Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27

Proposition 1890:27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

é.

N:o 27.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till. Riksdagen, angående statsbidrag
för utrotande af ollonborrarne inom Hallands
och Kristianstads län; gifven Stockholms slott den 31
januari 1890.

Under åberopande af livad bilagda utdrag af protokollet öfver
civilärenden för denna dag innehåller, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen medgifva, att af de medel, som jemlikt Riksdagens skrivelser
den 12 maj 1868 och den 6 mars 1889 blifvit stälda till Kongl.
Maj:ts disposition för behöfvandes undsättning vid missväxt eller felslagen
skörd eller då allmännare nöd i någon ort af annan orsak uppstått,
ett sammanlagdt belopp af högst 60,000 kronor må för åren
1890, 1891 och 1892 af Kongl. Maj:t disponeras såsom anslag till bestridande
af kostnaderna för utrotande af ollonborrarne inom Hallands
och Kristianstads län, att utgå i den mån motsvarande belopp
af enskilde, kommuner, landsting eller hushållningssällskap för ändamålet
tillskjutes.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

V. L. Groll.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 27.

9

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 31 januari
1890.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Otter,

Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,

Östergren,

Groll och

WlKBLAD.

Statsrådet friherre Åkerhielm anmäldes vara af sjukdom förhindrad
att tillstädeskomma.

39:o.

Departementschefen, statsrådet Groll anförde derefter:

»Uti särskilda, till Eders Kongl. Maj:t ingifna skrifter hafva Hallands
och Kristianstads läns hushållningssällskap sökt statsbidrag för utrotande
af ollonborrarne inom dessa län.

Bill. till Rihd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Åfd. 15 Raft.

2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 27.

Hallands läns hushållningssällskap anför dervid i sin den 11 december
1888 dagtecknade ansökning att, då dessa skadeinsekter, som
sedan flera årtionden nppträdt inom länet och der gjort stor skada på
grödan, nu mera syntes allt mera öka sig och sprida sig mot norr,
det syntes vara en trängande nödvändighet att söka, så vidt ske kunde,
hämma deras spridning och minska den skada de åstadkomma; att
dessa djur, hvilka förut i allmänhet uppträdt periodvis, på senare åren
förekommit både oftare och i större mängd; att hushållningssällskapet
år 1885 låtit verkställa eu uppskattning å den skada, ollonborrarne
under året inom åtskilliga socknar förorsakat, dervid skadan inom 18 socknar
beräknats uppgå till sammanlagd! öfver 70,000 kronor; att, oaktadt
hushållningssällskapet under eu följd af år anslagit medel för uppsamling
och dödande af ollonborrar och detta på flera trakter gjort någon nytta,
så att skadedjuren minskats, dessa djur dock icke kunnat genom de vidtagna
åtgärderna utrotas; att under år 1887, hvilket år synts hafva
varit för ollonborrar särdeles gynsamt, emedan de då uppträdt i oerhörda
massor, insamling i stor skala genom hushållningssällskapets
föranstaltande företagits inom de flesta af länets socknar, der djuren
uppträdde; att derunder 171,272 kannor ollonborrar insamlats och dödats
för en kostnad af 27,387 kronor, hvilken guldits till hälften af
hushållningssällskapet och till hälften af de olika kommunerna; att
flera kommuner måst utbetala mellan 1,000 och 1,500 kronor och att,
då man icke varit beredd på en så stor utgift, medlen endast genom
lån kunnat anskaffas, liksom hushållningssällskapet, hvars tillgångar
tagits i anspråk för andra angelägna ändamål, måst för att bereda
till gång till dess andel i kostnaderna anlita sin grundfond, som derigenom
minskats under det enligt reglementet faststälda minimibeloppet;
att hushållningssällskapet under år 1888 till alla de kommuner, der
ollonborrarne uppträdt, utdelat modeller till starholkar och uppmanat
landtbrukarne att allmänt låta förfärdiga och uppsätta sådana till skydd
för de nyttiga stararne; samt att, då härjningar af ollonborrslarver
vore att emotse under åren 1889 och 1890 samt deras flygår åter inträffade
år 1891, det vore af största vigt att under denna tid med
kraft fullfölja det utrotningskrig mot dem, som redan påbörjats; att
något verksammare medel härvid ej torde finnas än att insamla och
döda så väl larver som ollonborrar, men att kostnaderna för dylika
åtgärder, hvilka måste fortgå i större skala, om af desamma skulle
kunna förväntas framgång, öfverstege hvad af hushållningssällskap och
kommuner kunde af tillgängliga medel för ändamålet anvisas; och har
hushållningssällskapet på grund häraf anhållit att Eders Kongl. Maj:t

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 27.

