Yrkesfiske i Sverige

Motion 2000/01:MJ418 av Åsa Torstensson m.fl. (c)

av Åsa Torstensson m.fl. (c)
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en beredning som tillsammans
med yrkesfisket lägger förslag om en svensk fiskepolitik för 2000-talet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om anslag till forskning och utveckling av fångstmetoder.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att prioritera stöd för investeringar i teknik.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ursprungsmärkning av fisk och fiskprodukter.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en sammanhållen utbildning för fiskesektorn.1
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om marina reservat.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lokalt ansvar för den långsiktigt hållbara miljön till havs.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ersättning för miljörelaterade driftstörningar.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om yrkesfiskeavdrag. 2
10.
1 Yrkande 5 hänvisat till UbU.
2 Yrkande 9 hänvisat till FiU.
Motivering
Svenskt yrkesfiske behöver en svensk näringspolitik som ger fisket
rättvisa svenska villkor och utvecklingsmöjligheter.
Statsministern har i sina tal starkt betonat jordbruket och den nationella
livsmedelsproduktionen som en framtidsnäring och därmed vikten av att driva
en aktiv nationell politik för att främja den nationella livsmedelsproduktionen.
Dessa signaler är viktiga men ställer också krav på konkreta politiska
ageranden och politiska prioriteringar inom näringspolitiken. Detta är
speciellt viktigt då det mesta som berör livsmedelsproduktion är starkt
reglerat via den gemensamma EU-politiken.
Vad som dock inte lyfts fram i något tal är vikten av att värna de svenska
livsmedel vars produktion är hämtade ur havet och som våra svenska
yrkesfiskare ansvarar för. Det svenska fisket är en mycket viktig del i den
inhemska livsmedelsproduktionen med i ungefärliga mått 1 miljard i
förstahandsvärde och med ett förädlingsvärde på betydligt högre nivåer. Att
fiskets värde i den svenska politiken, både näringspolitiskt och
livsmedelspolitiskt, är satt på undantag är helt uppenbart. Att många av de
frågor som styr yrkesfiskets vardag är reglerade via överenskommelser och
beslut som styrs av EU:s budget är ingen ursäkt för att inte göra någonting
alls för det inhemska yrkesfisket. Det är dags att både statsministern och
jordbruksministern börjar formulera en aktiv nationell politik som i konkret
politik stärker positionen för de svenska läckerheterna från havet och från
Östersjön och som ger dess yrkesutövare rättvisa konkurrensvillkor gentemot
våra grannländer. Därför är det nu dags år 2000 att tillsätta en beredning som
just bereder förslag till en svensk fiskepolitik för 2000-talet som anger den
nationella inriktningen för hur svenskt yrkesfiske och svenska läckerheter
från havet skall kunna utvecklas i en tid med väldigt stark internationell
konkurrens från andra fiskenationer likväl som det är en stark konkurrens från
livsmedelsprodukter som kommer från jordbruk världen över.
Det som är avgörande för framtida målsättning för svenskt fiske är att
näringen är delaktig och medansvarig i de prioriteringar som krävs för att
svenskt yrkesfiske skall kunna utvecklas i en tid då många av näringens
företrädare diskuterar avveckling. Detta bör ges regeringen till känna.
Färska läckerheter från havet ersätter
fyrkantig fisk
För att havets läckerheter skall stärka sin position på det svenska
middagsbordet och för att yrkesfiskarna tillsammans med den svenska
livsmedelsförädlingsindustrin skall kunna möta en ny marknad och
erbjuda konsumenterna nya produkter från havet krävs både forskning
kring nya produkter och deras förädlingsvärde likväl som kring
miljömässigt hållbara fångstmetoder för dessa. Det har hitintills arbetats
med olika försök tack vare kortsiktiga projekt, ofta via EU:s
strukturfonder. Projekt som, på den begränsade tid som dessa projekt har
på sig, har svårigheter att slutföra eller med tyngd kunna genomföra
regelmässigt riktiga undersökningar eller ge godtagbara
forskningsunderlag. Därför bör regeringen återkomma med förslag där
nationella forskningsmedel avsätts för forskning kring utveckling av
fångstmetoder för ett hållbart resursutnyttjande och alternativa
havsprodukter. Detta bör ges regeringen till känna.
Havets läckerheter är som läckrast när de är absolut helt färska. Det är inte
helt lätt att finna transportsystem som ger konsumenter i hela Sverige
