Vård och omsorg

Motion 1998/99:So314 av Lennart Daléus m.fl. (c)

av Lennart Daléus m.fl. (c)
1 InnehållInledning/sammanfattning
Vården och omsorgen ska utgå från den enskilda människans behov och
utövas i enlighet med patienten önskemål och aktiva val. Människors
förmåga att skaffa sig kunskap om och påverka sitt hälsotillstånd ska
vara vägledande för organisationen av sjukvården. Alla ska ha möjlighet
att, utifrån sitt behov, välja sin personliga kontakt, vårdinrättning och
omsorgsform.
Enskilda människors ekonomiska förutsättningar får aldrig avgöra vård-
insatsen. Centerpartiet anser att hälso- och sjukvården ska finansieras med
gemensamma medel.
Den medicinska och tekniska utvecklingen ger förutsättningar för att mer
vård och eftervård kan ske i hemmet. Avancerad sjukvård i hemmet bör
utvecklas i samarbete med primärvården. Speciellt viktigt är detta för att
skapa en värdig vård i livet slutskede. Vården ska grundas på medicinsk
kompetens - och utövas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Ojämlika levnadsvillkor ökar hälsoskillnaderna och därför måste
folkhälsoarbetet vara en central del i allt samhällsarbete. Alla beslutsnivåer
måste vara beredda att klarlägga riskfaktorer och ta ansvar för att förbättra
miljön inom sitt ansvarsområde. Det lokala arbetet är betydelsefullt för att
förebygga ohälsa. Individer, föreningar, bostadsföretag, kommuner och
landsting har möjlighet att påverka och förbättra den lokala miljön.
Satsningar på att få bort ohälsosamma miljöer kan minska hälsoklyftorna.
Därmed blir folkhälsoarbetet lönsamt både på kort och lång sikt.
Människor söker livskvalitet, som inte grundar sig på ekonomisk lycka
utan snarare på välbefinnande. När människor har makt över sina liv och ser
möjligheter till förändringar är risken för ohälsa mindre. Därför ska allt
politiskt arbete genomsyras av hälsoaspekter. Ett decentraliserat samhälle,
som grundas på människors aktiva deltagande, ger de bästa förutsättningarna
att minska ohälsa.
Patienter har rätt att bemötas med respekt och värdighet. Många människor
känner inte att de har mod eller tillräcklig kunskap för att kunna ifrågasätta
eller signalera att de är missnöjda eller inte har bemötts med respekt. Rätten
att bemötas med värdighet måste alltid gälla och vi föreslår att för-
valtningslagen kompletteras med riktlinjer om korrekt bemötande.
2 Folkhälsoarbetet
2.1 Den ojämlika hälsan
Medellivslängden i Sverige är en av de högsta i världen och den har ökat
med 5,3 år för män och 6,6 år för kvinnor sedan år 1960. Under 1960-
och 1970-talen ökade medellivslängden för kvinnor kraftigt. Under
senare år har ökningen varit större för män än för kvinnor. Män lever i
genomsnitt 76,5 år och kvinnor 81,5 år.
Människors vilja att påverka sin hälsa och kunskapen om att det personliga
levnadssättet har betydelse för hälsan har starkt bidragit till att medellivs-
längden ökat. Hälsan och rörelseförmågan har förbättrats för flertalet
svenskar. Den medicinska utvecklingen har gjort att dödligheten i hjärt- och
kärlsjukdomar kraftigt minskat. Levnadsvillkor och levnadsvanor har
förbättrats och minskade rökvanor hos stora delar av befolkningen gjort att
människor lever längre. Förändrade alkoholvanor har också bidragit till att
öka medellivslängden.
Svenska barn tillhör de friskaste i världen och spädbarnsdödligheten är
mycket låg, troligen den lägsta i världen. Spädbarnsdödligheten (döda under
första levnadsåret) uppgick under början av 1900-talet till ca 40 per 1 000
levande födda, och ligger nu under 4 per 1 000 födda barn. Utvecklingen
beror säkert på flera samverkande faktorer: bättre hygien, vaccinationer samt
mödravårdens övervakande och förebyggande funktioner. Även under 1990-
talet har spädbarnsdödligheten reducerats. Till exempel  har informationen
om förebyggande insatser mot plötslig spädbarnsdöd gjort att antalet fall
minskat från 146 till 41 under perioden 1990 till 1995.
Det finns dock en oroande utveckling under 1990-talet i barn- och
ungdomsgruppen. Den psykiska hälsan och levnadsvanorna har försämrats
hos vissa barn. Ungdomars svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden
riskerar att skapa frustration och utanförskap. Under 1990-talets första hälft
har andelen skolbarn med psykiska problem och diabetes liksom andelen
barn med allergier och annan överkänslighet ökat. Allergiförekomsten har
ökat kraftigt både hos föreskolebarn och skolbarn och har fördubblats under
en tioårsperiod. Den tidigare positiva trenden när det gäller barn och
ungdomars rök- och alkoholvanor har brutits och ersatts av ett ökat bruk av
såväl tobak som alkohol och andra droger.
Det kommer larmrapporter från personal som arbetar och kommer i
kontakt med barn i utsatta miljöer. Situationen är speciellt oroande i socialt
utsatta områden i storstäderna, där arbetslösheten är hög. En stor del, mellan
20 och 40 procent av all ohälsa bland barn, kan förklaras av förhållanden
knutna till barnens sociala situation. Flertalet av dessa socialt betingade
risker är påverkbara. Därför finns också goda möjligheter att främja en god
och jämlikare hälsoutveckling bland barn. I tider av hög arbetslöshet och
knappa ekonomiska resurser är det givetvis speciellt viktigt att
uppmärksamma hälsans villkor bland barn som växer upp i socialt utsatta
miljöer.
Sverige är ett relativt homogent land. Ändå märks skillnaderna i livslängd
och hälsotillstånd tydligt mellan olika delar av landet. Spännvidden ifråga
om livslängd mellan länen är till exempel 2,3 år för män - mellan Gävle-
borgs län med 74,7 år och Kronobergs län med 77 år - och 1,9 år för kvinnor
- mellan Värmland med 80,2 år och Halland med 82,1 år (genomsnitt 1992-
96).
Socialstyrelsen sammanfattar i sin Folkhälsorapport 1997 att det märks en
ogynnsam hälsoutvecklingen för män i norra glesbygden och för fler
invandrargrupper. Under 1980-talet var hälsoutvecklingen bättre för män än
för kvinnor och bättre för tjänstemän än för arbetare. Segregationen i
samhället syns tydligt i både medellivslängd och ohälsotal . Städer är delade
och skillnaden mellan olika kommuner mätt i medellivslängd är upp till 9 år.
