Värnande och utvecklande av scenkonsten

Motion 2007/08:Kr267 av Lars Ohly m.fl. (v)

av Lars Ohly m.fl. (v)
v751

1Innehållsförteckning

1Innehållsförteckning1

2Förslag till riksdagsbeslut2

3Inledning4

4Scenkonsten ska vara icke-diskriminerande och inkluderande4

5Den fria scenkonsten5

6Handlingsprogram för dansen6

7Scenkonstpensionerna6

8Teater-, dans- och musikallians7

9Riksteatern och obalansen i budgetpropositionen8

10Rese- och traktamentsregler8

11Centrumbildningarna9

12Arrangörsstöd9

13Släpp fram alla musikgenrer9

14Folk- och världsmusik10

15Samarbete mellan amatörer och professionella11

16Länsteatrar och länsmusikinstitutioner12

2Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkänna ger för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen snarast bör ta fram en åtgärdsplan för en icke-diskriminerande och inkluderande scenkonst.

  2. Riksdagen beslutar att öka bidraget till den fria scenkonsten i anslag 28:7 Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål med 60 miljoner kronor i enlighet med vad som anförs i motionen.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör verka för treåriga avtalsperioder i Kulturrådets bidragsgivning men också i myndighetens dialog med kommuner och landsting eller regioner.

  4. Riksdagen beslutar avsätta 15 miljoner kronor årligen till anslag 28:7 Bidrag för vissa teater-, dans- och musikändamål för uppföljning av Handlingsprogram för dansen.

  5. Riksdagen beslutar att till anslag 28:7 Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål avsätta dels 5 miljoner kronor för att lösa frågan med den fria scenkonstens pensioner, dels 30 miljoner kronor för att komma till rätta med de problem som rör institutionsscenernas pensioner, såväl Kåpan som sångares och dansares tidigare pensionsavgång och karriärväxling, sammanlagt 35 miljoner kronor.

  6. Riksdagen beslutar att avsätta 10 miljoner kronor utöver regeringens förslag till anslag 28:2 Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete för utbyggnad av Teateralliansen.

  7. Riksdagen beslutar att avsätta ytterligare 11 miljoner kronor årligen utöver vad regeringen föreslagit till anslag 28:5 Bidrag till Operan, Dramaten, Riksteatern, Dansens Hus, Svenska rikskonserter och Drottningholms slottsteater och samtidigt minska samma anslag med 10 miljoner kronor motsvarande den av regeringen föreslagna engångssatsningen på Operan.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att frilansande konstnärer ska behandlas skattemässigt på samma sätt i fråga om rese- och traktamentsersättningar som andra yrkes­grupper.1

  9. Riksdagen beslutar att tillföra 5 miljoner kronor till scenkonstens centrumbildningar för juridisk och ekonomisk rådgivningsverksamhet i enlighet med vad som anförs i motionen; dessa medel förs till anslag 28:2 Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete.

  10. Riksdagen beslutar att tillföra ytterligare 5 miljoner kronor till anslag 28:2 Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete, för stöd till musikarrangörsföreningar.

  11. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till hur fler musikgenrecentrum kan inrättas utan att det innebär neddragning av satsningar som gjorts på vissa genrer.

  12. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med en handlingsplan för hur folk- och världsmusiken ska kunna ges ett förhållandevis rättmätigt utrymme i de kulturpolitiska satsningarna i ett internationaliserat kulturliv.

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillsätta en arbetsgrupp som får till uppgift att ta fram en modell för samarbete mellan yrkesverksamma scenkonstnärer och amatörer där båda parter kan delta på jämlika villkor.

  14. Riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförs i motionen om att tillföra 60 miljoner kronor till anslag 28:6 Bidrag till regional musikverksamhet samt regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner varav 40 miljoner kronor ska gå till länsteatrarna och 20 miljoner kronor till länsmusikverksamheterna.

