Vittnesskydd

Motion 1998/99:Ju404 av Johan Pehrson (fp)

av Johan Pehrson (fp)
Inledning
Rättssäkerheten är till stor del beroende av att det finns
människor som vill, kan och vågar vittna vid en rättegång.
När vittnen kommer till tingsrätten riskerar de idag att bli
offer på nytt. Därför är det av stor betydelse att stödet för
vittnen förbättras.
Utsatta vittnen
Det har inom rättsväsendet blivit allt tydligare att många
vittnen och offer är rädda för att vittna vid en rättegång.
Vittnen måste allt oftare "upplysas" om de omfattande
skyldigheter som åligger oss som medborgare för det fall att
vi har upplysningar om någon kriminell händelse.
Rädslan beror på det otrevliga faktum att alltfler organiserade eller
oorganiserade personer systematiskt tillämpar hot och tvång mot människor
som har kännedom om deras verksamhet. Med all tydlighet har deras
förmåga att omsätta hoten i handling  blivit manifesterad. Många vittnen kan
dessutom känna ett obehag beroende på att det inte sällan förekommer ett
"fyrkantigt" bemötande från rättsväsendets sida.
Brottsofferjourernas
vidgade verksamhet
När det gäller brottsoffer upplever många att de blir offer i
dubbel bemärkelse när de skall möta den tilltalade i
rättssalen. Därför är det bra att reglerna för
målsägandebiträde blivit något vidare samt att stödet för
brottsoffer i övrigt blivit bättre, via främst
Brottsoffermyndigheten och brottsofferjourerna.
Brottsofferjourernas riksförbund (BOJ) har breddat sin verksamhet till att
även omfatta stöd till vittnen på vissa platser. Den framstår dock som i
huvudsak inriktad på vittnen som dessutom är brottsoffer, vid deras
medverkan i rättssalen. På flera håll i landet har särskilda vittnesstödsprojekt
pågått en tid. Denna verksamhet innebär bland annat att speciella rum har
inrättats på tingsrätten för att brottsoffer och vittnen skall kunna vara i fred
innan förhandlingarna. I rummet kan de tillsammans med en ideellt
arbetande person - en vittnesvärd - gå igenom vad som kommer att hända
under rättegången. Målsäganden och vittnen får annars oftast vistas i
domstolens allmänna väntrum tillsammans med den tilltalade och eventuella
åhörare. Brottsofferutredningen (SOU 1998:40) har kommit fram till
slutsatsen att detta är en viktig verksamhet. Offren, polisen och tingsrätterna
är över lag positiva till vittnesstödet på de ställen där vittnesstödsprojekt
prövats. Det finns ingen statistik men de inblandade säger sig märka en
positivare inställning till att vittna. Detta arbete utförs ideellt men på flera
håll i landet söker brottsofferjourerna pengar för verksamheten.
Verksamheten innebär trots allt kostnader. Det är därför rimligt att frivilliga
krafter tillerkänns ersättning för resor och andra utlägg som man har på
grund av uppgiften.
Vanliga vittnen
Många personer som vid en rättegång redogör för en
händelse är dock inte brottsoffer och målsägande utan endast
vittne till händelsen. Utan deras vittnesmål skulle det ofta
vara omöjligt för domstolen att få en någorlunda klar bild av
ett händelseförlopp. Därför är det viktigt att även dessa
vittnen får ett stöd för att inte deras upplevelse skall bli
svårare än nödvändigt. Alltför många som vittnat vid en
domstol säger att de aldrig mer sätter sin fot i en domstol för
att de känt sig kränkta eller blivit skrämda av förhöret och
processens upplägg.
För att stärka ställningen även för vittnen som inte är brottsoffer krävs en
rad åtgärder. Viktigast är naturligtvis att ta itu med eventuella hot mot
vittnen. Det nationella handlingsprogram, för att komma till rätta med hot
mot vittnen och målsägare, som föreslås av brottsofferutredningen bör
således komma till stånd. Det finns dock en rad av enklare åtgärder för att
fler skall känna sig välmotiverade och trygga att göra sin plikt som vittnen.
Kunskap
Utbildningen av samtlig personal i domstolarna måste
förbättras. En rättegång kan vara en skrämmande upplevelse
för en person som aldrig förr har befunnit sig i en rättssal.
Vikten av ett korrekt bemötande kan vara avgörande vid
kontakt med människor som bevittnat mycket svåra brott
eller när det gäller människor som tillhör en etnisk minoritet.
Bemötandet av vittnen före och under rättegången kan
förbättras om samtlig personal inom domstolsväsendet har
kunskaper om hur människor reagerar i pressade situationer.
Det finns idag inte tillräckligt med vidareutbildning och
fortbildning av domare vad avser beteendevetenskap och
andra vittnesfrågor. För övrig personal och notarier finns det
knappt någon utbildning alls att tala om. Utbudet och
tillgängligheten av utbildning i dessa frågor måste därför
öka.
Information
Kallelsen är ofta den första kontakten ett vittne får med
domstolen inför en rättegång. Den kommer inte sällan över
ett år efter det att polisen handlagt målet. Dessa kallelser är
ofta utformade på ett byråkratiskt och opedagogiskt sätt. Den
som kallas att vittna har ofta svårt att förstå den juridiska och
byråkratiska anklangen. De upplysningar om vad som
eventuellt gäller för vite och hämtning kan av många
uppfattas som obehagliga. Här krävs således en omfattande