Det finns ett tydligt samband mellan ensamhet eller bristande social
förankring och dålig hälsa. I de områden där nätverken är starka och det
civila samhället är utvecklat lever människor längre och mår bättre under
livstiden.
En ökande andel kvinnliga arbetare besväras av sjukdomar i rörelse-
organen. De sociala skillnaderna i hälsa tenderar att öka bland kvinnor. En
oroande utveckling är att kvinnliga arbetare röker i större utsträckning och
motionerar mindre än såväl tjänstemän av båda könen som manliga arbetare.
I stort sett utvecklas svenskarnas hälsa väl men det finns tydliga orosmoln
som är kända sedan tidigare. Dessa riskerar att bli ännu tydligare om inte
förändringar genomförs. Människor som lever under svåra ekonomiska
förhållanden och har få sociala kontakter har nu som tidigare sämre hälsa.
Familjen och den lokala gemenskapen är av stor betydelse för hälsan.
Människor behöver gemenskap, kärlek och social förankring för att må bra -
både till kropp och själ. Ensamhet och utanförskap är ett av vår tids största
hot mot hälsan.
2.2 Makt över vardagen
Ett målmedvetet folkhälsoarbete innebär att grundläggande strukturer i
samhället måste förändras. Människors lika rätt och värde ska vara
utgångspunkten. Maktlöshet försämrar hälsan. Samhället är starkt
centraliserat och 1900-talets sociala ingenjörskonst har inte varit inriktad
på att upptäcka funktioner som ger förutsättningar för social gemenskap,
utan den har till stor del ägnats åt det socioekonomiska synsättet. Vi vill
vända perspektivet och utgå från människan och den nära omgivningen.
Ett decentraliserat samhälle ökar förutsättningar för människors inflytande.
En överblickbar närmiljö har stor betydelse för hälsans utveckling.
Mekanismer och funktioner i det lokala samhället kan fungera som
drivkrafter i folkhälsoarbetet. Enkla metoder för att skapa trivsel i närmiljön
måste utvecklas.
2.2.1 Strategi för folkhälsoarbetet
Folkhälsoarbetet bör genomsyra allt samhällsarbete och de politiska
besluten grundas på principen om en hållbar hälsoutveckling och att
människor ges möjlighet att leva ett hälsosamt liv. Ekonomisk tillväxt
innebär inte med automatik förbättrad social utveckling, om stora
grupper av befolkningen inte får del av de växande resurserna.
Nationalräkenskaperna bör därför inkludera positiva respektive negativa
effekter på folkhälsan, dvs. ett hälsojusterat BNP-mått. Detta bör ges
regeringen till känna.
Folkhälsoarbetet måste utgå från den enskilde individen och dennes vilja.
Det måste finnas en rimlig avvägning mellan det som anses folkhälso-
politiskt motiverat och människans önskan.
Skillnaden i hälsoutveckling hos olika grupper kan förklaras med att
människor har olika levnadsbetingelser. De sociala skillnaderna måste därför
minska. De stora regionala skillnaderna i hälsa mellan människor i olika
landsdelar och inom län och städer måste också minska. Även ojämlikheten i
hälsa mellan kvinnor och män måste bli mindre. Det krävs ökade insatser för
att uppmärksamma och förbättra kvinnors ogynnsamma hälsoutveckling.
Folkhälsoarbetet skall också inriktas på att utveckla mekanismer för social
gemenskap och integrering av funktioner i lokalsamhället. Ensamhet,
osäkerhet och utanförskap skapar dåliga miljöer som har en negativ påverkan
på människors fysiska och psykiska hälsa. Ofta är det enkla mekanismer eller
träffpunkter som gör att människor känner ökad trivsel och därmed mår
bättre.
Ett lyckat folkhälsoarbete kräver fler aktörer och mer genomgripande
sektorsöverskridande arbete. Alla beslutsnivåer måste vara beredda att göra
insatser för att klarlägga riskfaktorer och för att förbättra miljön inom sitt
ansvarsområde. Centerpartiet vill betona vikten av arbetet på lokal nivå.
Enskilda individer, föreningar, bostadsföretag, kommuner och landsting har
alla möjlighet att påverka och förbättra den lokala miljön. Det behövs också
mer systematiska åtgärder från statens sida för att folkhälsoarbetet skall få
genomslag. Den nationella nivån har ett ansvar att utveckla strategier för
preventiva åtgärder för enskilda sjukdomar och för att förändra
grundläggande strukturer som påverkar folkhälsan.
Det bör på nationell nivå utformas strategier liknande dem som gjordes för
Agenda 21-arbetet och som innefattar mål för kommunalt genomförande och
en tidsplan. Centerpartiet anser vidare att kommuner och landsting med
jämna mellanrum bör ta fram folkhälsorapporter som belyser hälso-
situationen bland kommuninvånarna. Det skulle underlätta bedömningarna i
politiska beslut rörande folkhälsofrågor. Regeringen bör inleda samtal med
Kommunförbundet om sådana insatser på kommunal nivå. Detta bör ges
regeringen till känna.
Centerpartiet vill också betona vikten av att det före viktiga beslut görs en
omfattande analys av vad beslutet kan få för betydelse för hälsoutvecklingen,
motsvarande vad som redan i dag görs på miljöområdet. Metoder för hälso-
konsekvensanalyser bör utvecklas. Detta bör ges regeringen till känna
2.2.2  Folkhälsoforskning
Arbetsmiljön i Sverige är internationellt sett bra. Ohälsa på grund av
förhållandena på arbetsplatsen är mindre förekommande här än i andra
jämförbara länder. En orsak till detta är den mycket medvetna satsningen
som gjorts för att förbättra arbetsmiljön. Enligt centerpartiet bör nu en
motsvarande strategisk satsning göras på livet utanför arbetsplatsen, med
utgångspunkt i det sociala livets stödpunkter: familjen, de sociala
nätverken och närmiljön. Centerpartiet anser att ett omfattande
forskningsprogram bör initieras om den sociala gemenskapens betydelse
för folkhälsan. Det behövs ny kunskap om social integration och om
vilka mekanismer som påverkar människors livsvillkor och levnadssätt.
Forskningsprogrammet bör utgå från mikroperspektivet och ha till syfte
att belysa familjens, de sociala nätverkens och den yttre närmiljöns
betydelse för människors hälsa. Programmet bör vara tvärsektoriellt och
omfattas av idéhistoriker, sociologer, medicinare, antropologer m.fl.
Detta bör ges regeringen till känna.
Kvinnoperspektivet i folkhälsoarbetet glömts bort. Analyser av och
forskning kring hälsoutvecklingen har glömts och ofta begränsats till
specifika kvinnosjukdomar och psykiska problem. Folkhälsoarbetet måste
vidgas för att belysa kvinnors situation ur andra perspektiv. Detta bör ges
regeringen till känna.