1 Yrkande 8 hänvisat till SkU.

3Inledning

Vänsterpartiet ser scenkonsten som ett självklart tillväxtområde där samhället ska ta ett brett och fördjupat ansvar genom en stark offentlig finansiering. Vi vill skapa strukturella förutsättningar som ger scenkonsten möjlighet att utvecklas konstnärligt och att expandera. En förutsättning för att kunna expandera och utveckla scenkonsten är ett nätverk av institutioner för teater, dans och musik, den fria scenkonsten med fria grupper och koreografer nationellt, regionalt och lokalt samt en rad olika arrangörer.

Väl fungerande institutioner är en förutsättning för det fria skapandet, och en målmedveten satsning på den fria scenkonsten är ett nödvändigt komplement till institutionerna. Utifrån detta synsätt finns alltså ingen konkurrenssituation mellan institutionerna och den fria scenkonsten. Detta gäller också förhållandet mellan våra regionala scener och Riksteatern. Inte heller ser vi någon motsättning mellan de statsbidragsberättigade institutionernas och verksamheternas konstnärliga frihet och de krav som samhället ställer, eller bör ställa, på dessa vad gäller att de ska vara icke-diskriminerande utifrån kön, klass, etnicitet, sexuell läggning och eventuella funktionshinder.

Den konstnärliga utvecklingen såväl på teater- och danssidan som på musikens område hotas i dag på många håll av urholkade anslag – det handlar om brist på kompensation för pris- och löneökningar och om det fortfarande olösta problemet med lokalhyrorna. Dessa frågor behandlar Vänsterpartiet i motionerna Kr213 och Kr241.

4Scenkonsten ska vara icke-diskriminerande och inkluderande

Scenkonsten ska vara icke-diskriminerande utifrån kön, klass, sexuell läggning, etnicitet, funktionshinder osv. I förra årets motion jämförde vi svensk scenkonstpolitik med den i England, där man infört ett system där institutionerna på ett aktivt sätt åtar sig att följa en icke-diskriminerande, inkluderande ordning. Institutionerna redovisar varje år de åtgärder som vidtagits på området samt hur kraven på mångfald uppfylls.

Kontrollen är en förutsättning för att institutionen ska erhålla allmänna medel. Detta är stadgat i lag. Uppfylls inte kraven utgår inget anslag. Vi menar att det inte är tillräckligt att hänvisa till regleringsbrev, där institutioner och andra verksamheter är ålagda att arbeta med jämställdhets- och mångfaldsfrågor. En uppföljning av verksamhetens åtaganden måste ske regelbundet och sanktionsmöjligheter finnas när målen inte är uppfyllda, förutsatt att man från verksamhetens sida inte på ett tillfredsställande sätt kan förklara varför man inte lyckats bättre.

Enligt budgetpropositionen kommer regeringen att genomföra satsningar för att bidra till en mer jämställd scenkonst och kultursektor. Tre miljoner kronor kommer att avsättas under tre år för satsningar eller projekt inom främst scenkonstområdet. Det är inte något stort belopp, men det kan göra nytta om det används rätt. Dock framgår inte av propositionen varifrån pengarna hämtas, bara att de tas inom utgiftsområdet.

Vänsterpartiet har välkomnat betänkandet från Kommittén för jämställdhet inom scenkonstområdet, Plats på scen (SOU 2006:42), och emotser nu en snabb hantering av ärendet.

Vi har tidigare motionerat om åtgärder mot den bristande jämställdheten inom musiksektorn. I utskottets betänkande (2006/07:KrU7) sägs att frågan bereds inom Kulturdepartementet i samband med hanteringen av Orkesterutredningens betänkande. Utredningen tar i ett särskilt avsnitt upp frågan om den bristande jämställdheten inom musiklivet. Exempelvis redovisas att symfoniorkestrarna år 2004/05 dirigerades i 228 fall av manliga utländska dirigenter, i 63 fall av manliga svenska dirigenter men endast i ett enda fall av en kvinna, som var svensk.

I budgetpropositionen sägs nu att Orkesterutredningens betänkande ska behandlas inom ramen för den nyligen tillsatta kulturpolitiska kommittén. Hur länge ska vi vänta?

