Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39

Proposition 1890:39

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

1

X:o Sfi».

Kongl. Majds nådiga proposition till Riksdagen, angående förändrade
bestämmelser i fråga om denaturering af bränvin;
gifven Stockholms slott den 7 mars 1890.

Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för denna
dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga följande förslag
till förändrad lydelse af §§ 10 och 12 i nådiga förordningen angående
vilkoren för tillverkning af bränvin den 13 juli 1887, sådana nämnda
§§ lyda enligt nådiga kungörelsen den 28 mars 1888:

§ io.

1. För bränvin alkohol.

2. Inbetalning - 1,500 liter.

3. Vid utförsel------- normalstyrka.

4. Då bränvin under de vilkor och den kontroll, Kongl. Maj:t vill
föreskrifva, gjorts till förtäring obrukbart (denaturerats), inå för sådant bränvin
åtnjutas restitution af tillverkningsskatten eller ock vid bränneri, der tillverkningsrätt
gäller, skattefrihet; dock att såsom afgift för denatureringen
skall utgå det belopp, som af Kongl. Maj:t bestämmes.

§ 12-

1. Af obeskattadt bränvin skola minst åttiofem procent såsom säkerhet
för skatten vara liggande på nederlag. Återstoden eger tillverkaren
utbekomma utan skattens erläggande, dock med skyldighet att före den
1 påföljande oktober erlägga derpå belöpande skatt, vid påföljd att

Bill. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sand. I Afd. 24 Höft. 1

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande eljest låter ofördröjligen utmäta densamma.

2. Bränvin, som, efter hvad i § 10 mom. 4- sägs, blifvit denatureradt,
må ej ligga såsom säkerhet för ogulden tillverkningsskatt.

I sammanhang härmed föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att antaga
följande förslag till förändrad lydelse af §§ 18 och 86 i nådiga förordningen
angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller
destillerade spirituösa drycker den 29 maj 1885:

§ 18.

1. För sådan - åtagen är.

Bränvin, som denaturerats under de vilkor och den kontroll, hvarom

särskildt är föreskrifvet, är ej underkastadt försälj ni ngsafgift.

2. Då i stad lämpligt vite.

§ 36.

o

1. Å apotek må bränvin säljas endast för medicinskt ändamål på
behörig läkares recept, hvilket bör å apoteket qvarlemnas och förvaras;
och galle hvad medicinalförvaltningarne föreskrifva i afseende å försäljning
af sådana läkemedel, som innehålla bränvin.

2. Angående vilkoren för försäljning af denatureradt bränvin meddelas
särskilda bestämmelser af Kongl. Maj:t.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR

F. v. Essen.

Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 39.

o

O

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7
mars 1890.

Närvarande:

o

Hans excellens herr statsministern friherre Akerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden friherre von Otter,

Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen anförde
i underdånighet:

»T § 10 mom. 4 af nådiga förordningen angående vilkoren för tillverkning
af bränvin den 13 juli 1887, sådant nämnda moment lyder enligt
nådiga kungörelsen den 28 mars 1888, stadgas:

Då bränvin under de vilkor och den kontroll, Kongl. Maj:t vill föreskrifva,
göres till förtäring obrukbart (denatureras) för att användas för
tekniskt eller vetenskapligt behof, må restitution åtnjutas med 50 öre för

4

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 39.

hvarje liter bränvin af normalstyrka; dock inedgifves ej restitution för
bränvin, sorn användes till tvål, parfym eller, med undantag af ättika, till
fabrikat, afsedda att förtäras. Denatureradt bränvin är ej underkastadt
försäljningsafgift.

Med föranledande af bestämmelserna i § 10 inom. 4 af nådiga förordningen
den 13 juli 1887 utfärdades den 18 november samma år nådig
förordning angående restitution af tillverkningsskatt för bränvin, som användes
för tekniskt eller vetenskapligt behof.