2.2.3 Statistiskt underlagsmaterial i folkhälsoarbetet
Det statistiska underlag som folk- och bostadsräkningarna utgjort har
varit ett ovärderligt material för folkhälsoarbetet. Om inte motsvarande
uppgifter tas fram inom en snar framtid kommer det att få betydande
konsekvenser för forskningen om människors hälsa och dess
bestämningsfaktorer. Centerpartiet anser det mycket angeläget att det
förberedelsearbete som pågår för att kunna genomföra de nya
registerbaserade folk- och bostadsräkningarna påskyndas. Statistiken bör
vara könsuppdelad. Detta bör ges regeringen till känna
2.3 Börja med barnen
Sverige har en lång tradition av förebyggande arbete för att förhindra
sjukdomar, skador och dödlighet bland barn. Spädbarnsdödligheten är
numera en av den lägsta i världen. Viktiga delar är bl.a. mödra- och
barnhälsovården som når i stort sett alla föräldrar och som kan ge stöd i
föräldraskapet samt hjälpa de föräldrar som är i extra behov av stöd. I
arbetet med att minska skillnaderna i hälsa bland barn fyller den en
central roll. Det är angeläget att det förebyggande arbetet som mödra-
och barnhälsovården utgör inte åsidosätts. Föräldrautbildning för båda
föräldrarna ska vara en återkommande del under barnens uppväxt.
Föräldrarna har alltid huvudansvaret för sina barns uppväxt.
Skolan kan bidra i folkhälsoarbetet men oftast begränsar sig detta till
upplysning om alkohol, narkotika, tobak och sex och samlevnadsfrågor.
Ibland är det en allt för undanskymd del av skolans arbete och sker på ett
traditionellt sätt som inte engagerar eleverna. En viktig del i folkhälsoarbetet
är de signaler som skolan sänder ut. Om skolmaten är dålig, den fysiska
miljön undermålig och konflikter, stress och mobbning inte förhindras
minskar värdet av undervisning i förebyggande hälsovård. Därför är det
viktigt att skolan utvecklar arbetsformer som ger eleverna inflytande och
självkänsla som främjar gott kamratskap och att den fysiska och
psykosociala arbetsmiljön är god. Även barns hälsa påverkas om de inte har
inflytande och inte kan påverka sin vardag.
En viktigt del i det förebyggande hälsoarbetet utgör även skolhälsovården
som tidigt kan upptäcka ohälsofaktorer i barns vardagsmiljö samt ge
rådgivning till enskilda elever i riskzonen. Skolhälsovården kan tidigt
upptäcka psykiska problem, till exempel ätstörningar, hos barn samtidigt som
den kan förebygga allergier och droganvändning. För många barn och
ungdomar kan skolsköterskan fungera som en förtroendefull kontakt med
vuxenvärlden. Centerpartiet anser det angeläget att satsa på skolhälsovården.
Ungdomsmottagningarnas arbete med sex och samlevnadsfrågor är
betydelsefullt. De bör ha tvärvetenskaplig och mångkulturell kompetens så
att ungdomar med olika bakgrund kan känna ett förtroende för mottagningen.
Detta bör ges regeringen till känna.
2.4 Folkhälsoarbete för äldre
Andelen äldre i Sverige ökar. I dag är cirka 1,6 miljoner av Sveriges
invånare ålderspensionärer. Dagens sjuttioåringar är friskare än vad
motsvarande grupp var för tio år sedan. Pensionärerna är i många
avseenden en heterogen grupp men livssituationen och hälsan är generellt
sett god. Men behovet av vård och omsorg ökar med stigande ålder. Det
förebyggande hälsoarbetet för äldre är viktigt för att bevara och stärka
hälsan, så att äldre kan leva ett självständigt liv med god livskvalitet. Av
stor betydelse för hälsan är de sociala nätverken. Därför betyder
frivilligorganisationernas arbete mycket för äldre människor som blivit
ensamma. Tillgång till resurser för geriatrisk forskning är angeläget.
Fysisk träning, även upp i mycket hög ålder, hindrar benbrott och
olycksfallsskador. Detta bör ges regeringen till känna.
3 Sjukvården
3.1 Patienten i centrum
Centerpartiet anser att hälso- och sjukvårdslagstiftningen ska ta sin
utgångspunkt i patientens situation. Den nuvarande lagstiftningen är
främst uppbyggd kring sjukvårdshuvudmännens och personalens
skyldigheter. Sjukvårdshuvudmännen har idag skyldighet att erbjuda alla
medborgare god vård och så långt som möjligt utforma den i samråd med
patienterna. Patienternas rättigheter har hittills legat i att acceptera eller
avstå från en viss behandling. Centerpartiet har motionerat med
anledning av propositionen om Stärkt patientinflytande, 1998/99:4.
Hälso- och sjukvården ska utgå från patientens behov och önskemål.
Patienten ska upplysas om och ha rätt att välja mellan olika behandlings-
alternativ, både i fråga om vårdinrättning och behandling. Centerpartiet vill
öka möjligheterna för patienterna att välja och utifrån det ska vården formas.
Patientens val ska vara avgörande när det finns flera behandlingsalternativ
som bedöms vara till nytta för patienten med hänsyn till den aktuella sjuk-
domen eller skadan. Patienten får aldrig nekas den vård hon är i behov av
med hänsyn till kostnaderna. Kostnaden får dock inte begränsa andra
patienters behov.
Det förekommer att patienter har önskemål om ett behandlingsalternativ
som inte tillhör den vanliga sjukvården och som ligger utanför riktlinjerna
om vetenskap och beprövad erfarenhet. Även i dessa fall ska patientens
rättighet att välja behandlingsalternativ förbättras. Vissa patienter vill också
pröva metoder som inte har någon vetenskapligt erkänd verkan. Det måste
finnas en öppenhet inom sjukvårdsorganisationen att hjälpa patienten att
finna information om metoderna. Den s.k. kvacksalverilagen reglerar bland
annat förbud mot undersökning och behandling av barn under 8 år samt
förbud mot behandling av vissa diagnoser.
Höga etiska mål måste vara vägledande i allt medicinskt arbete. Höga krav
måste ställas på sjukvårdens och omsorgens personal gentemot vårdtagaren.
Inrättandet av brukarråd bör uppmuntras. Patienter och anhöriga kan
genom deltagande i brukarråd tillföra angelägna synpunkter till sjukvården
och fungera som en värdefull länk mellan politiker, personal och patienter/
anhöriga. De kan också arbeta med att utveckla arbetssättet och kontakten
med det omgivande samhället. Det finns en stor grupp patienter som har mer
eller mindre stora svårigheter att själva föra sin talan. Det kan gälla barn,
psykiskt sjuka eller personer med vissa funktionshinder. Deras rätt att föra
sin talan måste garanteras och förbättras. Detta bör ges regeringen till känna.
