss organisatorisk nivå. Den
resurssituation som föreligger idag kräver en mycket omsorgsfull prioritering
för att utbyggnaden skall lyckas.
Vad det gäller regeringens förslag till fördelning av forskningsresurser är
det oklart efter vilka principer tilldelningen skett. Vissa högskolor får så
stora belopp att man kan ifrågasätta om dessa resurser verkligen kan utnyttjas
optimalt, medan andra högskolor inte får något eller mycket ringa tillskott.
Särskilt anmärkningsvärt  är det att Högskolan i Dalarna och Högskolan i
Skövde inte beviljats något tillskott alls fram till 1999. Underlaget för
medelstilldelningen är inte tillräckligt för att riksdagen skall kunna göra en
bedömning av relevansen. Regeringen bör här återkomma med bättre
underlag för medelsanvisningen.
Det är viktigt att påpeka att regeringen i sitt förslag har utrymme för fasta
forskningsresurser p.g.a. att man vill ta över förvaltningen av
forskningsstiftelsernas medel, vilket vi motsätter oss. Då man i förslaget
räknar med dessa medel ger man sken av en större satsning på forskning än
vad som egentligen är fallet, eftersom det ger en budgetförstärkning på
bekostnad av forskningsstiftelsernas fristående verksamhet. Vi anser att
stiftelserna även i fortsättningen bör få förvalta och distribuera sina medel
utan statlig inblandning. Detta utvecklas vidare i en separat motion.
Regeringen föreslår en genomsnittlig nedskärning med ca 250 miljoner eller
14 % av anslagen till Forskningsrådsnämnden, forskningsråden och
rymdforskningen 1997 vilket man vill kompensera genom att konfiskera
forskningsstiftelsernas medel. Eftersom vi inte kan acceptera det avsätter vi i
vårt budgetförslag 250 miljoner mer än regeringen till
Forskningsrådsnämnden, forskningsråden och rymdforskningen.
Vi har i tidigare motioner föreslagit att man bör ta fram
bedömningsgrunder till stöd för att avgöra vilka högskolor som bör ges fasta
forskningsresurser och inom vilka områden. Vi ser den prövning som görs av
högskolor innan de ges rätt att inrätta professurer som en del i detta.
Informationsteknik i
undervisningen
Kreativ utbildningsmiljö och höga kvalitetskrav förutsätter
ett nära samband mellan grundutbildning och forskning.
Detta ställer krav inte bara på en väl genomtänkt
organisation, utan också på den fysiska högskolemiljön och
på tillgången till exempelvis bibliotek och annan
forskningsutrustning. Närheten studenter och lärare emellan
och närheten till bibliotek kan idag på ett förtjänstfullt sätt
kompletteras med ett elektroniskt informationsnät. Detta
skapar förutsättningar för effektiv kommunikation och ger
tillgång till värdefulla informationsbaser.
Informationstekniken kan dock inte ersätta samspelet mellan
lärare och studenter och studenter emellan. I
budgetpropositionen uttrycks en vilja att skapa
forskningscentra långt ifrån nuvarande stora och
väletablerade forskningscentra. Man anser att IT gör dessa
nya centra "oberoende av omedelbar närhet till
forskningsbibliotek, arkiv, nationella och internationella
föreläsare." Vi anser att man måste undvika att isolera
forskningscentra. IT kan vara ett hjälpmedel, men det krävs
också en dialog, t.ex. i seminarieform, mellan olika centra.
Regeringen menar också att IT leder till att fler studerande
kan ges möjlighet till distansundervisning. Även här anser vi
att man bör komma ihåg att det krävs en interaktion mellan
lärare och elev för att skapa en akademisk miljö.
Distansundervisning är ett bra alternativ till andra
utbildningsformer förutsatt att det finns kompetenta
handledare som följer studierna och som fungerar som länk
mellan lärare och studenter. Slutsatsen måste bli att IT är ett
bra hjälpmedel som dock aldrig kan ersätta den personliga
kontakten.
