Försök i vissa kommuner där väljarna skall kunna avge särskild personröst

Proposition 1993/94:129

Regeringens proposition
1993/94:129

Försök i vissa kommuner där väljarna skall kunna avge särskild personröst

Prop.
1993/94:129

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 3 februari 1994

Carl Bildt

Gun Hellsvik
(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att väljarna i Helsingborg, Linköping, Solna, Vaggeryd,
Vänersborg, Östersund och Övertorneå vid 1994 års val till kommunfullmäktige
skall kunna avge en särskild personröst.
Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut ............................................ 2
2 Lagtext
2.1 Förslag till lag om försök i vissa kommuner där väljarna
skall kunna avge en särskild personröst vid de allmänna
valen år 1994 ....................................................... 2
2.2 Förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620) ........... 7
3 Ärendet och dess beredning .......................................... 8
4 Försök med personröstning .......................................... 9
5 Genomförande ...........................................................11
6 Författningskommentar
6.1 Förslaget till lag om försök i vissa kommuner där väljarna
skall kunna avge en särskild personröst vid de allmänna
valen år 1994 .......................................................13
6.2 Förslaget till lag om ändring i vallagen (1972:620) .........16

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 3 februari 1994 ......................................................18
1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
- lag om försök i vissa kommuner där väljarna skall kunna avge en särskild
personröst vid de allmänna valen år 1994,
- lag om ändring i vallagen (1972:620).

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om försök i vissa kommuner där väljarna skall kunna avge en
särskild personröst vid de allmänna valen år 1994

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Vid valet den 18 september 1994 till kommunfullmäktige i Helsingborg,
Linköping, Solna, Vaggeryd, Vänersborg, Östersund och Övertorneå skall väljarna
ges möjlighet att avge en särskild personröst. Vid valet på dessa orter skall
utöver vad som sägs i vallagen (1972:620) gälla vad som anges i denna lag.

Valsedlar

2 § Utöver 6 kap. 2 § vallagen (1972:620) gäller följande.
På valsedel skall det finnas minst en rad där väljaren kan skriva till namn,
och en ruta intill varje rad där väljaren genom markering kan avge en personröst
för ett av dessa namn.
På de valsedlar som tar upp namn på en eller flera kandidater skall det
dessutom framför varje namn finnas en ruta där väljaren genom markering kan avge
en personröst för det namnet.

3 § Utöver det som anges i 6 kap. 7 § vallagen (1972:620) skall centrala
valmyndigheten också förse valsedelsblanketterna med sådana rader och rutor som
anges i 2 §.

4 § Utöver 6 kap. 9 § vallagen (1972:620) gäller följande.
I vallokalerna och på postkontoren i de kommuner där röstning anordnas enligt
denna lag skall väljarna för valet till kommun-fullmäktige ha tillgång till
följande:
1. Valsedlar för varje parti som vid något av de två senaste riksdagsvalen har
fått mer än en procent av rösterna i hela landet. Dessa valsedlar skall vara
försedda med
- parti- och valbeteckning,
- minst en rad där väljaren kan skriva till namn, och
- en ruta intill varje rad där väljarna genom markering kan avge en personröst
för ett av dessa namn.
2. Blanketter till valsedlar som försetts med
- minst en rad där väljaren kan skriva till namn, och
- en ruta intill varje rad där väljarna genom markering kan avge en personröst
för ett av dessa namn.
Lantbrevbärare i de kommuner där röstning anordnas enligt denna lag och som
tar emot valsedelsförsändelser bör medföra också sådana valsedlar som anges i
andra stycket.
Valsedlar enligt andra stycket hålls till handa genom centrala valmyndigheten.
5 § Valförrättaren skall se till att väljarna på plats som anges i 9 kap.
6 § vallagen (1972:620) också har tillgång till sådana valsedlar som anges i 4
§.

Slutlig sammanräkning och mandatfördelning

6 § Bestämmelserna i denna paragraf gäller utöver 14 kap. 4 § andra stycket
vallagen (1972:620).
Namnen på valsedlar skall anses obefintliga om ett valkuvert innehåller flera
valsedlar som alla bär samma partibeteckning men är olika med avseende på
personrösterna.
Namnen på en valsedel skall vidare anses obefintliga
1. om valsedeln inte är utformad för röstning på person enligt vad som anges i
2 §,
2. om det finns fler än en personmarkering på valsedeln eller det inte klart
framgår vilken kandidat som personmarkeringen avser, eller
3. om personmarkeringen kan antas vara gjord maskinellt.