Personer som inte har svenska som modersmål ska ha rätt till tolk. Inom
sjukvården handlar det ofta om frågor som för många människor kan kännas
ytterst besvärande och därför krävs en förtroendefull kontakt mellan läkare
och patient. Självklart bör den som är i behov av tolk kunna välja om det ska
vara en man eller kvinna. Det bör vara landstingens uppgift att se till att det
valet kan göras. Samtidigt är det viktigt att konstatera att den äkta maken
eller släktingar inte alltid är lämpliga för att skapa ett förtroendefullt
samtal
mellan läkare och patient. Valmöjligheten får inte leda till minskad personlig
frihet för den enskilde vilket det kan göra om en släkting eller make är enda
möjliga valet. Detta bör ges regeringen till känna.
3.1.1 Patientutbildning
Välinformerade patienter har bättre förutsättningar att välja
vårdalternativ och kan på annat sätt medverka i vården. Den ökade
tryggheten som bättre kunskap ger, bland annat genom att
sjukdomsförloppet är bekant, gör att sjukvårdens resurser kan utnyttjas
mer effektivt och vårdtiderna förkortas. Patientutbildning kan ske i
samarbete med patient- och anhörigföreningar.
Patientinformation och utbildning är av stor betydelse, både i det
förebyggande arbetet och som ett led i behandling av olika sjukdomar. Att
öka patienternas och de anhörigas möjligheter att förstå sammanhangen är en
förutsättning för aktivt deltagande och för att kunna hantera den påfrestning
en svår sjukdom i sig utgör. Patientinformation är en viktig del i sjukvården
och vi vill att den ska utvidgas till att mer vara fråga om utbildning.
Sjukdomspanoramat kan förändras om patienten är klar över att det går att
påverka. Detta bör ges regeringen till känna.
3.1.2  Bemötande
Patienter har rätt att bemötas med respekt och värdighet. Patienten är
alltid i någon form av beroendeställning till personalen. Det ligger i
sakens natur. Många människor känner inte att de har mod eller
tillräcklig kunskap för att kunna ifrågasätta eller signalera att de är
missnöjda. De röststarka vågar ifrågasätta men det finns många
människor som inte har det modet eller förmågan. Det är viktigt att
människor känner att de blir rättvist behandlade, inte känner sig kränkta
och känner att de fått ett korrekt bemötande.
Människor är generellt mycket nöjda med den svenska vården och den
hjälp och det stöd de får. Det är samtidigt viktigt att vara observant på att
stress, bristande resurser och dålig organisation inom vården kan ge upphov
till att människor inte känner att de har möjlighet att komma till tals.
Arbetsgivarna har ett ansvar att tillse att personalen får utbildning,
fortbildning och kompetensutveckling i bemötandefrågor.
Handikapporganisationerna vittnar om hur medlemmar har mötts med
fördomar och brist på respekt, hur osynliga handikapp hanteras som
obefintliga sådana, hur de misstros vad gäller nyttjande av bidrag och hur de
inte fått den tid som krävs att förklara sin situation. Behovet av ett värdigt
bemötande av medborgarna gäller alla myndigheter som t.ex. försäkrings-
kassor, arbetsförmedlingar och taxeringsmyndigheter där inte minst arbets-
lösa och invandrare ofta känner sig kränkta.
I förvaltningslagen finns angivet vilka rättigheter medborgare har i fråga
om att ta del av handlingar, information mm. Det vi i detta sammanhang
saknar är riktlinjer för bemötande av medborgarna. I förvaltningslagen bör
införas ett tillägg angående bemötandefrågor. Detta bör ges regeringen till
känna.
3.2  Gemensamt och solidariskt finansierad vård
Centerpartiet anser att hälso- och sjukvården ska vara solidariskt
finansierad. Finansiering via skatter är det mest effektiva sättet att få
sjukvården rättvis och tillgänglig för alla. Det är angeläget att skilja på
finansieringsansvar och utföraransvar. Finansieringsprincipen ska råda
om överföring av verksamhet och ansvar sker från en nivå till en annan.
Centerpartiet avvisar en övergång till ett system med en obligatorisk
sjukvårdsförsäkring, som antingen är utformad som en statlig monopol-
försäkring eller att privata konkurrerande försäkringsgivare ska få
administrera försäkringen. En statlig monopolförsäkring förändrar inte heller
kostnadsbilden jämfört med idag. Kostnadskontrollen riskerar att minska om
utbetalningarna sker från nationell nivå. Ett alltför stort avstånd mellan
finansiär och utövare leder till brister i kostnadskontrollen. Dessutom
riskerar det att leda till ett omfattande regelverk för varje sjukdomsbild,
eftersom diagnosen ska styra utbetalningen från försäkringen. Ett system
med flera konkurrerande försäkringsgivare kan leda till att bolagen
konkurrerar om de mest attraktiva patienterna. Erfarenheterna från USA
visar att försäkringslösningar ger höga kostnader samtidigt som det leder till
dålig och ojämlikt fördelad sjukvård.
3.2.1 Politikerna måste ta och ha ansvaret
Hälso- och sjukvården ska finansieras gemensamt via skatter och
fördelas rättvist efter behov. Det politiska och demokratiska inflytandet
över hälso- och sjukvården är viktigt och ger medborgarna möjlighet att
ha inflytande över och insyn i hur de gemensamma resurserna fördelas.
För att tydliggöra den politiska ansvarsrollen vill vi skilja på finansie-
rings- och utföraransvaret. Vi lägger stor vikt vid att stärka medborgarens
och patientens ställning i vården och omsorgen. För detta krävs mångfald
och decentralisering inom vården. Det ska finnas utrymme och
möjligheter för privata, offentliga och kooperativa alternativ med olika
behandlingsinriktning och metoder. Verksamheten ska i högre grad
präglas av lokala förutsättningar och politikerna ska säkerställa kraven på
effektivitet och kvalitet. Detta bör ges regeringen till känna.
3.3 Ökad mångfald
Centerpartiet vill öka mångfalden av vårdutövare. Staten, landstingen
och kommunerna har det yttersta ansvaret för att alla
samhällsmedborgare ges god vård och att tillgängligheten är lika för alla.
Att skilja på offentlig kontroll och finansiering å ena sidan och en fri
produktion med enskilda, kooperativa och offentliga producenter å andra
sidan är angeläget för att uppnå en ökad mångfald av vårdformer. En
mångfald av vårdgivare kan innebära ökad närhet för patienten och en
decentraliserad vårdstruktur. Det utvecklar metoder och förbättrar
effektiviteten inom hälso- och sjukvården, samtidigt som förnyelse i
arbetsformerna inom hälso- och sjukvården kan underlättas.
