Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14

Proposition 1890:14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

9

N:o 14.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
lag, angående ändrad lydelse af 15 kap. 3 § rättegångsbalken;
gifven Stockholms slott den 24 januari 1890.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda
protokoll vill Kongl. Maj:t, jeralikt 87 § regeringsformen, föreslå Riksdagen
att antaga följande

Lag

angående ändrad lydelse af 15 kap. 3 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 15 kap. 3 § rättegångsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:

Ej må någon fullmägtig vara i den sak, dermed han sig befattat i annan
rätt, såsom domare, eller rättens betjent, eller hos Konungens befallningshafvande
å embetes vägnar; ej den, som förr varit fullmägtig för vederdelomannen
i samma mål; eller den, som sjelf under målsman står; ej
heller den, hvars fader eller svärfader, son eller måg, broder eller svåger,
i rätten domare sitter. Ej må någon ledamot i öfverrätten, eller dess betjent,
som årlig lön njuter, låta bruka sig till fullmägtig der eller vid någon
underrätt, som derunder lyder; ej heller må vid häradsrätt häradshöfdingen
eller någon, som i hans ställe är förordnad till domare, eller vid rådstufvurätt
någon rättens ledamot fullmägtig vara; dock vare domare eller öfverrätts
betjent icke förment att vid rätt, som nyss är sagd, tala för skyldeman
till och med syskonbarn, eller för omyndig, den han är målsman för.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest
städse väl bevågen.

OSCAR.

Aug.

öster

gr

en.

2

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 7 Höft.

10

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den G december 1889,

i närvaro af

o

Hans excellens herr statsministern friherre Akerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Otter,

Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

2:o.

Departementschefen, statsrådet östergren anförde:

»I skrifvelse den 20 sistlidne mars har Riksdagen tillkännagifvit, att
Riksdagen för sin de] antagit en lag angående ändrad lydelse af 15 kap.
3 § rättegångsbalken. Sedan högsta domstolen öfver detta lagförslag afgifvit
utlåtande, har Eders Kongl. Magt, på sätt protokollet för den 8 sistlidne
november utvisar, förklarat sig icke vilja godkänna förslaget i oförändradt
skick.

Som emellertid anmärkning mot förslaget icke förekommit i annat
afseende än att den föredragna lagtexten icke med erforderlig tydlighet
uttryckte hvad med lagförändringen åsyftades, och ett lagstadgande i den
syftning, Riksdagen afsett, synes lämpligt, har jag låtit inom justitiedepartementet,
för undanrödjande af den otydlighet, som sålunda anmärkts,
upprätta nytt förslag i ämnet af följande lydelse:

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14. 11

Förslag till lag angående ändrad lydelse af 15 kap. 3 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 15 kap. 3 § rättegångsbalken skall erhålla
följande förändrade lydelse:

Ej må någon fullmägtig vara i den sak, dermed han sig befattat i
annan rätt, såsom domare eller rättens betjent, eller hos Konungens befallningshafvande
å embetets vägnar; ej den, som förr varit fullmägtig för
vederdelomannen i samma mål; eller den, som sjelf under målsman står;
ej heller den, hvars fader eller svärfader, son eller måg, broder eller svåger,
i rätten domare sitter. Ej må någon ledamot i öfverrätten, eller dess
betjent, som årlig lön njuter, låta bruka sig till fullmägtig der eller vid
någon underrätt, som derunder lyder; ej heller må vid häradsrätt häradshöfdingen
eller vid rådstufvurätt borgmästaren eller någon rättens ledamot
fullmägtig vara; dock vare domare eller öfverrätts betjent icke förment
att vid rätt, som nyss är sagd, tala för skyldeman till och med syskonbarn,
eller för omyndig, den han är målsman för;»

Och hemstälde departementschefen att öfver detta förslag måtte för
det ändamål, § 87 regeringsformen omförmäla'', genom note ur detta protokoll
inhemtas högsta domstolens utlåtande.

På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter täcktes
Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad departementschefen
sålunda hemstält.

Ex protocollo
C. P. Hagbergh.

12

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 14.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts
högsta domstol tisdagen den 17 december 1889.

Andra rummet:

Närvarande:

Justitieråden: Svedelius,

Hernmarck,

Wedberg,

Äbergsson,

Hekslow,

Hammarskjöld,

Carlson.