7 § I stället för 14 kap. 15 § vallagen (1972:620) och i de fall det i vallagen
görs hänvisningar till den paragrafen gäller följande.
Ordningen mellan kandidatnamnen inom varje parti fastställs genom särskilda
uträkningar. Vid varje uträkning gäller valsedel endast för ett namn.
Valsedlar på vilka avgivits personröster ordnas gruppvis efter
partibeteckning. Därefter räknas antalet personröster för varje namn i gruppen.
Personliga röstetal fastställs endast för kandidater som fått personröster till
ett antal som motsvarar minst fem procent av partiets röstetal i valkretsen,
dock lägst 50 röster. Ett namns personliga röstetal är lika med det antal
personröster som har lämnats för namnet under en och samma partibeteckning.
Ordningsföljden mellan namnen bestäms på grundval av varje namns personliga
röstetal. Det namn som har det största personliga röstetalet tar första plats i
ordningen, det som har det näst största personliga röstetalet tar andra plats i
ordningen och så vidare enligt samma grund. Har flera namn lika stora personliga
röstetal avgörs företrädet genom lottning.
Får man inte fram tillräckligt många kandidatnamn när valsedlarna ordnas
enligt tredje stycket skall ordningsföljden bestämmas enligt 14 kap. 6 § andra
- fjärde styckena vallagen.
Vid de uträkningar som görs sedan kandidatnamn ordnats enligt tredje stycket
skall samtliga valsedlar med namn delta, varvid bortses från de namn som tagit
plats enligt tredje stycket.

8 § I stället för 14 kap. 16 § vallagen (1972:620) och i de fall det i vallagen
görs hänvisningar till den paragrafen gäller följande.
Har en kandidat fått plats i ordningen i fler än en valkrets eller för mer än
ett parti och skulle kandidaten därför få mandat i fler än en valkrets eller för
mer än ett parti, skall kandidaten därför få tillträda det mandat, för vilket
hans eller hennes personliga röstetal enligt 7 § är störst i förhållande till
antalet avgivna röster för partiet.
Har kandidaten inte tagit plats i ordningen på grundval av personligt röstetal
skall kandidaten tillträda det mandat för vilket hans eller hennes jämförelsetal
enligt 7 § är störst.
Har kandidaten fått plats i ordningen i kraft av personligt röstetal skall det
mandat som kandidaten inte tillträder besättas på grundval av de sinsemellan
likadana valsedlar, på vilka kandidaten fått flest personröster jämte övriga
valsedlar som tar upp samma namnordning. Den som har det största personliga
röstetalet enligt 7 § får mandatet. Vid lika tal avgörs företrädet genom
lottning. Kan mandatet inte besättas genom detta förfarande skall femte stycket
äga motsvarande tillämpning.
Har kandidaten fått plats i ordningen genom sitt jämförelsetal enligt 7 §
fastställs vid ny sammanräkning vem som skall få det mandat som kandidaten inte
tillträder på grundval av de valsedlar som gällde för kandidatens namn när
namnet fick plats i ordningen. Vid denna uträkning gäller varje valsedel som hel
röst. Röstvärdet skall tillgodoräknas det namn som står främst på valsedeln och
därvid skall iakttas att namnet på en kandidat som redan tillträtt mandat för
partiet skall anses som obefintligt. Den som får det högsta röstetalet får
mandatet. Mellan lika tal avgörs företrädet genom lottning.
Om till följd av denna paragraf två eller flera mandat inte har tillträtts,
tillsätts de ett och ett allt efter storleken på de personliga röstetalen enligt
7 § i förhållande till antalet avgivna röster för partiet. Kan inte samtliga
mandat tillträdas genom detta tillsätts de ett och ett allt efter storleken på
jämförelsetalen för namnen enligt 7 §.