översyn av rutinerna och att de handlingar som går ut till
vittnen inte motverkar sitt syfte. Den som råkat bevittna en
händelse har inte gjort något brottsligt.
Inför själva förhandlingen är det nödvändigt att den som aldrig tidigare
vittnat får en chans att förstå de olika aktörernas uppgift i rättssalen. Den
tilltalades ombuds förhör med åklagarens vittne kan annars lätt bli en chock
eftersom ombudets uppgift ofta är att ifrågasätta vittnets berättelse och
omdöme. Informationen kan lämpligen erbjudas i samband med kallelsen.
Att material som idag finns om detta inte bifogas kallelser med hänvisning
till att portokostnaderna skulle bli för höga är självklart oacceptabelt.
Lokaler
En inventering som genomförts av Brottsoffermyndigheten
visar att av landets 96 tingsrätter har endast 22 tingsrätter
separata väntrum för vittnen och målsägande. Endast nio av
dessa tingsrätter lämnar information om att dessa avskilda
väntrum finns. Det måste vara ett krav att varje tingsrätt har
särskilda rum för vittnen och målsägande och att det ges en
tydlig information om rummets existens.
Brottsofferutredningen har även den behandlat frågan och
påpekat att det är nödvändig med avskilda lokaler.
Vittnesstöd
De ovan redovisade försöken med särskilda vittnesstöd är
värda att utvecklas för att omfatta alla domstolar.
Brottsofferutredningen anser att försöksverksamheten bör
uppmuntras och tilldelas medel ur Brottsofferfonden,
eftersom behovet av förbättrat bemötandet av både
målsägande och vittnen är stort. Det är viktigt att denna
verksamhet fortsätter inom ramen för brottsofferjourernas
verksamhet. Det är inte säkert att det skulle bli lika positiva
resultat om vittnesstöd fick för mycket prägel av myndighet.
Det är viktigt att denna verksamhet erhåller ett visst
långsiktigt finansiellt stöd. Enligt uppgifter från BOJ finns
det många personer som är beredda att ideellt ställa upp som
vittnesstöd. Det är därför rimligt att antingen
Brottsoffermyndigheten eller Domstolsverket ställer upp
med resurser för en administration i form av en koordinator
för till exempel varje län. Det är orimligt att vädja till de
brottsofferjourer som idag saknar assistenter att de dessutom
skulle ta på sig administrationen av ett mer omfattande
vittnesstöd.
Ersättningar
Idag fattas beslut om ersättning till målsägande och vittnen
inför sittande rätt och ofta i närvaro av åhörare. Den enskilde
som har kommit dit för att vittna kan uppleva det som
integritetskränkande att muntligt och offentligt behöva
redogöra för sin privatekonomi. Dessutom kanske dessa
uppgifter ifrågasätts av rätten. Regeringen bör därför snarast
återkomma till riksdagen med förslag på förändringar som
innebär att frågan om ersättningen kan avgöras utanför
rättssalen. För att ingen skall förlora ekonomiskt på att ställa
upp som vittne måste högsta beloppet höjas från dagens 300
kr per dag. Beloppet har under lång tid varit oförändrat.
Ingen skall behöva förlora ekonomiskt på att hjälpa till som
vittne. Ersättning måste så gott som i alla fall utgå från
vittnets verkliga  ekonomiska bortfall. Vidare bör även
reseersättningen och reglerna för traktamente  justeras i
motsvarande omfattning. Då statens utgifter av allmänna
medel för bevisning uppgick till mindre än 20 miljoner
kronor 1997 torde en höjning av ersättningen få en marginell
statsfinansiell effekt.
Videoteknik
Vid förhandlingar i domstolen är det idag i vissa fall tillåtet
att närvara per telefon om det inte föreligger några särskilda
omständigheter för att detta är olämpligt. Detta vittnesförhör
värderas lika högt som ett vittnesförhör med en person som
är personligen närvarande. Det är viktigt att det ges
möjlighet att vittna på andra sätt än personligen om vittnet
saknar rimliga förutsättningar att personligen infinna sig vid
rättegången. Domstolsverket har i rapporten Video i
domstolarna (DV rapport 1995:5) redogjort för de tekniska
och ekonomiska förutsättningarna för användning av
videoteknik i domstolarna. Användande av videoteknik
kräver dock lagändringar varför regeringen bör återkomma
till riksdagen med förslag som tillåter sådan teknik. När detta
sedan är möjligt bör omgående en försöksverksamhet
inledas.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning av personal vid domstolar för förbättrandet av
bemötande gentemot vittnen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bättre information till vittnen i samband med kallelsen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillgång till separata väntrum för vittnen och målsägande i
domstolen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av vittnesstöd,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beslut om ersättning till vittnen och om ersättningens storlek,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av lagändringar så att vittnesförhör kan genomföras med
hjälp av ny teknik.

Stockholm den 26 oktober 1998
Johan Pehrson (fp)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Justitieutskottet

Händelser

Inlämning: 1998-10-28 Hänvisning: 1998-11-03 Bordläggning: 1998-11-03
Yrkanden (12)