Vänsterpartiet anser att regeringen snarast bör ta fram en åtgärdsplan för en icke-diskriminerande och inkluderande scenkonst. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

5Den fria scenkonsten

De borgerliga partierna gjorde före valet utfästelser om ökade bidrag till den fria scenkonsten. I budgeten för 2007 skar allianspartierna i stället ned bidraget i förhållande till budgeten 2006 och anslaget ligger fortfarande i årets proposition 2 miljoner kronor under 2006 års nivå. De redovisningar som gjorts för hur stora ökningar det s.k. frigruppsanslaget fått under senare tid visar på en mycket hög procentsats men tar då inte hänsyn till den mångåriga urholkning som exempelvis Kulturrådets utredare Ylva Gislén visat på i sin rapport år 2000. Hon bedömde att det skulle krävas 60 miljoner kronor för att kompensera den fria scenkonsten för den urholkning av anslaget som dittills skett på grund av utebliven pris- och löneuppräkning. Av dessa 60 miljoner avsattes 20 miljoner i en första omgång i budgeten för 2002.

Kulturrådet skriver 2006 i sin Översyn av villkor och riktlinjer för bidragsgivningen till de fria teater- och dansgrupperna: Tack vare anslagsökningarna 2002 och 2006 har arbetsvillkoren för de fria grupperna förbättrats Det är dock inte tillräckligt, och de kostnader som i genomsnitt redovisas per årsverke är förhållandevis låga För att säkerställa ett lika stort utbud som idag präglat av kvalitet och förnyelse också i framtiden krävs en fortsatt successiv ökning av medlen.

Vänsterpartiet föreslår att bidraget till den fria scenkonsten i anslag 28:7 Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål ökas med 60 miljoner kronor. Av dessa får 40 miljoner ses som en uppföljning av resultatet av Gisléns utredning, 20 miljoner avsätts för vidare värdesäkring samt för utvecklingsarbete. Detta bör riksdagen besluta.

Vi menar att minst treåriga avtal bör slutas med den fria scenkonstens utövare. Konstnärerna bör få ägna sig åt den skapande processen, inte åt tidsödande arbete med att varje år skriva ansökningar för att erhålla anslag till grundläggande verksamhet. Vi ser i dag en öppning i regeringens hållning till detta krav och ser samtidigt problemet att Kulturrådet antagligen kommer att förhindras att lämna förhandsbesked om bidragstilldelning inför kommande budgetår, något som givetvis ställer till mycket stora svårigheter för verksamheterna. Längre avtalsperioder möjliggör bättre framförhållning i det konstnärliga arbetet och ger därmed bättre förutsättningar för utveckling och kvalitet.

Regeringen bör verka för treåriga avtalsperioder i Kulturrådets bidragsgivning men också i myndighetens dialog med kommuner och landsting/regioner. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

6Handlingsprogram för dansen

Det behövs särskilda insatser för att främja dansen bland barn och unga. Det är en viktig jämställdhetsfråga att såväl pojkar som flickor ska känna att de har rätt och möjlighet att välja dansen som konstform. Men får man inte pröva på olika konstarter så har man ingen möjlighet att välja. Därför vill Vänsterpartiet satsa på kulturskolan (se motion Kr281) och därför vill vi att alla skolelever ska erbjudas minst en dans- och en teaterföreställning per läsår. Men dans och teater borde också vara en självklar del i skolans arbete; som pedagogiskt redskap stärker det barnens förmåga att leva sig in i andra människors situation, att förstå och känna.

Det handlingsprogram för dansen som Kulturrådet lade fram 2005 (Får jag lov? Ett dansförslag) stakade ut nya vägar och satte upp nya mål för en politik för danskonsten. En del åtgärder har vidtagits i enlighet med programmet, men det som i hög grad fattas är åtgärder utanför den professionella sfären, åtgärder för att främja dansen i skolor och i samhället i stort.

Kulturrådets förslag till handlingsprogram för dansen måste följas upp. Vänsterpartiet tillför 15 miljoner kronor årligen till anslag 28:7 Bidrag för vissa teater-, dans och musikändamål. Detta bör riksdagen besluta.