9 § I stället för det som anges i 14 kap. 19 § första - tredje styckena vallagen
(1972:620) och i de fall det i vallagen görs hänvisningar till den paragrafen
utses ersättare på följande sätt.
När en ersättare skall utses för en kandidat som fått plats i ordningen enligt
7 § på grundval av personligt röstetal ordnas de valsedlar på vilka det lämnats
personröster för namnet i särskilda grupper. Grupperna bestäms med utgångspunkt
i namnordningen på valsedlarna så att sinsemellan likadana valsedlar bildar en
särskild grupp. Valsedlarna i den största av dessa grupper bildar en grupp
tillsammans med övriga valsedlar som tar upp samma namnordning. Ersättarna utses
på grundval av valsedlarna i denna grupp efter storleken på sina personliga
röstetal under förutsättning att röstetalen uppgår till minst fem procent av
partiets röstetal, dock lägst 50 röster.
Det namn som har det största personliga röstetalet är utsedd till ersättare
för den ledamot som sammanräkningen avser. Vid lika tal avgörs företrädet genom
lottning. Kan inte ersättare utses genom detta förfarande skall fjärde stycket
tillämpas.
När en ersättare skall utses får en ledamot som fått plats i ordningen på
grundval av jämförelsetalet enligt 7 § görs för varje ledamot en sammanräkning
inom det parti, för vilket ledamoten har blivit vald. Vid varje sammanräkning
tas hänsyn endast till de valsedlar som upptar ledamotens namn och som på grund
av detta gällde för detta namn, när det fick plats i ordningen. Varje valsedel
gäller som hel röst. Röstvärdet skall tillgodoräknas det namn som står främst på
sedeln och därvid skall det iakttas att namnet på en kandidat som utsetts till
ledamot skall anses som obefintligt. Den som får högsta röstetalet är utsedd
till ersättare för den ledamot som sammanräkningen avser. Mellan lika tal avgörs
företrädet genom lottning.
Om det antal ersättare som har utsetts enligt andra - fjärde styckena är
mindre än det antal som kommunfullmäktige har bestämt enligt 14 kap. 18 a §
vallagen och samma ersättare har utsetts för tre eller flera ledamöter, görs
ytterligare en sammanräkning för var och en av dessa ledamöter. Därvid skall
även namnet på en sådan kandidat anses som obefintligt som genom valet har
blivit utsedd till ersättare för den ledamot som sammanräkningen avser. I övrigt
förfars på sätt som anges i andra - fjärde styckena.
Om någon ersättare för en viss ledamot inte kan utses enligt andra - femte
styckena eller vad som gäller i övrigt enligt 14 kap. 19 § fjärde - sjunde
styckena vallagen, gäller i stället för 14 kap. 19 § åttonde stycket vallagen
att ingen ersättare utses för den ledamoten.

Övriga bestämmelser

10 § Närmare föreskrifter om försöksverksamhetens genomförande meddelas av
regeringen eller, om regeringen bestämmer det, centrala valmyndigheten.

11 § Centrala valmyndighetens beslut i ärenden som avses i denna lag överklagas
hos Valprövningsnämnden.
Centrala valmyndigheten har rätt att få biträde av länsstyrelse i ärenden som
avses i denna lag.
Åtgärder som en kommun, en valnämnd eller en valförrättare vidtar med
tillämpning av denna lag skall bekostas av kommunen.
I alla vallokaler och på postkontoren i de kommuner där röstning anordnas
enligt denna lag skall ett exemplar av lagen finnas tillgänglig.
________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

2.2 Förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620)

Härigenom föreskrivs att det i vallagen (1972:620)[1] skall införas en ny
paragraf, 14 kap. 4 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 kap.

4 a §

Valsedlar som är
utformade enligt
bestämmelserna i lagen
(1994:000) om försök i
vissa kommuner där
väljarna skall kunna avge
en särskild personröst vid
de allmänna valen år 1994
och på vilka det finns
sådana markeringar som
anges i den lagen skall,