Tillförordnade byråchefen, revisionssekreteraren Afzelius föredrog i
underdånighet:

l:o.

Note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 6 innevarande december, hvarmedelst
för det ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, högsta domstolens utlåtande
blifvit infordradt öfver ett inom justitiedepartementet upprättadt,
så lydande förslag till

Lag angående ändrad lydelse af 15 kap. 3 .§ rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 15 kap. 3 § rättegångsbalken skall erhålla
följande förändrade lydelse:

Ej må någon fullmägtig vara i den sak, dermed han sig befattat i
annan rätt, såsom domare, eller rättens betjent, eller hos Konungens befallningshafvande
å embetets vägnar; ej den, som förr varit fullmägtig för

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

vederdeloinarmén i samma mål; eller den, som sjelf under målsman står;
ej heller den, hvars fader eller svärfader, son eller måg, broder eller
svåger, i rätten domare sitter. Ej må någon ledamot i öfverrätten, eller
dess betjent, som årlig lön njuter, låta bruka sig till fullmägtig der eller
vid någon underrätt, som derunder lyder; ej heller må vid häradsrätt
häradshöfdingen eller vid rådstufvurätt borgmästaren eller någon rättens
ledamot fullmägtig vara; dock vare domare eller öfverrätt® betjent icke förment
att vid rätt, som nyss är sagd, tala för skyldeman till och med
syskonbarn, eller för omyndig, den han är målsman för.

Högsta domstolens fleste ledamöter lemnade förslaget
utan anmärkning.

Justitierådet Hernmarch fann förslaget ej föranleda
annan anmärkning, än att, enär detsamma lemnade rum
för tvekan, huru vida dermed afsåges, att det stadgade
förbudet för häradshöfdingen att vara fullmägtig vid
häradsrätt skulle ega tillämplighet jemväl å den, som
vore förordnad att häradshöfdingeembetet antingen i dess
helhet eller till någon del förvalta, förslaget syntes böra
omredigeras för vinnande af full tydlighet huru detsamma
skulle i afseende å nyssberörda fråga förstås.

Justitierådet Wedberg ansåg förslaget, så vidt det
rörde häradsrätt, böra ändras så, att det komme att
gälla ej blott om häradshöfdingen, utan äfven om den,
som i hans ställe förvaltade någon del af domareembetet.

Justitierådet Herslow yttrade: hvad beträffar det i
förslaget förekommande stadgande, att vid häradsrätt
häradshöfdingen icke må vara fullmägtig, så har med
anledning af de ordalag, hvari samma stadgande finnes
affattadt, tvifvelsmål hos mig uppstått angående den
åsyftade omfattningen af det förbud, som här meddelas.
Att förbudet gäller i afseende å den ordinarie domhafvanden,
så att han, äfven då han sjelf icke förvaltar sitt
embete, är förhindrad att inom sin domsaga uppträda
såsom rättegångsombud, är klart. Likaledes synes mig
förbudet uppenbarligen ega tillämplighet å den, som är
förordnad att i ordinarie domhafvandens ställe förrätta
hans embete i dess helhet, så att vikarien under den tid,
förordnandet omfattar, är, äfven om han under någon
del af samma tid åtnjuter tjenstledighet, sådant oaktadt
obehörig att vara rättegångsfullmägtig i domsagan. Men

