Avveckling av ungdomsbosparreglerna Prop. 1999/2000:113

Proposition 1999/2000:113

Regeringens proposition
1999/2000:113

Avveckling av ungdomsbosparreglerna
Prop.
1999/2000:113

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 30 mars 2000

Göran Persson
Bosse Ringholm
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
Lagen om ungdomsbosparande innehåller bestämmelser om sparande för
ungdomar mellan 16 och 28 år på räntebärande konto i bank eller spar-
kassa.
I propositionen föreslås att lagen om ungdomsbosparande tas bort. För-
slaget innebär att det i fortsättningen inte kommer att vara möjligt att
ansluta konton till ungdomsbosparandet. Vidare skall de anslutningar till
ungdomsbosparandet som skett under den tid lagen har gällt upphöra.
Genom en övergångsbestämmelse får samtliga sparare med konton som
den 31 december år 2000 är anslutna till ungdomsbosparandet rätt till
bonusränta.
Lagen om ungdomsbosparande föreslås bli upphävd vid utgången av
december månad år 2000.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Lagtext 4
3 Ärendet och dess beredning 5
4 Sparformen ungdomsbospar 6
5 Ungdomsbosparandets utveckling 8
6 Lagregleringen av ungdomsbosparandet tas bort 9
7 Övergångsregler 12
8 Ekonomiska konsekvenser 14
Bilaga 1 Utdrag ur ungdomspolitiska kommitténs slutbetänkande
Politik för unga (SOU 1997:71) 15
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser (utdrag ur Ds 1997:88
s. 8-11) 18
Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden (utdrag ur Ds 1997:88
s. 56-57) 20
Bilaga 4 Lagförslaget i promemorian om avveckling av
ungdomsbosparandet 21
Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag 22
Bilaga 6 Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 2000 24
Rättsdatablad 25

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om upphävande av lagen (1988:846) om ungdomsbosparande.

2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om upphävande av lagen (1988:846) om
ungdomsbosparande
Härigenom föreskrivs att lagen (1988:846) om ungdomsbosparande skall
upphöra att gälla vid utgången av december månad år 2000.

Samtliga sparare med konton som vid utgången av december månad år
2000 är anslutna till ungdomsbosparandet skall få en bonusränta.
Bonusräntan motsvarar tre procent årlig ränta på behållningen den sista i
varje månad av de insättningar som gjorts på kontot från det kontot
anslöts till ungdomsbosparandet till och med den 31 december 2000.
Spararen tillgodoräknas bonusränta på sparmedel från och med månaden
efter det att medlen satts in på kontot.
Om en sparare får ränta enligt den upphävda 11 § lagen om
ungdomsbosparande skall avräkning ske med ett motsvarande belopp
från den ränta som betalas ut enligt denna övergångsbestämmelse.
Bonusräntan bekostas av staten och betalas ut av Riksgäldskontoret.

3 Ärendet och dess beredning
Regeringen bemyndigade i december 1995 chefen för Civildepartementet
att tillkalla en kommitté med parlamentarisk förankring med uppgift att
se över vissa ungdomspolitiska frågor (dir. 1995:154 samt dir.
1996:124). Kommittén antog namnet Ungdomspolitiska kommittén.
Kommittén fick bl.a. i uppdrag att analysera ungdomars situation på
bostads- och arbetsmarknaden samt att föreslå åtgärder för att underlätta
inträde på dessa områden. Under våren 1997 redovisade kommittén sitt
slutbetänkande Politik för unga (SOU 1997:71). I betänkandet föreslås
bl.a. att bosparandet för unga som statligt subventionerad sparform bör
upphöra. Ungdomspolitiska kommitténs betänkande remissbehandlades
våren 1997.
Ett utdrag ur kommitténs betänkande finns i bilaga 1 och en förteck-
ning över remissinstanserna i bilaga 2. En sammanställning av
remissyttrandena har publicerats (Ds 1997:88.). Ett utdrag ur denna finns
i bilaga 3.
Med utgångspunkt i kommitténs förslag utarbetades år 1998 en
promemoria om avvecklingen av ungdomsbosparandet inom
Finansdepartementet. Promemorian innehåller ett förslag till lag om
upphävande av lagen om ungdomsbosparande. Promemorians lagförslag
finns i bilaga 4. Promemorian har remissbehandlats, varvid
Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Svenska Bankföreningen och
Riksbyggens Sparkassa ekonomisk förening beretts tillfälle att yttra sig.
Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (Fi98/402).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 16 mars 2000 att inhämta Lagrådets yttrande
över det lagförslag som finns i bilaga 5.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.
I förhållande till lagrådsremissens lagförslag har gjorts vissa ändringar
av redaktionell natur.