Erfarenhetsutbyte mellan olika vårdgivare ser vi som positivt.
Om en vårdinsats kan utföras lika bra och till en fördelaktig kostnad av
andra vårdgivare kan landstingen teckna vårdavtal med privata vårdgivare.
Detta kan stimulera anställda inom vårdsektorn att starta företag i olika
företagsformer och därigenom öppnas möjligheten för nya vårdgivare. Detta
bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet anser att även andra legitimerade vårdgivargrupper än läkare
och sjukgymnaster ska ha möjlighet att bedriva verksamhet som enskild
vårdgivare och finansieras av landstinget. Det kan till exempel gälla
sjuksköterskor, barnmorskor och psykologer. En ökad mångfald inom vården
och omsorgen är också angeläget för att lönerna inom vårdyrket ska höjas till
en nivå som står i relation till den utbildning och det ansvarstagande som de
anställda har. En ökad mångfald ger bättre förutsättningar för högre löner
inom den kvinnodominerade vård- och omsorgssektorn.
3.3.1 Vårdgaranti
En ny vårdgaranti ska införas. Tidsgränsen på tre månader till operation
var tydlig och värdefull, liksom den nuvarande garantin som gäller alla
diagnoser. Vi vill införa en bättre vårdgaranti med ökade rättigheter för
den enskilde. När ramarna för sjukvården vidgas måste ambitionen vara
att skyndsamt arbeta bort köerna och då bör nuvarande vårdgaranti
utvecklas till att gälla alla diagnoser och att man inom tre månader ska ha
fått anvisad behandling. Centerpartiet har motionerat om införande om
en vårdgaranti med anledning av proposition 1997/98:189.
Centerpartiet har också ett mål om en tillgänglighetsgaranti som innebär
att ingen ska behöva vänta mer än fyra dagar för besök hos allmänläkare
inom primärvården. Tillgänglighet innebär också att patienter snabbt  ska få
kontakt med vården via telefon. Väntetider eller obesvarade telefonsamtal
ska inte få förekomma. Det kravet ställs på administrativa myndigheter och
bör rimligen kunna ställas på sjukvården.
3.4  Förändrad roll för sjukhusen
Centerpartiet vill utveckla sjukhusvården mot bakgrund av förbättrade
medicinska och tekniska förutsättningar. De flesta patienter vårdas idag
under en mycket kort tid på sjukhus och får sedan resterande vårdbehov
uppfyllda utanför sjukhus. En stor del av den specialiserade sjukvården
kommer i framtiden att ske utanför sjukhusen, vid vårdcentraler eller i
hemmen. Detta leder till att framtidens sjukhus kommer att vara mer
kunskapsföretag och mindre institutioner. Hightech-tjänster kräver
mindre hierarki, mer teamwork och balanserat informationsflöde mellan
patient och vårdgivare.
Akutsjukvården kräver hög kompetens och tillgänglighet. Vi vill att
vårdinsatsen vid ett akut sjukdomstillstånd ska påbörjas direkt i hemmet eller
på olycksplatsen för att trygga säkerheten och skapa likvärdiga förut-
sättningar för patienten, var än man bor. Satsningar bör göras på ambulans-
sjukvården - som ska vara av hög kvalitet.
Antalet vårdplatser har minskat kraftigt, medan antalet sjukhus i stort sett
är oförändrat. Utvecklingen har också gått mot mera samverkan mellan olika
enheter och mot profilering eller specialisering. För att få kunskap om dessa
förändringar har Spri genomfört en studie "sjukhusstruktur och kostnader".
Den redogör för sambanden mellan kostnader per vårdtillfälle och
sjukhusstorlek vid en tredjedel av landets läns och länsdelssjukhus. Studien
ger inte belägg för att de stora sjukhusen producerar sjukvård till lägre
kostnader än vad de små sjukhusen gör.
Närsjukvården ska vara lätt att nå. Därför kräver framtidens vård
decentralisering för att stärka tillgängligheten, samtidigt som den hög-
specialiserade vården kan bedrivas på färre enheter. De små sjukhusen är
ofta en del i den nära vården. Innehållet kan se olika ut över tiden. Många
människor upplever dem som en viktig trygghetsfaktor. Det måste
respekteras i den fortlöpande utvecklingen av vården. Även fortsättningsvis
ska sjukhusstrukturen vara en landstingskommunal fråga. Det finns inget
som talar för att de medicinska resultaten skulle vara bättre på de stora
sjukhusen. Inte heller något som säger att det med automatik skulle vara
tvärtom. Kvaliteten måste kunna säkerställas på samtliga sjukhus. Center-
partiet är övertygat om att framtiden kräver såväl små som stora sjukhus. Ju
mer specifik vården är desto mer centraliserad kan den vara. Vård utomlands
bör vara möjligt, men det får inte inkräkta på andra människors rätt till vård.
Detta bör ges regeringen till känna.
3.4.1 Vård i hemmet
Vi vill utveckla vården utanför sjukhusen. Tryggheten att vistas i
hemmiljö och möjligheten att ha sina anhöriga nära gör att många
människor väljer hemmet som vårdplats om de får möjlighet till detta.
Den tekniska och medicinska utvecklingen gör det möjligt att utveckla
både basal och avancerad sjukvård i hemmen. En avancerad hemsjukvård
är alternativ till sjukhusvård när det gäller vård av tillfällig karaktär,
långvarig vård eller vård i livets slutskede. Den avancerade
hemsjukvården kräver att personal med olika typer av
specialistutbildning kommer till den vårdbehövande i hemmet. Den
kräver också ofta avancerad teknisk utrustning. Hälften av all
hemsjukvård för äldre bedrivs idag av kommunerna.
Övrig hemsjukvård tillhör landstingens verksamhet och en del av denna är
att betrakta som basal då den är då knuten till primärvården. Gränsdrag-
ningen mellan basal och avancerad hemsjukvård och mellan kommunal
respektive landstingsanknuten hemsjukvård kan ställa till problem för vård-
tagaren. Det behövs en bättre samverkan inom hemsjukvården, hemtjänsten
och slutenvården för att utveckla en fungerande vårdkedja, speciellt för äldre.
Vårdtagaren får en bättre kontinuitet i sina kontakter när ett fåtal personer
svarar för vården. Detta bör ges regeringen till känna.
4 Omsorgen
4.1 Omsorg om långvarigt psykiskt sjuka
Centerpartiet anser att det krävs flexibilitet i metoderna i omsorgen om
långvarigt psykiskt sjuka och det är angeläget att möta behoven utifrån
den enskildes önskemål och förutsättningar. Möjligheten till boende,
arbete, dagverksamhet och andra aktiviteter måste tillfredsställas.
