Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24

Proposition 1890:24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

1

N:o 24.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till ändrad
lydelse af 74 § regeringsformen; gifven Stockholms
slott den 24 januari 1890.

Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll, vill
Kongl. Maj:t härmed till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning
frami agga följ ande

förslag till ändrad lydelse af 74 § regeringsformen.

§ 74.

Konungen ege ej magt att fordra någon annan gärd, till utförande
af ett uppkommet krig, än det sammanskott af födande varor, som uti
eu landsort kan blifva erforderligt till krigsfolks underhållande under
tåg eller marsch, när de särskilda orter, der detta tåg sker, icke förmå
trupperna med nödigt uppehälle förse. Denna gärd skall dock genast
med penningar af statsmedlen de levererande betalas efter de faststälda
markegångspris och med förhöjning deruti till hälften af deras belopp.
Den må icke äskas för trupper, som å någon ort blifva förlagda, eller
under krigsrörelse!- nyttjas, då trupperna böra utur dertill samlade magasiner
eller förråd med deras behof varda försedd e.

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 1 Samt. 1 Afd. 13 Käft.

1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

Finnes nödigt, att andra grunder än de nu sagde varda faststälde
i fråga om anskaffandet för krigsbehof af hästar, fordon, födande varor,
tillfälligt arbetsbiträde och dylikt, gälle derom hvad af Konungen och
Riksdagen samfäldt stadgas.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med afl kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

Ang. Östergren.

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 24.

3

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 24 januari 1890,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Otter,

Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Statsrådet friherre Åkerhielm anmäldes vara åt sjukdom hindrad
att komma tillstädes.

15.

Departementschefen, statsrådet Östergren anförde i underdånighet:
»I nådig proposition af den 28 december 1888 föreslog Eders
Kongl. Maj:t Riksdagen att antaga förslag till lagar angående skyldighet
för enskilde att fullgöra reqvisitioner till krigsbehof och att till krigs -

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

bruk afstå hästar och fordon; och sedan Riksdagen i skrifvelse den 8
maj 1889 anmält, att frågan jemlikt 63 § regeringsformen förfallit, har
Eders Kongl. Maj:t vid föredragning i statsrådet af berörda riksdagsskrifvelse
den 24 i sistnämnde månad förordnat, att skrifvelsen skulle
öfverlemnas till justitiedepartementet för vidtagande af den åtgärd,
chefen för samma departement kunde anse nödig.

Af lagutskottets öfver propositionen afgifna utlåtande och af den
inom Riksdagens kamrar i ämnet hållna öfverläggning har jag inhemtat,
att många och starka röster höjt sig emot lagförslagens antagande utan
föregående grundlagsändring. Lagutskottet yttrade nemligen: att då
den i 74 § regeringsformen, såsom ett undantag från det allmänna stadgandet
i 73 § samma lag, Konungen medgifna rätt att fordra gärd till
utförande af ett uppkommet krig skulle genom de föreslagna lagarne
ändras och utsträckas, samt bestämmelsen i 73 § afsåge icke allenast
att Konungen ej må utan Riksdagens samtycke utkräfva några pålagor
eller gärder, utan jemväl att sådant Riksdagens samtycke ej finge sträckas
längre än Riksdagens bevillningsrätt i allmänhet tilläte, funne utskottet,
att lagförslagen icke utan föregående grundlagsändring kunde af Riksdagen
antagas, hvarför utskottet hemstälde, att propositionen icke måtte
af Riksdagen bifallas. Denna hemställan gillades af Andra Kammaren;
men inom Första Kammaren segrade en annan mening, enligt hvilken
grundlagen ansågs icke lägga hinder i vägen för lagförslagens antagande.

Det lagutskottets utlåtande, för hvars innehåll jag nyss redogjort,
hvilar ytterst på det antagande, att lagförslagen om hästanskaffning och
reqvisitioner för krigsbehof medgåfvo rätt till utskrifning af sådana bevillningar,
som uppräknas i 60 § regeringsformen och enligt 61 § samma
lag skola utgöras endast till slutet af det år, under hvars lopp ny bevillning
blifver af Riksdagen faststäld. Så vidt jag kunnat finna, upptogo
emellertid lagförslagen icke några pålagor eller gärder, hänförliga
till de i 60 § uppräknade titlar; och vid sådant förhållande lärer det
icke genom hvad utskottet anfört vara ådagalagdt, att hinder för lagförslagens
antagande af grundlag möter;

men då en motsatt mening gjort sig gällande inom Riksdagens
Andra Kammare;

då flere af de Riksdagens ledamöter, som yttrat sig i frågan, ansett
önskligt vara, att det förmenta hindret genom grundlagsändring undanrödjes; och

då det ur militär synpunkt funnits vara af synnerlig vigt, att
en mera tidsenlig reqvisitionsrätt, än den redan i 74 § regeringsformen

5

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

medgifva, varder stadgad; anser jag lämpligt, att till sistnämnda paragraf
fogas ett tillägg, som undanrödjer de formella betänkligheter, Indika
till äfventyrs kunna inom Riksdagen fortfarande göra sig gällande emot
antagande af nödiga och nyttiga lagar om reqvisitionsrätt i krigstid.

Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t måtte i proposition
till Riksdagen föreslå, att åt 74 § regeringsformen gifves följande ändrade
lydelse:

»Konungen ege ej magt att fordra någon annan gärd, till utförande
af ett uppkommet krig, än det sammanskott af födande varor,
som uti en landsort kan blifva erforderligt till krigsfolks underhållande
under tåg eller marsch, när de särskilda orter, der detta tåg sker, icke
förmå trupperna med nödigt uppehälle förse. Denna gärd skall dock
genast med penningar af statsmedlen de levererande betalas efter de
faststälda markegångspris och med förhöjning deruti till hälften af
deras belopp. Den må icke äskas för trupper, som å någon ort blifva
förlagda, eller under krigsrörelse]'' nyttjas, då trupperna böra utur dertill
samlade magasiner eller förråd med deras behof varda försedde.

Finnes nödigt, att andra grunder än de nu sagde varda faststälde
i fråga om anskaffandet för krigsbehof af hästar, fordon, födande varor,
tillfälligt arbetsbiträde och dylikt, galle derom hvad af Konungen och
Riksdagen samfäldt stadgas.»

Chefen för landtförsvarsdepartementet, statsrådet friherre Palmstierna
yttrade:

»Lika med statsrådet och chefen för justitiedepartementet har
jag efter den utgång, frågan om antagande af de s. k. reqvisitionsoch
hästanskaffningslagarne vid sistlidne riksdag erhöll, ansett nödigt,
att förslag till ändring i regeringsformen förelägges Riksdagen; och
har jag ej heller någon erinran att göra mot den affattning af det tilltänkta
grundlagsbudet, som justitieministern föreslagit.

Jag anser mig emellertid böra erinra, att Eders Kongl. Maj:t,
vid underdånig föredragning den 24 maj 1889 af Riksdagens skrifvelse
i ämnet, funnit godt förordna, att de utarbetade lagförslagen skulle
öfverlemnas till den s. k. fältförvaltningsreglementskomitén med anmodan
till densamma att deröfver afgifva yttrande; och utbeder jag
mig, sedan det sålunda infordrade utlåtandet numera till Eders Kongl.
Maj:t inkommit, att i detta sammanhang få i korthet redogöra för dem
af komiténs anmärkningar, som synas mig af beskaffenhet att vid en
framtida omarbetning af lagförslagen böra föranleda ändring i desamma.

6

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 24.

Frånsedt några mindre betydande sådana, livilka i rent formelt
afseende rigtas mot lagförslagens text, äro dessa anmärkningar egentligen
tre, af livilka två beröra förslaget till lag angående skyldighet
för enskilde att fullgöra reqvisitioner för krigsbehof och en förslaget
till lag angående skyldighet för enskilde att till krigsbruk afstå hästar
och fordon.

Den ena af de båda förstnämnda anmärkningarna har till ändamål
att söka få den tunga, landet genom antagandet af den s. k. reqvisitionslagen
måste underkasta sig, så vidt möjligt jemnt fördelad på
landets olika delar. Komitén erinrar i detta afseende om den öfverläggning
i ämnet, som vid sistlidne riksdag förekom inom Andra Kammaren,
och förmäler sig komitén för sin del anse hinder icke möta att,
hvad angår så väl hela landet under den tid, då mobiliseringen pågår,
som ock de delar deraf, hvilka under krigets fortgång icke direkt beröras
af detsamma, låta bestämmelser uti lagförslagen inflyta, hvilka
skulle göra reqvisitionsrättens utöfvande mindre betungande för de
landsändar, som närmast deraf träffas, än som skulle blifva fallet, derest
lagförslagens nuvarande föreskrifter i nämnda hänseende bibehållas.
Komitén föreslår i sådant syfte, att landet redan under fred, på sätt
af Eders Kongl. Maj:t bestämmes, indelas i reqvisitionsområden, att
dervid hänsyn tages så väl till de särskilda landsdelarnes tillgångar
som till landets administrativa indelning och arméns förläggning, samt
att denna indelning i allt, utom hvad angår sjelfva krigsskådeplatsen,
för hvilken enligt komiténs åsigt några reqvisitionsrätten inskränkande
bestämmelser icke lämpligen kunna gifvas, lägges till grund för utgörandet
af sådana reqvisitioner, som ej till följd af sin egen beskaffenhet
måste på ett trängre område fördelas.