11

täcktes af allmänna medel bereda bidrag härtill med ett belopp af
10,000 kronor för hvarje af åren 1889, 1890 och 1891 att utgå med
så stort belopp, som motsvarade hvad som kunde visas hafva af kommuner
eller hushållningssällskapet för ändamålet under samma år utgå
fvits.

Till följd af erhållen nådig remiss å denna ansökning har landtbruksakademiens
förvaltningskomité den 18 januari 1889 afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande och dervid öfverlemnat yttrande i
ämnet af landtbruksakademiens entomolog Sven Lampa, som under
ollonborrarnes sista svåra svärmningsår 1887, på begäran af Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län, af komitén beordrats
att besöka länets af ollonborrarne mest hemsökta trakter för att med
råd och anvisningar biträda vid de utrotningsåtgärder, som inom länet
anordnats.

Uti berörda yttrande har Lampa framhållit, hurusom, då jordmån
och andra lokala förhållanden i de lägre belägna trakterna af Halland
vore synnerligen gynsamma för ollonborrarnes trefnad och förökning
och all anledning vore att antaga, det deras utbredning i ännu större
skala skulle ega rum, när markens fullständiga torrläggning verkstälts
i eu betydligare utsträckning, det blefve en tvingande nödvändighet
att vidtaga mera kraftiga åtgärder för det ondas motarbetande, så vida
ej länets fruktbaraste delar en gång skulle dömas till samma öde som
vissa orter i Danmark, der enligt uppgift egendomar funnes, som nu
mera gjorts så godt som osäljbara till följd af ollonborrarnes framfart.
Lampa erinrar vidare att under närmast föregående svärmningsår så
väl hushållningssällskapet som många kommuner visat en högst berömvärd
offervillighet i fråga om tillhandahållandet af medel, afsedda för
skadedjurens utrotande, men att, enär det då helt och hållet berott
på en kommun sjelf, om insamling der skulle kunna ega rum, följden
deraf naturligtvis blifvit den, att insamlingen bedrifvits med kraft
i den ena trakten, men mera lamt eller alldeles icke i en annan,
oaktadt den å det sistnämnda stället kanske varit mest behöflig för
det allmänna bästa.

Härigenom komme enligt Lampas åsigt den verkan, som med insamlingen
afsetts, att blott i ringa grad blifva märkbar under nästa
svärmningsår, hvaraf åter följden komme att blifva att mången jordbrukare
ej vidare ville deltaga i utrotningskriget, då han Båge sig besviken
i sina förhoppningar rörande resultatet af förut gjorda uppoffringar,
hvithet vore en stor olycka för länet, emedan, om skadedjurens
framfart skulle kunna i en märkbar grad hämmas, ännu kraftigare an -

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

strängt!ingar måste göras än hvad hittills kunnat ske. Om utredningsarbetet,
under nu kommande härjnings- och svärmningsår med tillbörligt
eftertryck fortsattes, hölle Lampa före att ollonborrarnes antal komme
att så förminskas, att ett oroväckande uppträdande af dem ej kunde
under den närmaste tiden befaras; härigenom skulle allmänheten lära
sig inse nyttan af att sålunda bekämpa det onda samt sedermera utan
alltför stora uppoffringar på egen hand bedrifva saken, hvarigenom
anslag af allmänna medel i framtiden blefve öfverflödiga, Jemte det
Lampa, med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, förordade beviljandet
af statsunderstöd för ändamålet, ansåge han sig böra såsom ett önskningsmål
framhålla att de medel, som kunde komma att beviljas, företrädesvis
blefve, så vidt ske kunde, använda för de trakter inom länet,
hvarest skadedjuren syntes hafva sitt förnämsta hemvist och der de
lokala förhållandena vore sådana, att större svårigheter för en kraftig
insamling förefunnes och ollonborrarna uppträdt i sådana massor, att
utgifterna för deras insamling varit, större än hvad rimligtvis kunde
af kommunerna åstadkommas. Att just på dylika orter vidtaga kraftiga
åtgärder vore så mycket- nödvändigare som ollonborrarne eljest, om de
i ro finge föröka sig, derifrån skulle komma att i massor företaga utvandringar
och sprida förödelser i såväl närmare belägna som mera
aflägsna landsträckor. Slutligen ville Lampa erinra att, då, enligt hvad
erfarenheten visat, insamlingen af larverna skedde i långt mindre skala
än insamlandet af sjelfva ollonborrarne, en lika fördelning af det begärda
anslaget på åren 1889, 1890 och 1891 vore mindre lämplig,
såvida icke de från de båda larvåren 1889 och 1890 öfverblifna medlen
finge reserveras till sjelfva svärmningsåret 1891.