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

nu inträffar vidare icke sällan det förhållande, att förordnande
meddelas någon att i ordinarie domarens eller
hans vikaries ställe utöfva allenast eu del af domareembetets
funktioner. Ett sådant inskränkt domareförordnande
kan än vara föranledt af ordinarie domarens
eller hans vikaries jäfvighet i afseende å ett eller flera
bestämda rättegångsmål eller ock deraf, att den ene eller
andre af desse fått ledighet från vissa, men icke från
alla af de till domareeinbetet hörande åligganden, än
åter hafva sin grund i förordningen den 10 april 1810,
som tillåter vederbörande hofrätt att inom vissa landsdelar
förordna ständige extra domare att, när ordinarie
domaren är hindrad, hålla urtima ting i brottmål. Huru
vida den på grund af sådant inskränkt förordnande, vid
sidan af den ordinarie domhafvanden eller hans vikarie
samtidigt fungerande extra domaren skall, under förutsättning
att han icke tillika är tingsbiträde åt någon af
de förre och således redan af denna anledning enligt
kongl. brefvet den 1 februari 1758 oberättigad att brukas
till fullmägtig vid tingen, enligt förslaget sakna behörighet
att, så länge förordnandet fortfar, vara ombud
i sådana mål, som ordinarie domhafvanden eller hans
vikarie sjelf handlägger, är en fråga, som enligt mitt
omdöme icke finnes i förslaget med erforderlig tydlighet
besvarad. Val har under förslagets granskning i högsta
domstolen den tanken uttalats, att förbudet icke skulle
afse sådan extra domare; men enär den nu föreslagna
lagförändringen väsentligen är föranledd deraf, att uppmärksamheten
blifvit fäst vid det oskick, som någon
gång skall hos stad sdom stolarne hafva förekommit, att
nemligen samma person vid samma rätt ena stunden
sutit såsom domare och andra stunden uppträdt i egenskap
af rättegångsfullmägtig, förefaller det mig högligen
tvifvelaktigt, huru vida, då lagförändringen ansetts böra
utsträckas äfven till underdomstolarne å landet, det vid
sådant förhållande kan vara öfverensstämmande med förslagets
anda och mening, att t. ex. den, som på ordinarie
domhafvandens framställning förordnats att såsom särskild
ordförande i häradsrätten handlägga och afgöra ett mål,
deri ordinarie domhafvanden sjelf är part, må, omedelbart

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

efter det han handlagt detta mål och innan förordnandet
genom sakens bringande till slut eller annorledes upphört,
vid samma rätt uppträda såsom ombud i tvister,
som ordinarie domhafvanden i sin ordning behandlar.
En sådan omvexling af roller kunde icke annat än väcka
anstöt och verka nedsättande för domareembetets anseende.
Med den affattning, det af Riksdagen för dess
del i ämnet antagna lagförslag haft, skulle ett dylikt
förfarande af en tillförordnad särskild domare svårligen
kunnat anses tillåtet; och det saknas, enligt min uppfattning,
all anledning att antaga, att någon ändring af
hvad sistnämnda förslag i detta afseende inneburit åsyftats
i det nu remitterade förslaget.

Till meningens förtydligande i det af mig angifna
syfte, hemställer jag, att ifrågavarande del af förslaget
måtte erhålla ungefär följande, förändrade lydelse:
ej heller må vid häradsrätt häradshöfdingen eller
någon, som i hans ställe är till domare förordnad, eller
vid rådstufvurätt .

Ex protocollo
C. P. Hagbergh.

*

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 24 januari 1890,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von (Utter,

Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Justitieråden: Norberg,

Huss.

Statsrådet, friherre Åkerhielm anmäldes vara af sjukdom hindrad att
komma tillstädes.

2:o.

Departementschefen, statsrådet Östergren föredrog högsta domstolens
yttrande öfver det enligt statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden
den 6 sistlidne december till högsta domstolen remitterade förslag
till lag angående ändrad lydelse af 15 kap. 3 § rättegångsbalken och anförde
härefter vidare:

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14. 17

»Tre af högsta domstolens ledamöter hafva ansett ett tillägg i den
föreslagna lagtexten nödigt i syfte att utmärka, det ifrågavarande förbud
att uppträda såsom rättegångsombud afser icke blott den ordinarie domhafvanden
å landet utan äfven den, som i hans ställe är satt att utöfva
domareembetet. Med anledning häraf har i förslaget upptagits ett förtydligande
tillägg, öfverensstämmande med hvad en af nämnda ledamöter
föreslagit; och har i följd af denna redaktionsförändring funnits lämpligt
att vidtaga en jemkning jemväl i alfattningen af stadgandet beträffande
rådstufvurätt. I den sålunda ändrade form, föreslaget erhållit, hemställer
jag att detsamma må af Eders Kongl. Maj:t godkännas och jemlikt 87 §
regeringsformen för Riksdagen till antagande framläggas.»

Till denna, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lemna bifall;
och skulle proposition till Riksdagen aflåtas i öfverensstämmelse
med bil. litt. B vid detta protokoll.

Ex protocollo
Carl Boheman.

Bih. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 7 Håft.

3