Vuxenutbildning
Regeringen talar i sin proposition om 100 000 nya
utbildningsplatser inom vuxenutbildningen. Vid närmare
analys av förslaget framgår dock att en stor del av dessa
platser existerar redan idag under benämningen
"arbetsmarknadsbetingade satsningar". Eftersom vi anser att
utbildningssatsningar måste vara långsiktiga stöder vi
regeringens förslag om att göra tillfälliga platser till
permanenta. Liksom vad gäller för högskolans utbyggnad
anser vi dock att utbyggnaden av vuxenutbildningen måste
ske i en något lugnare takt än vad regeringen föreslagit, så att
inte kvaliteten blir lidande.
De tre utbildningsformerna komvux, folkhögskola och studieförbund
kompletterar varandra och erbjuder på så sätt ett stort inslag av
valmöjligheter för vuxenstuderande. När behovet av utbildningsplatser ökar
är det därför viktigt att alla dessa tre får ta del av utökningen. Folkhögskolor
och studieförbund skiljer sig i sin utformning från komvux, vilket innebär att
de lockar till sig andra grupper av studerande. Bland annat har dessa
utbildningsformer lyckats nå ut till invandrare och funktionshandikappade.
Andelen kvinnor har också varit hög, cirka 60 %. Kvaliteten på dessa
utbildningar har visat sig vara hög. Detta påpekade vi i vår motion med
anledning av regeringens vårproposition och föreslog en omfördelning av
medel till förmån för folkhögskolorna och studieförbunden. Nu föreslår
regeringen en utökning av antalet platser med 10 000 per år till
folkhögskolan vilket vi välkomnar. I budgetpropositionen föreslår regeringen
samtidigt en besparing om 100 miljoner kr på anslaget till folkbildning. Vi
kristdemokrater avvisar denna besparing vilket framgår av en särskild motion
som behandlar utgiftsområde 17.
Lärare och pedagogisk
förnyelse
Lärarnas betydelse för skolans utveckling kan inte nog
understrykas. Kurslitteratur och kursplaner kan vara väl
utvalda men utan välutbildade och entusiastiska lärare blir
det samlade utbildningsresultatet ändå mycket dåligt.
Lärarutbildningens kvalitet är därför avgörande. Vi
välkomnar därför regeringens förslag om initiativ för att höja
kvaliteten.
Även förslaget om att bredda rekryteringsbasen får vårt stöd.
Satsningar på att öka rekryteringen av studenter med invandrarbakgrund
ser vi som något positivt, men vi efterlyser samma ambition när det gäller att
öka rekryteringen av män till lärarutbildningen.
Lärarbristen på våra universitet och högskolor har länge påtalats, men
regeringen verkar inte ta situationen på allvar. Avsaknaden av långsiktighet i
regeringens högskoleutbyggnad har gjort det svårare att rekrytera och behålla
kompetenta lärare. Antalet lärare har långt ifrån ökat i samma takt som
antalet studenter. Mellan 1986 och 1995 växte antalet helårsstudenter med
72 % medan lärarantalet under samma tid växte med endast 26 %. Värst är
situationen på de små och medelstora högskolorna, som samtidigt föreslås
stå för den största ökningen av antalet utbildningsplatser. Där är antalet
disputerade lärare endast 21 procent att jämföra med 66 procent vid
universiteten och fackhögskolorna.
Kristdemokraterna har länge argumenterat för vikten av pedagogisk
förnyelse och inte minst vikten av pedagogiskt skickliga lärare inom den
högre utbildningen. Vi menar att lärarna borde uppmuntras att genomgå
olika former av pedagogiska kurser samt att undervisning bör ges ett högre
meritvärde än vad som är fallet idag.
Det kan vara svårt att få utrymme för pedagogisk förnyelse och satsa på
utvecklingen av nya undervisnings- och examinationsformer när
lärarsituationen är ansträngd.
Grundutbildningsrådet som regeringen för en kort tid sedan ville lägga ned
spelar en betydelsefull roll för uppkomsten och finansieringen av
utvecklingsprojekt inom undervisningens och pedagogikens område.