4 Sparformen ungdomsbospar
Lagen om ungdomsbosparande infördes den 1 december 1988 i syfte att
stimulera ungdomars sparande (prop. 1987/88:150, FiU 21, rskr. 395).
Under 1980-talet hade hushållssparandet minskat kraftigt. För att öka
sparandet vidtogs flera åtgärder. År 1984 infördes lagen om allemansspa-
rande. För att särskilt främja ungdomars sparande för bosättning öppna-
des år 1985 möjlighet att knyta bosparande i HSB:s Sparkassa till alle-
manssparandet. I januari 1986 infördes rätt för allemanssparare mellan
18 och 28 år att få bosparlån av den kontoförande banken (prop.
1984/85:51, FiU 7, rskr. 59, SFS 1984:1036). I juli 1986 öppnades alle-
manssparandet även för det bosparande som under beteckningen Riks-
BoSpar bedrevs av Svenska Riksbyggen i samarbete med sparbanksrörel-
sen (prop. 1985/86:150 (bil. 1), FiU 34, rskr. 362, SFS 1986:522). I
förarbetena till lagen om ungdomsbosparande konstaterades att det fanns
behov av ytterligare sparstimulans exklusivt riktad till ungdomar. Det an-
sågs inte lämpligt att integrera sådana åtgärder i allemanssparsystemet
(se prop. 1987/88:150 s. 4 och 5).
Lagstiftningen om ungdomsbosparande innebär att sparande sker på
räntebärande konto i bank eller sparkassa. Kontot kan men behöver inte
vara avsett för sparande som är knutet till en turordning för bostadsför-
värv. Anslutning till ungdomsbosparande sker genom en anmälan av den
kontoförande banken eller sparkassan till Riksgäldskontoret. Enligt lagen
gäller i övrigt följande.
Sparande får ske fr.o.m. det år då spararen fyller 16 år t.o.m. det år
spararen fyller 28 år.
Varje sparare får sätta in sammanlagt högst 800 kronor i månaden på
konton anslutna till ungdomsbosparandet.
Vid uttag betalar spararen en avgift till banken motsvarande en pro-
cent av det uttagna beloppet, dock minst 20 kronor.
Behållningen på kontot får föras över till andra konton som är anslutna
till ungdomsbosparandet. Vid överföring har banken rätt till ersättning
med högst 100 kronor av spararen för sina kostnader för överföringen.
På medel som satts in på kontot skall banken betala ränta efter en viss
minsta procentsats som fastställs av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.
När ett konto varit anslutet till ungdomsbosparandet i minst tre år och
behållningen på kontot uppgår till minst 5 000 kronor har spararen rätt
till en statligt bekostad bonusränta. Vidare har spararen efter sedvanlig
kreditprövning rätt att av den kontoförande banken få låna tre gånger
behållningen på kontot. Kreditvillkoren bestäms av banken.
Bonusräntan betalas ut när spararen begär det eller när han får lån. När
bonusräntan betalas ut upphör kontots anslutning till ungdomsbospa-
randet. Om bonusräntan inte tagits i anspråk vid utgången av det år då
spararen fyller 28 år, skall den då påföras kontot. Kontot upphör sam-
tidigt att vara anslutet till ungdomsbosparandet.

Bonusräntan var till en början skattefri. Skattebefrielsen togs dock bort
i samband med att skattelättnaderna för allemanssparkonto slopades
fr.o.m. inkomståret 1993 (SFS 1992:1488, prop. 1992/93:50 (bil. 5), bet.
1992/93:FiU1 och 1992/93:SkU18, rskr. 1992/93:158). Reglerna om
bosparande i HSB och Riksbyggen och bosparlån i lagen om allemans-
sparande upphävdes genom riksdagsbeslut hösten 1996 (prop. 1996/97:1
utg. omr. 2 avsnitt 4.4, bet. 1996/97:FiU1, rskr. 1996/97:53, SFS
1996:1175).
Det har inte gjorts några större ändringar i lagen om ungdomsbospa-
rande sedan den infördes.

5 Ungdomsbosparandets utveckling
Ungdomsbosparandet introducerades i december 1988. Under de första
åren växte intresset av att spara i ungdomsbosparande kontinuerligt.
Fram till början av år 1992 ökade också antalet sparare. Under samma år
nådde sparformen sin största omfattning med drygt 50 000 anslutna
sparare. Under de följande åren pendlade antalet sparare mellan 45 000
och
50 000. Sedan år 1997 har antalet anslutna sparare stadigt minskat. Den
31 december 1999 var sammanlagt 35 178 personer anslutna till
ungdomsbosparandet. De ackumulerade nettoinsättningarna var som
störst under mitten av år 1993 och uppgick vid denna tid till ca 270
miljoner kronor. Sedan dess har behållningen minskat. Vid utgången av
år 1999 uppgick det sammanlagda nettosparandet till knappt 157
miljoner kronor. Ungdomsbosparkonton erbjuds för närvarande av tre
banker (Nordbanken, Sparbankerna och SEB) och Riksbyggens
Sparkassa. Som mest har åtta banker/sparkassor varit anslutna.

Diagram 5.1 Antal sparare och ackumulerade nettoinsättningar i
ungdomsbosparandet

Källa: Riksgäldskontoret

6 Lagregleringen av ungdomsbosparandet tas
bort

Regeringens förslag: Lagen om ungdomsbosparande upphävs vid
utgången av december månad år 2000.