möjlighet att erhålla färsk fisk. Många lever fortfarande i tron att fisken är
lika med något fyrkantigt och fryst. Det finns dock via teknik möjlighet att
säkra kvaliteten på produkten redan till havs och därmed garantera
konsumenten hög kvalitet. Det krävs dock stora investeringar både på land
och till sjöss för att denna modernisering av fiskhanteringen skall få
genomslag. Därför är det rimligt att prioritera stöd för investeringar i denna
teknik. Detta bör ges regeringen till känna.
Konsumenterna måste få information om fiskens ursprung, hantering och
kvalitet genom ett kvalitetssäkringssystem och en "grön märkning". Eftersom
Sverige är pådrivande i frågan om ursprungsmärkning av övriga livsmedel
bör regeringen agera likvärdigt när det gäller fisk och fiskprodukter. Detta bör
ges regeringen till känna.
En sammanhållen utbildning för fiskesektorn
Fiskenäringen är i stort behov av utbildningsmöjligheter. Detta främst för
att näringen själv skall kunna vara i takt med den ständiga förändringen
som påverkar näringens utvecklingsmöjligheter. Det kan vara såväl
konkret kompetens som krävs för att kunna verka som aktiv yrkesfiskare
som möjligheterna att möta behovet av karriärmöjligheter inom en
näringsgren som idag ständigt kräver förnyelse. Det gäller utbildning som
riktar sig både till dem som redan idag arbetar inom näringen och för att
möta behovet av nyrekrytering och en yngre generation.
Grundutbildning, högre utbildning samt tillgång till vidareutbildning är
avgörande för varje enskild person för att man idag skall kunna leva upp till
myndigheternas krav på kompetens och vara uppdaterad på den förändring
som sker inom yrket. Dessutom ställs det större och större krav på att enskilda
näringsutövare och därmed att varje bransch aktivt möter de
strukturförändringar som sker inom näringslivet för att kunna stärka sin
konkurrenskraft.
Fiskerisektorn behöver utbildade människor, och det finns fördelar med att
samla resurserna till en enhet. Den utbildning som idag erbjuds inom
fiskerinäringen är splittrad på många små enheter.
För att tillgodose behovet för dem som skall arbeta inom primärnäringen
yrkesfisket, förstahandsmottagningen av fisk, beredningsindustrin, fiskodling,
försäljningsledet och de olika myndigheternas behov av personal med adekvat
utbildning inom fiskerinäringen behövs en utbildningsresurs i Sverige. Idag
saknas specialutbildningar för de allra flesta inom detta område. Bristen på
specialutbildningar och högre utbildningsmöjligheter skapar därmed också
svårigheter att finna olika karriärmöjligheter för dem som arbetar inom de
olika sektorerna.
Det skall uppmärksammas att det finns ca 2 900 yrkesverksamma med
fisket som huvudutkomst, och totalt är ca 3 300 hel- eller deltidssysselsatta.
Fiskberedningsindustrin sysselsätter ca 3 000 personer. Om sysselsatta inom
detaljhandeln inkluderas så sysselsätter fiskerisektorn ca 10 000 personer
idag. Med detta antal berörda så finns ett behov av att ett stort antal personer
per år erbjuds kompetensutveckling inom denna sektor. Dessutom finns
behovet av vidareutbildning för att kunna utveckla dessa olika verksamheter.
Nyrekryteringen till sektorn kräver också att ett stort antal yrkesutbildade
utexamineras årligen.
För att kunna erbjuda en adekvat yrkesutbildning på alla nivåer inklusive
högskolenivå bör en samlad utbildningsresurs tillskapas i Sverige för
fiskerinäringen. Som ett exempel på ovanstående förslag kan nämnas den
finska fiskerihögskolan i Pargas. Då Centerpartiet tidigare motionerat om
behovet av en sammanhållen utbildning för fiskerisektorn är det nu glädjande
att det pågår en diskussion mellan näringen och Fiskeriverket om hur en
framtida utbildning för fiskerinäringen skulle kunna se ut enligt svensk
modell. Det är därför viktigt att regeringen håller ett tempo i frågan om
yrkesfiskets utbildningsbehov och under riksdagsåret 2000-2001 återkommer
till riksdagen med förslag om både finansiering och strukturlösningar på
utbildningen. Detta bör ges regeringen till känna.
Marina reservat
Yrkesfisket utgör fortfarande en viktig sysselsättningsbas i många
skärgårdssamhällen. Den del av kusten som fortfarande uppfattas som
levande skärgård har en gång kommit till genom en månghundraårig
yrkesfiskeverksamhet och kringliggande verksamhets utveckling. Det är
alltså verksamheter och företagande med direkt koppling till havet som
skapat förutsättningar för ett aktivt och levande samhälle. Det som många
besökare också känner som det mest naturliga att möta när man når den
svenska västkusten.
Längs västkusten och den bohuslänska skärgården har det alltid funnits ett