om de använts vid röstning
i någon annan kommun än
som anges i den lagen,
vid sammanräkningen räknas
som giltiga men namnen på
val-sedlarna skall anses
obefintliga.
_______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

**Fotnot**

[1] Lagen omtryckt 1991:95.
3 Ärendet och dess beredning

Det nuvarande valsystemet i Sverige brukar karaktäriseras som ett renodlat
partival. Väljaren tar ställning till de alternativ som partierna utgör. Inom
partivalets ram finns dock möjligheter för väljaren att påverka vilka personer
som skall ta plats i de beslutande församlingarna. Formellt har nämligen
väljarna i vårt land en i det närmaste total frihet att lägga sin röst på just
de personer som bäst svarar mot deras preferenser. I realiteten är emellertid
inslaget av personröstning obetydligt.
Under de senaste 20 åren har flera utredningar behandlat frågan om ett ökat
inslag av personval men någon politisk enighet har inte kunnat uppnås.
Konstitutionsutskottet har också vid flera tillfällen de senaste åren behandlat
frågan, senast i bet. 1992/93:KU5.
Folkstyrelsekommittén framhöll i sitt betänkande Folkstyrelsens villkor (SOU
1987:6) att det var viktigt att man underlättar för väljarna att inom ramen för
sitt partival påverka vilka kandidater som väljs för respektive parti. Ett ökat
personvalsinslag i vårt valsystem skulle enligt kommittén uppmuntra väljarna att
intressera sig mer för åsikter och egenskaper hos de uppställda kandidaterna och
dessa skulle å sin sida anse det viktigt att informera sig om väljarnas
inställning.
Personvalskommittén har i betänkandet Ökat personval (SOU 1993:21) redogjort
för olika modeller med inslag av personval. En reform skulle enligt kommittén i
och för sig kunna genomföras redan till de allmänna valen år 1994 eftersom ett
ökat personvalsinslag enligt de modeller Personvalskommittén presenterat inte
förutsätter några ändringar i grundlag utan endast ändringar i vallagen
(1972:620). Kommittén föreslår emellertid att en reform genomförs med sikte på
att kunna tillämpas först efter 1994 års allmänna val eftersom det enligt
kommittén vore en fördel om reformen kunde föregås av viss försöksverksamhet.
Betänkandet har remissbehandlats och en sammanställning av remissutfallet finns
tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr. 93-1120).
Remissutfallet är överlag positivt. De flesta remissinstanserna till-styrker en
reform som innebär att personvalsmomentet förstärks. Inte någon remissinstans
anser att en reform bör genomföras så snart som vid valen år 1994, och de flesta
anser att en reform måste föregås av försök vid 1994 års val.
Vid överläggningar mellan riksdagspartierna som hållits under år 1993 har bl.a.
frågan om personval varit föremål för diskussioner. Partierna har därvid enats
om att det i 3 kap. 1 § regeringsformen införs en bestämmelse om att val till
riksdagen sker genom röstning på parti med möjlighet för väljarna att avge
särskild personröst, att mandatperioden till riksdagen samt landstings- och
kommunfullmäktige förlängs till fyra år och att vid 1998 års val personröstning
enligt den modifierade danska modell med preferensröstning som Personvalskom-
mittén presenterat skall tillämpas första gången. Man är också överens om att en
sådan personvalsreform bör föregås av försök genom att det vid val till
kommunfullmäktige i minst tre representativa kommuner år 1994 skall vara möjligt
för väljarna att personrösta. I prop. 1993/94:115 Valperiodens längd och vissa
andra grundlagsfrågor har regeringen lagt fram förslag om de grundlagsändringar
som behövs för att genomföra överenskommelsen.
Regeringen lägger nu fram förslag som skall möjliggöra försök med
personröstning vid 1994 års val.
Centrala valmyndigheten har under lagstiftningsarbetet beretts tillfälle att
lämna sina synpunkter.