Ungdomspolitiska kommitténs förslag: Överensstämmer med
regeringens. Något datum för upphävandet av lagen anges dock inte.
Remissinstanserna: Kommitténs förslag tillstyrks av Riksrevi-
sionsverket och Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO). Flertalet
remissinstanser lämnar förslaget utan erinran. Hyresgästernas sparkasso-
och byggnadsförening (HSB) anser att långsiktigt bosparande bör premi-
eras. HSB föreslår att bestämmelserna om ungdomsbosparande ändras så
att räntan i stället för att utbetalas och beskattas varje år omvandlas till
bonus som ackumuleras skattefritt. Riksbyggens Sparkassa ekonomisk
förening föreslår att ett subventionerat ungdomsbosparande införs som
med större säkerhet leder till köp av bostad. Riksbyggen framhåller att ett
sådant system i stor utsträckning skulle kunna komma unga till del.
Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation (SBC) anser det
beklagligt att kommittén inte förmått lägga fram förslag som syftar till att
stödja ungdomars bosparande. Hyresgästernas Riksförbund menar att
bosparandet borde utvidgas så att det även kommer att omfatta
hyresrätter.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens med
undantag av att det i promemorian föreslås att lagen upphävs vid
utgången av juni månad 1998.
Remissinstanserna: Promemorians förslag tillstyrks eller lämnas utan
erinran av Riksgäldskontoret, Finansinspektionen och Svenska
Bankföreningen. Bankföreningen påpekar dock att upphävandet av lagen
medför visst förberedelsearbete för de anslutna bankerna och föreslår
därför att lagen upphävs vid utgången av november 1998. Riksbyggens
Sparkassa ekonomisk förening framhåller att sparkassan lyckats med de
ambitioner som låg bakom lagen om ungdomsbosparande och beklagar
regeringens förslag att ta bort lagen.
Skälen för regeringens förslag: Bakom införandet av
ungdomsbosparandet fanns två syften. Sparformen skulle dels stimulera
till ungas sparande, dels utgöra ett pedagogiskt verktyg. Genom sparande
skulle en framtida ekonomisk buffert skapas. Av särskild betydelse
ansågs sparande för bostadsändamål vara. Ett sådant sparande skulle ge
ett nödvändigt grundkapital inför köp av bostad och till bosättning.
Genom ett regelbundet sparande skulle ungdomar etablera goda
bankrelationer, vilket i sin tur skulle medföra förbättrade kunskaper om
utbudet av sparformer. För att stimulera till sparande erhölls efter en viss
tids sparande rätt till en skattefri - av staten bekostad - bonusränta.
Vidare fick spararen rätt till lån för bostadsförvärv och bosättning. Som
nämnts ovan avskaffades skattefriheten på bonusräntan fr.o.m.
inkomståret 1993.
Som kommittén konstaterar kan sparstimulanser riktade mot en viss
sparform vara effektiva i så måtto att de höjer sparandet i den
subventionerade sparformen. Det ökade sparandet i denna sparform blir
dock till största delen en effekt av att byte sker från annan sparform. Det
totala sparandet påverkas därför endast i begränsad omfattning. I vissa
fall kan en omflyttning mellan olika sparformer ha sparpolitiska motiv
och vara den eftersträvade effekten. Syftet med ungdomsbospar var att
stimulera sparande bland unga. Något skäl till att detta skulle ske på
andra sparformers bekostnad fanns inte. Inte heller i dag finns några
sparpolitiska motiv för en sådan substitution mellan sparformer. Att
stimulera bosparande för unga har emellertid även bostads- och
ungdomspolitiska motiv och skall också utvärderas ur dessa perspektiv.
Regeringen anser att det i dag inte finns tillräckliga skäl att stimulera
sparande till bostad genom en statligt bekostad sparpremie. Det breda
utbudet av sparformer för långsiktigt sparande på marknaden och den
relativt låga inflationen bör numera ge fullgoda sparstimulanser.
Sparpremier medför dessutom kostnader för staten. Sammantaget innebär
detta att det i dag saknas skäl för ett statligt subventionerat bosparande.
När ungdomsbosparandet tillkom förelåg - som inledningsvis nämnts
- två ungdomspolitiska syften. Det kan ifrågasättas om sparformen
uppfyllt dessa syften. Ungdomsbosparandet har trots marknadsföring inte
lyckats attrahera någon större skara sparare. Antalet sparare har under de
senaste åren till och med minskat. Som grundkapital för bostadsköp har
sparformen ett begränsat värde. Dels sätter de restriktiva reglerna om
rätt till lån beloppsmässiga begränsningar, dels tillåter reglerna att de
sparade medlen används till annat än köp av bostad. Innan lån beviljas
skall dessutom sedvanlig kreditprövning göras. Banken har således inte
någon skyldighet att bevilja lån till de sparare som omfattas av
bestämmelserna. Banken har även rätt att bestämma villkoren för lånet.
Med hänsyn till detta kan konstateras att bestämmelsen om lånerätt i
praktiken knappast har något värde för ungdomar vid ansökan om lån.
Indikationer från bankerna tyder även på att lånerätten endast i mycket
begränsad omfattning utnyttjas av spararna.
Ungdomsbosparandet har endast i mindre utsträckning bidragit till att
öka ungdomars kunskap om sparande. Som kommittén framhållit är det
fortfarande viktigt att ungdomar informeras om betydelsen av att spara.
Information om långsiktigt sparande ges idag av en mängd olika aktörer
på marknaden och är tillgänglig via olika kanaler, inte minst via internet.
Information om sparande ges också av mer obundna organisationer
såsom t.ex. Konsumenternas Bankbyrå.
Kommittén konstaterar att många ungdomar i dag har låga eller
obefintliga arbetsinkomster, vilket gör att de saknar sparmöjlighet. För
dessa ungdomar är sparpremien utan betydelse. Det kan ifrågasättas om
de som har sparmöjlighet är den rätta gruppen att uppmuntra med en
statligt finansierad sparstimulans.
Det finns således ingen anledning att vidmakthålla detta sparande. Som
Svenska Bankföreningen påpekat kräver upphävandet av lagen om
ungdomsbosparande vissa förberedande åtgärder för bankerna vad gäller
bl.a. eventuella förändringar av kontovillkor och information till kunder.
Med beaktande av detta finner regeringen att lagen bör kunna tas bort vid
utgången av december månad år 2000.