tydligt samband mellan boendet vid havet och det yrkesverksamma livet på
havet. Fisket och dess kringverksamhet är fortfarande en viktig näring för
småsamhällena även om det småskaliga yrkesfisket har haft en kraftig,
negativ utveckling i dessa trakter. De nordbohuslänska kommunernas
samhällen och näringsliv är också präglat av att människor får sin utkomst
direkt eller indirekt från havet.
Därför är den på västkusten pågående diskussionen om marina reservat
och den i regeringens budgetproposition anförda inriktningen om marina
reservat oerhört allvarsam. Marina reservat eller nationalparker innebär
regleringar av fisket och krav på restriktioner för trålning.
Det arbete som pågår från Naturvårdsverkets och länsstyrelsens sida för att
inrätta marina reservat längs den svenska kusten skapar stor oro och blockerar
många av de framtidsdiskussioner som fiskerinäringen, tillsammans med
kommunerna, skulle behöva koncentrera sig på. Detta beror framför allt på
den hantering som respektive myndighet ansvarar för när det gäller
planeringen av marina reservat. En avgörande fråga för ett livskraftigt fiske är
tillgängligheten till vattenområdena. Därför får inte reservatsdiskussionerna
och nationalparksförslag genomföras utan att en mycket tydlig dialog och
överenskommelse med den näring som främst för sin överlevnad är i behov
av och har värnat om ett långsiktigt hållbart fiske. Det pågår på vissa håll
runt
den svenska kusten, i t.ex. Strömstad och Tanum kommuner, en lokal
diskussion mellan yrkesfiskarna och kommunerna med syfte att finna
alternativ till stark reglering och reservatsförslag. Denna diskussion,
värdefulla gemensamma syn på kustfisket och ömsesidiga förtroende får inte
nonchaleras av statens centrala myndigheter bara för att det finns
internationella överenskommelser, som regeringen undertecknat, som anger
att marina reservat skall införas. Detta bör ges regeringen till känna.
Det diskuteras om lokalt förankrat och lokalt förlagt ansvar som har till
uppgift att värna om den långsiktigt hållbara miljön och den biologiska
mångfalden i t.ex. Koster-Väderörännan. Regleringen av fisket i detta område
bör överlåtas till ett samlat lokalt ansvar mellan kommun och yrkesfisket samt
av Fiskeriverket. Detta bör ges regeringen till känna.
Fiskaren får betala gamla miljösynder som
gömts i havet
Västerhavet såväl som Östersjön, som är fiskets inkomstkälla, döljer
många miljöproblem som både är nya synder via utsläpp och gamla som
under årtionden lagrats på västerhavets botten genom dumpning. Problem
som yrkesfisket drabbas av när fångsten blir förstörd och redskapen går
sönder. Här finns idag inget godtagbart försäkrings- och
ersättningssystem för förlorade inkomster. Regeringen har låtit utreda
detta. Statskontoret har föreslagit att det är yrkesfiskarna själva som skall
se över försäkringsskyddet och nyttja de möjligheter som finns inom de
kommersiella försäkringarnas ram. Skulle det eventuellt kvarstå några
kostnader föreslår Statskontoret att en statlig försäkring via en fond skall
ansvara för kvarvarande ersättningskrav. Det är anmärkningsvärt att
regeringen vidhåller att en näring som absolut inte har något ansvar för
till exempel dumpade stridsmedel och andra historiska miljösynder trots
allt skall drabbas ekonomiskt av dessa miljörelaterade driftstörningar. Det
måste vara ett övergripande samhällsansvar som här garanterar ersättning
till yrkesfiskarna som drabbas av miljörelaterade driftstörningar.
Yrkesfiskarna bör erhålla ersättningar enligt dansk modell där staten
ersätter förlorad fångst och trasiga redskap. Detta bör ges regeringen till
känna.
Rättvisa villkor för den enskilde fiskarens
yrkesutövning
Yrkesfisket utgör en viktig sysselsättning i många skärgårdssamhällen
och i bygder runt våra kuster. För en positiv utveckling för det svenska
yrkesfisket krävs att yrkesfiskarna får arbeta på samma villkor som sin
yrkesbröder i Danmark och Norge. I dessa länder finns ett särskilt
yrkesfiskeavdrag som innebär att man kan få göra ett skatteavdrag för de
dagar man varit till sjöss och fiskat. Ett motsvarande yrkesfiskeavdrag bör
omgående införas i Sverige. Då kan de skickliga svenska yrkesfiskarna få
möjligheter att konkurrera på lika villkor. Detta bör ges regeringen till
känna.

Stockholm den 4 oktober 2000
Åsa Torstensson (c)
Agne Hansson (c)
Eskil Erlandsson (c)
Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Miljö- och jordbruksutskottet

Händelser

Inlämning: 2000-10-05 Granskning: 2000-10-11 Hänvisning: 2000-10-11 Bordläggning: 2000-10-11
Yrkanden (16)