7Scenkonstpensionerna

Allianspartierna förde under valrörelsen fram sin bestämda avsikt att göra något åt problemen med scenkonstens pensioner som den socialdemokratiska regeringen så länge misslyckats med att lösa, trots ideliga påstötningar från Vänsterpartiets sida. Såväl i budgeten för 2007 som nu i propositionen för 2008 säger sig alliansregeringen snabbt vilja lösa problemen med scenkonstpensionerna. Samtidigt som man vill ha en snabb lösning säger regeringen sig vilja bredda den tidigare aviserade fördjupningen av arbetet med pensionsfrågorna inom detta område. Det är hög tid. Varken frågan om Kåpan (tjänstepensionen för de scenkonstanställda), frågan om sångares och dansares pensioner och karriärväxlingen eller frågan om den fria scenkonstens pensioner är ännu lösta. Och i budgetpropositionen syns ännu ingen satsning.

Vi menar att det är dags att avsätta medel för att komma till en lösning. För att komma till rätta med problemen knutna till scenkonstens pensioner avsätter Vänsterpartiet därför på anslag 28:7 Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål dels 5 miljoner kronor till för att lösa frågan med den fria scenkonstens pensioner, dels 30 miljoner kronor för att komma till rätta med problemen som rör institutionsscenernas pensioner, såväl Kåpan som sångares och dansares tidigare pensionsavgång och karriärväxling, sammanlagt 35 miljoner kronor. Detta bör riksdagen besluta.

8Teater-, dans- och musikallians

År 1998 gick de scenkonstanställda i ett avtal med arbetsgivaren med på att man skrev bort vissa av anställningsskyddslagens regler mot att de garanterades andra former av grundtrygghet och kontinuitet. En av förutsättningarna för avtalet var inrättandet av Teateralliansen, som skulle ge frilansande skådespelare möjlighet till försörjningstrygghet och kompetensutveckling under de perioder då de annars skulle gå på a-kassa. År 2001 hade man 100 platser och ambitionen var en utbyggnad till det dubbla. Sedan dess har antalet fasta anställningar på scenkonstområdet minskat ytterligare. År 2002 föreslog Kulturrådet en utökning av Teateralliansen till 200 platser, men allt vi från Vänsterpartiets sida lyckats pressa fram har varit ett extra anslag om 5 miljoner kronor år 2006. Eftersom Teateralliansens anslag inte värdesäkrats har man i dag trots tillskottet endast 109 platser.

I förra årets budget tillkom dans- och musikallianser. Vänsterpartiet ser mycket positivt på en utveckling som är ägnad att skapa anställningar för frilansande scenkonstnärer och samtidigt ge dem tillfälle att utvecklas i sitt yrke. I årets budgetproposition lägger regeringen 30 miljoner kronor på alliansmodellen för dansare och musiker. Det problem vi ser uppkomma är, förutom att pengarna tas från andra kulturverksamheter, att de begränsade medlen splittras på flera olika verksamheter. Sålunda står Teateralliansen kvar och stampar på sina knappt hundra platser, vilket gör att endast de sökande som har den allra längsta yrkeserfarenheten kan antas.

Vi menar dock att de olika verksamheterna inte får ställas mot varandra utan att nya pengar måste till. Dessutom måste givetvis anslagen för allianserna liksom för övriga kulturverksamheter värdesäkras (se även motion Kr213).

Vänsterpartiet avsätter i sin budget för 2008 ytterligare 10 miljoner kronor till anslag 28:2 Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete för utbyggnad av Teateralliansen. Detta bör riksdagen besluta.

9Riksteatern och obalansen i budgetpropositionen

Riksteatern är en folkrörelse bestående av närmare 39 000 medlemmar i riksteaterföreningar runt om i landet. Det är också en konstnärligt framgångsrik nationalscen med turnerande verksamhet som kommer hela landet till del. I budgetpropositionen för 2007 tog regeringen bort en halv miljon kronor av Riksteaterns anslag för att delfinansiera satsningar på bl.a. Dramaten och Operan. I budgetpropositionen för 2008 dras utan närmare motivering ytterligare närmare 11 miljoner kronor bort samtidigt som Dramatens och Operans bidrag ökas. Återigen ser vi ingen anledning att ställa olika – viktiga – konstnärliga verksamheter mot varandra. Om bedömningen har gjorts att Operan och Dramaten för att kunna hålla verksamheten igång och kvaliteten uppe är i behov av dessa tillskott – så måste nya pengar tas fram.