4 Försök med personröstning

Regeringens förslag: Vid 1994 års val till
kommunfullmäktige skall väljarna i Helsingborg,
Linköping, Solna, Vaggeryd, Vänersborg, Östersund
och Övertorneå ges möjlighet att avge särskild
personröst. Denna särskilda valordning införs som
ett försök och utformas i enlighet med
Personvalskommitténs förslag.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagspartierna är alltså överens om att en
personvalsreform skall genomföras enligt den modifierade danska modellen med
preferensröstning till 1998 års val och att reformen bör föregås av försök som
dock inte bör göras mera omfattande än att de skall avse val till fullmäktige i
ett visst begränsat antal representativa kommuner.
Regeringen föreslår därför att försök med personröstning skall genomföras. De
nödvändiga lagändringarna bör utformas i enlighet med Personvalskommitténs
förslag till ändring i vallagen (1972:620).
Grunddragen i en sådan ny ordning är följande.
Partierna nominerar kandidater och presenterar dem i rangordning på valsedlarna
liksom i nuvarande system. Väljarna kan även fortsättningsvis använda valsedeln
som den är eller på den göra strykningar eller andra godtagbara förändringar.
Det nya är att väljaren också kan markera en av kandidaterna med ett kryss i en
ruta intill namnet. Väljaren anses då ha lämnat en personröst. Markeringen skall
göras för hand och namnen skall anses obefintliga om markeringen kan antas ha
gjorts maskinellt. Att personröstningen begränsas till endast ett namn är
motiverat bl.a. av att sammanräkningsförfarandet i annat fall riskerar att
fördröjas på ett oacceptabelt sätt.
Systemet innebär inte att mandatfördelningen mellan partierna förändras,
däremot kan det påverka mandatfördelningen inom partierna.
Grundprincipen är att den kandidat som får flest personröster tilldelas det
första mandatet, den med näst flest det andra osv. Om det inte avgivits
personröster på lika många kandidater som vunna mandat, skall återstående mandat
tillsättas på samma sätt som i dag.
En ordning där endast antalet personröster blir avgörande för kandidaturvalet,
reducerar avsevärt partiinflytandet och öppnar för att ett fåtal personröster
kan bestämma personvalet. Systemet bör därför kompletteras med en spärr för hur
stort det antal personröster skall vara som skall medföra att partiets
rangordning skall frångås. Regeringen väljer, liksom kommittén, att tillämpa en
ordning med en procentsats av de röster som totalt avgetts för partiet i
valkretsen.
Modellen medger att flera listor kan användas av partierna och att den fria
nomineringsrätten behålls.
Systemet bygger på att två olika regelverk skall kunna tillämpas även om endast
en listform används. För det fall att några personröster inte har lämnats eller
om de personröster som lämnats inte uppgår till den bestämda spärren, blir
listordningen liksom hittills gällande. I de fall där en kandidat fått
personröster som överstiger spärren skall enbart personrösterna bli avgörande.
För väljaren kommer denna växling mellan olika regelverk inte att medföra några
oklarheter, utan det är de valadministrativa myndigheterna som kommer att
tillämpa olika regler för de olika fallen.
De frågor som en lag om försöksverksamhet bör reglera är främst den om
valsedlarnas utformning, sammanräkningsförfarandet och mandat-fördelningen.
Remissinstanserna har i dessa frågor haft vissa synpunkter på
Personvalskommitténs förslag. Så har t.ex. Valprövningsnämnden ifrågasatt
förbudet mot maskinell personmarkering. Riksskatteverket (RSV) anser att endast
ett utrymme för att skriva till namn och markera personröst bör få förekomma
eftersom väljarna annars lätt kan förledas tro att det är tillåtet att avge
personröster för mer än en kandidat. Vidare har det framförts synpunkter på
utformningen av valsedlarna i olika avseenden, tillhandahållandet av valsedlar
m.m.
I fråga om sammanräkningsförfarandet (kandidaturvalet och ersättar-systemet)
har framför allt framhållits att förfarandet kommer att försvåras och ta längre
tid. Från RSV:s sida har också gjorts gällande att förslaget innebär ett brott i
rangordningen med personliga röster vid utseende av ersättare. Enligt RSV bör
det ifrågasättas, om inte väljarnas beslut att prioritera vissa personer borde
få fortsatt giltighet även när ersättarna utses så länge det finns kandidater
som fått personröster över kvoten bland totalt avgivna röster för partiet. De
som utses till ersättare på personliga röster borde enligt RSV i så fall bli
ersättare för samtliga valda ledamöter. Vidare anser RSV att de föreslagna
reglerna för att utse ersättare för person som valts in på personliga röster är
både svårtolkade och komplicerade.
Regeringen anser för sin del att kommitténs förslag i så stor utsträckning som
möjligt skall ligga till grund för försöken. Endast för det fall det skulle
innefatta uppenbara felaktigheter eller få orimliga konsekvenser bör förslaget
få en annan lydelse och utformning än den av kommittén föreslagna. Några sådana
förhållanden anser regeringen inte föreligga beträffande förslaget;
bestämmelserna bör dock göras mera lättillgängliga. De synpunkter som framförts
skall dock självfallet beaktas vid den utvärdering som skall göras av försöken
och därigenom ligga till grund för utformningen av det slutliga
personröstnings-systemet.
Sålunda bör försökslagen få en utformning som överensstämmer med kommitténs
förslag och däri anges bara de undantag eller avvikelser som är erforderliga i
förhållande till vad som annars gäller enligt vallagen. När det t.ex. gäller
valsedlarnas utformning måste utöver vad som anges i 6 kap. 2 § vallagen finnas
bestämmelser om hur en valsedel skall se ut i val med möjlighet till
personröstning. Sålunda behöver det anges att på en valsedel som upptar namn på
en eller flera kandidater skall det finnas markerat utrymme i form av en ruta
invid varje namn där väljaren genom en särskild markering skall kunna avge en
personröst för det namnet. På valsedel - förutom namnvalsedlar också
partimarkerade valsedlar och valsedelsblanketter - skall dessutom finnas
markerat utrymme i form av minst en rad med ruta för att skriva till minst ett
namn och för att avge en personröst för något av de tillagda namnen.
I fråga om sammanräkningsförfarandet bör t.ex. anges den ordning som skall
gälla i stället för vad som anges i 14 kap. 15 § vallagen.
I övrigt och när det gäller förslaget till ändring i vallagen hänvisas till
författningskommentaren.
De kommuner som har anmält intresse för att delta i försöken är Danderyd,
Helsingborg, Jönköping, Linköping, Ljusdal, Simrishamn, Solna, Stockholm,
Vaggeryd, Vellinge, Vänersborg, Östersund och Övertorneå. Utifrån sådana
aspekter som kommunernas geografiska placering, antalet röstberättigade,
valdeltagande, fullmäktiges sammansättning vid det senaste valet bl.a. i fråga
om partibilden och fördelningen mellan kvinnor och män samt synpunkter från
central och regional valadministration bör enligt regeringens mening
Helsingborg, Linköping, Solna, Vaggeryd, Vänersborg, Östersund och Övertorneå i
första hand komma i fråga.