Omsorg och sociala kontakter är betydelsefullt för ett värdigt liv. Det är
angeläget med ett gott samarbete med frivilligorganisationer och
anhörigföreningar.
Omsorgen om de långvarigt psykiskt sjuka är ett kommunalt ansvar i och
med att psykädelreformen genomfördes.  Socialstyrelsen har konstaterat att
det i samtliga landsting och kommuner pågår ett intensivt arbete för att
genomföra reformen. Genomförandet är dock kraftigt försenat. De psykiskt
funktionshindrades behov är endast delvis kartlagda i många kommuner. Det
kommer att ta längre tid än riksdag och regering ursprungligen avsett att
förverkliga reformen. Styrelsen bedömer dock att reformen är på rätt väg.
Centerpartiet anser att det är nödvändigt att de kommuner som ännu inte
gjort systematiska inventeringar av de psykiskt stördas behov snarast gör det.
Fortfarande är de psykiskt sjukas ställning i samhället mycket svag.
Hemlöshet är vanligt bland de långvarigt psykiskt sjuka och kommunerna
har inte lyckats lösa situationen. Psykädelreformen innebar bl.a. att lång-
varigt psykiskt sjuka ska ha ett  "normalt" boende och inte behöva vistas på
institution. Människors lika rätt och värde innebär att vi ska skapa
livsutrymme åt alla människor, inklusive ett värdigt boende för dem som
idag är hemlösa.
4.2 Omsorgen om äldre
Människor har rätt att känna trygghet inför sin egen och anhörigas
ålderdom. Äldreomsorgen kommer att ställas inför stora prov. Andelen
äldre ökar, människor är friska längre upp i åren men med stigande ålder
ökar också risken för en komplicerad sjukdomsbild. Det gör att
vårdbehovet ökar, både inom den kommunala äldreomsorgen och inom
den hälso- och sjukvård som landstingen ansvarar för. Allt högre krav
kommer att ställas på de sociala insatserna och på den omgivande miljön.
Människor vill i högre grad ha inflytande över sin egen och anhörigas
äldreomsorg. Människor med olika kulturell bakgrund kommer att
komma i behov av äldreomsorg. Med flexibilitet och ökad valfrihet kan
dessa behov mötas.
4.3 Handikappomsorgen
Människor med funktionshinder ska kunna verka i samhället som aktiva
medborgare, vilket innebär att alla ska möjlighet till arbete, utbildning
och en varierande och rik fritid. Alla ska ha möjlighet att påverka sitt
eget liv, boende, vård och behandling. Den viktigaste åtgärden under
senare år är fyrpartiregeringens reform om personlig assistans. Reformen
har mottagits positivt och för de med svårast funktionshinder har den
inneburit avsevärt förbättrade möjligheter till ett självständigt, tryggare
och rikare liv. Det är väsentligt att denna rätt består.
Personer inom handikappomsorgen ska ha rätt till ett liv tillsammans med
jämnåriga och personer som kan ge sociala kontakter. Boendet ska vara så
hemlikt som möjligt och yngre människor ska inte hänvisas till att bo
tillsammans med personer inom äldreomsorgen. Centerpartiet lägger
ytterligare förslag i en motion om handikappolitiken.
4.4 Gemensamt finansierad
Kommunerna har tagit över ett allt större ansvar för människors
omvårdnad. Den största reformen var Ädelreformen, därefter
genomfördes handikappreformen och sedan 1995 har kommunerna också
ett ansvar för dem som är långvarigt psykiskt sjuka.
Fördelningen av resurserna ska ske med utgångspunkt i den enskildes
behov och önskemål. Det kommer att ställas allt högre ekonomiska krav
eftersom vård- och omsorgsbehovet för äldre ökar. Det krävs en omfattande
diskussion för att prioritera resurser och för att lösa behoven inom omsorgen.
Taxorna för äldre- och handikappomsorg varierar i landet och varje
kommun har skapat sin egen modell. Socialtjänstlagens bestämmelser om
avgifter för bl.a. äldre- och handikappomsorg ska förtydligas så att för-
behållsbeloppet är så högt att vårdtagaren har tillräckligt med resurser för
sina personliga behov, till boendekostnad och andra normala levnads-
omkostnader.
4.5 Mångfald
Den enskilde vårdtagaren måste själv eller genom sina anhöriga ges
reella möjligheter att påverka både var och hur vården skall utföras.
Möjligheten att själv få välja hemtjänstpersonal, dagverksamhet eller
särskilt boende måste öka. Centerpartiet anser att rätten till valfrihet för
hemtjänst, dagverksamhet och särskilda boendeformer bör regleras i lag.
När den enskildes behov dokumenterats skall den enskilde själv ha rätt
att inom ramen för tilldelade resurser få välja vårdgivare. Detta bör ges
regeringen till känna.
4.6 Medicinska insatserna
Utvecklingen inom sjukvården har inneburit ökad effektivitet och
väsentligt kortare vård- och vistelsetid. Centerpartiets utgångspunkt är att
mer vård ska kunna ges i hemmet för den som så önskar. Genom sam-
verkan mellan specialister, primärvård och hemsjukvård bör detta vara
möjligt. Det är också viktigt med rehabilitering, korttidsvård och
anhörigstöd. Därmed skulle de problem som många äldre upplever med
de korta vårdtiderna vid sjukhusen lindras.
Rehabiliteringsinsatser måste ges ökad tyngd i vården och komma igång i
ett så tidigt skede som möjligt. Det är speciellt viktigt för unga med
rehabiliterings- och hjälpmedelsbehov att insatser sker snabbt. Vård-
personalen måste ha både medicinsk kunskap och förmåga till personligt
engagemang i patientens rehabilitering.
Rätt insatta och utprovade hjälpmedel har en stor betydelse för många
äldres välmående. Att få hjälp att förbättra och vidmakthålla sin funktions-
förmåga är viktigt för en god livskvalitet. Hjälpmedel för rehabilitering och
trygghet måste säkras för att mer av sjukvården ska kunna ske i hemmet. En
helhetssyn och samlad bedömning måste göras i ansvarsfördelningen mellan
kommuner och landsting.
I och med att tandvårdsreformen träder i kraft vid årsskiftet kommer de
nuvarande problemen med att äldre, boende inom kommunal omsorg, inte får
tillgång till tandvård. Den nya tandvårdsförsäkringen löser de nuvarande
problemen. I en särskild motion om tandvården preciserar vi några ytterligare
krav.