Förslaget om att av universitet och högskolor kräva en redovisning av
omfattningen av och innehållet i det pedagogiska reformarbetet samt
insatserna för lärarnas fortbildning och vidareutbildning, både vad det gäller
pedagogiska frågor och jämställdhet, ser vi kristdemokrater som positivt.
Vi föreslår vidare att resurser avsätts och fördelas till något eller några
lärosäten för att på försök införa en propedeutisk kurs med bl.a. kunskaps-
och vetenskapsteori samt etik.
Jämställdhet
Högskolan har en viktig uppgift i arbetet med att skapa ett i
verklig mening mer jämställt samhälle. De som leder
undervisning, forskning och institutioner har ett ansvar att
skapa en miljö som ger likvärdiga villkor för kvinnor och
män. Jämställdheten är viktig inte bara ur rättvisesynpunkt;
även kvaliteten blir eftersatt när kvinnors perspektiv och
erfarenheter inte tas tillvara i tillräcklig grad. Undervisningen
måste också bättre tillvarata de skillnader som finns mellan
könen. Idag utgör mannen ofta norm och utbildningen är
alltför sällan uppbyggd så att den passar både män och
kvinnor i lika hög grad. Högskolan, och även skolan i
allmänhet, måste ha som mål att motverka traditionella
könsroller men medverka till att bekräfta könsidentiteter.
Könsfördelningen i högskolans forskar- och lärarkår är mycket ojämn. För
att råda bot på denna snedfördelning behövs flera olika typer av åtgärder. När
man nu måste rekrytera många nya lärare bör detta utnyttjas för att
åstadkomma en jämnare könsfördelning inom lärarkåren.
Ett av de problem som gör att många kvinnor inte vågar ta steget in i en
forskarutbildning är svårigheten att kombinera högre studier med
föräldraskap. En förebyggande åtgärd vore att i utökad grad ge doktorander
anställning på doktorandtjänster.
Ytterligare en aspekt som understryker vikten av ökad jämställdhet är att
den ojämna könsfördelningen inom högre utbildning också är den viktigaste
orsaken till sexuella trakasserier. Vi har i tidigare motioner, senast i motion
94/95:455 Högskolans jämställdhetsplaner, begärt en ny lagstiftning för att
skydda studerande mot trakasserier.
Internationalisering
Kristdemokraterna ser i likhet med regeringen positivt på de
initiativ som EU-kommissionen tagit till förbättringar av
systemen för ömsesidigt erkännande av examina. I Sverige
återstår en del att göra. Kristdemokraterna anser till exempel
att invandrare, med akademisk eller annan kvalificerad
utbildning, efter ankomsten till Sverige skall få sin
utbildning jämförd med motsvarande svensk och erbjudas
delta i kompletterande utbildning och i speciella kurser i
svensk yrkesterminologi.
EU:s insatser på utbildningsområdet bör i övrigt begränsas till att främja
rörlighet och utbyte, inte till att harmonisera utbildningssystemen.
Utbytesprogrammet Erasmus (som fr.o.m. 1995 ingår i det nya
utbildningsprogrammet Socrates) har t.ex. haft mycket positiva effekter på
studentutbyte och utlandsstudier. De nya kontaktnäten med de öst- och
centraleuropeiska länderna, bl.a. genom det s.k. TEMPUS-programmet,
måste underhållas och utvecklas. I Sveriges fall är framför allt kontakten med
institutioner i Baltikum av intresse, vilket gör Östersjösamarbetet till ett
viktigt instrument. Utbytesprogram med länder utanför Europa bör också
främjas. EU har också instiftat ett antal framgångsrika forskningsprogram
som har lett till ett utökat forskarutbyte och gemensamma forskarsatsningar.
Livslångt lärande
Allt snabbare samhällsförändringar gör det svårt för unga
studerande att bilda sig en uppfattning om vad som väntar
dem efter studierna, vad beträffar arbetsmarknaden. Många
av de utbildningar som erbjuds idag riskerar också att vara
mindre relevanta i framtiden.