Enligt det vid den under den 13 maj 1887 till Riksdagen aflåtna
nådiga proposition med förslag till ny förordning angående vilkoren för
tillverkning af bränvin fogade statsrådsprotokoll af samma dag yttrade
dåvarande chefen för finansdepartementet, i sammanhang med tillstyrkande
att i förslaget måtte intagas en bestämmelse om skatterestitution för bränvin,
som denaturerades för tekniskt eller vetenskapligt behof, bland annat:
»En annan vigtig förbrukning af sprit är dess användande såsom bränneller
lysämne. Frågan, huru vida restitution af skatt för den sprit, som
på detta sätt användes, bör medgifvas, är för närvarande i Tyskland föremål
för förslag. Att sådan restitution är principielt rigtig, torde erkännas,
likasom att möjligheten af spritens användande på sådant sätt skulle vara
af stor betydelse så väl för bränvinstillverkningen som för de ind ustlfi -grenar, hvilka skulle komma att för nämnda ändamål använda sprit. Utredningen
om hvilken kontroll, som skulle härför erfordras, har dock
icke hunnit så långt, att något förslag i detta fall nu kan framställas.»

Chefen för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå, som
redan i memorial af den 20 mars 1889 afgifvit förslag till bestämmelser
rörande utsträckt rätt att denaturera. bränvin, har derefter, sedan Eders
Kongl. Maj:it befallningshafvande i Blekinge, Malmöhus och Skaraborgs
län inkommit med infordrade underdåniga utlåtanden, med biträde af
landskamreraren A. Holmquist utarbetat och med memorial af den 7
december samma år öfverlemna! förnyadt förslag till ändringar i nämnda
syfte i förordningarne om tillverkning och försäljning af bränvin samt
till förordning angående denaturering af bränvin.

Byråchefen yttrar i berörda memorial, att såsom skäl för utsträckt
användning af skattefri sprit kunde anföras, att tillverkningsskatten blifvit
ytterligare höjd med 10 öre per liter, ett belopp, som under låga bränvinspris
nära nog uppginge till hela värdet af en liter råbränvin; att
konsumtionen af bränvin vore i ständigt nedgående, hvilket ur nykterhetssynpunkt
glädjande faktum dock medförde ökad svårighet för afsätt -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

ningen af denna vara, hvars tillverkning vore för landtbruket inom flera
provinser af stor betydelse; samt slutligen att sprit, der gas ej funnes att
tillgå, vore ett brännmateriel, som, derest det ej vore belagdt med en tillverk
n in g ssk att, uppgående till flera gånger varans värde, skulle komma
att ganska allmänt användas vid matlagning och för andra hushållsbehof.
Med afseende härpå erinrade byråchefen, att det flytande bränsle, som
mer allmänt användes, nemligen fotogen och gasolja, vore åtföljdt af
vissa olägenheter, som blott ofullständigt upphäfdes äfven genom de bästa
anstalter för förbränningen. Sålunda gåfve dessa oljor en mer eller mindre
sotande låga, härrörande af ofullständig förbränning, hvilken äfven hade
till följd luftförskämning och dålig lukt. Äfven ur snygghets- och säkerhetssynpunkt
hade sprit såsom brännmateriel ett afgjordt företräde framför
de flytande kolvätena, hvaribland särskild! gasoljans eldfarlighet vore
på mångfaldigt sätt ådagalagd. Om också de nämnda kolvätena med afseende
på värmeeffekten blefve något billigare än sprit, torde dock detta
företräde vara så ringa, att spriten i allt fall skulle finna användning,
synnerligast för kokning i mindre skala.

Lagstiftningarne i flere länder medgåfve långt gående frihet i fråga
om användning af och handel med. denaturerad sprit. Visserligen vor.e
förhållandena t. ex. i Frankrike och England icke fullt jemförbara med
dem, som enligt det nu utarbetade förslaget skulle blifva rådande i Sverige;
ty äfven denaturerad sprit vore i de nämnda länderna belagd med
en skatt, som dock vore betydligt lägre än den för annan alkohol utgående.