5 Genomförande

Genomförande och kostnader

De nyheter som blir aktuella för de valadministrativa myndigheterna på såväl
central som lokal nivå är, bl.a. mot bakgrund av det begränsade
tillämpningsområde det är fråga om, inte av större eller svårare slag. Försöket
behöver därför inte bli alltför komplicerat och tungrott. Eftersom de kommuner
som kommer att delta har valts ut sedan de anmält intresse härom, kan man räkna
med att försöksverksamheten kommer att genomföras i den positiva anda som är
nödvändig.
För centrala valmyndighetens del bör det främst bli fråga om att vidta
åtgärder så att valsedlarna får den utformning som krävs och se till att
behövlig information ges och når ut till berörda valmyndigheter och väljare.
Beträffande de regionala och lokala valmyndigheterna åligger det även dem att
verka för att informationen i god tid når ut till väljarna men också att så
snart som möjligt vidta de åtgärder som behövs för att genomföra försöken. I
detta senare avseende bör det i första hand bli fråga om att organisera
förfarandet i vallokalerna så att röstningen kan genomföras på ett smidigt sätt.
När det gäller sammanräkningsförfarandet bör ordningen vara densamma som i
dag. Sålunda skall den preliminära rösträkningen ske enligt gängse rutiner. När
det gäller sammanräkningen i fråga om vilka kandidater som skall besätta de
mandat som fördelats mellan partierna kommer detta självfallet att ta mera tid i
anspråk. Inriktningen bör dock vara den att ett preliminärt resultat skall kunna
presenteras så snart som möjligt, dvs. tas med förtur. Här bör de berörda
valmyndigheterna i samråd med centrala valmyndigheten kunna bestämma vilken
ordning som passar varje enskild kommun bäst; t.ex. bör det vara möjligt att
låta valnämnden göra en preliminär sammanräkning också i detta avseende.
När det gäller de merkostnader som försöken kommer att föra med sig torde det
hänföra sig till information, valsedelframställning och
sammanräkningsförfarandet. Sålunda är det i första hand centrala valmyndigheten
och länsstyrelserna som i detta hänseende berörs. De merkostnader som kommer att
uppstå för centrala valmyndigheten bör emellertid inte bli större än att de kan
täckas inom ramen för det ordinarie valanslaget. För de länsstyrelser som berörs
torde det i första hand röra sig om ersättningar till personer som anlitas vid
den slutliga sammanräkningen och sådana lönekostnader för externt anlitade
personer torde täckas av de medel i valanslaget som länsstyrelserna disponerar.
För kommunernas del torde merkostnaden inte bli större än att kommunerna själva
kan stå en sådan kostnad.

Uppföljning

Vid försöksverksamhet av det slag som nu föreslås är det viktigt att den följs
upp, inte minst mot bakgrund av att verksamheten är tänkt att bli permanent i
samtliga allmänna val redan år 1998. Utvärderingen bör närmast ta sikte på de
tekniska, ekonomiska, organisatoriska och praktiska aspekterna. Ett viktigt
moment i utvärderingen är givetvis också vilka effekter det nya systemet - i
förhållande till vad som annars skulle ha blivit fallet - får i fråga om vilka
personer som kommer att besätta de mandat som partierna tilldelats.
Centrala valmyndigheten, dvs. Riksskatteverket, bör vara den myndighet som
förbereder och organiserar uppföljningen och sedan redovisar resultatet till
regeringen. Regeringen avser att ge ett sådant uppdrag.
6 Författningskommentar

6.1 Förslaget till lag om försök i vissa kommuner där väljarna skall kunna avge
en särskild personröst vid de allmänna valen år 1994

1 §

I paragrafen anges i vilka kommuner som försök med personröstning skall
genomföras. Det är alltså enbart vid val till fullmäktige i dessa kommuner som
lagen är tillämplig.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994 och kommer att gälla under hela
valperioden. Detta innebär t.ex. att för det fall att en ledamot avgår (14 kap.
22 § andra stycket vallagen) skall 8 och 9 §§ denna lag tillämpas. Lagen skall
också tillämpas vid eventuellt omval i berörda kommuner.

2 §

I paragrafen ges de regler för utformningen av valsedlar som fordras för att
personröstning skall kunna ske. Det föreskrivs sålunda att alla former av
valsedlar, alltså förutom namnvalsedlar även partimarkerade valsedlar och
blanketter till valsedlar, skall ha markerade utrymmen i form av minst en rad
där väljaren kan skriva till namn och en ruta intill varje sådan rad för
personmarkering för ett av de tillskrivna namnen. Vidare föreskrivs i tredje
stycket att namnvalsedlar skall förses med ruta intill varje namn där väljaren
kan göra en personmarkering.
3 §

I paragrafen anges att i förekommande fall centrala valmyndigheten skall förse
valsedlarna med sådana markerade utrymmen (rader och rutor) som anges i 2 §.