Det blir i det läget allt viktigare att vidareutveckla de utbildningsformer
som ger möjlighet att bygga på kunskaper allteftersom förändringar sker.
Studietiden bör i allt högre grad sträcka sig genom hela livet och inte bara
fram tills dess att arbetslivet börjar. Som tidigare nämnts är distansutbildning
en av de former som ger möjlighet till studier i flera olika, fritt valda skeden
av livet. Även andra studieformer som fristående kurser, deltidskurser,
kvällskurser och sommarkurser kan räknas in i samma kategori och bör
därför främjas.
Möjligheter till deltids- och distansstudier måste vara goda liksom till
återkommande utbildning och fortbildning. En möjlighet att främja
vidareutbildning som vi kristdemokrater sedan tidigare föreslagit och som vi
avsätter medel till i vårt budgetförslag är s.k. personliga utbildningskonton.
Genom att tillåta skatteavdrag för avsatt kapital till ett utbildningskonto ges
fler möjlighet och motivation att läsa vidare, vilket leder till en höjd
utbildningsnivå. Detta utvecklas vidare i vår skattepolitiska motion.
Rättssäkerhet
Studenternas rättssäkerhet behöver stärkas inom flera
områden, till exempel när det gäller antagningsfrågor,
examinationsfrågor, rätten att tentera och förekomsten av
olika avgifter inom högskolan. Ju större den lokala friheten
är desto viktigare är det att studenterna har möjlighet att få
sin sak prövad. En översyn av detta bör snarast genomföras.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den centrala styrningen av högskolan normalt skall ske i form
av målsättningar och ej genom regler och direktiv,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den centrala regleringen av antagningsförfaranden bör
begränsas till att gälla krav på mångfald och jämställdhet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att staten utöver vad som gäller i dag dessutom skall garantera
avgiftsfri högre utbildning och främja ett nationellt utbildningsutbud,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att universitet och högskolor skall åläggas informationsplikt om
sina kurser och utbildningar till den myndighet som har informationsansvar
för landets högre utbildning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om humanioras betydelse i högskoleutbildningen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att studieorganisationen bör erbjuda studenterna stor ämnesfrihet
och ge utrymme för personliga kombinationer,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att begränsa antalet nya utbildningsplatser i högskolan 1997-99
till 22 500 som skall vara permanenta,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de s.k. N/T-platserna,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av en högskoleutbildning i varje län,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att forskningsutbytet mellan de regionala högskolorna och
universiteten måste ges förutsättningar att utvecklas,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fasta forskningsresurser,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett bättre underlag för medelstilldelningen av
forskningsresurser,
13. att riksdagen avslår regeringens förslag om en neddragning med 14 %
av anslagen till Forskningsrådsnämnden, forskningsråden och
rymdforskningen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om informationstekniken i undervisningen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att alla de tre utbildningsformerna komvux, folkhögskola och
studieförbund får ta del av nya anslag till vuxenutbildningen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lärarbristen på våra universitet och högskolor,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av pedagogisk förnyelse inom den högre utbildningen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att på försök införa en propedeutisk kurs med bl.a. kunskaps- och
vetenskapsteori samt etik vid något eller några lärosäten,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skolan måste ha som mål att motverka traditionella könsroller
men medverka till att bekräfta könsidentiteter,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en jämnare könsfördelning inom lärarkåren,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i utökad grad ge doktorander anställning på doktorandtjänster,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om studenternas rättssäkerhet,
23. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning:
Anslag
Regeringens förslag
Anslagsförändring
tusental kronor
B Universitet och högskolor
18 288 901
-560 000
D 1-11 FRN, forskningsråden
och rymdforskning
1 520 654
+250 000

Stockholm den 4 oktober 1996
Inger Davidson (kd)
Rolf Åbjörnsson (kd)

Åke Carnerö (kd)

Holger Gustafsson (kd)

Ingrid Näslund (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Fanny Rizell (kd)

Tuve Skånberg (kd)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Utbildningsutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 1996-10-07 Hänvisning: 1996-10-11 Bordläggning: 1996-10-11

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (46)