7 Övergångsregler
Regeringens förslag: Samtliga sparare med konton som vid utgången
av december månad år 2000 är anslutna till undomsbosparandet skall
få en bonusränta. Bonusräntan motsvarar tre procent årlig ränta på
behållningen den sista i varje månad av de insättningar som gjorts på
kontot från det kontot anslöts till ungdomsbosparandet t.o.m. den 31
december 2000. Spararen tillgodoräknas bonusränta på sparmedel
fr.o.m. månaden efter det att medlen satts in på kontot. Bonusräntan
bekostas av staten och betalas ut av Riksgäldskontoret.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Promemorians förslag tillstyrks eller lämnas utan
erinran av alla remissinstanser.
Skälen för regeringens förslag: När det gäller konsekvenserna av att
lagen om ungdomsbosparande tas bort kan det konstateras följande.
Enligt 3 § tredje stycket lagen om ungdomsbosparande får konton
anslutas till ungdomsbosparandet genom en anmälan av banken eller
sparkassan till Riksgäldskontoret. Att lagen upphör att gälla innebär att
det fr.o.m. den 1 januari 2001 inte längre kommer att vara möjligt att
ansluta några konton till ungdomsbosparandet. Upphävandet av lagen får
vidare till följd att de anslutningar som skett före utgången av december
månad år 2000 upphör. Sparare med konton som är anslutna till
ungdomsbosparandet kommer således fr.o.m. den 1 januari 2001 inte
längre att ha rätt till den bonusränta som regleras i 11 §. Den lånerätt som
är knuten till utbetalningen av bonusräntan kommer inte heller att finnas
kvar.
Vad först gäller bonusräntan anges i 11 § första stycket lagen om ung-
domsbosparande att spararen har rätt att få bonusränta om ett konto är
anslutet till ungdomsbosparandet sedan minst tre år och de behållna in-
sättningarna på kontot uppgår till minst 5 000 kronor. Bonusräntan mot-
svarar tre procent årlig ränta på behållningen den sista i varje månad av
de insättningar som gjorts på kontot sedan det anslöts till ungdomsbospa-
randet. Enligt 12 § betalas bonusräntan ut när spararen begär det eller när
han utnyttjar sin rätt att få lån av banken.
När lagen om ungdomsbosparande tas bort är det till en början klart att
de sparare som redan före utgången av december månad år 2000 har haft
rätt till bonusränta skall få denna utbetald i samband med att kontots
anslutning till ungdomsbosparandet upphör. Vad sedan gäller sparare
med konton som vid utgången av december månad år 2000 inte varit
anslutna i tre år eller inte har en behållning som uppgår till minst 5 000
kronor talar rättviseskäl för att även dessa sparare bör få bonusränta. Det
bör därför slås fast att samtliga sparare med konton som vid utgången av
december månad år 2000 är anslutna till ungdomsbosparandet skall få
bonusränta. Bonusräntan beräknas på kontots behållna insättningar vid
utgången av december månad år 2000 i enlighet med de grunder som
anges 11 § andra stycket lagen om ungdomsbosparande. Efter påpekande
från Lagrådet bör bestämmelsen om bonusräntan tas in som en
övergångsbestämmelse.
Av 12 § lagen om ungdomsbosparande framgår att bonusräntan
bekostas av staten och betalas ut av Riksgäldskontoret. Enligt avtal som
träffats mellan Riksgäldskontoret och bankerna respektive sparkassan
sker utbetalningen av bonusräntan i praktiken på så sätt att
banken/sparkassan efter kontroll av att villkoren för utbetalning är
uppfyllda, räknar ut hur mycket ränta som spararen har rätt till.
Banken/sparkassan betalar ut beloppet till spararen och debiterar sedan
Riksgäldskontoret det utbetalade beloppet. Riksgäldskontoret stämmer av
uppgifterna med sitt eget register. Felaktiga utbetalningar återrapporteras
och kompletteras enligt regler som Riksgäldskontoret bestämmer i
samråd med de kontoförande instituten.
För att undvika oklarhet bör det i övergångsbestämmelsen i likhet
med den nuvarande regleringen anges att bonusräntan bekostas av
staten och betalas ut av Riksgäldskontoret. Regeringen förutsätter att
utbetalningarna sker enligt de rutiner som hittills tillämpats mellan
Riksgäldskontoret och bankerna/sparkassan.
Beträffande lånerätten framgår av 15 och 16 §§ lagen om ungdoms-
bosparande att en sparare som har rätt till bonusränta också har rätt att av
banken få låna ett belopp motsvarande tre gånger behållningen av de
insättningar som gjorts på kontot sedan det anslöts till
ungdomsbosparandet. Spararen måste dock först genomgå en sedvanlig
kreditprövning. Att lagen om ungdomsbosparande tas bort innebär att
bestämmelsen försvinner. Som konstaterats i avsnitt 6 har bestämmelsen
i praktiken dock knappast något värde för den enskilde spararen. Med
hänsyn till detta saknas skäl att införa någon särskild reglering av den
frågan i samband med att lagen om ungdomsbosparande upphävs.
Vad slutligen gäller bestämmelsen om uttagsavgift i 7 § lagen om ung-
domsbosparande innebär upphävandet av lagen att bestämmelsen endast
kommer att omfatta uttag som sker före utgången av december månad år
2000. En praktisk konsekvens av att lagen upphävs kan bli att den
kontoförande banken eller sparkassan väljer att avsluta samtliga
ungdomsbosparkonton. Den behållning som då finns kvar kan antingen
betalas ut kontant till kontohavaren eller föras över till något annat konto
som disponeras av spararen. Eftersom bestämmelsen om uttagsavgift inte
kommer att gälla efter det att lagen upphävts kan banken eller sparkassan
naturligtvis inte med stöd av den bestämmelsen debitera spararna några
uttagsavgifter för dessa åtgärder. Ett ytterligare handlingsalternativ är att
banken/sparkassan låter kontona finnas kvar sedan lagen upphävts. Från
och med den 1 januari 2001 kommer frågan om uttagsavgift i så fall
uteslutande att regleras av avtalet mellan banken/sparkassan och den
enskilde kontohavaren. Detsamma gäller för det fall banken/sparkassan
avslutar samtliga ungdomsbosparkonton och för över behållningen till
något annat konto som disponeras av spararen. Sammanfattningsvis kan
konstateras att det inte finns inte behov av någon särskild reglering av
uttagsavgiften när lagen om ungdomsbosparande upphävs.