4.7 Anhörigvård
I dag sköts cirka två tredjedelar av all omvårdnad av anhöriga som ofta
ska kombinera detta med ordinarie förvärvsarbete. En tredjedel av alla
hjälpbehövande äldre får hjälp av hemmavarande maka/make och deras
insatser har stor betydelse för samhället som helhet. Det är i många fall
ett mycket krävande arbete och oron för att inte räcka till med
omvårdnad och stöd kan vara mycket pressande.
Denna "tysta omsorg" har stor betydelse för de äldres sociala välbe-
finnande och livskvalitet. Enligt socialtjänstlagen bör kommunen ge stöd och
avlösning för att underlätta för dem som vårdar personer som är långvarigt
sjuka, äldre eller har funktionshinder. Anhöriga måste få möjlighet att föra en
dialog om insatserna för den anhörige. Information och utbildningsinsatser
behövs både för anhörigföreningar och intresseorganisationer och även direkt
till enskilda anhöriga i större omfattning än i dag. Det behövs riktade
utbildningsinsatser till anhörigvårdare och här kan brukarråd fylla en viktig
funktion.
Regeringen bör ta initiativ till överläggningar med de båda kommun-
förbunden i syfte att se över hur ett utökat stöd till dem som vårdar
närstående skall kunna ske. Följande frågor bör tas upp vid över-
läggningarna: en fortsatt utbyggnad av avlastning och växelvård, för-
bättringar i kommunernas regler för hemvårdsbidrag och ökade möjligheter
för närstående att anställas, en utvidgning av kretsen av dem som har rätt att
vara anhörigvårdare med ersättning från försäkringskassan samt en
ytterligare förlängd period för dem som vårdar.
Ett bättre samhällsstöd till anhörigvårdarna torde kunna leda till
ekonomiska besparingar genom att färre platser utnyttjas på sjukhusen och
inom äldreboendet. Centerpartiet anser att en hälsoekonomisk undersökning
av anhörigvårdens  betydelse bör genomföras.
Det är viktigt att uppföljning och kvalitetskontroll sker även av
anhörigvården. Socialstyrelsen bör utveckla metoder för hur denna upp-
följning kan ske med beaktande av de berörda personernas integritet.
Socialstyrelsen bör även få i uppdrag att fastställa riktlinjer för hur stödet
till
de anhöriga skall utformas, t.ex. genom uppsökande verksamhet. Detta bör
ges regeringen till känna.
4.8 Vård i livets slutskede
Vård i livets slutskede ska utgå från patientens önskemål och situation.
Respekt för anhörigas känslor måste visas. Många vill vara i en känd
miljö med nära anhöriga och vänner och vård i hemmet är ett värdefullt
alternativ till sjukhusvård.
Enheter för Hospisvård har blivit fler under senare år. Dess vårdideologi
betonar helhetssynen, där de fysiska, psykiska, sociala och existentiella
delarna ingår. Målsättningen är att skapa livskvalitet för både patient och
anhöriga, när ingen medicinsk bot längre finns. Vård i livets slutskede kräver
mycket tid och kunskap. Även om patienten är medicinskt färdigbehandlad,
kräver den palliativa (lindrande) vården vid livets slut högt kvalificerade
medicinska och omvårdande insatser. Effektiv smärtlindring är en insats som
de flesta patienter i livets slutskede behöver.
Allt fler patienter väljer att vårdas i hemmet under sin sista tid i livet.
Hemsjukvården är under uppbyggnad i hela landet. Vård i hemmet är
patientens eget fria val. Sjukvården ska dygnet runt svara upp med adekvat
kompetens. Tillgång till avlastningsplats ska vara garanterad när behov
uppstår. Särskilt måste man bevaka att frivilligheten också omfattar dem som
har svårt att hävda sin rätt och saknar närstående som kan göra det i deras
ställe. Kvalitetsuppföljning av hemsjukvården i livets slutskede är viktig.
Den bör innefatta insyn, formella kompetenskrav på vårdpersonalen och den
sjukes möjligheter att påverka samt möjligheterna att i hemmiljön utföra
nödvändiga vårduppgifter och åtgärder. Tillgänglighet, kontinuitet, sam-
ordning samt samverkan med social hemtjänst är andra viktiga kvalitets-
kriterier för patientens trygga och säkra vård. Detta bör ges regeringen till
känna.
4.9 Sociala insatserna
Innan ädelreformen uppfattades ofta "långvården" som en dålig och
medikaliserad äldrevård med trista flerbäddsrum, som inte gav patienter
och närstående möjligheter till avskildhet och privatliv. Genom att
kommunalisera sjukhemmen och utveckla äldreboendet skulle ett mer
socialt innehåll utvecklas. Trivsel och hemkänsla skulle möjliggöras.
Antalet bostäder för särskilt boende har ökat betydligt. I huvudsak är den
fysiska miljön bra även om många gamla fortfarande saknar en privat sfär.
Ofta har den fysiska standarden i boendet och utrustningsnivån tillmätts
större betydelse än innehållet i omvårdnaden. Respekten för den enskildes
önskemål ska vara utgångspunkt för de sociala insatserna i det särskilda
boendet. En god äldreomsorg förutsätter en meningsfull vardag för de
boende och frivilliginsatser och kontakt med de anhöriga är av särskild
betydelse. Detta bör ges regeringen till känna
4.9.1  Frivilliginsatser
Frivilliga insatser för människor, som är i behov av stöd och hjälp är
angelägna och ska uppmuntras. Under senare år har alltfler
frivilligorganisationer vuxit fram. Det är ofta yngre pensionärer som
hjälper äldre att handla eller ta en promenad. Deras insatser är mycket
betydelsefulla och för dem själva stimulerande att få visa omtanke.
Många organisationer gör en omfattande insats för äldre och ensamma.
Kyrkornas, Röda Korsets och pensionärsorganisationernas insatser är
mycket viktiga för de enskilda individerna och för samhället i stort.
Frivilliginsatserna inom äldreomsorgen kommer att vara en begränsad men
betydelsefull del av äldreomsorgen även i framtiden. Många nyblivna
pensionärer med relativt många år framför sig kan få ökad livskvalitet genom
kontaktverksamhet inom äldreomsorgen. Denna kan vara betydelsefull för
både yngre och äldre. Det är inte av ekonomiska skäl som det är angeläget att
stimulera frivilligverksamheten inom äldreomsorgen. Formerna för sam-
verkan mellan offentlig och ideell sektor bör utvecklas och frivilligverksam-
heten stödjas via de organisationer som verkar inom området. Detta bör ges
regeringen till känna.
4.10 Hemtjänsten
I takt med att de äldre blivit fler och kommunernas ekonomi delvis
försämrats har hemtjänsten förändrats och mer övergått från att vara
allmän service till de äldre till att ge omvårdnad i hemmen. I dag är
biståndsbedömningen mycket strikt och i princip bara de som är i direkt
behov av vård beviljas hemtjänst. Det finns också ojämlikheter i
fördelningen av hemtjänsten. Högre utbildade och högre tjänstemän får
hemhjälp i större utsträckning än vad lågutbildade och arbetare får. Även
kvinnors behov av att erhålla hemtjänst bedöms annorlunda än mäns.