Byråchefen meddelar, att i Tyskland medgafs, i sammanhang med
1887 års stora alkoholbeskattningsreform, fullständig skattefrihet för all
denaturerad sprit, så att denna hvarken drabbas åt den då införda nya
konsumtionsskatten af 50 eller 70 mark per hektoliter alkohol eller af
mäskekarsskatten, hvilken, efter bränvinets denaturering, restituera^.
Handel med denaturerad sprit är fullkomligt fri. Man har således i
detta land, der dock bränvinskonsumtionen är betydligt större per individ
räknadt än i Sverige, icke tvekat att taga steget fullt ut för att i högsta
möjliga grad befordra konsumtion af alkohol för andra ändamål än förtäring.
Man hoppades härigenom uppnå väsentliga fördelar för bränvinsproduktionen,
utan att det onda, som bränvinsförtäring medför, ökades.
Af inhemtade upplysningar framgår, att i Tyskland användningen af denaturerad
alkohol varit i jemn tillväxt. Under det första budgetåret
skatterestitution var medgifven, nemligen 188081, uppgick qvantiteten

6

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

till 9,322,700 liter alkohol = 18,645,400 liter 50 %, samt utgjorde under
188586 32,688,600 och under 188687 36,611,000 liter 50 %. Under
nu nämnda år var dock användningen af denaturerad alkohol inskränkt
till yrkesbehof; det är först sedan den 1 oktober 1887 sådan alkohol fått
användas till hushållsbehof, såsom bränning, rengöring m. in. Under
året från den 1 oktober 1887 till den 1 oktober 1888 denaturerades
inom det tyska bränvinsbeskattningsområdet 376,555 hektoliter alkohol
eller 75,311,000 liter 50 %, hvaraf dock ensamt till ättiksberedning åtgingo
omkring 29,000,000. Såsom svar på framstäld förfrågan har tyska
utrikesdepartementet meddelat, att vederbörande myndigheter icke hafva
sig bekant, att denatureradt bränvin missbrukats till förtäring.

I Frankrike är den alkohol, som användes till tekniska behof samt
för andra hushållsändamål än till förtäring, såsom till belysning, bränning
och rengöring, belagd med en särskild, mycket nedsatt skatt. Sålunda
utgör den allmänna alkoholskatten egentligen flere sammanslagna afgifter
156 francs 25 centimes för en hektoliter alkohol, men för denaturerad
endast 37 francs 50 centimes, hvithet motsvarar ungefär 13,5
öre för en liter ä 50 %. Denna afgift är således 10,5 öre högre än den
i .Sverige utgående denatureringsafgiften, hvilken ensam drabbar den här
denaturerade spriten. Dertill kommer, att i Frankrike tillsättes 20 volymprocent
träsprit till alkoholvolymen 100 %, således mer än tre gånger
så mycket, som i Sverige är föreskrifvet; och då priset på träsprit är
väsentligt högre än på etylalkohol, måste användning af denaturerad sprit
i Frankrike ställa sig mycket dyrare än i Sverige. Icke desto mindre
förbrukas ganska stora qvantiteter äfven till bränning. Enligt uppgift
från generaldirektionen för de indirekta skatterna utgjorde nemligen förbrukningen .

1885. 1886. 1887. 1888.

I Frankrike uti liter

50 % tillförbränning ... 3,934,000. 4,307,600. 5,303,000. 6,391,000.

» andra ändamål 6,023,000. 7,531,600. 11,777,000. 15,015,800.

Summa 9,957,000. 11,839,200. 17,080,000. 21,406,800.

Användningen af denaturerad alkohol är således i detta land uti
hastig ökning, oaktadt så väl den afgift, hvilken ännu drabbar densamma,
som den stora mängden af denatureringsmedel i betydlig mån måste motverka
fördelarne af sådan alkohols allmännare användning, synnerligast
för bränning.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 89. 7

Denatureringen verkställes i närvaro af accistjensteman, hvilken bestämmer
qvantiteten af den denaturerade alkoholen samt tillser, att denna
icke är förut denaturerad. Hvar och en, som låter denaturera, är skyldig
att föra bok öfver åtgången, vare sig alkoholen användes inom eget yrke
eller den afyttras. Denaturerad alkohol får ej utlernnas i större partier
än 100 liter om dagen till person, som icke har rättigheter såsom handlande
med denna vara.

Att användning af brännsprit kan blifva betydlig, bevisas också af
erfarenheten från Sclnveiz, der under första året efter monopolets införande
åtgick icke mindre än 2,048,000 liter sådan sprit.