För egen del har förvaltningskomitén så väl på de grunder, Lampa
anlört, som ock i betraktande af de synnerligt stora utgifter, som
befolkningen i den hemsökta orten redan nödgats underkasta sig för
den hittills bedrifna otillräckliga utrotningen, funnit den gjorda ansökningen
i hög grad behjertad värd, i synnerhet som det uti förevarande
fall gälde att med samlade krafter söka i tid förekomma eller åtminstone
väsentligen förminska en landsplåga, hvilken, om den icke med
all energi bekämpades, syntes hota att snart sagdt ödelägga en del af
värf land, hvilken under de senaste årtiondena företett den mest glädjande
utveckling i produktionskraft och välmåga. Ivomitén har derföre
tillstyrkt bifall till den gjorda ansökningen, men lika med Lampa ansett
en lika fördelning af anslaget på hvarje af de tre åren vara mindre
lämplig.

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 27.

13

Derefter har landtbruksakademiens sekreterare öfverleranat en
skrift från Lampa, hvaruti denne tillkännagifvit att danska inrigesministeriets
consulent dels meddelat honom att ollonborrsvärmarne i
Danmark 1887 icke varit så stora som 1883 uti de trakter, der insamling
sistnämnda år egt rum, dels ock redogjort för de uppoffringar af
penningemedel, som 1887 gjorts, och för de deraf erhållna resultat, af
hvilken redogörelse framginge att uti 411 kommuner insamlats och
dödats ej mindre än 7,510,947 danska skålpund ollonborrar eller
3,755,473,500 individer, hvarför utbetalts den ansenliga summan af
660,109 kronor 2 öre, och att danska staten härtill bidragit med hälften
samt amtsrepresentationerna och kommunerna med den andra hälften,
men att, ehuru en så stor penningesumma blifvit använd till insamlingen,
densamma dock icke kunnat ske nog energiskt öfver allt, såsom
t. ex. i Prsestö amf, der svärmarne varit så oerhörda, att träden icke
kunnat rensas från de hopar af ollonborrar, som deruti haft sitt tillhåll;
och har Lampa i sistberörda skrift uttalat den åsigt att, ehuru
det ännu icke kommit så långt i Halland som i Danmark, sådant dock
endast vore en tidsfråga, emedan, om ej kraftiga ansträngningar gjordes
att hålla skadedjurens förökning inom så trånga gränser som möjligt,
dessa äfven i Halland komme att taga en sådan öfverhand, att oerhörda
ansträngningar komme att behöfvas, om åkerbruk med framgång
skulle kunna bedrifvas.

Uti sin förenämnda skrift i ärendet, daterad den 27 september
1889, har Kristianstads läns hushållningssällskap, med förmälan, hurusom
under den senare tiden med några års mellanrum härjningar af ollonborrar
och deras larver förekommit inom vissa delar af länet, vidare
anfört att, såsom man haft skäl vänta, ollonborrslarver under 1889
års sommar åter anstält betydliga förödelser inom länet; att uti hushållningssällskapet
tillhandakomma meddelanden klagats öfver större
eller mindre förödelser från omkring fyratio socknar eller sålunda från
mer än fjerdedelen af länets samtliga socknar; att den skada, som på
den växande grödan, i synnerhet å vårsäden, under år 1889 blifvit anstäld,
uppskattats inom tretiosju socknar till den betydliga summan af
något mer än 407,000 kronor, i hvilken uppskattning dock icke inginge
den flerstädes betydliga ödeläggelsen på nyplanterad skog, på klöfverocli
betesmarkerna eller på potates fälten, hvarest skadan vid den tid,
uppskattningen skett, icke kunnat med säkerhet bestämmas; att under
år 1887, det sista då ollonborrarne i större mängd svärmat, ganska