Den andra af ofvannämnda anmärkningar mot den s. k. reqvisitionslagen
afser sättet för bestämmandet af den vederbörande för fullgjord
reqvisition tillkommande ersättning. Hvad särskildt angår sjelfva
krigsskådeplatsen, der varuprisen ofta öfver höfvan stegras, anser komitén
markegångstaxan, som enligt lagförslaget i regeln skulle ligga till
grund för nämnda ersättningsbelopp, föga lämpa sig för detta ändamål.
Komitén föreslår derför, att för reqvisitioner å krigsskådeplatsen ersättningen
skall utgå i enlighet med särskild taxa, der sådan finnes af
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande för orten utfärdad, och att i
öfrigt, oafsedt, vissa särskildt uppräknade undantagsfall, det som enligt
lagen reqvireras skall ersättas till fulla värdet efter gångbart pris, dock
ej under det reqvirerades värde enligt markegångstaxan, der pris å ar -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24. 7

bete eller varor af sådan beskaffenhet som det reqvirerade finnas deri
upptagna.

Hvad slutligen den s. 1c. hästanskaffningen angår, är komiténs
ofvan af mig omnämnda anmärkning rigtad mot det förhållande, att
den nämnd, hvilken skulle hafva att inom de olika kommunerna uttaga
det antal hästar, som det vid krig skulle åligga kommunerna att anskaffa,
enligt lagförslagets nuvarande lydelse skall utses först vid krigstillfälle.
Komitén förmenar onödig tidsutdrägt såsom följd häraf kunna
vid mobilisering uppkomma och anser derjemte, att, derest nämnden
redan under fred utses, den skall kunna med mera omsorg utvälja de
hästar, som måste uttagas, hvarförutom, för den händelse nämnden
ständigt, jemväl under eu långvarig fred, finnes till, lagens blifvande
bestämmelser antagas skola lättare vinna ingång i folkmedvetandet
och dymedelst kunna utan svårare slitningar vid behof komma till användande.

Som jag redan antydt, anser jag dessa komiténs anmärkningar
böra föranleda lagförslagens omarbetande i de delar, som af anmärkningarna
beröras, och skulle jag för min del icke tveka att tillstyrka
obetingadt godkännande af de båda anmärkningar, som afse landets
indelning i reqvisitionsområden och ändrad tid för utseende af den
nämnd, som enligt förslaget till den s. k. hästanskaffningslagen har att
uttaga det antal hästar, hvilka det åligger vederbörande kommuner att
vid krig anskaffa. Hvad särskildt förstnämnda anmärkning angår, torde
en indelning af landet i reqvisitionsområden, sådan som komiterade föreslagit
den, böra verka derhän, att reqvisitionerna komma att med större
likformighet träffa landets samtliga inbyggare; och då några militära
olägenheter af mera afsevärd beskaffenhet icke synas mig kunna blifva
eu följd af eu dylik anordning, torde anmärkningen så mycket hellre
böra godkännas, som den obenägenhet mot lagförslaget med dess ovanliga
och på grund af sakens beskaffenhet hårda bestämmelser, hvilken,
enligt hvad jag befarar, inom Riksdagen förefinnes, derigenom torde
kunna i viss mån minskas.

Jemväl i fråga om sättet för ersättningens bestämmande har jag
redan på grund af de anmärkningar, som under sistlidne riksdag i
detta afseende framstälts, ansett den s. k. reqvisitionslagen böra underkastas
omarbetning. Att dervid, på sätt komitén föreslagit, låta ersättningen
för å krigsskådeplatsen reqvirerade varor blifva beroende af
en utaf administrativ myndighet på förhand utfärdad taxa, synes mig
emellertid ej väl öfverensstämma med de normer för ersättnings bestämmande,
som i likartade fall inom andra lagstiftningsområden gjort

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

sig gällande; och ehuru det är uppenbart, att de ovanliga förhållanden,
under hvilka statens rätt att mot ersättning tillgodogöra sig enskild
egendom på grund af reqvisitionslagen skulle komma till användande,
måste betinga en och annan modifikation af nämnda grundsatser, anser
jag dock desamma böra bilda utgångspunkten äfven för de bestämmelser
i detta ämne, som måste i reqvisitionslagen intagas.

Då det emellertid lärer vara för tidigt att redan nu, innan genom
förändring af grundlagen tillfälle beredts att få en lagstiftning
om den s. k. reqvisitionsrätten till stånd, skrida till en omarbetning af
lagförslaget, saknar jag .anledning att vid detta tillfälle i detalj redogöra
för de föreskrifter, som jag, beträffande den vigtiga frågan om
sättet för ersättningens bestämmande, anser böra i lagförslaget inflyta.

För närvarande inskränker jag mig alltså till att, i enlighet med
hvad jag förut yttrat, i underdånighet tillstyrka bifall till det af justitieministern
framstälda förslag».

Statsrådets öfrige ledamöter instämde i hvad föredraganden hemstält; och

behagade Hans Maj:t Konungen härtill lemna
bifall samt förordna, att till Riksdagens pröfning i
grundlagsenlig ordning skulle aflåtas nådig proposition
af den lydelse, bil. litt. Gr till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

(Jarl Boheman.

Stockholm, tryckt, hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1890.