Då skattefrihet för sprit, som användes till bränning och andra hushållsbehof,
måste i någon mån inverka på statens behållna inkomst af
bränvinsbeskattningen, borde alltså tillses, om denna inverkan blefve af
betydenhet. Att så icke vore fallet, ansåge byråchefen följa deraf, att
statsverkets förlorade inkomst endast utgjordes af tillverkningsskatten på
den spritqvantitet, som för närvarande användes för de i fråga varande
ändamålen, en qvantitet, som det icke vore möjligt att med någon grad
af säkerhet uppgifva, men som redan i anseende till den i förhållande
till varuvärdet höga skatten icke kunde vara betydlig. Men dertill komme,
att den spritförsäljning i minut, som hittills egt rum, torde till allra
största delen hafva utöfvats af städernas bolag, hvilka, då spriten genom
utspädning kunnat förvandlas till förtärbart bränvin, ansett sig böra hålla
så höga pris på spriten, att de ungefär motsvarade bränvinets minuteringspris.
Utom tillverkningsskatt hade således å brännsprit i allmänhet uttagits
en rätt stor handelsvinst, hvilket ock bidragit att i hög grad inskränka
användningen af sådan sprit. Enligt utskänkningsbolagens till
kontroll- och justeringsbyrån lemnade uppgifter hade nemligen deras minutförsäljningspris
å sprit under försäljningsåret 188788 varit i Stockholm
92.5, i Norrköping 106, i Kristianstad 86, i Karlshamn 108, i Venersborg
107 öre o. s. v., allt för liter 50 %, under det att varuvärdet under
samma tid icke ansåges kunna beräknas till mer än omkring 15 öre.

För den händelse skattefrihet medgåfves äfven för sprit, nyttjad såsom
brännmateriel eller rengöringsmedel med flere hushållsändamål, skulle utan
tvifvel råsprit komma att dertill allmänt användas, och det vore i sådant
fall en fördel för bränvinstillverkarne, om de, med åtnjutande af samma
rättighet, som tillkomme tillverkarne i Tyskland, kunde vid brännerierna
denaturera bränvin och få skatten för samma bränvin affärd ur afrakningslängden.
Tillverkarne kunde sålunda för afsättning af den sprit, som

8 Kong!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 3Ö.

hos dem denaturerades, blifva mer oberoende af de stora bränvinshandlarne.
Med afseende på den vid denatureringsförrättningen erforderliga
kontrollen ansåge dock byråchefen rättighet att denaturera vid bränneri
böra inskränkas till den tid, då tillverkningsrätt der gälde och kontrollör
sålunda funnes på stället.

Byråchefen har derför föreslagit, att rättighet att denaturera bränvin,
som för närvarande kan meddelas åt fabriks- eller yrkesidkare för utöfvande
af hans rörelse eller yrke och åt föreståndare för allmän undervisningsanstalt,
museum eller laboratorium för inrättningens behof, äfvensom
åt innehafvare af rättighet till minuthandel med bränvin för att af
honom hållas till salu, skulle kunna beviljas jemväl tillverkare af bränvin
under den tid, tillverkningsrätt i bränneri är gällande.

I det upprättade förslaget till förordning rörande denaturering af
bränvin är vidare föreslaget:

att rättigheten att sälja denatureradt bränvin, som för närvarande
tillkommer endast innehafvare af rättighet till minuthandel med bränvin
och afser allenast bränvin, som blifvit hos honom denatureradt, hädanefter
skulle tillkomma ej mindre minuthandlande med bränvin, vare sig bränvinet
blifvit hos honom denatureradt eller icke dock att, i händelse
han ej egde denatureringsrätt, särskilt tillstånd till försäljningsrätten
borde honom af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddelas än
äfven bränvinstillverkare;

att i motsats mot nu gällande bestämmelser, enligt hvilka denatureradt
bränvin ej må köpas af annan än den, som företer ett af Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande utfärdadt, för högst ett år gällande
bevis om rättighet att för tekniskt eller vetenskapligt behof inköpa viss
myckenhet denatureradt bränvin, för rättighet att inköpa sådant bränvin ej
vidare skulle erfordras dertill af vederbörande myndighet lemnadt tillstånd;

samt att vid verkställande af denaturering skulle närvara ett af Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande för sådant ändamål utsedt vittne.