8 Ekonomiska konsekvenser
Effekterna på det totala sparandet i samhället vid ett avskaffande av
ungdomsbosparandet torde vara marginella. Sparstimulerande åtgärder
av ungdomsbosparandets karaktär har knappast någon större inverkan på
valet mellan sparande och konsumtion. Studier visar att följden snarast är
en omflyttning mellan sparformer. Upphör ungdomsbosparandet är
därför sannolikt effekten att de som nu är anslutna till sparandet byter till
annan sparform. Någon inverkan på det totala sparandet i samhället torde
således inte uppstå. För statskassan är sparstimulansen i
ungdomsbosparandet i form av bonusräntan förenad med en årlig utgift
om ca 8 miljoner kronor.
En avveckling av ungdomsbosparandet per den 1 januari år 2001
beräknas föranleda en engångsutbetalning av intjänad bonusränta
motsvarande ca 14 miljoner kronor. Regeringen föreslår dessutom att de
kontoinnehavare vilka ackumulerat bonusränta som inte är
utbetalningsbar vid avvecklingstidpunkten på grund av att kontot inte
varit anslutet i tre år eller behållningen uppgår till minst 5 000 kronor
skall få bonus. Detta motsvarar ca 6 miljoner kronor. Den totala
engångsutbetalningen uppgår därmed till ca 20 miljoner kronor. Till detta
kommer kostnader för information som uppskattas till 1 miljon kronor
och eventuella ersättningar till berörda banker för kostnader i samband
med avveckling av ungdomsbosparandet. Det skall emellertid noteras att
utbetalning av bonusräntan vid en avveckling i princip endast innebär en
omfördelning av kostnaderna över tiden. Engångsutbetalningen skall
därför jämföras med kostnaden om sparformen får finnas kvar. En sådan
kalkyl visar att nuvärdet av de förväntade utbetalningarna av bonusränta
under de kommande tio åren uppgår till knappt 33 miljoner kronor.
Kalkylen bygger på antagande om att inga nya nettoinsättningar görs
samt att spararna lyfter bonus först när de uppnått 28 års ålder. Till detta
tillkommer en årlig kostnad för information och administration
motsvarande ca 0,5 miljoner kronor.
Engångsutbetalningen av bonusränta och informationskostnaden i
samband med en avveckling av ungdomsbosparandet finansieras av
medel inom utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning på
statsbudgeten

Utdrag ur ungdomspolitiska kommitténs
slutbetänkande Politik för unga (SOU 1997:71)
9.3 Ungdomsbosparande
Enligt våra direktiv skall vi se över lagen om ungdomsbosparande och
analysera möjligheterna till och kostnaderna för att skapa särskilda
stimulanser som ökar ungdomars bosparande.
Sedan 1988 finns ett speciellt ungdomsbosparande. Unga mellan 16
och 25 år kan börja spara i vissa banker eller sparkassor och fortsätta
med detta tills dess de är 28 år. Riksgäldskontoret fastställer en
minimiränta.
När man sparat i minst tre år och minst 5000 kr sammanlagt är man
berättigad till en årlig bonusränta på tre procent. Den som sparar har rätt
att låna upp till tre gånger det sparande beloppet efter sedvanliga
kreditprövning. Det finns inga krav på att sparandet ska användas till att
köpa bostad.
Under 1996 var drygt 45 000 unga knutna till sparandet. Dessa är
berättigade till 18 miljoner i premier när sparandet avslutas. Anslaget för
utbetalning av premier för 1997 är budgeterat till tre miljoner kronor.
Sparandet uppgick i september 1996 till cirka 246 miljoner kronor.