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

betydliga uppoffringar på uppmaning af länsstyrelsen gjorts på flera
ställen inom länet både af enskilde jordegare och af kommunerna för
skadedjurens utrotande, för hvilket ändamål inom 29 socknar utbetalts
9,616 kronor; att under 1889 års sommar entomologen Lampa på sällskapets
reqvisition besökt länet för att studera skadedjurens lefnadssätt
och meddela råd och upplysningar angående bästa sättet för deras utrotande;
att, då ollonborrarne beräknades komma att svärma i mycket
stort antal under sommaren 1891 och möjligen äfven, fastän i mindre
antal, under 1890 och 1892 årens somrar, utrotningskriget mot dem
under denna tid måste med all kraft upptagas, såvida man ej ville utsätta
sig för faran, att skadedjuren skulle ännu mer föröka sig och
sprida sig till angränsande trakter för att slutligen öfversvämma större
delen af landet; att, enär klimatet ingenstädes i mellersta delarne af
riket syntes utgöra något hinder för ollonborrarnes utveckling och
förty farhågan för deras utbredning norr ut ingalunda syntes vara öfverdrifven,
när man toge hänsyn till deras stora förökningsförmåga, det
syntes vara för hela riket angeläget att med all kraft motarbeta deras
förökning och stäf]a deras utbredning; samt att hushållningssällskapet,
på grund häraf och då de hemsökta trakterna icke kunde bära de med
ett sådant utrotningskrig förenade kostnaderna, anhölle att Eders Kongl.
Maj:t täcktes af statsmedel anvisa eller medelst framställning till Riksdagen
utverka ett anslag af 30,000 kronor att under åren 1890, 1891
och 1892 i mån af behof användas till bidrag vid utrotandet af ollonborrarne
inom de delar af länet, der dessa skadedjur komme att under
de nämnda åren i större antal uppträda, hvarjemte sällskapet hemstälde
att kommunerna skulle ega att af berörda anslag utbekomma minst
hälften af det belopp, som de för ollonborrarnes utrotande under de
nämnda åren komme att utgifva.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län, som
med underdånig skrifvelse den 4 oktober 1889 öfverlemnat hushållningssällskapets
berörda ansökning, har dervid anmält att Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande genom eu den 10 maj 1887 utfärdad kungörelse
meddelat länets invånare de råd och upplysningar till förekommande
af ollonborrarnes härjningar, som från landtbruksakademien,
i anledning af en utaf Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hos
akademien framstäf begäran, kommit Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
tillhanda, med anmaning till kommunerna att hvar för sitt
område vidtaga åtgärder för tillvägabringande af insamling af ollonborrar,
så snart de visade sig, och att en del kommuner visserligen till följd
häraf anvisat medel för ändamålet, men att dessa medel dock icke

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

15

befunnits vara tillräckliga för utrotande af skadedjuren, som uppträdt
i stora massor och åstadkommit betydlig skada. Då den mängd larver,
som under 1889 års sommar visat sig och tillfogat skada å växande
gröda, bebådat ollonborrarnes uppträdande under närmast kommande
år, och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande vore förvissad derom,
att kömmunerna icke kunde till fullo åstadkomma erforderliga medel
för skadedjurens tillintetgörande, samt det belopp af 3,000 kronor, 1889
års landsting för ändamålet anvisat att utgå med 1,000 kronor under
år 1890 och med 2,000 kronor under år 1891, icke på långt när fylde
behofvet, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande på det varmaste
förordat bifall till hushållningssällskapets förevarande underdåniga ansökning.

Landtbruksakademiens förvaltningskomité, som på nådig befallning
jemväl yttrat sig öfver Kristianstads läns hushållningssällskaps
ifrågavarande ansökning, har uti underdånigt utlåtande den 19 oktober
1889, med åberopande af hvad såväl komitén som entomologen Lampa
anfört i anledning af ofvanberörda, af Hallands läns hushållningssällskap
gjorda ansökning i enahanda syfte, vidare anfört att, enär de förhållanden
i afseende å jordmån och dylikt, hvilka gjorde eu stor del af
Halland så gynsam för ollonborrarnes trefnad och förökning, i lika
män förefunnes inom vidsträckta områden af Kristianstads län och då
ett samtidigt kraftigt ingripande emot skadedjuret i de båda länen vore
af vigt ej blott för de nu hemsökta trakterna utan äfven för det öfriga
landet, emedan derigenom landsplågans vidare utveckling syntes kunna
hämmas, komitén funne sig lifligt manad att tillstyrka bifall jemväl till
Kristianstads läns hushållningssällskaps ansökning.