I infordradt underdånigt utlåtande har öfverståthållareembetet bland
annat anfört, att embetet i likhet med byråchefen funne synnerligen önskvärdt,
att förbrukningen af bränvin annorlunda än till förtäring erhölle
ytterligare utsträckning, särskilt om den ifrågastälda utsträckningen ginge
i den ristning;, som nu åsvftades, eller att åstadkomma en allmännare
användning af bränvin såsom lys- och brännämne. Derigenom skulle
tvifvelsutan så väl den enskilde som det allmänna tillskyndas väsentliga
fördelar. Det flytande bränsle, som nu allmänt begagnades, eller

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

fotogen och gasolja, måste nemligen, i så väl sanitärt hänseende som jemväl
med hänsyn till den eldfara, som med dess användande vore förenadt,
såsom brännämne anses vida underlägset sprit, i hvilket afseende öfverståthållareembetet
erinrade, huru som i hufvudstaden förenämnda oljor,
särskildt gasolja, vid begagnande såsom bränn- eller lysämnen tidt och
ofta vållat eldsolyckor eller andra olyckshändelser, ej sällan af ganska
allvarsam beskaffenhet.

Hvad chefen för kontroll- och justeringsbyrån anfört synes mig tydligt
ådagalägga, att ett medgifvande att denaturera bränvin äfven till
andra ändamål än tekniska eller vetenskapliga skall medföra väsentliga
fördelar, såsom beredande ej mindre industrien och det dagliga lifvet tillgång
till ett bränn- och lysämne, hvilket under nuvarande förhållanden
är för dyrbart att kunna i något större omfång användas, än äfven bräiivinsindustrien
afsättning för sin tillverkning under en form, hvaremot ur
nykterhetssynpunkt intet kan vara att invända. Med afseende härå och
då med skäl synes kunna antagas, att de i förslaget till förordning om
denaturering af bränvin intagna kontrollföreskrifter skola befinnas tillräckligt
verksamma att förebygga missbruk af den utsträckta denatureringsrätten
ett antagande, som för öfrigt vinner stöd af erfarenheten från
Tyskland, der, såsom af förut anförda siffror framgår, denaturering af
bränvin för hushållsbehof vunnit synnerligt stor utsträckning, utan att,
så vidt kändt är, denatureradt bränvin missbrukats till förtäring tvekar
jag icke att förorda införande i lagstiftningen af en sålunda utsträckt
denatureringsrätt.

För sådant ändamål lärer böra äskas Riksdagens bifall dertill, att ur
§ 10 mom. 4 i gällande bränvinstillverkningsförordning uteslutas orden
»för att användas till tekniskt eller vetenskapligt behof» äfvensom att i
samma mom. införes en bestämmelse derom, att för denatureradt bränvin
må vid bränneri, der tillverkningsrätt gäller, åtnjutas skattefrihet. De
närmare detaljföreskrifterna tillhöra förordningen om denaturering af bränvin,
hvilken enligt nyssnämnda moment af Eders Kongl. Maj:t i administrativ
väg utfärdas.

I sammanhang med nyssnämnda ändringar i 1 män vi n sfi 11 verk 11 i n gsförordningen
torde emellertid vissa ytterligare ändringar ej mindre i
nämnda förordning än äfven i förordningen angående försäljning af bränvin
lämpligen böra ega rum.

I nyss omförmälda § och moment af förordningen rörande vilkoren
för tillverkning af bränvin stadgas, att restitution af skatten ej medgifves

Bill. till Biksd. Prat. 1890. 1 Sami. 1 Sami. 24 Haft. 2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

för bränvin, som användes till tvål, parfym eller, med undantag af ätttika,
till fabrikat afsedda att förtäras. Detta uttryckliga stadgande synes dock
icke numera vara behöflig!, ty i den af Eders Kongl. Maj:t utfärdade
nådiga förordningen af den 18 november 1887 äro sådana denatureringsmedel
föreskrifna, att de omöjliggöra denatureradt bränvins användning
till framställning af så väl parfymer som fabrikat, afsedda att förtäras,
med undantag blott för ättika. Skulle bränvin, som denaturerats antingen
på hittills vanligt sätt med träsprit eller med terpentinolja, kunna användas
vid tillverkning af genomskinliga tvålsorter, finnes intet skäl, hvarför
sådant skulle förbjudas, och i hvarje fall är denna tillverkning af jemförelsevis
så ringa betydelse, att det vore olämpligt att enbart för densamma
göra ett undantag från den allmänna regeln, att denaturerad sprit
må kunna användas till hvilket ändamål som helst utom förtäring.