9.3.1 Bosparandet på marknaden
För närvarande finns fyra olika bosparformer på marknaden. Sparbanken
driver ett bosparande tillsammans med Riksbyggen kallat RiksBoSpar.
Efter 12 månaders regelbundet sparande med högst 2000 kronor varje
månad och där den sparade summan täcker 10 procent av den totala
bostadsinvesteringen har man möjlighet att låna resten efter sedvanlig
kreditprövning. Systemet omfattar omkring 150 000 sparare och cirka 1,5
miljarder kronor. Riksbyggen har en sparkassa, organiserad som en
ekonomisk förening. Sparformen ger tillgång till Riksbyggens
produktion av bostäder. Om bospararen väljer en bostad hos Riksbyggen
får köparen en extra bonusränta med 5 procent om vederbörande är högst
28 år. Utredningen om ett nytt statligt premierat bosparsystem (SOU
1994:121) uppskattade antalet bosparkonton 1994 till 47 000 med 132
miljoner kronor i total behållning.
HSB har ett system med bosparande, som sker på konto med
marknadsmässig ränta. Systemet är huvudsakligen inriktat på att fördela
köplatser beroende på kötid för lägenheter ur HSB:s produktion. Köplats
kräver nysparande om minst 600 kronor/år. För medlem över 21 år krävs
2 400 kronor/år. Antalet bosparare uppskattas 1996 till 260 000 med ett
totalt sparande på 2 miljarder kronor.
SBC BO erbjuder, tillsammans med Handelsbanken, bosparande i
aktiefond för sina medlemmar. Ett poängsystem fördelar köplatser vid
köp av bostadsrätt. Sparpoäng ges för maximalt 12 000 kronors sparande
per år där 100 kronor ger sparpoäng. Under 1994 sparade cirka 18 000
personer i systemet och den totala fondförmögenheten uppgick till cirka
410 miljoner.
Förutom dessa särskilda bosparformer förekommer sannolikt sparande
som ett inslag i boendeplaneringen inom det vanliga banksparandet,
allemanssparandet, sparandet i aktier och aktiefonder med mera.
Bosparutredningen ansåg att målsättningen för statliga stödåtgärder för
bosparande borde vara att underlätta lånefinansieringen av främst
topplånet för hushåll som sparat till erforderliga kontantinsats. 1994 års
Bosparutredningen behandlade även tre tidigare bosparförslag som
lämnats åren 1992-1994 av Bofrämjandet, Boverket respektive
Utredningen om statens stöd för bostadsfinansieringen. Utredningen
avvisade samtliga förslag. Bosparutredningens förslag har inte lett till
några beslut.
Bostadspolitiska utredningen redovisar också ett förslag från SABO
där syftet är att stärka det egna kapitalet i de kommunalägda
fastigheterna. SABO:s tanke är att introducera Allboendefonder med
likartad form som allemansfonder. De nya fonderna skulle investera i
preferensaktier utgivna av de kommunala bostadföretagen. En
preferensaktie skall ge förtur vid företagets utdelning av eventuell vinst.
Den som bosparar och faktiskt använder de insatta medlen till att köpa en
bostad föreslås få en extra skattesubvention. SABO:s förslag utgår ifrån
tidigare regler för allemansfonder. Sedan riksdagen beslutat avveckla den
extra skatteförmånen för allemanssparandet har förslagen möjligen inte
samma aktualitet. Sparformen avses vara boendeneutral. Detta kan dock
diskuteras. För den som bor i hyresrätt och inte har för avsikt att ändra
boendeform förefaller det mindre meningsfullt att utnyttja sparformen.
Den bostadspolitiska utredningen (SOU 1996:156) lät sparutredaren
Göran Wikner göra en genomgång av svensk och amerikansk litteratur
samt tidigare sparutredningar som undersökt skattesubventioner.
Slutsatsen i rapporten är att det saknas empiriska belägg för att
skattesubventionerat sparande annat än marginellt tas från minskad
konsumtion. I stället sker en omfördelning mellan sparkapital och det
sparande som ändå hade skett.
Bostadspolitiska utredningen menar att det nuvarande
ungdomsbosparandet har begränsad betydelse för unga familjers
bostadsköp. Utredningen föreslår att reglerna ändras så att sparandet med
statlig subvention enbart kan användas för köp av bostad.
Utredningen diskuterar också frågan om kreditgaranti för köp av
bostad men avstår från ett sådant förslag då man bland annat anser att det
finns risk för en prisdrivande effekt på andrahandsmarknaden.
9.6.3 Bosparandet
I Ungdomspolitiska kommitténs uppdrag ingår också frågan om
bosparande. I olika sammanhang har man funnit att stöd till speciella
sparformer endast marginellt har påverkat det totala sparandet.
Huvudeffekten har i stället varit att man bytt sparform.
Det stora problemet för unga i dag är inte att de konsumerar för mycket
och sparar för lite, utan att de har låga eller inga arbetsinkomster. Många
unga kan inte spara hur gärna de än vill. Det kan ifrågasättas om de som
har möjlighet att spara är den rätta gruppen att uppmuntra med statligt
finansierade sparstimulanser. För dessa unga finns etablerade sparformer
på marknaden och de bör kunna använda sig av ett normalt sparande för
sin bostad. Det har dessutom visat sig vara svårt att finna former för
bosparande som är neutrala till upplåtelseformen.
Behovet av långsiktigt sparande är snarast en attitydfråga där
åtgärderna bör sättas in för att informera unga om sparande. Kommittén
föreslår nedan att informationen om boendet bör intensifieras. I den
information bör också frågor om långsiktigt sparande få en framträdande
plats.
Kommittén anser att bosparandet för unga som statligt subventionerad
sparform bör upphöra.