Af hvad handlingarna i detta ärende innehålla synes mig otvetydigt
framgå att ollonborrarnes uppträdande under den senaste tiden
inom Hallands och Kristianstads län innebär stora faror för landets
vigtigaste näring, jordbruket, ej blott inom de nu hemsökta delarne af
nämnda län utan äfven inom andra delar af södra och mellersta Sverige.

Enligt hvad enskilda meddelanden från Hallands län gifva vid handen,
synas skadedjuren redan nu börja derifrån sprida sig mot Småland
och Vestergötland. Kraftiga åtgärder i större omfattning och mera planmessiga
än hittills böra derföre i tid vidtagas för att söka, så vidt
möjligt är, utrota ifrågavarande skadedjur. Dylika mera omfattande
åtgärder torde emellertid icke kunna åvägabringas endast med de me -

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

del, som kunna vara att för ändamålet påräkna från enskilde, kommuner,
landsting och hushållningssällskap inom de af dessa insekter hemsökta
båda länen, och förhindrandet af desammas ytterligare spridningsynes
vara ett ärende af vigt för landet i dess helhet. Jag finner
sålunda de utaf hushållningssällskapen i de båda länen gjorda ansökningar
i hög grad behjertansvärda, liksom jag anser beloppen af de
sökta understöden icke vara för högt tilltagna.

De till Eders Kongl. Maj:ts förfogande stående anslag under sjette
hufvudtiteln och de å samma hufvudtitel befintliga besparingar lemna
emellertid icke tillgång till anvisande af de ifrågasatta anslagen. Deremot
torde med Riksdagens medgifvande medel kunna och böra för
ändamålet beredas från den fond, som Eders Kongl. Maj:t jemlikt
Riksdagens skrifvelse!- den 12 maj 1868 och den 6 mars 1889 eger
disponera för behöfvandes undsättning vid missväxt eller felslagen skörd
eller då allmännare nöd i någon ort uppstått af annan orsak, såsom
felslaget fiske, öfversvämning eller större eldsvåda. Visserligen är intet
af de fall, som i berörda skrivelser afses, här för handen, men det
ändamål, för hvilket anslag nu ifrågasättes, synes vara förenligt med
det allmänna syftet med nämnda fond. Och då denna fonds nettobehållning
vid 1889 års slut uppgick till 1,016,306 kronor 1 öre och under
åren 1880 1889 allenast 36,700 kronor utgått såsom understöd från
fonden, torde denna kunna utan någon olägenhet lemna tillgång till det
belopp, hvarom nu är fråga.

Då det är af vigt att utrotningsarbetet bedrifves efter gemensam
plan, synes, i händelse Riksdagen medgifver att medel från nyssnämda
fond må för ändamålet disponeras, det böra uppdragas åt landtbruksstyrelsen
att efter hushållningssällskapens i de båda länen hörande uppgöra
plan för arbetena.

På grund af hvad i ärendet förekommit hemställer jag alltså att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva att af de medel,
som jemlikt Riksdagens skrivelser den 12 maj 1868 och den 6
mars 1889 blifvit. stälda till Eders Kongl. Majis disposition för behöfvandes
undsättning vid missväxt eller felslagen skörd eller då allmännare
nöd i någon ort af annan orsak uppstått, ett sammanlagdt
belopp af högst 60,000 kronor må för åren 1890, 1891 och 1892 af
Eders Kongl. Maj:t disponeras såsom anslag till bestridande af kostnaderna
för utrotande af ollonborrarne inom Hallands och Kristianstads
län, att utgå i den mån motsvarande belopp af enskilde, kommuner,
landsting eller hushållningssällskap för ändamålet tillskjutes.

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

I händelse af bifall härtill lärer Eders Kong! Maj:t vilja framdeles
meddela de ytterligare föreskrifter, som i afseende å anslagets
användande m. in. kunna finnas erforderliga.»

Uti hvad föredragande departementschefen sålunda yttrat och
hemstält instämde statsrådets öfrige ledamöter;

och behagade Hans Maj:t Konungen med bifall
härtill förordna att nådig proposition skulle till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilagan B till detta
protokoll utvisar.

Ex protocollo
Axel Hegardt.

BIL till Rikd. Prof.. 1890.

1 Sarnl.

1 Afd. 15 Haft.

3