4 och 5 §§

Bestämmelserna i dessa paragrafer kan tyckas vara av mera ordningskaraktär. Det
är emellertid viktigt för försöksverksamhetens genomförande att partimarkerade
valsedlar och valsedelsblanketter som skall finnas i de vallokaler och på de
postkontor där röstning sker är så utformade att de ger möjlighet för väljarna
att rösta på person. Däremot behöver sådana valsedlar inte finnas på postkontor
eller andra ställen utanför de aktuella kommunerna där förtidsröstning äger rum.
En sådan obligatorisk ordning skulle bli alltför komplicerad och föranleda flera
praktiska komplikationer för såväl valförrättare som väljare. Det är däremot
inget som hindrar att en väljare som är bosatt i någon av de kommuner som deltar
i försöksverksamheten på ett postkontor utanför hemkommunen poströstar med
användning av valsedlar som är utformade för att medge personröstning. Väljaren
måste då själv ha med sig valsedeln till postkontoret.

6 §

Av samma anledning som det är viktigt att det i vallokal där röstning äger rum
finns valsedlar av det nya slaget är det viktigt att det vid
sammanräkningsförfarandet finns klara regler för hur valsedlarna skall behandlas
i olika avseenden. Eftersom det kan förekomma valsedlar som inte ger utrymme för
personröstning, vilket kan väntas inträffa i fråga om förtidsröstning och
röstning med valsedelsförsändelse, är det angeläget att i lagen slå fast att
sådana valsedlar inte accepteras i fråga om personröstningen. Bedöms utifrån
paragrafens bestämmelser att namnen är obefintliga tillfaller rösten i vanlig
ordning partiet.
Personmarkering bör göras med en kryssmarkering. Skulle en valsedel i den
därför avsedda rutan ha försetts med en personmarkering utan att markeringen kan
betecknas som ett kryss skall det emellertid inte medföra att personrösten anses
obefintlig. Naturligtvis kan svårbedömbara fall inträffa. Utgångspunkten för
bedömningen bör då vara om väljaren kan antas ha velat uttrycka en preferens för
en särskild kandidat eller inte.
Förbudet mot maskinella markeringar är föranlett av önskemålet att hindra mera
organiserade och omfattande former av försåtliga förfaranden i syfte att
vilseleda väljarna. Förbudet innebär däremot inte ett förbud mot distribution av
för hand förkryssade valsedlar eftersom ett sådant förbud förmodligen skulle
föra med sig stora tillämpningssvårigheter.

7 §

Paragrafen skall tillämpas i stället för 14 kap. 15 § vallagen. Exempel på
hänvisning i andra paragrafer till 14 kap. 15 § är 15 d § samma kapitel.
I tredje stycket anges utgångspunkten för ordnandet av kandidatnamn som fått
personröster och hur spärregeln är konstruerad. Spärren skall beräknas med
utgångspunkt i antalet giltiga röster för partiet. Kandidatnamnen skall ordnas
så att partiets mandat i första hand kommer att besättas med kandidater som
kommit över spärren och att det då är antalet personröster för varje kandidat
som är avgörande för i vilken ordning kandidaterna skall utses. Termen
personligt röstetal används för att ange det antal personröster som en kandidat
har fått på valsedlar med samma partibeteckning. I stycket anges också att
spärregeln skall vara minst fem procent av partiets röstetal i valkretsen, dock
lägst 50 röster. Vidare anges hur det skall förfaras då två eller flera
kandidater fått lika stora personliga röstetal. I sådana fall skall företrädet
avgöras genom lottning.
För kandidater som inte fått så många personröster att de uppnått spärren
skall jämförelsetal beräknas enligt den nuvarande metoden och kandidaturvalet
sker alltså på samma sätt som nu. Detta har angetts genom hänvisningen i fjärde
stycket till 14 kap. 6 § andra - fjärde styckena vallagen. Beräkningen av
jämförelsetal för kandidater som inte kommit upp till spärren skall alltså ske
först sedan kandidatnamn ordnats på grund av personliga röstetal enligt tredje
stycket. I femte stycket markeras också att att vid beräkning av
jämförelsetal i dessa fall skall bortses från namn som tagit plats på grund av
personröster. Någon reduktion av jämförelsetal för de kandidater som inte nått
upp till spärren skall därför inte ske med anledning av att kandidatnamn
dessförinnan ordnats efter personliga röstetal.

8 §

Exempel på hänvisning i andra paragrafer till 14 kap. 16 § är 22 § samma
kapitel.
Av andra stycket framgår att en kandidat som fått plats i mer än en valkrets
eller för mer än ett parti och han eller hon till följd därav skulle erhålla
mandat i mer än en valkrets eller för mer än ett parti, skall kandidaten
tillträda mandat i den krets och för det parti där han eller hon relativt sett
fått störst personligt röstetal. Det innebär att kandidaten skall tillträda ett
mandat som han eller hon vunnit på grund av personröster före ett som erhållits
genom jämförelsetal enligt heltalsmetoden. I de fall kandidaten fått mandat i
flera kretsar på grund av jämförelsetal blir storleken på dessa tal avgörande.
Avgörande för vem som skall besätta mandat som kandidaten inte tillträder är
ersättarordningen. Detta har angetts genom hänvisningen till 7 § som i sin tur
är en hänvisning till reglerna i vallagen. Det innebär att ett listtroget sätt
används för att utse de ledamöter som skall besätta de mandat som blivit lediga.
I sjätte stycket regleras i vilken ordningsföljd mandaten skall besättas då
flera mandat blivit lediga. Avgörande är kandidatens relativa personliga
röstetal resp. jämförelsetal. Ett mandat som blivit obesatt därför att
kandidaten tillträtt ett mandat på grund av personligt röstetal skall besättas
före ett som kandidaten vunnit till följd av jämförelsetal.