Förteckning över remissinstanser (utdrag ur Ds
1997:88 s. 8-11)
Efter remiss har yttrande över delbetänkandet och/eller slutbetänkandet
avgetts av följande remissinstanser:

Rikspolisstyrelsen, Svenska EU-programkontoret, Barnombudsmannen,
Folkhälsoinstitutet, Handikappombudsmannen, Riksförsäkringsverket,
Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse, Arbetsgivarverket,
Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån,
Statskontoret, Högskoleverket, Statens skolverk, Arbetarskyddsstyrelsen,
Arbetslivsinstitutet, Arbetsmarknadsstyrelsen,
Jämställdhetsombudsmannen, Länsarbetsnämnden i Östergötlands län,
Länsarbetsnämnden i Göteborgs och Bohus län, Länsarbetsnämnden i
Norrbottens län, Statens kulturråd, Boverket, Konkurrensverket, Närings-
och teknikutvecklingsverket, Konsumentverket, Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering, Statens invandrarverk, Ungdomsstyrelsen,
Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i
Jämtlands län, Botkyrka kommun, Aneby kommun, Göteborgs kommun,
Örnsköldsviks kommun, Hedmora kommun, Arvidsjaur kommun,
Olofströms kommun, Munkedals kommun, Jönköpings kommun.

Övriga

Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, Svenska
arbetsgivareföreningen, Landsorganisation, Svenska
Kommunaltjänstemannaförbundet, Svenska
Metallindustriarbetareförbundet, Hotell- och Resturanganställdas
förbund, Handelsanställdas förbund, Tjänstemännens centralorganisation,
Sveriges akademikers centralorganisation, Kristdemokratiska
ungdomsförbundet, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbundet,
Ung vänster, Sveriges riksidrottsförbund, Landsrådet för Sveriges
Ungdomsorganisationer, Sveriges förenade studentkårer, Sveriges
Kristna Ungdomsråd/Sveriges Frikyrkosamråd*, Ungdomens
nykterhetsförbund, De handikappades riksungdomsförbund, Kooperativa
institutet, Kooperativa förbundet, Afrosvenskarnas riksförbund,
Hyresgästernas sparkasso- och byggnadsförening, Riksbyggen, Sveriges
bostadsrättsföreningars centralorganisation, Fastighetsägarförbundet,
Sveriges allmännyttiga Bostadsföretag.
*Sveriges Kristna Ungdomsråd/Sveriges Frikyrkosamråd
har upphört. Remissen skickades vidare till Sveriges Frikyrkoråd som i
sin tur vidarebefodrade materialet till DKSNs Ungdomsråd.

På eget initiativ har följande remissinstanser avgett yttrande:
Hyresgästernas Riksförbund, Svenska Kyrkans Unga.

Följande instanser har beretts tillfälle men har avstått från att
yttra sig eller ej inkommit med remissvar:
Brottsförebyggande rådet, Ungdomens IT-råd, Riksskatteverket,
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Rådet för
arbetslivsforskning, Länsarbetsnämnden i Gotlands län, Länsstyrelsen i
Blekinge län, Strängnäs kommun, Arvidsjaurs kommun,
Elevorganisationen i Sverige, Moderata ungdomsförbundet, Centerns
ungdomsförbund Riksorganisation, Liberala ungdomsförbundet, Grön
ungdom, Pensionärernas riksorganisation, Sveriges pensionärsförbund,
Industriens utredningsinstitut, Föreningen för kooperativ utveckling,
Lantbrukarnas riksförbund, Ung-SIOS, Ludvika Ungdomsråd, Uppsala
Ungdomsråd, Jönköpings Ungdomsråd, Gällivare Ungdomsråd, Kraftnät
Norrland, Stiftelsen Fryshuset, ALMI, Företagspartner.

Sammanställning av remissyttranden (utdrag ur Ds
1997:88 s. 56-57)
Det nu existerande ungdomsbosparandet ska upphöra.
Tillstyrks av:
Riksrevisionsverket, Sveriges allmännyttiga Bostadsföretag

Avstyrker eller ställer sig tveksamma:
Boverket, Hyresgästernas sparkasso- och byggnadsförening,
Riksbyggen, Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation,
Sveriges Fastighetsägareförbund, Hyresgästernas Riksförbund

Hyresgästernas sparkasso- och byggnadsförening (HSB) anser att ett
långsiktigt bosparande skall premieras. Ett alternativ som bör övervägas
och som tidigare framförts i HSB:s remissvar på två tidigare utredningar
(SOU 1994:121 samt SOU 1996:156) är ett bosparande där räntan,
istället för att utbetalas och beskattas varje år, omvandlas till en bonus
som ackumuleras skattefritt. När bospararen använder sparandet och den
ackumulerade bonusen till förvärv av bostad utgår ingen skatt eller skatt
med reducerad skattesats.