Vänsterpartiet lägger i sitt budgetförslag 1  miljoner kronor till anslag 28:5 Bidrag till Operan, Dramaten, Riksteatern, Dansens Hus, Svenska rikskonserter och Drottningholms slottsteater för att neutralisera omprioriteringen från anslaget och minskar samtidigt samma anslag med 10 miljoner kronor motsvarande den av regeringen föreslagna engångssatsningen på Operan. Detta bör riksdagen besluta.

10Rese- och traktamentsregler

För att frilansande konstnärer ska kunna ta arbete utanför bostadsorten betalar arbetsgivaren/uppdragsgivaren i regel rese- och traktamentsersättningar. För konstnärer som är verksamma som arbetstagare betraktas dessa ersättningar av skattemyndigheterna som en löneförmån som ska beläggas med arbetsgivaravgifter. Detta innebär en fördyring för arbetsgivaren och betraktas av Teaterförbundet som en straffskatt på medlemmarnas arbete, vilket försvårar för dem att få jobb, åtminstone om de inte accepterar att registrera sig som egna företagare. Vänsterpartiet anser att frilansar inom scen-, medie- och musikområdet självklart bör behandlas på samma sätt som byggnadsarbetare, för vilka bostadsorten är tjänsteställe i beskattningshänseende. Enligt riks­dagens utredningstjänst handlar den minskade skatteintäkt som detta skulle resultera i om en marginell kostnad utan betydelse för de offentliga finanserna.

Frilansande konstnärer ska skattemässigt behandlas på samma sätt ifråga om rese- och traktamentsersättningar som andra yrkesgrupper, exempelvis byggnadsarbetare. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

11Centrumbildningarna

Centrumbildningarna fyller en viktig funktion för det icke institutionsbundna kulturlivet. Det gör de som samarbetsorgan, informatörer, opinionsbildare och förmedlare av arbeten och uppdrag.

Kulturrådet fördelar resurser till centrumbildningarna. De arbetsförmedlande pengarna är en omfördelning där arbetsmarknadspolitiska medel omvandlas till riktiga jobb i stället för kortvariga arbetsmarknadspolitiska insatser eftersom de i slutändan ger konstnärerna arbetstillfällen. Centrumbildningarnas arbetsmarknadspolitiska stöd har utvärderats och befunnits vara en mycket lyckad satsning, varför stödet numera är permanentat.

Staten har ställt krav på arbetsmarknadens parter att sluta kollektivavtal, vilket de också har gjort. Centrumbildningarna har då blivit arbetsgivarparter och måste nu kunna bygga upp och tillhandahålla en juridisk kompetens som sådan. Det gäller både i rådgivningen till konstnärerna och som förhandlingspart vid eventuella arbetsrättsliga tvister, exempelvis i arbetsmarknadsdomstolen. Centrumbildningarna på scenkonstens område bör samarbeta om de här nytillkomna uppgifterna, som de hittills inte kompenserats för ekonomiskt.

Vänsterpartiet anser att riksdagen bör besluta att tillföra 5 miljoner kronor årligen till scenkonstens centrumbildningar för ekonomisk och juridisk rådgivningsverksamhet. Dessa medel tillförs anslag 28:2 Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete. Detta bör riksdagen besluta.

12Arrangörsstöd

Förutom sångare och musiker är arrangörerna den grupp som är nödvändig för att musiken ska nå ut till människor i hela landet, unga eller gamla, kvinnor eller män, sådana som gillar symfoniorkestrar, jazz eller pop och rock. I arrangörsföreningar över hela landet arbetar män och kvinnor ideellt och med oerhört knappa resurser.

Vänsterpartiet tillför i sin budget 5 miljoner kronor årligen till anslag 28:7 Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål, för ökat stöd till arrangörsföreningarna. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

13Släpp fram alla musikgenrer

Det går inte att blunda för att det finns en obalans som gynnar vissa genrer och i motsvarande grad missgynnar andra. Det brukar påpekas att det statliga stödet till musik i huvudsak är av generell karaktär. Genom att olika musikgenrer utövas i skilda miljöer och med skilda förutsättningar omfattas de i olika hög grad av de statliga insatserna. När det gäller samhällsstöd till musik dominerar fortfarande den klassiska musiken.