I nyssnämnda moment, sådant det lyder genom nådiga kungörelsen
den 28 mars 1888, stadgas, att restitution åtnjutes med 50 öre för hvarje
liter bränvin af normalstyrka. I verkligheten hafva dock pa grund af
bestämmelserna i förutnämnda nådiga förordning den 18 november 1887
endast 47 öre restituerats och 3 öre innehållits såsom afgift för denatureringen,
hvarför det synes lämpligt, att i ofvannämnda moment bestämmelse
inflyter om skyldighet att utgöra denatureringsafgift.

Samma moment innehåller äfven, att denatureradt bränvin ej är
underkastadt försäljningsafgift, hvilket stadgande dock torde böra anses
hafva sin rätta plats i nådiga förordningen angående vilkoren för försäljning
af bränvin.

I § 12 af gällande förordning angående vilkoren för tillverkning af
bränvin, sådan nämnde § lyder enligt nådiga kungörelsen den 28 mars
1888, föreskrifves, att af obeskattadt bränvin skola minst 85 % såsom
säkerhet för skatten vara liggande på nederlag. Om nu rättighet medgifves
bränvinstillverkare att låta denaturera bränvin och derefter få motsvarande
skatt affärd ur afräkningslängden vid bränneriet, torde det böra
uttryckligen föreskrifvas, att denatureradt bränvin ej må vid bränneri
ligga såsom säkerhet för ogulden tillverkningsskatt, och kan detta stadgande
lämpligen inflyta såsom ett nytt moment i nämnde § 12.

På nu anförda skäl hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t må föreslå
Riksdagen,

att § 10 mom. 4 i gällande förordning angående vilkoren för tillverkning
af bränvin må erhålla följande förändrade lydelse:

Då bränvin under de vilkor och den kontroll, Kongl. Maj:t vill före -

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

skrifva, gjorts till förtäring obrukbart (denaturerats), må för sådant bränvin
åtnjutas restitution af tillverkningsskatten eller ock vid bränneri, der
tillverkningsrätt gäller, skattefrihet; dock att såsom afgift för denatureringen
skall utgå det belopp, som af Kongl. Maj:t bestämmes,

samt att till § 12 i nyssnämnda förordning må fogas ett nytt moment
af denna lydelse:

Bränvin, som, efter hvad i § 10 mom. 4 sägs, blifvit denatureradt,
må ej ligga såsom säkerhet för ogulden tillverkningsskatt.

Stadgandet, att denatureradt bränvin ej är underkastadt försäljningsafgift,
har, såsom jag redan nämnt, sin rätta plats i nådiga förordningen
angående vilkoren för försäljning af bränvin, och i samma förordning
synes böra uttryckligen föreskrifvas, att Eders Kongl. Maj:t eger meddela
särskilda bestämmelser angående vilkoren för försäljning af denatureradt
bränvin.

Det i § 36 af sistnämnda förordning innefattade stadgande om rätt
för apotekare att i vissa fall för tekniska eller vetenskapliga ändamål
sälja bränvin eller sprit lärer numera, då skatterestitution erhålles för denatureradt
bränvin, höra, såsom obehöflig^ utgå.

Med afseende härå anser jag mig böra hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att nedannämnda §§ i nådiga förordningen
angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade
spirituösa drycker den 29 maj 1885 må erhålla följande förändrade
lydelse:

§ 18.

1. För sådan-----------åtagen är.

Bränvin, som denaturerats under de vilkor och den kontroll,

hvarom särskildt är föreskrifvet, är ej underkastadt försäljningsafgift.

2. Då i stad ------_____ lämpligt vite.

§ 36.

1. Ä apotek må bränvin säljas endast för medicinskt ändamål pa
behörig läkares recept, hvilket bör å apoteket qvarlemnas och förvaras;

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

och galle hvad medicinalförfattningarne föreskrifva i afseende å försäljning
af sådana läkemedel, som innehålla bränvin.

2. Angående vilkoren för försäljning af denatureradt bränvin meddelas
särskilda bestämmelser af Kongl. Maj:t.»

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Kongl. Maj:t Konungen bifalla; och
skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den
lydelse, bilagan litt. vid detta protokoll
utvisar.

Ex protocollo
Hugo Malm..

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 1 890.

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.