Riksbyggen anser att många faktorer talar för att ett subventionerat
bosparande med större träffsäkerhet än det nuvarande
ungdomsbosparandet behövs. Ett sätt att skapa bättre träffsäkerhet är att
ge förtur till nyproduktionen och att subventionen endast utgår vid
faktiskt köp av bostad. Ett sådant system skulle mycket väl kunna byggas
upp i det befintliga bosparandet och det skulle i stor utsträckning komma
unga människor till del.

Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation anser att det djupt
beklagligt att kommittén inte förmått att lägga fram några förslag som
syftar till att stödja ungdomars bosparande. I direktiven saknas stöd för
framläggande av förslag om avskaffande om lagen om
ungdomsbosparande.

Hyresgästernas Riksförbund menar att bosparandet borde utvidgas så att
det också kommer att omfatta hyresrätten.

Lagförslaget i promemorian om avveckling av
ungdomsbosparandet
Förslag till lag om upphävande av lagen (1988:846) om
ungdomsbosparande.

Härigenom föreskrivs att lagen (1988:846) skall upphöra att gälla vid
utgången av juni 1998.

__________

Samtliga sparare med konton som vid utgången av juni 1998 är anslutna
till ungdomsbosparandet skall få en bonusränta. Bonusräntan motsvarar
tre procent årlig ränta på behållningen den sista i varje månad av de
insättningar som gjorts påkontot från det kontot anslöts till
ungdomsbosparandet till och med den 30 juni 1998. Spararen
tillgodoräknas bonusränta på sparmedel från och med månaden efter det
att medlen satts in på kontot. Bonusräntan betalas ut av
Riksgäldskontoret.

Lagrådsremissens lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om upphävande av lagen (1988:846) om
ungdomsbosparande
Härigenom föreskrivs följande.
1 §
Genom denna lag upphävs lagen (1988:846) om ungdomsbosparande.

2 §
Samtliga sparare med konton som vid utgången av december månad år
2000 är anslutna till ungdomsbosparandet skall få en bonusränta.
Bonusräntan motsvarar tre procent årlig ränta på behållningen den sista i
varje månad av de insättningar som gjorts på kontot från det kontot
anslöts till ungdomsbosparandet till och med den 31 december 2000.
Spararen tillgodoräknas bonusränta på sparmedel från och med månaden
efter det att medlen satts in på kontot.
Om en sparare får ränta enligt den upphävda 11 § lagen om
ungdomsbosparande skall avräkning ske med ett motsvarande belopp
från den ränta som betalas ut enligt denna paragraf.
Bonusräntan bekostas av staten och betalas ut av Riksgäldskontoret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-03-20

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif
Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.

Enligt en lagrådsremiss den 16 mars 2000 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
upphävande av lagen (1988:846) om ungdomsbosparande.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Katarina Holmberg.

Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Den föreslagna lagen innebär, förutom att lagen om ungdomsbosparande
upphävs, att bonusräntan enligt lagens 11 § skall utbetalas i samband
med lagens upphörande utan att samtliga förutsättningar enligt 11 § är för
handen. Denna verkan hade kunnat nås genom en
övergångsbestämmelse. Den föreslagna utformningen innebär att den
blivande lagen om upphävande av lagen om ungdomsbosparande
framdeles kommer att behöva upphävas genom en lag om upphävande av
lagen (2000:000) om upphävande av lagen (1988:846) om
ungdomsbosparande. Lagrådet lämnar i övrigt förslaget utan erinran.

Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 2000

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Freivalds, Thalén, Winberg, Lindh, Sahlin,
von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist,
Rosengren, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm

Föredragande: statsrådet Ringholm

Regeringen beslutar proposition 1999/2000:113 Avveckling av
ungdomsbosparreglerna.

Rättsdatablad

Författningsrubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler

Lagen (2000:000) om
upphävande av lagen
(1988:846) om
ungdomsbosparande

Nuvärdet beräknas som summan av framtida förväntade utbetalningar diskonterade
med
den för varje löptid relevanta diskonteringsräntan.

Prop. 1999/2000:113

16

2

1

1

Prop. 1999/2000:113
Bilaga 1

Prop. 1999/2000:113
Bilaga 1

Prop. 1999/2000:113
Bilaga 2

Prop. 1999/2000:113
Bilaga 2

Prop. 1999/2000:113
Bilaga 3

Prop. 1999/2000:113
Bilaga 4

Prop. 1999/2000:113
Bilaga 5

Prop. 1999/2000:113
Bilaga 6

Prop. 1999/2000:113

Ärendet är avslutat

Händelser

Inlämning: 2000-04-04 Bordläggning: 2000-04-05 Hänvisning: 2000-04-06 Motionstid slutar: 2000-04-20

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.

Förslagspunkter (2)