Kvinnor anses klara mer själva än vad män gör och kvinnor får därmed
mindre hjälp än män, trots att behoven är lika stora. Ojämlikheterna bör
analyseras och åtgärdas.
Det ställs stora krav på personalen inom hemtjänsten. De utför ofta ett
arbete ensamma och under stor tidspress. Vårdbiträdets arbete styrs av de-
taljerade arbetsscheman, målformuleringar och förhållningsregler. Arbetet
koncentreras till de allra mest nödvändiga uppgifterna. Även för
hjälpmottagaren är det stressande när uppgifterna ska göras under tidspress
och det finns alltför litet utrymme för egna önskemål. Otryggheten ökar
dessutom om hjälpmottagaren möter nya vårdbiträden varje gång. Arbetet
inom hemtjänsten måste organiseras så den äldre träffar samma vårdgivare
och att de möts med respekt och integritet. Detta bör ges regeringen till
känna.
Många pensionärshushåll, som inte erhåller hemtjänst, är ändå i behov av
service. Det kan vara hjälp med städning, att putsa fönster, klippa gräset,
handla och skotta snö. Arbetsuppgifter som hemtjänsten inte längre utför
men som bidrar till ökad trygghet och trivsel i hemmet. En ökad möjlighet
till tjänster i hemmet skulle med all sannolikhet bidra till att många
pensionärer kan hjälpa sig själv under en längre tid och inte behöva anhålla
om hjälp av kommunens hemtjänst.
Pensionärshushållens behov av vardaglig service skulle kunna tillgodoses
genom att staten stimulerar den privata tjänstesektorn. Det enklaste sättet att
göra detta är genom ett system med hemservicecheckar för pensionärs-
hushåll. Vårt förslag ska omfatta alla pensionärshushåll, förtids- och
folkpensionärer, och ska gälla för alla normalt förekommande tjänster i
hemmet. Det som förekommer inom den behovsprövade hemtjänsten ska inte
ingå i detta system. Centerpartiet lägger ett förslag om detta i den
ekonomisk-politiska  motionen med anledning av budgetpropositionen.
5 Personalsituationen
Omstruktureringarna inom den offentliga sektorn har gjort att den
genomsnittliga utbildningsnivån för personalen inom hälso- och
sjukvården har höjts under senare år. Andelen sjuksköterskor och läkare
ökar medan övrig personal minskar i antal. Många anställda inom hälso-
och sjukvården och den kommunala omsorgen är födda på 1940-talet och
om tio, femton år blir det stora pensionsavgångar. Arbetsgivarna har idag
svårigheter att få sökande till vissa nyckeltjänster.
Många platser på gymnasieskolans vårdprogram står tomma. Denna trend
måste brytas och arbetet inom vård och omsorgssektorn måste uppvärderas.
Många vårdanställda känner frustration över organisationen och de långa
beslutsvägarna. Därför väljer många att lämna vårdyrket. En orsak är att
ungdomar vill jobba i organisationer där man har möjlighet att påverka och
delta i beslutsfattandet. Den hierarkiska vårdorganisationen uppfyller inte de
kraven.
Behovet av att rekrytera personal är stort och för att ungdomar ska söka sig
till yrket måste det göras omfattande sommarjobbssatsningar så att de får
möjlighet att pröva på arbetet. Dessutom bör lärlingsutbildningen utvecklas.
Kommuner och landsting måste förebygga den kommande personalbristen
bl.a. genom att uppmuntra ungdomars entreprenörsanda.
Den generella utbildningsnivån bör höjas, inte minst inom äldreomsorgen.
För att arbeta inom det särskilda boendet bör man minst vara utbildad
undersköterska. Det bör också finnas möjlighet till specialistutbildning eller
kvalificerad yrkesutbildning efter gymnasiet. Vid intagningen till vård- och
omsorgsutbildningen ska det ställas höga krav på den sökande. Förutom
betygsintagning bör lämpligheten bedömas vid intervjuer och utbildningen
bör tidigt innehålla en praktikperiod.
Utbildning måste löna sig. Utvecklingsplanering, individuell lönesättning,
kompetensutveckling och olika former av arbetstidslösningar är medel för att
öka vårdyrkenas attraktivitet. Det krävs också en översyn av schema-
läggningar, tjänstgöringsgrader, arbetsbelastning samt lönenivåer. Fram-
tidens vårdarbetare måste få en rimlig chans att försörja sig på sitt arbete och
det kräver heltidstjänster. Lönenivåerna inom vård- och omsorgssektorn är
förhållandevis låga, vilket är vanligt i sektorer som domineras av en eller ett
fåtal arbetsgivare. Med en ökad mångfald av arbetsgivare kommer lönerna
att stiga och arbetsinsatserna får ett högre värde.
Satsningar bör göras för att rekrytera personal med mycket hög utbildning
i utbildningsplanering. Arbetsgivarna måste också ta ansvar för utbildning av
sin personal. Kontinuerlig vidareutbildning och kompetensutveckling bör
komma alla personalkategorier till del. Det behövs mer ledarskaps- och
chefsutbildning. Både det manliga och kvinnliga ledarskapet bör utvecklas.
Detta bör ges regeringen till känna

6 Hemställan

6 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett hälsojusterat BNP-mått,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokala folkhälsorapporter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om metoder för hälsokonsekvensanalyser,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om folkhälsoforskning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statistiskt underlagsmaterial,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om folkhälsoarbete för barn,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om folkhälsoarbete för äldre,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om brukarråd,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av rätt tolk,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om patientutbildning,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
förvaltningslagen att medborgarna får ett korrekt bemötande,
2
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den politiska ansvarsrollen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om mångfald inom vården av olika
vårdformer,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förändrad roll för sjukhusen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vård i hemmet,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rätt att välja omsorgsform,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om anhörigvård,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vård i livets slutskede,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de sociala insatserna,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om frivilliginsatserna,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hemtjänsten,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om personalsituationen.
23.

Stockholm den 24 oktober 1998
Lennart Daléus (c)
Agne Hansson (c)
Birgitta Carlsson (c)
Margareta Andersson (c)
Kenneth Johansson (c)
Gunnel Wallin (c)
1 Yrkandena 1 och 5 hänvisade till FiU.


Elanders Gotab, Stockholm 1999
2 Yrkande 11 hänvisat till KU.
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

Inlämning: 1998-10-28 Hänvisning: 1998-11-03 Bordläggning: 1998-11-03
Yrkanden (44)