9 §

I paragrafen regleras förfarandet vid utseende av ersättare för kandidater som
blivit valda på personröster. Exempel på hänvisning i andra paragrafer till 14
kap. 19 § är 22 § samma kapitel.
Utgångspunkten för att bestämma ersättarordningen är den lista som mest
bidragit till att den ordinarie ledamoten blivit vald. Med lista avses i detta
sammanhang en grupp av valsedlar som upptar samma namn och har samma rangordning
mellan namnen. De valsedlar på vilka det avgetts en personröst för den kandidat
som valts får alltså sorteras med utgångspunkt i namnen och rangordningen mellan
dessa så att man får fram en grupp som är större än övriga. I normalfallet torde
detta bli partiets huvudlista utan strykningar. Denna grupp innehåller ett antal
valsedlar på vilka det avgetts en personröst för den ordinarie ledamoten.
Valsedlarna är även i övrigt identiska i fråga om namn och namnordning. För att
få fram det slutliga underlaget för ersättarordningen skall till gruppen läggas
övriga valsedlar som upptar samma namn och namnordning. Bland dessa kan finnas
valsedlar som saknar personröster och sådana som upptar en personröst för någon
annan kandidat än den som blivit vald. Att personröster avgetts för olika
kandidater innebär inte att valsedlarna skall anses vara olika i fråga om namn
och namnordning. Den sammanlagda gruppen kan alltså innehålla tre kategorier av
valsedlar, nämligen sådana som saknar en personröst, sådana som har en
personröst för den kandidat för vilken ersättare skall utses och sådana som
upptar en personröst för någon annan kandidat.
Ordningsföljden för utseende av ersättarna inom gruppen avgörs i första hand
av om det finns några kandidater som fått ett personligt röstetal som når upp
till eller överstiger spärren. Är så fallet utses ersättarna i ordning efter
storleken på de personliga röstetalen. Har flera kandidater lika stora
personliga röstetal får också här lottning tillgripas. Om det inte finns några
eller alltför få ersättarkandidater som nått upp till spärren tillämpas
beträffande dessa ett tillvägagångssätt som motsvarar den nuvarande metoden,
vilket anges genom hänvisningen i tredje stycket till fjärde stycket.
Femte och sjätte styckena motsvarar 14 kap. 19 § tredje resp. åttonde styckena
vallagen.
I övrigt gäller vallagens bestämmelser i 14 kap. 19 § vallagen.

10 §

Centrala valmyndigheten skall vara den myndighet som har att meddela närmare
föreskrifter om försöksverksamhetens genomförande. Paragrafen gör detta möjligt.
Avsikten är också att centrala valmyndigheten skall förbereda den uppföljning
som behövs för utvärderingen.

11 §

Paragrafen innehåller bestämmelser av mera administrativt slag. När det gäller
ärenden som centrala valmyndigheten kan komma att fatta beslut i, kan det gälla
t.ex. frågor om valsedlar eller andra frågor om val till kommunfullmäktige som i
huvudsak handläggs enligt vallagens bestämmelser men som också har anknytning
till bestämmelserna i försökslagen.

6.2 Förslaget till ändring i vallagen (1972:620)

Eftersom det på postkontoren i de kommuner som deltar i försöks-verksamheten
kommer att finnas valsedlar av det nya slag som anges i försökslagen, är det
inte uteslutet att sådana valsedlar kommer att användas av väljare från andra
kommuner som poströstar i dessa försökskommuner. För det fall det vid den
slutliga sammanräkningen i andra kommuner förekommer valsedlar som är avsedda
för försöks-verksamheten skall de emellertid inte anses som ogiltiga utan - med
bortseende från de namn på kandidater och markeringar som kan finnas på dem -
tillfalla det parti som finns angivet på valsedeln.
Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 februari 1994

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Johansson,
Hörnlund, Dinkelspiel, Hellsvik, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren,
Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Hellsvik

Regeringen beslutar proposition 1993/94:129 Försök i vissa kommuner där väljarna
skall kunna avge särskild personröst.
Ärendet är avslutat

Händelser

Inlämning: 1994-02-15 Bordläggning: 1994-02-15 Hänvisning: 1994-02-16 Motionstid slutar: 1994-03-02