Mångfalden av musikgenrer, som är en fantastisk tillgång för musiklivet som helhet och för hela samhället, kan bli ett hot mot musiklivet som helhet när man ska kämpa om samma resurser. Vänsterpartiet menar att alla musikgenrer måste tillåtas leva och utvecklas, nya måste få växa fram och de olika genrerna måste få mötas för ömsesidigt utbyte och inspiration.

Som svar på vår motion förra året om att regeringen borde låta utreda möjlig­heten att inrätta fler musikgenrecentrum i syfte att stärka den musikaliska mångfalden och de olika genrernas utveckling anför kulturutskottet (2006/07:KrU7) att det bör ankomma på regeringen att i anslutning till en samlad bedömning av musikpolitikens inriktning och utformning avgöra hur angelägen en sådan kartläggning är.

Vänsterpartiet menar fortfarande att riksdagen bör ha rätt och möjlighet att lägga sig i musikpolitikens inriktning och anser att regeringen bör återkomma med förslag till hur fler musikgenrecentrum kan inrättas utan att detta innebär att man måste dra ned på de satsningar som hittills gjorts på vissa genrer. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

14Folk- och världsmusik

Vänsterpartiet har också föreslagit i en motion hösten 2006 att regeringen ska låta utreda förutsättningarna för professionellt arbete med folk- och världsmusik liksom för s.k. världsdans och att utredningen ska innefatta en handlingsplan för hur denna genre ska få ta sitt rättmätiga utrymme i de kulturpolitiska satsningarna. Enligt kulturutskottets betänkande har regeringen uttalat att den i samband med frågan om kulturell och etnisk mångfald liksom internationaliseringen av kulturlivet har för avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder i syfte att förtydliga det kulturpolitiska ansvaret i dessa avseenden. I ett sådant sammanhang är det tänkbart att även förutsättningarna för folk- och världsmusik och för världsdans kan komma att belysas, skriver utskottet i sitt betänkande.

Vänsterpartiet ser fram emot en sådan belysning och vidhåller sitt yrkande att regeringen bör återkomma till riksdagen med en handlingsplan för hur folk- och världsmusiken liksom världsdansen ska kunna ges ett förhållandevis rättmätigt utrymme i de kulturpolitiska satsningarna i ett internationaliserat kulturliv. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

15Samarbete mellan amatörer och professionella

I många fall under senare årtionden har s.k. arbetar- eller bygdespel framförts på olika håll i landet. Många människor har engagerat sig i att ta fram material, ofta ur den egna bygdens historia, fått fram ett pjäsmanus, samlat ihop pengar, sytt dräkter och gjort scenografi – och repeterat in pjäsen, ofta under en professionell regissör och tillsammans med ett mindre antal yrkesskådespelare. Dessa föreställningar har många gånger haft hög konstnärlig kvalitet, och de har haft stor betydelse för självkänslan i det samhälle där de kommit till.

I sin doktorsavhandling vid Lunds universitet år 2005, På samma scen, beskriver Kristina Nero samarbetet mellan amatör- och yrkesteater utifrån exemplet Huskvarna, där Alf Henrikssons pjäs Bara tusen korta år spelades 1994–1996. Hon beskriver vilka problem samarbetet mellan länsteatern och amatörerna så småningom förde med sig, hur amatörerna var initiativtagare, hur de fick ansvara för största delen av budgeten genom att få ihop sponsorer, men också hur de hela tiden arbetade på helt andra villkor än yrkesteaterfolket och hur de slutligen, när sponsorskällorna sinade stod där övergivna av länsteatern och utan upphovsrätt till pjäsen, som de först fått av författaren, och till scenografin men också till regin, dvs. regissörens idéer om hur uppsättningen skulle se ut.

Det är givetvis ofrånkomligt att yrkesskådespelare och amatörskådespelare har olika förutsättningar och villkor. Lagstadgade rättigheter och fackliga avtal gäller bara för yrkesfolk. Men om modellen bygde- och arbetarspel, det som också kallas för sommarteater, ska kunna leva vidare utan att det enbart blir den professionella sidan som exploaterar amatörerna måste det bli en bättre balans mellan parterna och verksamheten få en för båda parter tydlig och hanterbar form.

Vid ett samarbete mellan en länsteater och en amatörteaterförening blir det länsteatern som får pengarna – det gäller också när man numera får EU-bidrag. EU-bidragen kan, säger Kristina Nero, enbart förmedlas via en institution. En modell kan vara att det också finns en pott pengar hos Kulturrådet att söka för amatörteaterprojekt.

Också amatörer måste få möjlighet att komma med grundidén till en uppsättning. Därtill bör de kunna erhålla ekonomiska bidrag från stat, landsting och kommun. Först när detta är förverkligat ökar möjligheterna för ett jämlikt samarbete mellan amatörer och yrkesfolk. Gällande lagstiftning lägger även hinder i vägen för att ett verkligt samarbete ska kunna ske. En förändring bör komma till stånd, där lagen på ett bättre sätt till­varatar och stödjer amatörers intressen. En arbetsgrupp borde tillsättas för ändamålet, där olika kompetenser finns representerade.

Amatörkulturens samrådsgrupp (ax) är en sådan part. Därtill borde juridisk expertis ingå.

Dessutom behövs det, menar hon, utbildning i teaterjuridik, både för amatörer och yrkesfolk. Skådespelarnas rättigheter är dåligt tillvaratagna i dagens lagstiftning och detta gäller såväl amatörer som yrkesfolk. Hon ifrågasätter också hela modellen med att ge länsteatrarna statligt uppdrag att samarbeta med amatörer eftersom ett sådant samarbete aldrig blir mellan två jämlika parter.

Vänsterpartiet menar att regeringen bör tillsätta en grupp som, i enlighet med det som anges ovan, tar fram en modell för ett mer jämlikt och långsiktigt fungerande samarbete mellan yrkesverksamma scenkonstnärer och amatörer och i förekommande fall lägger fram förslag till lagändringar. En jäm­förelse kan då också göras med hur det fungerar i Finland, där amatörteater är en verksamhet med en djupare och bredare tradition än i Sverige. Stödet för amatörteatern är där, enligt promemoria från riksdagens utredningstjänst, inskriven i lagen.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening det som ovan anförs om att tillsätta en arbetsgrupp som får till uppgift att ta fram en modell för samarbete mellan yrkesverksamma scenkonstnärer och amatörer där båda parter kan delta på jämlika villkor.

16Länsteatrar och länsmusikinstitutioner

Vänsterpartiet avsätter i sitt budgetförslag 40 nya miljoner till utveckling av länsteatrarnas verksamhet och värdesäkring av anslagen och 20 miljoner till länsmusikinstitutionerna för samma ändamål. Många regionala institutioner går i dag på knäna, anslagen har urholkats och har redan från början varit låga, samtidigt som det ställs stora krav på institutionerna att fungera som en motor för scenkonstverksamheten i sin region, att kommunicera med det omgivande samhället, att hålla en hög konstnärlig standard och att tillgodose barnens och ungdomarnas behov. Tillsammans med de medel regeringen vill avsätta för en skapande skola (medel som bör utökas till att gälla även låg- och mellanstadieelever) bör detta ge institutionerna möjligheter att även turnera ut till skolorna eller att bekosta bussresor för skolklasser till teater/musikdagar.

Vi tillför anslag 28:6 Bidrag till regional musikverksamhet samt regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner 60 miljoner kronor för förstärkning av de regionala scenkonstinstitutionerna under år 2008, varav 40 miljoner kronor ska gå till länsteatrarna och 20 miljoner kronor till länsmusikverksamheterna, och räknar med en upptrappning under de följande åren.

Stockholm den 3 oktober 2007

Lars Ohly (v)

Marianne Berg (v)

Wiwi-Anne Johansson (v)

Hans Linde (v)

Elina Linna (v)

Kent Persson (v)

Alice Åström (v)

Siv Holma (v)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Kulturutskottet

Händelser

Inlämning: 2007-10-04 Hänvisning: 2007-10-16 Bordläggning: 2007-10-16
Yrkanden (14)